Med utsikt över Örebro

Sedan några veckor arbetar jag i Örebro. Jag har gått i gymnasiet här, har bott och jobbat här tidigare flera gånger tidigare. Nu vikarierar jag som Amatörteaterkonsulent för Örebro län med bas och skrivbord i Örebro.

Precis som man tycker att världen är stor när man sitter hemma på kammaren, men liten när man reser ut i den, är Örebro en väldigt liten stad när man väl jobbar här. Bara första dagen fann jag flera före detta elever, grannar från hembyn, alla inom en armlängds avstånd.

Det är roligt med nya utsikter. Det är välbehövligt med nya intryck som ger möjlighet till andra avtryck.

Sedan griper den tag den tag med kraft. Pendlarvåndan. Inställda och försenade tåg. Det vackra i att pendlare ser varandra, hjälper varandra, pratar med människor som sitter i samma båt. Förvåningen över när tåg går i tid. Välkommen till verkligheten, pendlare! Glädjen över kommunikationerna när allt funkar. Då är det en fröjd att pendla. En halvtimma till jobbet. Utmärkt. När allt är så väl att kommunikationerna funkar.

Del 5: Vem vinner valet? Sätt betyg på politikerna?

I min serie ”Vem vinner valet?” här på bloggen kommer jag avhandla ett antal frågor, stora och små inför kommande val.

I femte och sista delen kommer jag skriva lite om politiker.

”Sätt betyg på politikerna” skrev Göran Gustavsson på Lindenytt 2018-08-27. Frågan är om Göran Gustavsson sänker sin egen båt med sitt inlägg, eftersom han vid förra valet gick till val som folkpartist, begärde utträde och blev moderat under 2015 men har behållt sin plats i landstinget och fullmäktige. Frågan är väl för vilket parti han egentligen har suttit?

Fullmäktige är väl inget hatt- och möss-ställe där man byter tillhörighet så fort man känner att vinden blåser från ett annat håll. Eller?

Pragmatism och knappast ideologi präglar lokalpolitikens område. Blocköverskridande samarbeten är vi vana vid i kommunen. Inte minst efter valet 2006 då vi hade C-majoritet med stöd av Allianspartierna + Vänsterpartiet. Många vänsterpartister blev då också miljöpartister som sedan var med och stödde S-majoriteten kommande val. Eftersom t.ex. Bengt Ewertsson var med under båda dessa mandatperioder myntades ett uttryck som borde blivit bevingat ”Oavsett vem man röstar på, så står Ewertsson bredvid”.

Under denna mandatperiod har Centern + Socialdemokraterna styrt. Och gosigare styre har vi väl sällan haft. C + S har typ aldrig haft skilda åsikter, skojbråkat som mest och inte sagt nåt annat än kärleksfyllda viskningar till varandra.

Som många gånger tidigare är Svenskt Näringslivs näringslivsrankning en av de viktigaste mätningar vi har i kommunen. Och politikerna gör sitt bästa för att hångla upp det lokala näringslivet i brygga. I den lilla staden är det inte långt mellan skål och vägg och svågrar sitter vid svågrars sida, skänker man en hall får man köpa industrimark billigt för nyetablering av nytt köpcentrum.

Och oppositionen har under den gångna mandatperioden inte varit annat än lugna och fina. Oppositionsrådet Pär-Ove Lindqvist verkar vara mycket nöjd med att sitta i oppostion, då kan han klaga lite men egentligen vill han inte förändra någonting alls.

SD har mest bara klagat på arvodena och mässat lite slentrianmässigt om att de är emot mångkultur.

Liberalerna som inte haft så många mandat hoppas på bättre lycka med vallokomotivet Detlofsson i spetsen.

Även fler småpartier hoppas på plats, som Landsbygdspartiet Oberoende, med den politiske kamelonten Mats Lagerman (tidigare M, därefter Lindesbergs obundna demokrater,därefter S) som talesperson.

Och hur det än blir, blir det förmodligen ett samarbete över blockgränser. Och kanske är det så att Näringslivsrankingen trots majoritet är viktigare än offentligt anställdas välmående.

Till den som vill vinna valet: ödmjukhet för styrande, kaxighet i opposition, öra mot jord och fötter på marken, även om vilja och visioner aldrig behöver ha några tak.

Och till alla er andra: rösta, för ER och för allas skull, rösta!

 

 

 

Del 4: Vem vinner valet? Skolskav

I min serie ”Vem vinner valet?” här på bloggen kommer jag avhandla ett antal frågor, stora och små inför kommande val.

I fjärde delen kommer jag skriva lite om skolor och skolpolitik.

”Vi har en av Sveriges sämsta skolor” menade Nils Detlofsson, Liberalernas vallokomotiv i kommunen under en debatt i Lindeskolans aula den 23 augusti.

Ingen sa emot. Men det betyder inte att det är sant. Jag har inte hört vad Nils D refererar till, jag har aldrig hört talas om en mätning som visat det, om han drömt det eller upplevt det själv när han undervisat i bild på Stadsskogsskolan. Liberalerna har inte mandat nog för att få plats i Barn- och utbildningsnämnden. Jag tror inte heller att de får det efter Nils D:s utspel.

Man har från riksdags och regering pratat om vikten att återupprätta lärarnas status och har i en följd av år utsatt lärarkåren för ett antal experiment. Karriärtjänster; förstelärare och lärarlönelyftet där regering haft en tanke men pengar och vilja har saknats från kommunernas håll.

Skolan kan givetvis i mångt och mycket bli bättre, inte tal om nåt annat. Framförallt behövs arbetsro, både för lärare och elever. Besparingar och oro, hänger alltid över skolan som verksamhetsfält. Nästa år ska 8,3 miljoner sparas på skolan i kommunen och ytterligare 21 miljoner år 2020.

Jag har själv gått i Pilkrogs skola och har alltid, alltid försvarat de små skolorna. I Rockhammar går det i nuläget tio elever i åk 1-3, i Ramsberg 20 elever. Ingen behöver förklara vad skolorna betyder för Rockhammar och Ramsberg. Runtom i kommunen finns det klasser som innehåller fler elever än Rockhammars och Ramsbergs elever tillsammans. Svårigheten är att behålla nån form av kvalité och utbildade lärare i de båda skolorna. Och hur kan kommunen garantera kvalitén? Svårigheten är också att en nedläggning av de båda skolorna heller inte skulle leda till att man tjänade så förskräckligt mycket pengar.

För den som vill vinna valet: respektera eleverna, ta tillvara på lärarnas kompetenser och utsätt inte skolan för fler tvivelaktiga experiment.