Kulturmaffian slår till igen!

Följande kriminalberättelse är skriven med anledning av sågspånspoeten och expolitikern Arnold Bengtssons ord angående biografens vara eller inte vara i Folkets hus: ”Den dag ‘kulturmaffian’ applåderar något som görs kommer jag nog undra vad som blivit fel…”
Fortsättningen, för jag har kontrakt på tjugo böcker, kan inom kort köpas, på en bensinmack nära dig.

Röken låg fortfarande tät över brottsplatsen. Bakom polisens avspärrning var kriminalarna överens: det var kulturmaffian som låg bakom dådet. Offren, mestadels kvinnor över 55, hade överrumplats, överraskats och översköjlts av kultur under inledningen av Bokens dag. – Det blev för mycket helt enkelt, sa en av polismännen, nytryckta böcker, ord, engagemang och så den där förbaskade Arne Johnsson… – Den där senige smålänningen, väste kriminalaren mellan tänderna.

Knappt hade röken skingrats innan det var dags igen, den här gången ikring Stripa, där en man med Haglöfsväska och Houdini-tröja påträffats utslagen med en doft ikring sig av choklad från Bergslagspraliner och och Rirum tilt pale ale från Stripabryggeriet. Intill sig fann de en påse med smycken från Karlssons kulturverkstad, kvittot låg i påsen… Kriminalen lyfte upp bevismaterialet med en halvtrubbig blyertspenna. – Det här är bevis nog…
– Ständigt denna kulturmaffia… fräste kriminalaren, tände en cigarill av märket Perdomo Maduro och anslog tryckta ark med de efterlysta: Ove och Janne Magnusson, Kajsa och Johnny Karlsson samt Gunilla och Yvonne på Bergslagspraliner. En riklig belöning erhålls om de infångas och förs levande till polisen.

På teve slog kulturmaffian från Lindesberg till vareviga fredag, nu dessutom varje fredag, vartannat år…
– Är det inte Martin Almgren så är det den där Kläfford…sa polismannen.
– Fy f… Det dröjer väl inte länge innan de båda står staty i rondellen vid Circle Q… Man kommer ju inte se nånting av stan när de där båda står i bredd…

Vid nästa tillslag mot Kulturum på Lindeskolan, det kriminella tillhåll där maffian opererat tämligen ostörda sedan 2010, fann man offren, både små barn i tre-fyra års åldern, barn i alla stadier upp till gymnasieåldern samt fritidsspelande pensionärer med saxofonfodral. Det som kallades ”kulturskole-verksamhet” var inget annat än ett simpelt trick för att försöka tvinga på vidriga kulturella uttryck på samhällsmedborgare som inget ont hade gjort.
– Det här är värre, mycket värre än vad jag jag nånsin föreställt mig i min värsta mardröm, sa kriminalaren med eftertryck. Kulturmaffian räds inga medel, ger sig på alla, lämnar ingen…
– Det jävligaste är i alla fall när de ger sig på försvarslösa barn, grymtade polismannen. Han bröt ihop och fick tillbringa resten av dagen i det terapeutiska tillstånd som endast fotbollsmatchen Sverige-Italien (0-0) kan ge.

I polisens hemliga högkvarter var de goda råden dyra. Läget var desperat.
– De har tagit stan i ett hjärngrepp… Den där förbannade kulturmaffian gör livet surt för oss alla! skrek polismannen med gråten i halsen.
– Det är för jävligt, sa kriminalaren där han satt i den IKEA-kopierade böjträmöbeln.
– Fan, jag vill inte se min dotter gå i jodhpurs, spela banjolele och dansa modern dans på kulturskolan. Jag vill inte höra henne fråga: ”kan jag inte få börja spela blockflöjt, också, pappa? Kan jag inte gå på läseklubben på biblioteket? Kan vi inte flytta till Löa, börja göra konsthantverk och odla ekologiskt!!!?”
Polismannen föll flämtande ned på golvet, genomsvettig. Han hyperventilerade.
– Det är dags nu, sa kriminalaren efter en stund.
– Vadå? flämtade polismannen.
– Det är dags att spränga själva roten till det onda…
– Vad är det då?
– Nätverket Lindekultur, sa kriminalaren lugnt och drog ett halsbloss.
Polismännen spärrade upp ögonen. – Du kan inte mena allvar…
– Jo… Jag menar vad jag säger… Vi har uppgifter från en av våra informatörer att en av hjärnorna, kanske den främsta, bakom nyhetskanalen lindekultur sitter och kurar på de förslummade musikvägarna på Stadsskogen…Sven Carlsson eller Big C som han kallas i de där förbannade gangsterkretsarna…

Ordningsmakten var beslutsam och beslöt att slå till snabbt, i skymningen, precis när Kulturnyheterna visas. Men vägen dit, till Big C var kantad manskörsmedlemmar, esteter, löst folk från hembygds- och konstföreningen, fotografer, släktforskare, Hillstreetrockare, stand-uppare, lokalrevyfolk från Gusselby och Monica Lehn Domnick.
Motståndet var polismakten övermäktig och de kom inte mer än till Kretschmanns innan de dukade under, föll handlöst till marken begravda med ansiktena nedåt i en snödriva till tonerna av Linde Symfonic Band och med spridda exemplar av ”Rönnbärsvägen” av Eva B Magnusson omkring sig.

Kulturmaffian hade än en gång segrat. Och precis som sågspånspoeten Arnold Bengtsson förutspådde, de applåderade inget som den politiska maffian gjorde, helt enkelt därför att de gjorde det själva istället. Det vill säga både verkställde. Och applåderade. Utan dem skulle det inte finnas något hopp om ett kulturliv efter detta.

Äntligen ett kulturpris till kommunen!

Det händer inte ofta. 1989 fick poeten och lindesbergaren Arne Johnsson NA:s kulturpris. I går tilldelades priset Biblioteksupproret i Ramsberg och Länsteaterns uppsättning ”Det som är vårt” som baseras på Ramsbergarnas kamp.

På många sätt är det ovanliga pristagare, kvinnorna i Ramsberg. En grupp som i tysthet bär upp föreningsliv, kulturliv, och sällan eller aldrig uppmärksammas eller tackas. Men nu har de uppmärksammats med all synbar tydlighet. För de sa ifrån och vägrade ge upp. De uppmärksammades också i alla typer av media över landet och nu som pristagare.

Och att Länsteatern byggde en pjäs på deras berättelse.

”Det som är vårt” av dramatikern Anders Duus hänger på inget sätt ut Lindesberg och kommunens politiker som idioter, Lindesberg som i pjäsen lätt förklätts till Vimmersberg. Jag tvivlar på att kommunpolitikerna sett pjäsen och jag tvivlar på att det sänds gratulationer till Biblioteksupproret i Ramsberg.

Därtill saknas humor och distans. Men det tydliga tecknet på vem som står som segrare syns i alla fall. Det står där som förut. Fast under nytt namn.

Kulturcentrum i Ramsberg.