Tack för idag! För allt! Och för den här perioden!

Jag börjar med att berätta att en god vän slutade att prenumerera på Dagens Nyheter efter 40 år som prenumerant. Fick tillsänt sig ett litet kort där det stod: ”Tack för den här perioden!” ”Den här perioden” kändes på något sätt löjligt i sammanhanget.

Detta är det sista inlägget jag skriver på NA.se. Nerikes Allehanda tar bort nästan alla sina bloggare och då ryker sorgligt nog jag också.

Sedan augusti 2013, i över sex år, har jag skrivit långt över 250 inlägg på den här sidan. En del av dessa inlägg har väckt munterhet, andra har någon blivit förbannad på, annat har kanske bara väckt frågor eller lämnat läsaren fullkomligt likgiltiga. Hur som helst, det har varit fantastiskt och otroligt att skriva och veta att det finns folk därute som läser. Jag som vanligtvis är van vid att skriva för scen och salong har nu inte kunnat ta ansiktsuttryck och gester till hjälp för att berätta och förklara vad jag vill säga.

Det har ibland lett till att människor ibland trott att jag varit arg fast jag inte varit det eller i värsta fall – tagit mig helt på fullaste allvar. Jag skriver i värsta fall för funktionen för mina små stycken här har varit, anser jag, att visa upp narrspegeln och driva med tillståndet och den lilla världen i den stora världen. Som många känner som Lindesbergs kommun.

Jag har fått många kommentarer, men även mail, brev och telefonsamtal med uppmuntrande ord, stöd eller glada leenden i möten. Ibland har också någon sagt ”jag håller inte med dig” och då har jag svarat ”bra”, för varför ska vi hela tiden gå omkring och hålla med varandra?

Men hör ni, jag är säker på att vi ses och hörs igen. Kanske snabbare än ni anar dessutom? Vill någon se mig i levande livet syns jag på scenen 20-21 december i ”Julfesten” på Lindeskolans aula med de fina vännerna Martin Almgren, Per Fritzell, Linnea Wilhelmsson bland många fler. Sedan har jag föreställning i mitt eget vardagsrum 1-2 februari i föreställningen ”Jansson sjunger sånger ingen mänska har hört” tillsammans med den fantastiske Ola Jansson vid pianot. Under våren väntar sedan två regiuppdrag för Kulturskolan och Estetiska programmet på mig för att sedan kulminera i en, kan jag utlova, enastående föreställning i Globen i Ösarhyttan 27/6-5-7.

Och till vi ses igen. På återseende och tack för allt! Och jag säger inte förlåt och ursäkta. Och så här i vintertid kan jag säga som en musikant i Trebodarevyn alltid sa: ”Dra ned pälsmössan och gå på!”