Avbrott och inbrott

I torsdags förra veckan möttes jag av glassplitter över hela sovrummet när jag klev in hemma. Först trodde jag att någon roat sig med att enbart kasta en sten genom rutan, men strax därpå upptäckte jag att någon även varit inne i huset. Polisen var snabbt på plats och var mycket metodiska.

Dagen därpå tillbringade jag i telefon med polis, försäkringsbolag och glasmästare. Det känns väldigt onödigt och obehagligt att någon varit inne i ens lådor och garderober. Dessutom var det ingen lyckad dag på jobbet för bovarna, de fick verkligen inte med sig speciellt mycket. Samtidigt fanns det inget av värde bland barnens dockkläder och i mitt förråd av glasögon för teater.

Allt detta innebar ett avbrott från allt, en tankepaus, funderingar kring vad och när det skedde och samtal med grannarna.

Barnen blev mest skärrade. Min yngsta dotter undrade varför tjuvarna inte städade efter sig och misstänkte skarpt att de ätit upp resterna av hennes kiwi som hon lämnat på köksbordet.

Om och om igen sker dessa inbrott och nu var det vi som drabbades. Om och om igen kommer larmförsäljare till dörren och pratar om inbrott i närliggande kvarter och i hopp om att försöka kränga larm genom förebråelse och rädsla.

Rädd är jag inte men ljud ute får mig att reagera på ett nytt sätt sedan förra veckan.

Vårt behov av bio och kanske också av tröst

Folkets Hus bio i Lindesberg föreslås läggas ut på entreprenad. Nätverket Lindekultur har samlat över 500 namnunderskrifter för att behålla den nuvarande organisationen och skrivit ett öppet brev till Tillväxtutskottet.

Jag tycker det hela är mycket enkelt, kommunen har ett ansvar för biografens fortlevnad, något en annan lösning inte kan garantera. En biograf på entreprenad i Lindesberg är en biograf under hot om snar nedläggning.

Vi har få kulturarenor i kommunen. De få vi har ska värnas. Samtidigt är Folkets hus bio en viktig symbol och den plats (läs scen) som inte är skollokal, kyrka eller idrottshall där film och scenkonst visas.

Jag vill ogärna ställa verksamheter mot varandra. Som enmansjournalistshowen i Nora, Tomas Källberg skriver i sin krönika på 24i, när han pratar om skattepengar som egentligen borde gå till pensionärer och inte till fritidssysselsättningar  som filmtittande. Det klart man får förlåta Källberg och hans kunskaper lämnar mycket att önska om kulturevenemang som han skriver att han värnar och gillar. Jämför man klumpigt kan man givetvis säga att alla matcher i Lindesberg Arena, Råsshallen, Lindehov, Bernehov m.fl. runtom i kommunen aldrig skulle kunna genomföras utan stora skopor skattepengar och tar brödet ur munnen på Tant Asta på Grönbodahemmet i Storå.

Faktum är att vi ser en förbaskat urvattnad debatt om hur hela kommunens kulturliv ska fortleva. Det talas om vikten av en livaktigt kulturliv men det utdelas om och om igen käftsmällar till eldsjälarna som bär upp och håller i de sköra trådarna.

Om man tittar på kostnader och utgifter i kommunbudgeten ser dessa pengar ut som peanuts. En piss i Mississippi eller en loska i Lilla Lindessjön. Det har vi råd med.

Varför behöver vi om och om igen prata om behovet av kultur även i avkroken Lindesberg? Behöver vi hålla den styrande majoriteten i hand, tala stilla till dem och beskriva och utbilda dem när kunskap och intresse tryter? Fast det är ju det, intresset är noll och de politiska engagerade som någon gång talar om vikten av kultur finns inte i avkroken Lindesberg.

Därför är det lätt att svartsynt se på frågan om Folkets Hus bio och konstatera: det är kört.

Men, samtidigt, får vi inte ge upp. Så länge det finns pennor att vässa och tangenter att slås an, låt oss fortsätta göra det!

 

 

Med utsikt över Örebro

Sedan några veckor arbetar jag i Örebro. Jag har gått i gymnasiet här, har bott och jobbat här tidigare flera gånger tidigare. Nu vikarierar jag som Amatörteaterkonsulent för Örebro län med bas och skrivbord i Örebro.

Precis som man tycker att världen är stor när man sitter hemma på kammaren, men liten när man reser ut i den, är Örebro en väldigt liten stad när man väl jobbar här. Bara första dagen fann jag flera före detta elever, grannar från hembyn, alla inom en armlängds avstånd.

Det är roligt med nya utsikter. Det är välbehövligt med nya intryck som ger möjlighet till andra avtryck.

