Nytt år, nya möjligheter!

Januari kom med snöstormvindar i natt. På många håll i landet reagerar man som vanligt på snö, det blir kaos. Helt klart har man glömt den snö som föll i fjol. Ibland undrar jag hur det var tidigare, när tåg kom och gick även under vintertid. Tågen var anpassade för annat än sommartid och signalsystemen annorlunda. Men i mångt och mycket tror jag att vi i dessa tider behöver nåt att skylla på. Det kan till och med vara skönt. Det är säkert många tider som ska passas, möten och deadlines, för sent och snabbt iväg. Då är vädret som försinkade faktor och en kraft utanför vår reglering en bra grej. Förr eller senare kommer vi fram, men för sent och vi kan inte göra något åt det.

Jag kom att tänka på en tant som bodde granne med min mormor en tid, hon kallades Murre, hon såg dåligt men hörde bra. När jag hälsade på mormor kom hon ofta förbi. Hon hade alltid med sig ett paket kexkakor med smultronfyllning, mormor tyckte inte om den och tog emot men såg till att de som kom besök fick med sig av de där kakorna. Murre kom till oss där vi satt på uteplatsen, hon sa ofta inte mycket, ibland sjöng hon med klar vacker röst. Till exempel sjöng hon en melodi som jag senare fått veta, ofta sjöngs på ”Baltiskan” – Baltiska utställningen i Malmö 1914. Förmodligen hade hon hört den av sina föräldrar eller någon annan.

Murre sa ofta som avskedshälsning: ”Ta vara på dagarna, för livet går inte i repris…” En sanning som lika gärna kunde vara broderad på någon av mormors bonader på väggen. Murre, som såg dåligt men hörde bra, fick mig att tänka till där i väntan på tåget som vägrade att komma. På väg till något eller på väg bort från något, i all hast, är det lätt att glömma det, men det blir oerhört påtagligt när man tvingas vänta och man kan inte annat. Livet går inte i repris.

Publicerat av

Stefan Jansson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *