Nästa år ska jag bli som Göran Karlsson!

2018 borde man göra så mycket. Jag skulle vilja skriva roliga och välskrivna lokalhistoriska böcker som Göran Karlsson. Göran Karlsson är fd chefredaktör, fö den siste på Bergslagsposten. Läs för övrigt några av hans hans lokalhistoriska portalverk ”Vem är det?”(2016), ”Den vackra sjöstaden Lindesberg”(2017) eller ”Seklet då allt hände” (2000, som han skrev tillsammans med Eric Öhrn).

Jag skulle verkligen vilja få tid till att skriva mer, tiden är för knapp och orden hinner inte ikapp mig. Tro inte jag saknar varken uppslag eller projekt!

Skulle filantroperna stå på kö och köpa loss tid till mig, skulle bokdiskarna ständigt fyllas på av både böcker med kuriosahistoriskt material såväl som personliga kåserier. Böcker som världen inte visste de behövde!

Men det är så mycket annat som ska göras. Föreställningar som ska vara färdiga till premiär, manus som har deadlines och mat som ska lagas varenda förbaskade dag. Det är svårt att hinna mer än det som ska hinnas.

Men jag lever med den trötta eller snarast livgivande förhoppningen att imorgon, nästa vecka, nästa månad, vaknar jag upp. Och är precis som Göran Karlsson!

Gott nytt år till er alla!  Fortsätt läsa Nästa år ska jag bli som Göran Karlsson!

Rapport från Tragikvärket

Eftersom jag i många år fungerat som ”ghostwriter” dvs spökskrivare åt både kommunala och regionala instanser så har jag även spökskrivit en kommande rapport från Tragikvärket som snart kommer delges invånarna i centrala Lindesberg.

Hej! Vi på Tragikvärket, förlåt Trafikverket vill förenkla och förbättra för gående, rullstolsburna, bilister, tågresenärer, hundar, katter, höns, fjäderfän och fyllkajor. Vi stänger järnvägsövergången vid Lidl, bygger en gång och cykelbro, med hiss och sluss direkt uppifrån Schröders backe. Tvåfiliga rulltrappor med inbyggd värme, man får även kaffe direkt ur själva rulltrappsräcket. Jag vet inte hur det går till men det är så…. Ramlar man mot förmodan och slår sig, rings det automatiskt upp ett nummer, man faller ned i en fallucka genom ett rör och så hamnar man först i kön för en akuttid på Vårdcentralen.

Det är inte slut där. Här borta vid Dunderklumpen så ka det byggas en rondell och det är ingen vanlig rondell. Det är liksom mer en nedåtgående spiral, man åker in i den och runt, runt och jag vet inte hur det går till men så helt plötsligt är man i Gusselby…

Och sen…. som om inte det skulle vara nog. Järnvägsövergången från Banvägen vid Frosths ska stängas och den övergång som finns vid Köpingsvägen ska breddas till niofaldig, en ny bro här, en rancherbangård, en flygplats, en zeppelinarhangar och inte mindre än två rondeller bl.a utsmyckade av den muuur som förut fanns i Flugparken och en staty av Martin Almgren och Chris Kläfford. Problemet är bara att ta sig från Fingerboäng över järnvägen till t.ex. Klockaregatan. Då måste man åka till Kolsva, lifta till Uttersberg, ta bussen till Södra Allmänningsbo, övernatta hos en hyfsat hygglig månskensbonde och sedan gå de sista tre milen tillbaka till Lindesberg.

Ja, det var lite av de saker som vi på Trafikverket skulle vilja genomföra för er i Lindesberg. Och som vi är övertygade om enbart ska vara er, invånare i Arboga, jag menar Lindesberg, till fromma. Tack för att ni lyssnat.