Sedan griper den tag den tag med kraft. Pendlarvåndan. Inställda och försenade tåg. Det vackra i att pendlare ser varandra, hjälper varandra, pratar med människor som sitter i samma båt. Förvåningen över när tåg går i tid. Välkommen till verkligheten, pendlare! Glädjen över kommunikationerna när allt funkar. Då är det en fröjd att pendla. En halvtimma till jobbet. Utmärkt. När allt är så väl att kommunikationerna funkar.

Del 4: Vem vinner valet? Skolskav

I min serie ”Vem vinner valet?” här på bloggen kommer jag avhandla ett antal frågor, stora och små inför kommande val.

I fjärde delen kommer jag skriva lite om skolor och skolpolitik.

”Vi har en av Sveriges sämsta skolor” menade Nils Detlofsson, Liberalernas vallokomotiv i kommunen under en debatt i Lindeskolans aula den 23 augusti.

Ingen sa emot. Men det betyder inte att det är sant. Jag har inte hört vad Nils D refererar till, jag har aldrig hört talas om en mätning som visat det, om han drömt det eller upplevt det själv när han undervisat i bild på Stadsskogsskolan. Liberalerna har inte mandat nog för att få plats i Barn- och utbildningsnämnden. Jag tror inte heller att de får det efter Nils D:s utspel.

Man har från riksdags och regering pratat om vikten att återupprätta lärarnas status och har i en följd av år utsatt lärarkåren för ett antal experiment. Karriärtjänster; förstelärare och lärarlönelyftet där regering haft en tanke men pengar och vilja har saknats från kommunernas håll.

Skolan kan givetvis i mångt och mycket bli bättre, inte tal om nåt annat. Framförallt behövs arbetsro, både för lärare och elever. Besparingar och oro, hänger alltid över skolan som verksamhetsfält. Nästa år ska 8,3 miljoner sparas på skolan i kommunen och ytterligare 21 miljoner år 2020.

Jag har själv gått i Pilkrogs skola och har alltid, alltid försvarat de små skolorna. I Rockhammar går det i nuläget tio elever i åk 1-3, i Ramsberg 20 elever. Ingen behöver förklara vad skolorna betyder för Rockhammar och Ramsberg. Runtom i kommunen finns det klasser som innehåller fler elever än Rockhammars och Ramsbergs elever tillsammans. Svårigheten är att behålla nån form av kvalité och utbildade lärare i de båda skolorna. Och hur kan kommunen garantera kvalitén? Svårigheten är också att en nedläggning av de båda skolorna heller inte skulle leda till att man tjänade så förskräckligt mycket pengar.

För den som vill vinna valet: respektera eleverna, ta tillvara på lärarnas kompetenser och utsätt inte skolan för fler tvivelaktiga experiment.

Del 3: Vem vinner valet? Kultur och annat det skits i

I min serie ”Vem vinner valet?” här på bloggen kommer jag avhandla ett antal frågor, stora och små inför kommande val.

I tredje delen kommer jag skriva lite om bortglömda saker som kultur.

Kultur är ju inget som ger bränsle för vallokomotiven men nånstans måste nån ju skriva om det. Och vem ska skriva om det om inte jag? Jag skriver gärna.

Under den senaste mandatperioden har vi inte haft nån politisk nämnd för kulturfrågor utan den har först haft ett utskott under kommunstyrelsen för att sedan ensam hamna under kommunstyrelsen. Jag undrar vad som egentligen kommer upp på kommunstyrelsens bord. Problemet är att just frågorna behandlas av två förvaltningar och två nämnder. Oklart vad som ska göras när ingen vet vem som ska ta i frågorna. Ingen nämnd och allt är glömt.

Den politiska majoriteten verkar hur som helst as-nöjda med hur allt funkar. De är så nöjda så de tycker det är perfekt. Inget ska göras bättre. Men vän av ordning, undrar förstås, vad görs?

Det utskott som hade till uppgift att skriva en kulturplan för kommunen gjorde ingenting, därför har utskottet försvunnit och med den även tanken om en lokal kulturplan?

Det är intressant läsning att ta del av Nätverket Lindekulturs ”valmanifest” med frågor till partierna. Liberalerna verkar ha storhetsvansinne medan Sverigedemokraterna gurglar om kulturarv och svensk kultur i alla frågor och har klippt och klistrat från partiets centrala program.

Idéerna om ett ”föreningshus- kulturhus” som Centerpartiet i den politiska ledningen pratade om innan valet, tigs det om nu. Socialdemokraterna är visionslösa och sitter nöjda och dästa på sina stolar.

