Sagan om Tödde och Mödde och planen för kulturen

”Kulturminister fick jag bli/kulturen skiter dom ju i” låter Tage Danielsson Pierre Lindstedt säga i filmen ”Sopor” från 1981. Jag tänker på den repliken ibland både nationellt och lokalt. Imorgon den 25 februari kommer kommunstyrelsen i Lindesberg ha en workshop där det nya kulturpolitiska programmet för kommunen tas upp. Följande lilla saga kan funka både nationellt och lokalt där vi har en socialdemokrati som helt har gett upp kulturpolitiken.

 

En dag möttes Tödde och Mödde utanför kommunhuset i Lindesberg.

God dag, Tödde.

God dag, Mödde.

Jag tänkte vi skulle skriva ett kulturpoliskt program, sa Tödde.

Jaha, när blir det färdigt då? frågade Mödde.

Nästa år, Mödde, sa Tödde.

Adjö. Tödde.

Adjö,  Mödde.

När året hade gått hade det inte hänt ett förbannade dugg. Utskottet visste inte vad uppdraget var och det var inte formulerat om det skulle vara ett kultur-, eller fritids-, eller ett kultur och fritidspolitiskt program.

Det bidde ingenting, Mödde, sa Tödde.

Ingenting? svarade Mödde.

Kom igen nästa år, sa Tödde.

När året gått hade det inte hänt ett förbannade dugg. De hade visserligen bestämt att de skulle googla på andra kommuners kulturpolitiska program men i övrigt hade inget hänt. Nu tyckte inte Tödde inte utskottet behövdes längre utan handplockade tre friska som fick sammanställa ett kulturpolitiskt program.

Det bidde ingenting, Mödde, sa Tödde. Men kom igen nästa år, sa Tödde.

Okidoki, sa Mödde.

När ett år hade gått hade man samlat lite snömos i en hög fotograferat av det och kallade det kulturpolitiskt program.

Vad är det här, Tödde? frågade Mödde.

Ett kulturpolitiskt program. ”Lindesbergs kommun ska ha ett brett, attraktivt och levande kulturliv”, sa Tödde.

Skojar du? sa Mödde

Ja, sa Tödde.

”Syftet är att skapa en långsiktig, hållbar utveckling inom kulturområdet”… läste Mödde.

Vi skojade där också, sa Tödde.

Men det här programmet är ju så otydligt och luddigt att inte ens Michael Landberg på NA förstår det, sa Mödde.

Skitsamma, sa Tödde, huvudsaken är att vi har ett kulturpoliskt program som det inte går att spåra nån form av politisk vilja i, som är så allmänt hållet att det skulle kunna gälla för vilken kommun som helst, från vilken region som helst. Vi har slängt in det där med riktad verksamhet till barn, unga och äldre människor för det ser bra ut. Eftersom vi heller inte har nån politisk nämnd för de här frågorna behöver vi inte heller ta i de här frågorna förrän 2027…

Men… försöker Mödde.

Blunda och tänk på nåt annat, sa Tödde.

God natt, sa Mödde.

SLUT

Extra senaste nytt: Äntligen bio i bolag!

För mig som mingelreporter roade det mig storligen att besöka tisdagens extra möte i kommunstyrelsen där det beslutades att driften för biografiverksamheten bör tas hand om det kommunala bolaget Besök Linde AB.

Det var idel proseccofryntliga leenden bland bubblet och chipsen men mest strålade Arja Gustavsson, för dagen iklädd galastass med tilhörande örhängen (lackade slaggstenar från Stripa) i de näpna små öronen.

Genom att flytta biografverksamheten till bolaget blev det ju inte mindre olagligt och ett brott mot konkurrenslagen, nej, nej, men däremot kan pengar gömmas undan på ett för kommunen mer passande och nödvändigt sätt.

Bland de som jublandes skara syntes också Jonas Feber, även han, dagen till ära, klädd i galastass identisk med den som Arja Gustavsson bar. Enda skillnaden var att han hade sin svanktatuering med ”S+C+V= SUPERHJÄRTA” chict och otvungen synlig för alla och envar.

Den enda smolken i glädjebägaren var att Nils Fleetwoodsson, klädd i club-blazer och lyxbeigea byxor och representant för Marginalerna, var sur, spillde bubbel och pratade om gamla tider med en dåres monomana envishet.

Pär-Love Lindqvast som stod blyg i ett hörn, smuttande på bubbelvinet, iklädd en underklänning i söt charmeuse, höjde sin vackra stämma endast en gång. I det fallet handlade det om att dagens fungerande verksamhet och dagens kompentens och insatsen från de många ungdomarna rimligtvis borde tas till vara.

