Tack för idag! För allt! Och för den här perioden!

Jag börjar med att berätta att en god vän slutade att prenumerera på Dagens Nyheter efter 40 år som prenumerant. Fick tillsänt sig ett litet kort där det stod: ”Tack för den här perioden!” ”Den här perioden” kändes på något sätt löjligt i sammanhanget.

Detta är det sista inlägget jag skriver på NA.se. Nerikes Allehanda tar bort nästan alla sina bloggare och då ryker sorgligt nog jag också.

Sedan augusti 2013, i över sex år, har jag skrivit långt över 250 inlägg på den här sidan. En del av dessa inlägg har väckt munterhet, andra har någon blivit förbannad på, annat har kanske bara väckt frågor eller lämnat läsaren fullkomligt likgiltiga. Hur som helst, det har varit fantastiskt och otroligt att skriva och veta att det finns folk därute som läser. Jag som vanligtvis är van vid att skriva för scen och salong har nu inte kunnat ta ansiktsuttryck och gester till hjälp för att berätta och förklara vad jag vill säga.

Det har ibland lett till att människor ibland trott att jag varit arg fast jag inte varit det eller i värsta fall – tagit mig helt på fullaste allvar. Jag skriver i värsta fall för funktionen för mina små stycken här har varit, anser jag, att visa upp narrspegeln och driva med tillståndet och den lilla världen i den stora världen. Som många känner som Lindesbergs kommun.

Jag har fått många kommentarer, men även mail, brev och telefonsamtal med uppmuntrande ord, stöd eller glada leenden i möten. Ibland har också någon sagt ”jag håller inte med dig” och då har jag svarat ”bra”, för varför ska vi hela tiden gå omkring och hålla med varandra?

Men hör ni, jag är säker på att vi ses och hörs igen. Kanske snabbare än ni anar dessutom? Vill någon se mig i levande livet syns jag på scenen 20-21 december i ”Julfesten” på Lindeskolans aula med de fina vännerna Martin Almgren, Per Fritzell, Linnea Wilhelmsson bland många fler. Sedan har jag föreställning i mitt eget vardagsrum 1-2 februari i föreställningen ”Jansson sjunger sånger ingen mänska har hört” tillsammans med den fantastiske Ola Jansson vid pianot. Under våren väntar sedan två regiuppdrag för Kulturskolan och Estetiska programmet på mig för att sedan kulminera i en, kan jag utlova, enastående föreställning i Globen i Ösarhyttan 27/6-5-7.

Och till vi ses igen. På återseende och tack för allt! Och jag säger inte förlåt och ursäkta. Och så här i vintertid kan jag säga som en musikant i Trebodarevyn alltid sa: ”Dra ned pälsmössan och gå på!”

Den lysande affären Stripa

I september fick vi veta att Besök Linde AB (Belab) lämnar gruvområdet i Stripa. Det har varit på gång länge men nu ska alltså lokalerna lämnas. Samtidigt ska personalen omplaceras till Lindesberg arena och Energikällan.

”Jag förstår att det är viktigare att få pengarna till skola och omsorg att räcka till så det är bara att gilla läget” säger Belabs VD Åsa Jönsson Carlsson.

”Stripa gruva har inte varit en lysande affär för Falab” säger fastighetsägaren Roger Sixtensson.

Frågan är ju bara om inte det lysande affären fortsätter. Även fast Belab lämnar Stripa så försvinner ju inte kostnaderna och tyvärr ser varken skola eller omsorg ut att få den insparade slanten. Personalkostnaderna är ju kvar och lokalerna kostar fortsatt pengar eftersom vi fortfarande äger dem. Och än så länge har ingen spekulant knackat på.

Våra kommunala bolag går bra, men kommunen går ekonomiskt på knäna. När får vi se besparingar, rationaliseringar inom de kommunala bolagen tror ni? Jag skulle gissa på aldrig. När får vi se hyressänkningar? Gissar på aldrig där också.

Detta kräver en dagsvers:

Jag har en fråga och jag skulle vilja att nån svarab

nu när allt är misärab och allt är som det ärab

Belab, Falab och jag har glömt vad det heter nuab

lämnade Stripa men utan nån vinstab?

Eller vadåab? Nåt jag missab?

Visst ja, jag kan inte få nåt svarab

eftersom vi inte har nån insynab

i våra kommunala bolagab!

Skit och pissab!

Morsning och goodbyeab!

 

 

Gärna fina lokaler – men först, rejält med verksamhet!

