Bevara bion!

Så mycket pengar handlar det inte om. Och Lindesberg behöver sin biograf. Det är alltid mycket folk och även om det inte är publikrekord som 2016, finns ett behov och ett berättigande. Och vad berättar egentligen ett publikrekord? Det berättar möjligen om en omåttligt populär film men knappast om behovet av ett Folkets Hus.

Och nej, Tillväxtförvaltningen, vem som nu skrivit det där, vi kan inte med lätthet flytta bion till Kulturum eller Lindeskolans aula. Det är skollokaler, anpassande till skolans behov och med alla dess låsningar. Lokalerna är uppbokade och uttnyttjade och bio kan omöjligt också få rum.  Den som kommer med sådana förslag kan 1. omöjligt ha varit på bio någon gång i Lindesberg

2. aldrig ha besökt Folkets hus i Lindesberg

3. aldrig ha besökt ett kulturevenemang på Kulturskolan eller Lindeskolan

4. möjligen inte beskyllas för att ha dåligt fantasi men definitivt för dåligt omdöme.

 

Lindesberg behöver sin biograf. Och sedan bion digitaliserades är det mycket folk som väljer Linde framför Filmstaden i Örebro.

Låt Björn Persson få möjlighet att utveckla bion vidare. Låt fastighetsägaren Samuel Karlsson slippa biografsalongen. Låt kommunen slippa betala en hög hyra för lokaler där inte en skruv har bytts sen man handikappsanpassade främre raden i salongen för ett tiotal år sedan.

Bevara bion!

Vykort från Idolfabriken

En liten hälsning och en hyllning till fantastiske Christoffer, i form av en liten dagsvers (med helt omöjliga rim….)

 

I går kväll jag hörde skrål här:

”I Linde odlas det Idoler!”

En röst lik smakrik bouillabaisse

en urkraft ifrån Hägernäs

När den hörs klinga, marken gunga

Se på skägget – det kan sjunga!

 

I Bottenån kan kanoter kantra

och runtom Linde hörs ett mantra…

 

Mellan köksbord och kommoden

en skulptör stod invid stoden

knacka in en relief bård:

”There is no one else like Kläfford”

 

I skogens slut, vid egna tegen

Jägarn stod vid jakttornsstegen

skjuter bom – bom – bom – sen träff! ”Mård?

Vilken tur det int’ va’ Kläfford!”

 

En anonym skrev lex Maria

ett original plus en kopia

”Det var dålig, riktigt keff vård –

tacka vet jag, han, Chris Kläfford”

 

I Linde, liksom i Paris

det talas ofta om en kris

men det är väl så, på detta vis:

det borde faktiskt stavas CHRIS

Övergångsåldern

Enligt Trafikverkets förslag så vill man stänga järnvägsövergången nära Lidl och alldeles intill kommande Vårdcentral. För mig som passerar övergången varje dag är den redan det, så gott som stängd, eftersom bommarna allt som oftast är nere. Ofta förbannar man att man bor på fel sida järnvägen. Oftast faller bommarna när man har som mest bråttom. Många, många, har pressat sig förbi, hukande springande under bommarna för att passera över spåret innan tåget kommit.

En allmänt möte hölls om den föreslagna stängningen, nu i början på oktober mitt på blanka eftermiddagen med högt tonläge, vad jag läst och förstått. PRO kallar till nytt möte 23 oktober och kommunen kommer kalla till ytterligare möten i frågan. Det är Lindesbergs kommun som har sista ordet. Så har i alla fall sagts. Och att Trafikverket ska lösa och bekosta bygget av gångbron över spåret. En gångbro där man ska kunna gå och cykla och röra sig på även om man är rörelsehindrad. Anledningen till stängningen av övergången är att främja tågkommunikationerna, att tågen ska kunna passera smidigare och förmodligen också vinna tid på vägen.

Klart att det är knäppt att stänga övergången närmast den kommande Vårdcentralen, det känns ju helt bakvänt.

Men det är viktigt att säga en annan sak också: Lindesberg är ju inte enbart ”en blandning av sött och salt” som Berghagen skaldat. Det är också stora delar surt.  Oftast blir människor förbannade innan de hunnit tänka och tankarna någorlunda klarnat. Bara tanken på att ”de där jävlarna”, ”kommunen”, ”Trafikverket” eller ”nån utifrån” kommer med en propå om förändring kan få vem som helst att flyga ur skorna.

Ingen enda,  jag har inte hört någon som yppat ett ord om att övergången är dålig eller farlig. För det är den. Bommen kördes sönder av en bilburen för inte ens ett år sedan. Övergången är dåligt skött, beläggning är trasig och knappast trafiksäker för människor. För det är ju människorna det handlar om. Eller? Eller är man förbannat enbart för det faktum att man inte kan köra bil fram och tillbaka över rälsen?

Som var det största, viktigaste argumentet, vid alla turer kring ombyggnationen av Kristinavägen, att lindesbergarna var förbannade för att de inte kunde ta bilen, köra intill och parkera mitt framför Sixten Larssons. Som de ju var vana vid.

Stäng övergången. Tycker jag. Visserligen kan ju inte bilarna passera. Men för människor som går, rullar, haltar, cyklar, springer eller förut hukat under bommar kan det ju inte direkt bli sämre.

Utnyttja Kyrkbergets potential

Det är lätt att många lindesbergare blir både sentimentala men även sorgset uppgivna när man nämner Kyrkberget. Denna stadens lunga och i nuläget rätt outnyttjade oas mitt i stan. Under 1800-tale och nästan hela 1900-talet  var den utflyktsmålet, picknickplatsen. Tillhåll för Lindesbergs Planteringssällskap (därav de många ädelträden i området), plats för kaffestuga och dansrotunda och här anordnades en av Sveriges första (kanske den allra första) spelmansstämma 1909.

När jag var liten firade man alltid Valborgsmässoafton på Kyrkberget. I ljumma sommarkvällar arrangerades arrangemang med artister på scenen. Jag såg Tjadden Hällström på scenen under tidigt 80-tal t.ex. Man sålde lotter och hade kiosk i Kägelbanan. Under 90-talet rustades byggnaderna och en dansbana byggdes framför scenen där kulturföreningen Kameleonten var engagerad. Kägelspelen kom åter igång, men inbrott och vandalisering stoppade ytterligare utveckling.

I takt med att förskolan Kyrkberget byggdes, har lekplats, bänkar, grillplats, stigar och portaler kommit upp. Och Kyrkbergets dag en gång om året i maj. Men sen då?

Anders Ceders idé om höghuset som tröttsamt nog ”skulle sätta Lindesberg på kartan” (Lindesberg finns förövrigt redan nu på kartan) talar ingen om längre.

Förslag om utveckling som utsiktstorn och att göra något av gamla vattentornet, scenen och kägelbanan är det minst lika tyst om.

Min fråga är; har man glömt att Kyrkberget har potential? Eller väntar man på tidens gång; ytterligare förfall, en rivning i tysthet eller någons förbarmande tändsticka en mörk kväll?

Jag längtar efter en idé om upprustning av befintliga byggnader, plats för verksamheter, liv och rörelse åter på berget. Kyrkberget har  den potentialen!