Lite trumpet

Det är inte utan att det känns lite trumpet efter valet

Alla frågar sig , gu’nås, hur det kunde gå så galet?

”Hur gick det som det gick? Hur kunde han ens vara möjlig?”

I efterhand så ter sig all denna eftertanke löjlig

Bör man inte innan tänka, sedan handla, jo, det bör man

Lika säkert som att äta bör man annars dör man

När jag ser och hör allt tugg just nu, känner jag att jag vill spy sen

Och jag gör snart vad som helst, min vän, för att slippa analysen

Och jag tänker vid mitt frukostbord

på den gamle vise Tages ord:

”Säll är den som har till rättesnöre,

att man nog bör tänka efterföre…”

 

 

En enorm tillfredsställelse i Södra Måle

Jag vet inte vad som gör det. Jag vet inte varför. Jag bara vet att efter att ha sorterat, slängt sopor och dylikt på avfallsanläggningen i Södra Måle känner jag en enorm inre tillfredställelse.

 

Som om världen öppnar sig lite och måsarna och korparna som kretsar i luften kring anläggningen får något välvilligt i blicken. Det har alltid varit sol när jag varit där och lättnadskänslan är fantastisk på väg därifrån.

 

Därför behövs det några hyllningsrader:

 

Södra Måle –

Länge har du hukat i den dunkla bakgrunden

Södra Måle –

I skuggan av Vedevåg, men gemytligare än t.ex. Rumängen!

Södra Måle –

Min hyllning är uppriktig och oförfalskad

Du gör märkliga ting med mig

Det spritter i mig när jag ser dig

Det känns speciellt när jag lämnar dig

Södra Måle –

Mitt ansikte spricker ut

Förlöst och förtjust

Löjligt lycklig

Södra Måle

Du är sann, ditt namn är min känsloyttring

Precis som det står där på skylten:

s måle

Atlantångare i Bottenån

Sittande vid badplatsen vid Lövåsen blir jag både imponerad och förvånad över hur stora grandiosa båtar vissa personer har när de tar sig fram över Bottenån. Det är fint med stora båtar! Men i proportion blir det som att köra en Atlantångare eller finlandsfärja i ett nog så vackert men inte alltför stort dike. Längtar inte de stora båtarna ut till havet tänker jag?

 

I midsommardagens skugga kom följande dagsvers:

 

Lasse i badbaljan satt med sin båt

Grunnade tankfullt, sen brast han i gråt

”Råsvalen sträcker sig mellan Storå och travet

Men är likafullt som en loska mot havet”

 

Vid husets baksida fann han en pöl

Lasse fick båten strax på rätt köl

”Faller man däri, behövs ej galon

Som Lilla Lindessjön i proportion”

 

Vid fönsterbrädan av ekebergsmarmor

Lasse förtäljde en sanning för farmor

Han berättade allvarligt stilla för tanten:

”Inte ens Usken har djup som Atlanten”

 

Från flytkrokodilen vid Prästryggen, Lasse föll i

Räddades av en dam som där snabbt högg i

Men Lasse han blängde och gapa på käringen:

”Jag ville sjunka till botten av Väringen!”

 

Långt mycket senare, Lasse han sam

Med ryggsim och crawl han lätt tog sig fram

På badplats i Ramsberg han släppt forna krav:

”Med Ölsjön omkring sig behövs inget hav”

 

 

 

Skattesmitar-Tamborito i Panama

Dagens dagsvers har skrivits med anledning av de avslöjanden som gjorts i april om de så kallade Panama-pappren. (I korthet handlar det om riktigt förmögna människor som via Nordea erbjudits att via deras kontor i Luxemburg, med hjälp av den Panamabaserade advokatbyrån Mossack Fonseca, starta ett brevlådeföretag i Panama. Detta för att dölja stora summor pengar.) Jag kände mig nödd och tvungen att skriva en liten dagsvers på åldrad melodi som visande sig vara oerhört aktuell i sammanhanget. Jag kan sjunga den för er nån gång!

 

(Melodi: ”Pepita dansar (Tamborito i Panama)” av Evert Taube)

 

Vill du slippa skatten din

och fly från Moder Svea?

Lyd det bästa rådet då

och gå in till Nordea

Via kumpaner i Luxemburg

på ett propert bankkontor

Direkt till Mossack Fonseca

blir utdelningen stor!

 

Skattesmito i Panama, kom inte hit då – tamborito,

Skattesmito i Panama – – – – – a!

