Del 3: Vem vinner valet? Kultur och annat det skits i

I min serie ”Vem vinner valet?” här på bloggen kommer jag avhandla ett antal frågor, stora och små inför kommande val.

I tredje delen kommer jag skriva lite om bortglömda saker som kultur.

Kultur är ju inget som ger bränsle för vallokomotiven men nånstans måste nån ju skriva om det. Och vem ska skriva om det om inte jag? Jag skriver gärna.

Under den senaste mandatperioden har vi inte haft nån politisk nämnd för kulturfrågor utan den har först haft ett utskott under kommunstyrelsen för att sedan ensam hamna under kommunstyrelsen. Jag undrar vad som egentligen kommer upp på kommunstyrelsens bord. Problemet är att just frågorna behandlas av två förvaltningar och två nämnder. Oklart vad som ska göras när ingen vet vem som ska ta i frågorna. Ingen nämnd och allt är glömt.

Den politiska majoriteten verkar hur som helst as-nöjda med hur allt funkar. De är så nöjda så de tycker det är perfekt. Inget ska göras bättre. Men vän av ordning, undrar förstås, vad görs?

Det utskott som hade till uppgift att skriva en kulturplan för kommunen gjorde ingenting, därför har utskottet försvunnit och med den även tanken om en lokal kulturplan?

Det är intressant läsning att ta del av Nätverket Lindekulturs ”valmanifest” med frågor till partierna. Liberalerna verkar ha storhetsvansinne medan Sverigedemokraterna gurglar om kulturarv och svensk kultur i alla frågor och har klippt och klistrat från partiets centrala program.

Idéerna om ett ”föreningshus- kulturhus” som Centerpartiet i den politiska ledningen pratade om innan valet, tigs det om nu. Socialdemokraterna är visionslösa och sitter nöjda och dästa på sina stolar.

I varumärkesplattformen ”Bergslagens själ” är kulturen en av profilfrågorna. Men ingår kultur verkligen i Lindesbergs profil? Senast i lördags utkämpades den sk. Stadskampen mellan Nora och Linde, där politiker, idrotts- och kulturprofiler fick utmana varandra i diverse Musse Pigg-sporter. Det gick inte så bra för ”idrottskommunen” Lindesberg. Det klart det hade varit roligt att se politiker utmana varandra med nåt kreativt som omväxling, i bildkonst, dans eller musicerande. Men kulturella uttryck platsar inte. Och man kan ju ställa frågan till Irja Gustafsson, vad ska vi med kulturen till i ”idrottskommunen” Lindesberg?

Den som vill vinna valet måste ge hopp om det ska finnas ett kulturliv efter detta.

 

Del 2: Vem vinner valet? Besparingar samt försämringar för funktionshindrade

I min serie ”Vem vinner valet?” här på bloggen kommer jag avhandla ett antal frågor, stora och små inför kommande val.

I andra delen kommer jag skriva lite om de funktionshindrade i Lindesberg.

Sedan nu i våras sparar man in på transporter till daglig verksamhet för funktionshindrade i kommunen. Det är dock frågan om det är en besparing. Snarare en försämring för de som har det svårast.

Om man jobbar inom daglig verksamhet kan man få en lön på 12000 i månaden och betala 14000 i färdtjänst för samma period. Så blir det när man tjänar 60 kronor om dagen och får betala 80 kronor för färdtjänst.

John Omoomian (S) vice ordförande i socialnämnden försvarar tilltaget, när han skriver på Lindenytt 2018-04-30: ”Ska vi använda vår personal som chaufförer eller ska vi använda vår personalresurs till det de är utbildade i?” John Omoomian svarar själv:
”Gällande första frågan har Socialnämnden en tydlig och enig ambition om att de som jobbar inom förvaltningen ska ha relevant utbildning för det de gör. Så utifrån den ambitionen landade nämnden i att vi använder vår personalresurs till det de är utbildade i.”

 Det är väl ändå så att många som arbetar inom kommunal verksamhet i vår avlånga och till ytan stora kommun, ägnar sin arbetsdag åt just resande. Snacket går liksom inte ihop. Faktum är att man flyttar över pengar för subventionerade taxiresor till taxibolag som redan skjutsar skolbarn och låter de bussar som finns på boendena stå stilla och oanvända.

Bussar som kan användas till resor på fritid men inte till och från arbetet.

Det handlar inte om onödiga resor utan om onödig prestige. Onödig prestige vinner inga val.

Den som vill vinna valet, fattar beslut om besparingar som faktiskt är besparingar och inte enbart försämringar för de som har det allra svårast.

 

Del 1: Vem vinner valet? Akut eller bakut på Lindesbergs lasarett?

I min nya serie ”Vem vinner valet?” här på bloggen kommer jag avhandla ett antal frågor, stora och små inför kommande val.

I första delen kommer jag skriva lite om akutsjukhuset i Lindesberg.

Frågan är om att vi efter senaste omorganisationen inom Region Örebro Län kan kalla akutsjukhuset för just akutsjukhus.