Det byggs med en enorm frenesi i Lindesberg. Det byggs på många sätt som aldrig förr. Nya Vårdcentrum, Brotorpsskolan och Nya Lindbackaskolan. Bland annat. Ibland känns det som verksamheten i lokalerna glöms bort i hastigheten. Risken finns ju att det hela bara blir tomma monument.

Tyvärr har vi sett exempel på det förr. När skolbyggnaderna väl är färdiga är de redan för små. När hallar är invigda vet alla att det saknas förrådsutrymmen.

Och Vårdcentrum med sin magnifika fasad i exklusivt lärkträ och naturliga tak och atrium.  Flytten av Familjecentralen till nya Vårdcentrum blir förmodligen inte av och verksamheten är hotad. Anledningen? Hyran som hittills legat på 100000 kr chockhöjs i nya lokalerna till 800000 kr! Det var väl inte meningen med de nya lokalerna? Att verksamheten inte skulle ha råd att flytta in? Någonstans har det ju gjorts en hiskelig felräkning. Och jag undrar var?

Det är enkelt att se att Lindesbergs nya Vårdcentrum måste utgöra hela Region Örebro läns stora dyrbara gökunge som äventyrar hela Regionens budget. Men måste det verkligen byggas så dyrt? Idéen måste väl ändå vara att bygga för verksamheten. Behövs dessa flådiga monument när det är ändamålsenliga lokaler som behövs?

Det dyker hela tiden upp frågor som förblir obesvarade. Hur kunde det bli så här? Hybris? Och vem var det egentligen som fick hybris? Och behövdes verkligen en stereoanläggning i bastun på LIBO:s bygge på Kristinavägen?

Bäst att avsluta med en passande dagsvers, om man tänker sig och drömmer om passande vante men till slut blir det inte mycket kvar av den tänkta vanten:

Jag ville, jag vore en snygg byggare

som byggde så alla blev tryggare

Lokaler som passar en Vårdcentral

ja tanken att passa var för mig central

Utan lull-lull, kornischer och inomhusälv

Och vad vill jag, ja, om jag nu fick önska själv?

Jag önskade ett mig mest ett rum och öppen fiber på rumme’

men i slutändan blev bara byggnaden en jäkligt snygg tumme

 

 

Skuld och gröna broar

Återigen är Gröna bron på tapeten. I fredags (den 13:e) stängdes den av säkerhetsskäl för att den helt enkelt är i för dåligt skick. Många minns när debatten skapade svallvågor på Lindessjön på 90-talet vilket gjorde att bron, som egentligen skulle rivas, renoverades, höjdes och återinvigdes nationaldagen 1998. Följande drapa kan med fördel sjungas till Hasse Anderssons ”Guld och gröna skogar”. 

Det var en fredag kväll,

stillhet, frid och ro

Vinden smekte milt vid Bottenån

Jag börja tänka på

En gång för länge sen

när ilskna röster hördes härifrån

 

Plötsligt hör jag  någon ropa vilt som elden vore lös

Änderna intill mig de svimma

och fick dryck intravenös

 

Det blir kiv och hålligång

Tandagnisslan natten lång

När det börjas sägas nåt om gröna broar

Ja, jag minns mitt nitti’tal

Bland minicall och radioskval

Och det var ett evigt tjat om gröna broar

 

Strax bakom Badhusknut

gömmer jag då mig

spanande när solen sänker sig

Ur dimmorna jag ser

gestalter träda fram:

Gröna brons aktionsgrupp går igen!

 

Det blir skrik och hålligång

Täljande på påk och stång

När någon nämner nåt om gröna broar

Mycket kan sparas, läggas ner

så länge ingen kritiskt ser

eller hotar riva sönder gröna broar

 

Så låna pengar –

som ger skuld och gröna broar

 

 

Vad som händer i Rönnfallet, stannar i Rönnfallet

Inte så långt från Grönbo där jag vuxit upp ligger Rönnfallet. Från början uppodlat i mitten av 1800-talet av August som därefter fick tilltalsnamnet Rönnfalls-August. Enligt en seglivad legend kom han till gläntan i Rönnfallet, satte spaden i jorden och sa: ”Här ska jag bo, här luktar det pannkaka!”

Rönnfalls-August var en skicklig husbyggare och skogsarbetare som varken kunde läsa eller skriva. Han byggde utan ritning och många av hans hus står kvar ännu idag. Trots att han inte var läs-och skrivkunnig undervisade han blivande jägmästare i skogsbruk när Domänverket hade jägmästarutbildning i Grönbo i början av 1900-talet.

