Larsbo är Larsbo

Varför hälsar så många när vi är här och badar? Undrar dottern när vi besöker Larsbo badplats i Grönbosjön.

 

Det är svårt att snabbt förklara. Det är svårt att förklara och beskriva alla inre bilder man har av en plats utan att tänka efter noga.

 

Som när jag provade bentagen med blå simring medan mamma satt på stenen invid land med en Musse Pigg-handduk och väntade.

När vi övernattade i tält efter konfirmationen. ”Det är väl inte för spriten ni vill dit” sa min far allvarligt när jag stod vid cykeln på väg dit. Jag, som aldrig hade haft någon kontakt med alkohol, blev helt stum över blotta misstanken.

 

Jag minns alla människor jag sett där. Helge som åkte dit med sin dotter i sin grå Volvo PV.

Eller den äldre mannen som hade sin mamma med sig, mamman satt ständigt och väntade i bilen medan sonen badade. Elina och Jenny och Gustav som mer eller mindre bodde där. Sommaren 94 som var så varm och jag var vid badet hela dagarna, med en sirapsflaska med flädersaft och en burk Mariekex. Slutade sommarjobbet första veckan i juli och sedan var jag där jämt. Blev sjuk lagom till algblomningen andra veckan i augusti.

 

Vissa badplatser är ju bara en badplats man stannar vid någon gång för att sedan åka vidare. Och även fast det var länge sen jag badade i Grönbo själv, är Larsbo för mig så mycket mer än en badplats. Larsbo är ju Larsbo. Och även fast stranden är mindre och gräset är sämre klippt, omklädningsbåsen är uppeldade så är Larsbo oförändrat. Och jag antar att de flesta har sådana platser, badplatser eller ställen där sommaren liksom alltid är inkapslad, vattnet är ljummet och flädersaft och Mariekex aldrig är långt borta.