Som Valborg på Kyrkberget

När jag var liten firade vi Valborgsmässoafton för det mesta på Kyrkberget. Kanske var det inte så men i efterhand minns jag det som så.

Givetvis minns jag även att det var ljusa ljumma kvällar och sedvanlig folkfest. Det fanns kiosk och korvförsäljning vid kägelbanan och Kyrkberget visade sig från sin bästa sida. Inte högt gräs och sly som numera.

Manskören Harmoni som i sina gulande studentmössor stod på berget alldeles bredvid elden som brann på berget. Som jag hört det berättas senare fanns en brandman på plats för eftersläckningsarbete minst ett dygn senare.

Jag tänkte på Kyrkberget idag när jag var nere på Valborgsmässofirandet på Strandpromenaden. När jag i veckan läste om att Kyrkbergets Vänner får möjlighet att renovera och blåsa liv i platsen blev jag mycket glad. Jag har skrivit om det förut och jag säger det igen. Kyrkberget har potential som stadens lunga. Utnyttja och utveckla den!

Utnyttja Kyrkbergets potential

Det är lätt att många lindesbergare blir både sentimentala men även sorgset uppgivna när man nämner Kyrkberget. Denna stadens lunga och i nuläget rätt outnyttjade oas mitt i stan. Under 1800-tale och nästan hela 1900-talet  var den utflyktsmålet, picknickplatsen. Tillhåll för Lindesbergs Planteringssällskap (därav de många ädelträden i området), plats för kaffestuga och dansrotunda och här anordnades en av Sveriges första (kanske den allra första) spelmansstämma 1909.

När jag var liten firade man alltid Valborgsmässoafton på Kyrkberget. I ljumma sommarkvällar arrangerades arrangemang med artister på scenen. Jag såg Tjadden Hällström på scenen under tidigt 80-tal t.ex. Man sålde lotter och hade kiosk i Kägelbanan. Under 90-talet rustades byggnaderna och en dansbana byggdes framför scenen där kulturföreningen Kameleonten var engagerad. Kägelspelen kom åter igång, men inbrott och vandalisering stoppade ytterligare utveckling.

I takt med att förskolan Kyrkberget byggdes, har lekplats, bänkar, grillplats, stigar och portaler kommit upp. Och Kyrkbergets dag en gång om året i maj. Men sen då?

Anders Ceders idé om höghuset som tröttsamt nog ”skulle sätta Lindesberg på kartan” (Lindesberg finns förövrigt redan nu på kartan) talar ingen om längre.

Förslag om utveckling som utsiktstorn och att göra något av gamla vattentornet, scenen och kägelbanan är det minst lika tyst om.

Min fråga är; har man glömt att Kyrkberget har potential? Eller väntar man på tidens gång; ytterligare förfall, en rivning i tysthet eller någons förbarmande tändsticka en mörk kväll?

Jag längtar efter en idé om upprustning av befintliga byggnader, plats för verksamheter, liv och rörelse åter på berget. Kyrkberget har  den potentialen!