Häftat papper, trycksvärtsdoft

Tidningar läser jag helst i pappersform. Jag tycker helt enkelt det är roligare, bättre och mer njutbart att läsa tidning uppslagen på bordet än från en skärm. Och jag är inte betald av massaindustrin för att säga detta.

Jag läser vanligt inbundna böcker. E-böcker ger mig tyngande huvudvärk. Inget slår ett vackert inbundet halvfranskt band. Inget slår heller en dåligt limmad bokrygg.  Jag är passé, jag vet. Och snart försvinner sådana som jag.  Frågan är bara när.

När internet började slå på allvar och fick grepp över folk ute i stugorna, sa man genast att detta kommer påverka pappersåtgången. Så blev det ju inte då. Jag har haft många äldre kollegor som skrivit ut varenda mail för att på så sätt kunna läsa på papper i lugn och ro.

För mig är det känslomässigt, taktilt. En upplevelse där tidningen och boken utgör en själsligt absorberande och samtidigt ytterst privat plats. När jag läst en bok dyker ingen reklam upp för liknade böcker av samme författare upp i övre högermarginalen. Ingen vet, ingen ser mig, har en aning om vad jag läser. Ingen vet vad jag klickar på för att gå vidare.

Men frågan är när böcker och tidningar helt försvinner. Jag skulle tycka det vore mycket skönt om jag slipper vara med då.