Verkligheten är enklare på film

Jag gillar film. Jag ser ofta film. Det fungerar både rogivande och engagerande för mig. Speciellt filmer utan effekter som står i vägen för berättelsen. Jag har med 3D-glasögonen på pinat mig igenom filmer som inte borde lämnat manusstadiet utan hellre hamnat i papperskorgen. När man har en susning om vad film kostar att producera idag är det märkligt vilket sällsynt massa skitfilmer som produceras. Å andra sidan har skitfilmer alltid producerats.

På många sätt ter sig ju verkligheten, om vi nu kan tala om någon sådan, sig enklare och bättre på film. Allra helst om man är vet att allt till slut blir bra.

Det fanns en troskyldighet över äldre svenska filmer men också ett stort mått av sans. Och att vara rejäl, ärlig, hel och ren var det viktigaste egenskapen hos en människa. Ord som ”renhårig” användes dessutom ofta, både för att beskriva ärligt sinne och uppriktighet. Jag är uppvuxen till dansbandsmusik vilket gör att sentiment och banaliteter är något som doftar barndom och trygghet för mig. Därför har jag heller inga bekymmer med att se banala eller filmer med stort mått av sentimentalitet. Det känns som att vara hemma.