 

O, ni förmöga landsmän!

O, säg mig var ni går?

För slippa betala för barnomsorg

och till tant Doris med grånat hår?

Säg mig, Percy Barnvik:

Hur tänkte du väl då?

Med postadress i fjärran land

i Panama – you know?

 

Skattesmito i Panama, kom inte hit då – tamborito,

Skattesmito i Panama – – – – – a!

 

De första miljonerna smakar sött

som socker kan de vara –

och tio och femton, ja, de ger tröst

vid tjugo  – handelsvara

Med Panamahattar på skultarna

tror fan det, att ni ler

Med pengarna i paradis,

i glädjens kvarter!

 

Skattesmito i Panama, kom inte hit då – tamborito,

Skattesmito i Panama – – – – – a!

 

Under solen – intet nytt

Inget är nytt under solen

så när Maggan får sillspad på kjolen

i den mysljumma försommarsolen

Kan du hålla för säkert, min vän

att det hänt, kommer hända igen

 

Och när Putte tar kort på lasagne

och skriver upprop, har Facebook-kampanj

sånt har redan gjorts av Michel de Montaigne

Det är säkert, helt säkert, min vän

det har hänt, kommer hända igen

 

När Ronja tar selfies titt som tätt

glöm inte tiden vi förbisett

som Rembrandts ett hundra självporträtt

Det är säkert, helt säkert, min vän

att det hänt, kommer hända igen

 

Så när tider och vindriktning skiftar

och när händer med armbindlar viftar

vi begränsar med lagar vi stiftar

Är det säkert… osäkert… och sen?

Hänt! Kommer hända… Igen?

 

 

 

 

Ramsberg är centrum i världen

Jag lämnade nyss Ramsberg efter att ha varit konferencier under Ramsbergs PRO-förenings 60-årsjubileum. Det är härligt i Ramsberg.

Ramsberg är ju typ centrum i världen. Ramsberg utgör hjärtat i Bergslagen men även nollpunkten vilken övriga världen kretsar kring. Ramsberg är på samma gång både centrum och periferi. Både utkant och mittpunkt. (Precis som de flesta orter, bör tilläggas.)

I teve och tidningar har Ramsberg förekommit flera gånger nu under hösten.

Detta pga nedläggningen av biblioteket i Ramsberg och den tömning av biblioteket som invånarna gjorde själva. Och gömde böckerna på okänd plats.

Krönikörer i Svenska Dagbladet har skrivit om invånarnas civila olydnad och SVT:s Kulturnyheter har likaså beskrivit händelsen.

Detta föranleder denna dagsvers:

 

Ramsbergs klockare i tampen röcker:

”Våga värna våra böcker! ”

Låt oss så motvilligt höja en gravskål

över kommunens förvirrade bokbål

Vi skålar, nån fnissar och nån står och gnäggar

och skrattet det ljuder kring Lobergets väggar

Av vrede är det så lätt att förgrömmas –

Men när bibblan i Ramsberg på var bok skulle tömmas

Lyste idélampan, bländade fort dem

Från att helt visst och rent krasst sända bort dem

för att sedan kastas, glömda

men då var böckerna redan gömda

En suddig film

Är inte livet som en suddig film som snabbt flimrar förbi?

Med gåtfullt slut, en film noir, med känsla, grace, espri

Hjältinnor är vackra, skurk är ond och hjälten är stolt men vän

I smoking man går till vart aftonmål, man är punktlig men mondän

 

Tänk om livet var en suddig film, en eftermiddagsrepris

Förutan ånger, lite sorg och svek, men utan större kris

Med kärlek lätt platoniskt sval, aldrig nån extas

Som drinken shaken but not stird i frostat cocktailglas

 

I bästa fall en suddig film som snabbt virvlar förbi

En rassel utav celloid, ett hastverk, vad vet vi?

Om Humprey säger: Heres looking at you kid, är frågan sen: Whats next?

Rätt snart är allt som återstår en skakig eftertext

 

Till slut så leder allt ändå till en nogsamt trampad stig

Efter, vad vet jag, en stum, rätt taffligt gjord intrig

Se till att manus, foto, klipp ej ses som slöseri

För livet är en suddig film som snabbt är slut, förbi

Svara mig, måne…

Sociala medier hajpar i vanlig ordning upp företeelser. ”Superblodmånen” blev i vissa fall så överhajpad att många kände sig besvikna, mycket besvikna när de väl såg den. Detta föranleder dagens dagsvers.