Björn Persson, iklädd tröja från Dressman, som under många år drivit bion årligen tillsammans med ett 30-tal ungdomar, var redo för att sammanbitet läggas på en brits för att dräneras och lobotomeras eftersom Arja Gustavsson menade  ”att det är viktigt att ta tillvara hans kunskaper” .

Fotoblixtarna smattrade och alla log sina allra mest bländvita leenden speciellt för hovreportern Tomas verutan Källkritik från skvallertidningen 24spy.

Och för mig som lycklig mingelreporter återstår bara att önska alla parter lycka till och jag och alla läsare längtar redan efter läckra och läckta uppgifter från kommande slutna bolagsstämma.

I barndomens kiosk

När jag var liten köptes godis och serietidningar i kiosk. Ofta har jag stått på trappa framför luckan i kiosken och pekat på vilka slags godisbitar jag ville ha igenom glasrutan.

Det var helt enkelt så att vissa varor inte kunde köpas i matvaruaffärer. Tidningar och tobak till exempel. Det var många kioskägare som fick möjlighet att driva kiosk eftersom de inte kunde utföra tyngre kroppsarbete. Kioskerna fyllde en viktig funktion och var viktiga samlingsplatser.

Stannade ofta vid kiosken i Bergslagsbacken. Den var till synes proppfull av allt man kan tänka sig; alla typer av tidningar, godis, läsk. Jag minns inte om det fanns tobaksvaror där. Det fanns ju förresten Tobaksaffärer. Och i utförsäljningen av Tidermans Tobak på Kungsgatan 2001, köpte jag en pipa att ha som rekvisita.

Kiosken vid kommunhuset i Ramsberg var det alltid kul att besöka. Den var öppen hela nittiotalet vill jag minnas för den var öppen när jag röstade första gången i valet 1998. Efter valet skulle givetvis kiosken föräras ett besök.

I Lindesberg fanns det flera kiosken. Uppe på Kyrkberget där jag bor, fanns en i hörnan Parkvägen/Skyttevägen vid tennisbanan. Bergslagsbackskiosken som jag nämnde och en annan kiosk som stod där Senioren står idag. Kiosken innehades bl.a. av Irma Asplund och blev rikskänd när Lars-Inge Svartenbrandt greps utanför den 1972. Svartenbrandt skulle köpa kvällstidningarna när han greps av polisen och blev slagen med en kortvågsradio i huvet. Irma Asplunds kiosk fanns dagen efter på alla förstasidor i landets tidningar.

Det händer att jag tänker på kioskerna och människorna som förestod dem. Jag har tänkt att det hade varit skoj att stå i kiosk. Ibland har jag letat bilder efter de forna, idag rivna kioskerna. Ibland tänker jag på hur det skulle vara om de vore kvar än idag.

 

Spår i snö och snår

Förra helgen genomfördes och avslutades Lindesbergs största kulturevenemang Vinterspår. Sedan 2008 har evenemanget genomförts och samlat enormt många,  både aktörer och besökare.

I helgen såg jag inte så mycket, jag var på biblioteket och såg Kulturskolans fina konsert (min dotter var med) under lördagen. Annars var jag själv engagerad med en föreställning hemma hos Arne Johnsson. Vi hittade egentligen på en ny konstform vi kallade ”Poerevue” en hybrid mellan poesi, house warming party och revy. Det var väldigt fullsatt och väldigt roligt!

Under söndagen pratade jag minnen i Ramsberg från ”Festspelen” som genomfördes i Ramsbergs kyrka för tjugo år sedan. Känslan blev nästan som en släktträff med glada skratt och mycket, mycket värme i vinterkylan.

Faktum är att jag nästan varje år har varit med under något evenemang vilket gjort att jag inte kunnat se så mycket själv. Och jag tror inte jag är ensam om det. Samtidigt händer så mycket på så många ställen runt om i kommunen att det är omöjligt att få en rättvisande helhetsbild.

Första året Vinterspår genomfördes skrev jag lite ironiskt till en föreställning: ”Jag var på Vinterspår. Det var jag och lite damer i övre medelåldern som tittade på lite keramik. Och vad kan vara mer berikande än tomtar på stenar, tovade flasköverdrag eller en keramisk kudde i naturlig storlek?”

Och även om evenemanget är stort och brett, skulle det också kunna bli ännu större och bredare. Framförallt tycker jag det saknas scenkonst och konserter. Samtidigt blir formen för det hela mer av en konstrunda. Och inget ont i det. Men Lindesbergs största kulturevenemang kan visa upp ännu fler sidor. Det finns alla möjligheter för det.