Långt senare, på 1980-talet satt jag i köket i Rönnfallet. Då bodde Harry i Rönnfallet. Jag, min far, Gunnar Svedjelid, Harry i Rönnfallet och Helge som hyrde ett litet hus på gården satt där i köket. Det dracks kaffe på bit, det berättades historier. Jag lyssnade storögt.

En historia som jag bar med mig länge var berättelsen om flickan i Kolarkojan som Gunnar berättade med stor inlevelse. Det hände för längesen, säkert under tidigt 1800-tal. Flickan hade gått med matsäck till sin far som jobbade med kolning i skogen. Hon hade, givetvis barfota, tagit sig över mossar, stigar, grenar och tuvor med korgen till far. Men hon hittade aldrig far. Flickan var sedan försvunnen länge. Långt senare hittade man henne sittande i en övergiven Kolarkoja. Hon var död, hade troligen svultit ihjäl, men matsäcken i korgen var orörd. Jag blev så oerhört gripen av den här berättelsen. Om hennes sökande, hennes oro och hennes tragiska död. Och varför matsäcken var orörd.

Många av min barndoms stora upplevelser var just såna. Jag satt i olika kök och lyssnade på när vuxna berättade saker som hänt. Både roliga och otäcka saker. Jag var en del och kände att de berättade för mig, så jag skulle lyssna.

Jag tänker mycket på om mina barn idag delges samma upplevelser. Att de får vara med i sammanhang, de får lyssna och höra berättelser riktade till dem, eller är det så att vi ger dem skärmar för att skärma av världen. Men då missar de ju saker. Saker som för mig som barn tedde sig nästan som magiska.

Det är ett jävla företag, Länstrafiken

 

-Vet du vilken färg busschauffören hade på slipsen? -Nej, det minns jag inte, svarade jag. – Var det röd eller grön? – Jag har ingen aning. -Det är annars ett tips, sade mannen vid bussarna i Kopparberg.

Vet ni, ärade läsare hur många olika företag (trafikoperatörer) som kör bussarna i länet? Sex olika är svaret.

Nu följer en liten solskenshistoria. (En solskenshistoria eftersom detta hände när solen sken i tisdags.)

På buss 303 mellan Lindesberg och Örebro tappade jag ett par solglasögon med fodral cirka klockan 7.50 då jag klev av vid Sandbacken. Solglasögonen har min styrka på glasen så de är tämligen värdelösa för någon annan. Detta upptäckte jag först ett dygn senare då jag ringde upp ett nummer till Buss i Väst AB som trafikerar sträckan Lindesberg-Örebro. Tyvärr kunde inte Buss i Väst i Lindesberg svara mig eftersom denna sträcka trafikeras av Buss i Väst Kopparberg. Jag ringde till en man på Buss i Väst i Kopparberg som först blev arg för att jag ringde eftersom han dels satt på den lokala pizzerian och dels för att Buss i Väst Lindesberg borde veta att det inte var Buss i Väst som trafikerade just den turen. Han ifrågasatte om jag inte tagit fel på turerna och åkt tidigare eller senare. -Jag är inte idiot, sa jag. Det var då han frågade det där om slipsarna. Och färgerna på slipsarna. Var det den ena färgen var det Buss i Väst AB och var det den andra var det Nobina AB.

Jag ringde därefter Nobina AB men den förskrämda typen som svarade då satt i Nora och de trafikerade bara sträckan Nora-Örebro, men inte tvärtom. Jag tror bara att det var jämna veckor efter pingsten vid fullmåne. Eller nåt annat logisk. Så jag ringde Nobina AB i Örebro. Och de hade minsann inte fått in några solglasögon med fodral på hittegodsavdelningen.

Och jag tänkte, pust vilken tur att jag inte åkt till Askersund eller Laxå, då hade jag fått ringa Sandarna transporter, eller till Kumla då hade jag fått ringa Björks buss i Närke, eller till Odensbacken för då hade jag fått prata med Keolis AB. Eller behövt ringa efter en extrabuss för då hade jag fått ringa Lindbergs buss AB.

Men hur som helst är det ett jävla företag att ringa till Länstrafiken i Örebro.

Trump, varsågod och köp Trallingen!

(Detta brev är delvis översatt med Google Translate.)

