Mätt, fet och snart flintskallig

När man diskuterar jämlikhet, lika lön och feminism kommer man alltid till slut enas om att det är mest synd om männen. Kollegan mitt emot mig vid lunchbordet uppmärksammar mig på något och jag håller sannerligen med.

 

Och historiskt har det alltid varit synd om medelålders män. Deras kriser är alltid intressant allmängods. Är det inte Strindberg så är det Knausgård. Visst har manligheten idag problem. Vad är en man? Vad gör en man? Det klart det är inte är lätt att vara titangubbe när man ska värma välling med ena handen. Sånt gjorde ju aldrig Strindberg. ”Det är synd om människorna” låter han Indras dotter säga i ”Ett drömspel”. Men han menade förstås männen.

 

Löneskillnaderna är de samma, makten i näringslivet är den samma och skitbråkiga killar tillåts fortfarande diktera villkor inom skola och förskola.

Trots det och hela den patriarkala maktordningen, kan vi alla enas om att det är mest synd om männen.

Och när jag slänger en blick på spegeln så är det självklart väldigt synd om mig också. Mätt, fet och snart flintskallig.

Turistmål vi minns

Inför kommande turistsäsong vill jag som obetald konsult passa på och tipsa Lindesbergs kommun hur man bäst bemöter turistanstormningen.

 

Varför inte fejka ett riktigt publikdragande turistmål som man gjorde förut?

Under 90-talet och i början av 00-talet var Lindesberg mycket mer offensiva och låg banne mig i framkant i hela Sverige. Vem minns inte de fantastiska attraktionerna som skapades och gladde och lockade mängder av folk från när och fjärran?

 

Några smakprov:

”ÖNSKEBRUNNEN” nere vid Lindesjön, en murad rundel med gatsten och tak över. Efter några år försvann taket men stenrundeln står fortfarande kvar och minner om gamla tider. Många sörjer och nytillkomna förstår inte vad det är som numera står efter sjön.

 

”BRON ÖVER FLODEN STYX”, en liten torrlagd bäck och en mycket symbolisk bro som stod mitt i Oscarsparken men försvann spårlöst efter en sommar i mitten av 00-talet.

 

”LINDE WATER FESTIVAL” Fontänen i Lindesjön med en sned stråle rakt upp som firade Lindesbergs 350-årsjubileum 1993. Inte alla visste att det var en fontän. Många trodde det var något helt annat. ”Jaså, du menar där de kalkar sjön?” sa någon.

 

Så fram för nya idéer! Infall och nya vinklar. Skicka inte alla till Nora utan vidare! Nya lockande skyltar vid infarterna till Linde, med säljande text! Eller säljande, det räcker med att vara lika aningslöst vulgär som Linde Golfklubb var tidigare som hälsade välkommen med en skylt på Golfrestaurangen: ”Välkommen till Lindesberg, till Lindesbergs Golfklubb och 18 sköna hål”…

Lugnt och sansat sa Lilly

I Pilkrog skolas matsal hade vi gulmålad panel på väggarna och vävda flerfärgade gardiner som förhindrade lite av ljusinsläppet från de stora fönstren. Där satt affischer med kostcirkeln och den lite roligare matpyramiden där frukt, grönsaker och bröd hade ögon och såg skojigare ut.

 

Vid ingången bakom ett bord stod mattanten Lilly och härskade över sitt kungarike matsalen.

Lilly hade hårnätskeps, vit rock med skärp, troligen mörka byxor och träskor. Minns hennes bestämda ord ”Lugnt och sansat” när hon slevade upp spenat eller minestronesoppa och vi hade bråttom till borden.

Lilly la upp och Lilly var omutbar. Lite betydde sällan lite. Ingen mat fick slängas. När Sara inte åt upp fisken fick hon sitta kvar långt efter att Lilly hade diskat och åkt hem. När vi kom från gymnastiken såg vi hur Sara satt där ensam med tallriken framför sig med sorgsen fisk på. Vi slängde maten ute och lät henne gå. Vi friade hellre än fällde.

 

Magistern sa att det var exakt en kilometer till Fänsmossen där Lilly bodde, när vi pratade om längder och mått. Lilly cyklade till skolan och på eftermiddagsrasten såg vi henne på cykeln på väg hemåt.

Ingen idé, Nora?

I kulturkommunen Nora har man ingen kulturskola. Musikskolan lades ned redan 1996 och sedan dess har ett antal tafatta och handfallna försök gjorts att återuppliva den. Senast för några år sedan anställdes folk som planerade verksamheten, lokaler ordnades men sedan blev det inget av det. Privata alternativ, samarbeten med studieförbund har också prövats. De kommunalt anställda Kulturpedagogerna som varit runt i skolorna fick ett snöpligt avslut och de såg först vid smygtitt på kommande års budget att deras verksamhet hade sparats in.

 

Flera kulturprofiler i Nora, däribland Marie Nordenmalm har uttalats sig oroligt att just Nora saknar möjlighet att ta hand om de musik- och kulturintresserade barnen i kommunen.

 

Nu talas återigen om kulturskola som kan drivas som ideell förening för att Nora kommun ska slippa huvudansvaret och huvudmannaskapet. Menar man allvar? Lägg av! Vill jag genast utropa. Det är ingen idé, Nora. Kultur måste få kosta. Det borde man veta i Nora vid det här laget.

 

Jag vet inte om man törs föreslå… samarbete? Med berglagskommunerna i norra länet? Kanske? I grannkommunerna finns fungerande verksamhet. I Lindesberg är det inte längre till Nora än till Löa eller Fellingsbro dit musik/dans och teaterlärare dagligen förflyttar sig. I dagens läge är själv inte bäste dräng.

 

Låt Nora vara en kulturkommun som inte enbart satsar på gubb- och tantkultur utan även på barnen och de uppväxande generationer.

Måla fan på väggen?

Bild är också ett ämne. Detta tål att påpekas eftersom tillgången på bildade bildlärare är skral. I Lindesberg och i Sverige i stort. Det ska delas ut betyg i bild i årskurs sex, men knappt en enda skola i kommunen i årskurs sex kan erbjuda fullgod undervisning med utbildad lärare.

Barn- och utbildningsförvaltningen verkar rycka på axlarna och man formulerar faktiskt ”behörighet i svenska, SO och önskvärt även bild” när en tjänst utlystes förra året. Liksom med armbågen. Bild är guldkant och lull-lull.

Betygskriterierna för bildämnet är mycket omfattande och för tillräckligt underlag för betyg måste barnen jobba med bild under hela skoltiden, det kan inte räddas upp på två fyrtiominuterslektioner i årskurs sex.

I min dotters klass (hon har några år kvar till betyg) har en underbar (och kompetent) farmor målat med barnen, gått igenom färglära och haft flera utställningar. Det är fantastiskt berikande kan alla inblandade intyga.

Men. Vi kan inte förvänta oss att underbara far- eller morföräldrar täcker upp om kunskaperna i svenska eller matte skulle tryta. Vi kommer heller aldrig få se den utvecklingen i de ämnena eftersom de är långt mycket ”viktigare”.

Det talas om effekter för inlärningen genom att jobba med färg, form, dans och musik. Musik är bra för matematiken osv. Givetvis är det så, det vet alla som jobbat med estetiska lärprocesser. Men bild är bra även utan dessa effekter! För sin egen skull! Punkt!

Så, läs på, förvaltning! Kunskap, mer kunskap, politiker!

Låt barnen utvecklas i alla ämnen! Läs läroplanen, Lindesbergs kommun och låt barnen utvecklas även i bild!