Man ger i nuläget framförallt patienter sightseeingen runt om i länet. Benbrott eller hotande skador i Lindesbergs kommun ger skjuts till Örebro eller Karlskoga. För mig som inte vet ett förbannade dugg om sjukvård, ser detta inte ut som annat än sjuk vård. Det viktigaste måste i min värld vara att komma till vård så snabbt som möjligt. Kort, snabb leverans till närmaste sjukhus.

Jag förstår också att Region Örebro Län tjänar pengar på att ta emot patienter som kommer från andra län. Men måste det ske på bekostnad av inomlänspatienter?

I kölvattnet av omorganisationen har 9 av 10 kirurger slutat. Under de senaste tre åren har kirurgen i Linde rankats som Sveriges bästa bland landets AT-läkare. Knappast kommer detta hända 2018.

Det blir svårt med rekyrytering i framtiden, med idiottjänster som kräver resor för specialistläkarna mellan sjukhuset på 8-10 mil mellan arbetspassen.

Det är lätt att se att omorganisationen har gått helt fel, ingen har lyssnat på läkare eller personal. Och vad beror det på? Framförallt därför att det saknas ansvarig på plats. Kaptenen på skutan på Linde lasarett sitter i Örebro, på betryggande avstånd från arbetsplatsen i synbar sjönöd.

Bland landsstingspolitikerna finns en beröringsskräck och de många insändarna med tydliga frågeställningar har pratats förbi eller bemötts med tystnad. Också bland oppositionen har det varit märkbart tyst. Förmodligen vet man inte bättre, eller så är man helt enkelt nöjd. Hälsan tiger still säger man, men tyst har det knappast varit runt lasarettet den senaste tiden.

Den som vill vinna valet, berätta vad ni vill med akutsjukhuset i Lindesberg, därefter: säg att allt blev ”lite tokigt” och gör om, gör rätt.

Som ett brev på posten

I fredags kom information från ”Alternativ för Sverige” i brevlådan. Även om inget slutat förvåna mig längre, blev jag kall inombords.

”Dags att åka hem” stod det på framsidan. På insidan möts man partiledaren, den utesslutne fd. ordförande för Sverigedemokratiska ungdomsförbundet (SDU) Gustav Kasselstrand. Många har velat vifta bort SD som okunniga och outbildade bonnläppar från Skåne, Blekinge eller tjotahejti. Ekonomen Kasselstrand är utbildad på Handels i Göteborg och bor på Östermalm. Andranamnet William Hahne, också han utesluten ur SDU, ansågs även han vara för radikal för SD. William Hahnes far var tidigare regionchef inom Alfa Laval-koncernen och William Hahne gick på Enskilda Gymnasiet i Tegnérlunden. I samma skola som kungabarnen och H&M-arvtagaren Karl-Johan Persson gått. Just på Enskilda Gymnasiets högstadium fick SD 10,3 % av rösterna i förra skolvalet. Vi får heller inte glömma bort att vid förra valet 2014 backade Moderaterna 4,9 % i hela området och SD fick 7,4 % i valdistriktet Oscar 5 på Östermalm. Det gör informationen än mer olustig.

I informationen framstår SD som accepterande mångfaldskramare medan Alternativ för Sverige bl.a. vill sända tillbaka invandrare, dubblera försvarsbudgeten, ta bort biståndet helt, lägga ned SVT samt införa ”katederundervisning”. Det är lätt att bli stum. Och man brukar säga att den som är mest mogen bör tiga. Här ska däremot inte tigas.

Det är svårt att förklara för barnen, när ytterligheterna och extremåsikterna normaliseras. Dessa åsikter ska för mina barn aldrig bli normaliserade. När NMR gjorde Göteborg till en belägrad stad i september förra året. När NMR knuffade människor och fick organisationer att flytta och ställa in evenemang i Almedalen. När nätet kokar av forum och sajter med lögner, förnekelse och hat.

Jag tänker på mina egna föräldrar när de hörde talas om skinheads, vitmaktmusik under vikingavågen på 90-talet. Hur förbannad min mamma blev. Hur hon pratade om att man inte ska skilja på människor. Hur det påverkade mig. Hur historiska skeenden upprepar sig. Att människan aldrig lär sig.

Senaste nytt från Ernst

Jag kan exklusivt meddela att precis efter att Ernst Kirschsteiger avslutat arbetet med att göra om Kånsta kvarn till sommarstuga väntar nya spännande projekt!

Ernst Kirschsteiger har fått ange drömprojekt så i tur och ordning kommer nu följande byggnadsverk få en välbehövlig ansiktslyftning:

1. Nicolaikyrkan

2. Örebro slott

3. Riseberga klosterruin

Det ska bli underbart, spännande och en njuting att se Ernst tassa runt barfota, renovera på dessa ställen och sitta i exempelvis Riseberga och ”känna in rummet”.

Dessa, hitills hemliga uppgifter, kommer inte från mig personligen. Inte heller från Nerikes Allehanda. Jag har fått veta det av en säker källa. En chef inom Örebro kommun har sagt det. En chef som ännu inte sagt upp sig.