En god jul utan måsten

Julen är som få andra högtider fulla av måsten och tyngande traditioner. Den grytan ska göras, putsas, läggas i blöt eller dylikt. Huvudvärk och prestationsångest. Eller också inte alls.

Jag har alltid varit förtjust i julen. Jag grät alltid när den var slut, i min ensamhet, när jag var liten. Och det klart, det finns nån känsla av förhöjd verklighet ikring just julen. Jag har alltid tyckt om den känslan. Jag längtade genast till nästa jul. Jag lyssnade på en adventskalender från radio som jag hade på skiva. ”Kulänglarna” från 1984 med Klasse Möllberg och Pernilla Wahlgren. Den gick varm på skivtallriken även under sommaren.

Med familjen skapar man sina egna rytmer och traditioner. Men känslan av förtjusning kring julen har bestått. Och också en uppesittarkväll som tenderar att aldrig ta slut pga förberedelser och plock.

En löjligt liten och rätt konstig trätomte som följt mig ända sedan jag var hos min dagmamma tant Vera blickar ständigt på mig kring jul. Den måste alltid vara med på ett eller annat sätt.

Med hopp om en synnerligen fin och glad jul utan tyngande måsten! God jul!