Bäste Donald Trump! Dear Donald Trump! Här kommer jag med ett erbjudande som du omöjligt kan motstå! An offer you cant refuse! Du har ju den senaste tiden varit så sugen på att köpa öar, buying thousand islands, så därför erbjuder vi i Lindesbergs kommun dig att till ett bra pris köpa ön Trallingen i Lindessjön.

Vi vet att du spanat på Grönland, och vi vet att det ligger strategiskt nära Arktis som både Kina och Ryssland slängt lystna blickar på, men Trallingen kan bli använd till så mycket annat. Till exempel energiskog eller potatisodling, energy forest or potato chips planting. Vi skulle vara så lyckliga, very happy, om du skulle vilja köpa Trallingen, för vi behöver verkligen kulorna, we really need the bullits.

Anledningen är att vi har lite ekonomiska bekymmer, financial problems, skolan ska sparas in på, skolor ska läggas ned, a lot of schools put down. Dessutom måste vi få in mer pengar, more money to Putin, so we really need to sell something, vi säljer vad som helst.

Enligt ett samtal med vårt kommunala fastighetsbolag LIBO får du köpa Trallingen för samma pris som vanliga marknadshyror för kommunala lokaler i kommunen. Det vill säga, du får köpa Trallingen för 2,7 miljarder svenska kronor. A shit load of swedish crowns.

Vi vill också klargöra att vi aldrig kommer aldrig använda ordet absurt, eftersom det är not nice, we dont use the word absurd because its rude.

Vi behöver ditt besked senast Lindemarken i september, you know the great Linde market, med mycket folk och knallar och marknadsförsäljningstånd, with a lot of people with shots and market selling erections.

Så Donald Trump, köp Trallingen från oss i Lindesberg! Nu har du äntligen chansen att göra USA större: ”Make America Great again”!

Å hela Lindesbergs kommuns vägnar, river whole Lindesbergs kommun,

yours sincerly

Stefan Jansson

Ny kula!

När som ni trodde att allt var över, när som ni trodde att den där Jansson bäddat pinnsoffan och tagit ned skylten kommer han åter med förnyad kraft!

För än finns det saker att skriva om från vår vrå, landsända eller gudsförgätna  håla. Och även om det för vissa utgör en periferi är det världens centrum för andra.

Ja, jag vet att tiden gått sen jag skrev sist, men ibland behövs andhämtning, vila och att bara ha schemat tomt.

Dessutom har jag haft så lite att säga och en dag som idag borde alla som har vett, tiga när inget finns att säga.

”Before I speak I have something important to say” som Groucho Marx så klokt uttryckte det en gång.

Så se upp, pass på, pennan är vässad för vidare tankestreck, krumsprång och blyerts-attacker. Allt från min horisont, från den plats ”som människor och djävlar benämna Lindesberg” som Hjalmar Bergman en gång uttryckte det.

Absolut senaste nytt (innan det hänt) från Lindesberg

Som synsk (eller om det nu var cynisk) journalist med framtidsskådning som specialitet ska jag redogöra för ett flertal kommande händelser i Lindesbergs kommun:

Efter det misslyckade ”tysta” fyrverkeriet på Valborg och förslaget att helt skrota fyrverkerier i framtiden framförs ytterligare krav. På Valborg nästa år föreslås en helt tyst Manskören Harmoni och även knäpptyst vårtalare. Detta för att på sikt se fram emot lugna hundar och helt tysta kommuninnevånare.

Precis efter nedläggningen av skolorna i Rockhammar och Ramsberg kommer nu även Lindeskolan läggas ned. Anledningen är att resultaten är så dåliga i årskurs nio att alla lika gärna kan gå om högstadiet.

Efter bygget av de nya ungdomslägenheterna på Kristinavägen (som även rymmer kontor till ungdomarna som jobbar på Falab, Libo etc.) ska LIBO:s gamla kontor efter Banvägen göras till äldreboende. Dit ska huvuddelen av kommunens politiker flytta efter nästa mandatperiod.

Efter bygget av det nya kontoret för Falab, Libo etc. på Kristinavägen (som även rymmer ungdomslägenheter) har det även byggts en ”berlinmur” mot järnvägen. ”Detta kan användas som Lindesbergs andra lagliga grafittivägg” menar källor som i nuläget önskar vara anonyma.

Äventyrsgolfens plastkossa Rosa som stulits flera gånger har nu återfunnits igen. Äventyrsgolfens ”nittonde hål” som står placerat som utsmyckning i rondellen (och föreställer Masugnen i miniatyr) har många uttryckt borde bli plastko-tjuvarnas nästa mål, för att sedan aldrig återlämnas. Platskosse-tjuvarna (som önskar vara anonyma) svarar i ett pressmeddelande, och jag citerar ordagrant: ”Nej, fy för i h-vete…” slut citat.