I varumärkesplattformen ”Bergslagens själ” är kulturen en av profilfrågorna. Men ingår kultur verkligen i Lindesbergs profil? Senast i lördags utkämpades den sk. Stadskampen mellan Nora och Linde, där politiker, idrotts- och kulturprofiler fick utmana varandra i diverse Musse Pigg-sporter. Det gick inte så bra för ”idrottskommunen” Lindesberg. Det klart det hade varit roligt att se politiker utmana varandra med nåt kreativt som omväxling, i bildkonst, dans eller musicerande. Men kulturella uttryck platsar inte. Och man kan ju ställa frågan till Irja Gustafsson, vad ska vi med kulturen till i ”idrottskommunen” Lindesberg?

Den som vill vinna valet måste ge hopp om det ska finnas ett kulturliv efter detta.

 

Del 2: Vem vinner valet? Besparingar samt försämringar för funktionshindrade

I min serie ”Vem vinner valet?” här på bloggen kommer jag avhandla ett antal frågor, stora och små inför kommande val.

I andra delen kommer jag skriva lite om de funktionshindrade i Lindesberg.

Sedan nu i våras sparar man in på transporter till daglig verksamhet för funktionshindrade i kommunen. Det är dock frågan om det är en besparing. Snarare en försämring för de som har det svårast.

Om man jobbar inom daglig verksamhet kan man få en lön på 12000 i månaden och betala 14000 i färdtjänst för samma period. Så blir det när man tjänar 60 kronor om dagen och får betala 80 kronor för färdtjänst.

John Omoomian (S) vice ordförande i socialnämnden försvarar tilltaget, när han skriver på Lindenytt 2018-04-30: ”Ska vi använda vår personal som chaufförer eller ska vi använda vår personalresurs till det de är utbildade i?” John Omoomian svarar själv:
”Gällande första frågan har Socialnämnden en tydlig och enig ambition om att de som jobbar inom förvaltningen ska ha relevant utbildning för det de gör. Så utifrån den ambitionen landade nämnden i att vi använder vår personalresurs till det de är utbildade i.”

 Det är väl ändå så att många som arbetar inom kommunal verksamhet i vår avlånga och till ytan stora kommun, ägnar sin arbetsdag åt just resande. Snacket går liksom inte ihop. Faktum är att man flyttar över pengar för subventionerade taxiresor till taxibolag som redan skjutsar skolbarn och låter de bussar som finns på boendena stå stilla och oanvända.

Bussar som kan användas till resor på fritid men inte till och från arbetet.

Det handlar inte om onödiga resor utan om onödig prestige. Onödig prestige vinner inga val.

Den som vill vinna valet, fattar beslut om besparingar som faktiskt är besparingar och inte enbart försämringar för de som har det allra svårast.

 

Del 1: Vem vinner valet? Akut eller bakut på Lindesbergs lasarett?

I min nya serie ”Vem vinner valet?” här på bloggen kommer jag avhandla ett antal frågor, stora och små inför kommande val.

I första delen kommer jag skriva lite om akutsjukhuset i Lindesberg.

Frågan är om att vi efter senaste omorganisationen inom Region Örebro Län kan kalla akutsjukhuset för just akutsjukhus.

Man ger i nuläget framförallt patienter sightseeingen runt om i länet. Benbrott eller hotande skador i Lindesbergs kommun ger skjuts till Örebro eller Karlskoga. För mig som inte vet ett förbannade dugg om sjukvård, ser detta inte ut som annat än sjuk vård. Det viktigaste måste i min värld vara att komma till vård så snabbt som möjligt. Kort, snabb leverans till närmaste sjukhus.

Jag förstår också att Region Örebro Län tjänar pengar på att ta emot patienter som kommer från andra län. Men måste det ske på bekostnad av inomlänspatienter?

I kölvattnet av omorganisationen har 9 av 10 kirurger slutat. Under de senaste tre åren har kirurgen i Linde rankats som Sveriges bästa bland landets AT-läkare. Knappast kommer detta hända 2018.

Det blir svårt med rekyrytering i framtiden, med idiottjänster som kräver resor för specialistläkarna mellan sjukhuset på 8-10 mil mellan arbetspassen.

Det är lätt att se att omorganisationen har gått helt fel, ingen har lyssnat på läkare eller personal. Och vad beror det på? Framförallt därför att det saknas ansvarig på plats. Kaptenen på skutan på Linde lasarett sitter i Örebro, på betryggande avstånd från arbetsplatsen i synbar sjönöd.

Bland landsstingspolitikerna finns en beröringsskräck och de många insändarna med tydliga frågeställningar har pratats förbi eller bemötts med tystnad. Också bland oppositionen har det varit märkbart tyst. Förmodligen vet man inte bättre, eller så är man helt enkelt nöjd. Hälsan tiger still säger man, men tyst har det knappast varit runt lasarettet den senaste tiden.

Den som vill vinna valet, berätta vad ni vill med akutsjukhuset i Lindesberg, därefter: säg att allt blev ”lite tokigt” och gör om, gör rätt.