 

Emot den nattliga himlen

hänger du där som förr

När jag vinklar min trötta gardin

ser jag en blodapelsin

 

Och direkt från den nattliga himlen

knackar du så på min dörr

Och jag döljer min sömndruckna min

när jag möter ditt storslagna flin

 

Jag hört att det klagats på Facebook

”Superblodmånen var inget att ha”

gastas från Skottland och Skåne

(Mänskan är en dumdristig fåne)

 

Undrar om månen har Facebook?

Månen ser allt, vad vet jag?

Rösten från världsrymden dåne:

Missakta aldrig vår måne!

 

 

Martin Almgren är min Idol!

Sångare och lastbilschaufför? Känns kombinationen igen? Tänkte väl det. Det är visserligen långt från förlagan i Memphis till Linde men det är lätt att tala om naturkraft när man hör Martin Almgren.

Första gången jag hörde honom i Manskören Harmoni tänkte jag: Herregud, här är ju en som kan sjunga! (Därmed inte sagt att INGEN i Manskören kan sjunga…! Däremot var ovan nämnde Almgren ovanligt sams med tonerna.)

Samma år som jag hörde Martin Almgren lurade jag med honom i en föreställning jag gjorde på bl. a. Stadshotellet som hette ”Färd utan O” och där sjöng han ”Roll over Beethoven” i finalen. Det var mycket angenämt. Sedan har varje sceniskt möte med Almgren varit just det. Angenämt.

Jag har aldrig sett ett helt program av ”Idol”, nu tvingar mig denne Almgren till detta.

Detta föranleder denna dagsvers:

 

Sitter och ser från min teve-stol

En något obekväm ”Idol”

Någon jag inte sett där förut

ett rödhårigt kraftfullt Linde-krut

 

En slags främmade fågel, helt uppenbart

Dansar väl knappast och tji spagat?

Kanske röstas ut innan allt är klart?

Kanske för bred i ett smalt format?

Men…

Röst och charm är väl det centrala!

Han bör höras av fler än av oss lokala!

Ty…

I djungeln står vart träd på palm-ben!

Vem ger inte kvälj och kvalm- men?

Vem lyckas t.o.m. på kyrkans psalm-scen?

Han borde vinna: Martin Almgren!

Lindes hopp

Hallå, nu är jag här, jag lovar att ingen blir besviken

Mitt självförtroende har jag köpt, alldeles nyss på MEJK-butiken

 

Jag är pank och fågelfri, medellös och arbetslös

och hellre står jag fågellös än ryggradslös och arbetsfri

 

Jag hörde något viskas ifrån en liten tant

att turistchefsposten i Linde sen länge stått vakant

 

Det kan väl inte va så svårt att serva kanotister

att sitta där på byrån och ta emot några turister

Sälja uppblåsbara älgar som man i vatten kan förstora

sälja glass och stentroll och så skicka dem till Nora

 

Jag säger stopp, jag ställer opp

Kan inte tro att det är sant

Att ett lätt jobb i Linde ska stå och va vakant

 

Jag hörde på nytt nåt viskas och ånyo av en liten tant

att museilokal saknas och musiechefsposten står vakant

 

Det kan väl inte va så svårt att sortera lite järnskrot

hälla i nån monter och prata om nån farsot

 

Tala om stenyxa ett och två och kanske tre

Och hålla upp nån karta och säga ”vänta, ni får se…

ibland så är det små gruvhål, ibland så är det stora

och allt som finns i Linde, finns faktiskt uti Nora”

 

Och tala om museilokal, ska det gnällas om de me?

den cykelbod jag har på tomten duger bra till de

 

Jag säger stopp, jag ställer opp

Kan inte tro att det är sant

Att ett lätt jobb i Linde ska stå och va vakant

 

Jag hörde alldeles nyss nåt viskas av samma lilla tant

att kultursekreterarposten i Linde sedan alldeles nyss står vakant

 

Lite, lite kultur det är ju bara nöje

att det skulle va ett jobb på heltid är rentav ett löje

 

Det är väl inte någon match att fördela några kronor

Ja verksamheten kostar så, men lokalerna miljoner

 

Men i en värld som vår som utav betongarslen är fullt

Är det svårt att hitta chefer, det går bättre med konsult

 

Jag säger stopp, jag ställer opp

Med hela denna kropp

Om ingen har förstått

Jag är Lindes hopp!