Alldeles lagom efter att Havs- och vattenmyndigheten genom TV4 publicerat sin lista över landets tolv skitigaste bad (och Loppholmarna tagit en av platserna) vill kommunen ”mota Olle i grind” genom att visa på ännu skitigare platser än Loppholmarna. Ur kommunens lista: Fontänen ”Leda och svanen” på Rådhustorget efter studentfirande, den offentliga toaletten i Fellingsbro (efter vinterkräksjukan) samt Arnold Bengtssons badkar (efter avslutad valrörelse, obs ej blåval).

 

 

 

 

 

 

 

 

Galileo och stjärnhimlen

Idag en liten fundering kring hur Galileo tänkte när han upptäckte Jupiters månar, Solens fläckar och Vintergatans stjärnor. 
1.
På kampanilen högt uppe på en byggnad i Padua plockar Galileo Galilei fram sitt teleskop.
Han hade ingalunda uppfunnit det men vidareutvecklade holländaren Hans Lippersheys idé om ett teleskop.
Teleskopet var inte mera avancerad än en kikare som man idag skådar fåglar med. Med hjälp av det enkla instrumentet skulle han snart göra stora upptäckter.
1609 vände Galileo sitt lilla egentillverkade teleskop mot himlen, ett ögonblick av storslagenhet , av fullkomlig fullkomlighet. Han gjorde något ingen tidigare gjort. Och efter flera nätters idog spaning i det lilla teleskopet mot den stora stjärnklara mörka natthimlen visste han att det han sett skulle förändra världen, och synen på vad världen var, för evigt.
Han såg plötsligt Jupiters månar, något som han först trodde var fyra små små stjärnor, och de befann sig i rörelse, i sin bana kring planeten. Denna upptäckt ledde vidare. Månarnas rörelse. För månarna rörde sig runt Jupiter. Och om Jupiters månar kunde kretsa runt Jupiter kunde ju inte alla himlakroppar kretsa runt Jorden. Som man trott. Jorden skälvde från sitt innersta. Jorden förändrades.
Han döpte först månarna efter fyra medlemmar av familjen Medici: Cosimo, Fransesco, Carlo och Lorenzo. Galileo Galilei blev ifrågasatt. Upptäckten var väl inte bara för att hålla sig väl med familjen Medici? Franska hovet hörde av sig, ville också bli odödligt. Finn en ny stjärna och döpt den till Frankrike.
Galileo döpte om Jupiters månar till Io, Callisto, Ganymeda och Europa.
Allt Galileo såg påverkade för all framtid astronomin och för all framtid människan.
2.
Galileo skådade Vintergatans förändringar.
Han såg vår Månes yta och såg att den inte var helt klotrund som Aristoteles trott, utan precis som vår värld med öknar, berg och djupa dalar. Himlen var inte perfekt och oföränderlig som man trott.
Hans upptäckt omkullkastade tanken på Perfektion och Ofullständigthet, förhållandet mellan jord och himmel.
Månen som påverkar ebb och flod och som odlare med trädgård genom århundranden betvingat och betraktat som viktig för liv och växtkraft. När fullmånen är i vardande, ska du så och sätta, då är bästa förutsättningarna.
3.
Mötande sin ålderdom vankar Galileo i Rom. Långsamt bestulen på synen, och på äran, förvägrad upptäckter, tystad och isolerad. Inkvisitionens processer, att jorden inte rörde fast den gjorde det, husarresten och dottern som dog av dysenteri.
Han hade redan berättat i skriften:
ll Saggiatore – Undersökaren
om det Primära och det sekundära.
Om sinneskvaliteterna såsom färg, ljud, doft, smak och värme som inte tillkommer materien och kan helt utlämnas inom fysiken…
Därför ska den som är satt till att beskriva världen utlämna dessa saker, den som är satt att beskriva världen som den verkligen är till motsats till världen som den framträder i våra subjektiva upplevelser.
När Galileo Galilei dör är allt precis som vanligt, ändå är rubbat, allt är fullständigt förändrat.
Hans upptäckter av Jupiters månar, bergen på Månen, Solens fläckar och Vintergatans stjärnor.
När han såg allt det här, stod han betraktande på kampanilen, ryggade han från teleskopet och undrande säkert stilla: Hur hör vi hemma här? Hur hör VI hemma här?