Som ett brev på posten

I fredags kom information från ”Alternativ för Sverige” i brevlådan. Även om inget slutat förvåna mig längre, blev jag kall inombords.

”Dags att åka hem” stod det på framsidan. På insidan möts man av partiledaren, den utesslutne fd. ordförande för Sverigedemokratiska ungdomsförbundet (SDU) Gustav Kasselstrand. Många har velat vifta bort SD som okunniga och outbildade bonnläppar från Skåne, Blekinge eller tjotahejti. Ekonomen Kasselstrand är utbildad på Handels i Göteborg och bor på Östermalm. Andranamnet William Hahne, också han utesluten ur SDU, ansågs även han vara för radikal för SD. William Hahnes far var tidigare regionchef inom Alfa Laval-koncernen och William Hahne gick på Enskilda Gymnasiet i Tegnérlunden. I samma skola som kungabarnen och H&M-arvtagaren Karl-Johan Persson gått. Just på Enskilda Gymnasiets högstadium fick SD 10,3 % av rösterna i förra skolvalet. Vi får heller inte glömma bort att vid förra valet 2014 backade Moderaterna 4,9 % i hela området och SD fick 7,4 % i valdistriktet Oscar 5 på Östermalm. Det gör informationen än mer olustig.

I informationen framstår SD som accepterande mångfaldskramare medan Alternativ för Sverige bl.a. vill sända tillbaka invandrare, dubblera försvarsbudgeten, ta bort biståndet helt, lägga ned SVT samt införa ”katederundervisning”. Det är lätt att bli stum. Och man brukar säga att den som är mest mogen bör tiga. Här ska däremot inte tigas.

Det är svårt att förklara för barnen, när ytterligheterna och extremåsikterna normaliseras. Dessa åsikter ska för mina barn aldrig bli normaliserade. När NMR gjorde Göteborg till en belägrad stad i september förra året. När NMR knuffade människor och fick organisationer att flytta och ställa in evenemang i Almedalen. När nätet kokar av forum och sajter med lögner, förnekelse och hat.

Jag tänker på mina egna föräldrar när de hörde talas om skinheads, vitmaktmusik under vikingavågen på 90-talet. Hur förbannad min mamma blev. Hur hon pratade om att man inte ska skilja på människor. Hur det påverkade mig. Hur historiska skeenden upprepar sig. Att människan aldrig lär sig.

Senaste nytt från Ernst

Jag kan exklusivt meddela att precis efter att Ernst Kirschsteiger avslutat arbetet med att göra om Kånsta kvarn till sommarstuga väntar nya spännande projekt!

Ernst Kirschsteiger har fått ange drömprojekt så i tur och ordning kommer nu följande byggnadsverk få en välbehövlig ansiktslyftning:

1. Nicolaikyrkan

2. Örebro slott

3. Riseberga klosterruin

Det ska bli underbart, spännande och en njuting att se Ernst tassa runt barfota, renovera på dessa ställen och sitta i exempelvis Riseberga och ”känna in rummet”.

Dessa, hitills hemliga uppgifter, kommer inte från mig personligen. Inte heller från Nerikes Allehanda. Jag har fått veta det av en säker källa. En chef inom Örebro kommun har sagt det. En chef som ännu inte sagt upp sig.

En liten hyllning

Ibland får jag höra det, eller rättare sagt jag får aldrig höra det. Men ibland känner jag mig som en tjurig karl med glasögon. Därför är det dags för en riktig hyllning som omväxling.

En otroligt fantastisk sak är de många sommarlovsaktiviteter som arrangeras av Lindesberg kommun för barn och ungdomar. Under sommaren får barn och unga möjlighet att utöva idrotter, ägna sig åt dans, film eller teknik. Helt gratis dessutom. Jag pratade med en mor- eller farförälder som inte trodde det var möjligt. Hög kvalité på lokaler och verksamhet och som kommunen prioriterar och tycker är viktig. Jag blir stolt och glad över kommunens satsning och de många uttrycken som erbjuds plus de facto att det är gratis.

En annan sak är den relativt nya Fritidsbanken, som nu i sommar är inkvarterad i Arenan. Det är där möjligt att låna saker, som bollar, kubb-spel, flytvästar, fotbollsskor eller dylikt för att för den skull få möjlighet att få en meningsfull fritid och även sommarlov. Många har inte den möjligheten att köpa nytt men nu när möjligheten att låna får garanterat fler chans att göra nåt vettigt.

Livet är inte enbart arbete och skola. Livet är inte bara bröd utan även kroppens och själens odling. Med hopp om en meningsfull fritid åt alla barn och ungdomar, vill jag på detta sätt och genom detta inlägg hylla initiativet och satsningen som gjorts i vår kommun.  Det är gott och jag hoppas på en fortsättning i samma anda.