Försenade julklappar till LIBO

När julen klivit bort från utsidan av dörren, kan det passa med lite försenade julklappar till vårt kommunala bostadsbolag LIBO. Efter det byggda ”Golfnära livstilsboendet” vid Golfbanan, de förslagna ”Racketnära livstilsboendet” vid padelballbanan och ”Hästnära livststilsboendet” vid det kommande nya ridhuset kommer jag med lite fler förslag som nästan kan ses som julklappar. I efterskott.

Kan inte lägenheterna vid nya Vårdcentrum Bergsparken få heta ”Vårdcentralnära livstilsboende” eller ”Perfekt för lårbenshalsbrottsnära livstilsboende”?

Och lägenheterna på gamla brandstationstomten kan väl heta ”Nyskild och på väg mot ny lägenhet-livstilsboende” eller ”Jävligt nära järnvägen men helt okej ändå livstilsboende”?

Flygelbygganderna vid Strandskolan skulle väl kunna få namn som ”Vattennära i källaren vid vårflod-livstilsboende”?

Till sist ska det byggas fler lägenheter till exempel på Kyrkberget (som för övrigt ligger mycket nära där jag bor) skulle man ju kunna kalla detta ”Fullkomlig idiot-nära livsstilsboende”…

Ikväll bor vi alla i Kläfford-land!

För nästan exakt två år sedan skrev jag ett inlägg med nästan samma rubrik med skillnaden att jag bytt ut Kläfford mot Martin.

Vad tror ni? Blir det andra gången gillt för Lindesberg? Martin 2015 och Chris 2017?

Är det så att vi i Lindesberg hädanefter kommer skicka upp en lindesbergare med guld i strupen vartannat år som får sopa banan med de andra? Vi kan skapa ”Idol-skolor” som ger särskilda kunskaper om hur man lär sig sjunga med ”in-ear”, titta i rätt kamera, skratta på rätt ställen åt Anders Bagge och se småmysigt avspänd ut tillsammans med Gina Dirawi. Idol är ett program som ”avnjuts” bäst i små doser med sina erbarmligt utdragna sändningar. Juryn har inget vettigt att säga och ägnar mer tid tillsammans i sminket än att fundera ut vad de egentligen vill säga åt idolerna. Men de kanske inte vill säga något vettigare än att hävda sitt eget varumärke? Sen vill jag inte vara snobbig, men räkna gärna hur många gånger programledarna/juryn/idolerna ikväll säger orden ”leverera”, ”resa”, ”så myycket känslor” och ”heeelt sjuuukt”.

Samtidigt får Lindesberg enormt mycket publicitet, och det är går inte att nämna varken Martin eller Chris namn utan att säga Lindesberg. Att Hanna Ferm kommer från Pixbo har Pär Lernström nämnt enbart i en bisats.

Frågor kommer genast upp:

Vad gör ni i Lindesberg? Vad finns där? Är det vattnet? Är det kulturlivet? Både Martin och Chris är gestalter som mer än några andra representerar det fria kulturlivet, fritt från bidrag, sponsorer och inte mycket annan uppmuntran än fri öl på Lasse-Majas och nån som smålulligt förklarat ”fyy faaan vad du sjunger bra…”.

Samtidigt representerar båda herrarna något okonstlat och naturligt. Naturbarn och självklara naturkrafter. Naturliga material, som trä, jord och ull som ställs i strålkastarskenet i Globen. Samt sången som trots det naturliga lugnet är onaturligt stark.

Ingen stylist kan kamma Kläfford. Han har integritet. Han vet hur han vill ha det. Han visste hur han ville ha det redan innan ”Idol”.

Jag kan faktiskt avsluta precis som jag avslutade 2015 också…

Och vinnare eller ej. Vem minns en vinnare två dagar efteråt?

Ja, vinnare eller ej. Frågan är vad som är den största segern. Om man efter direktsändningspressen, mediabevakningen och ståhejet kommer ut på andra sidan som en starkare kopia av sig själv. Och där har Martin … jag menar Chris… redan vunnit.