Händer för lite i Linde… eller?

Dagens papperstidning av NA med fyra sidor + framsida från Norra länet betitlat Bergslagen får på något sätt tjäna som grund för dagens kåseri.

Min frågeställning är följande: fyra sidor är alltså allt som i nyhetsväg går att frambringa från kommunerna Hällefors, Nora, Lindesberg och Ljusnarsberg? Händer det inte mer? Eller är det bara för att det är det utrymme som vi i Norra länsdelen får av tidningen NA?

Jag tror, eller rättare sagt jag vet, att det händer mer av intresse. Men plats för detta finns inte att uppbringa. Det är dock inte den största bristen. Det som saknas är lokaljournalistik överhuvudtaget.

NA la sig tidigt platt för uppkomlingar som Lindenytt och det som i södra Närke heter Sydnärkenytt.

Men dessa journalistiska källor har också förändrats, över tid. På Lindenytt omskrivs enbart sådant som är intressant för en idrottskrönikör eller om det hamnat i blåljusets sken dvs. inbrott, benbrott, lagbrott. Om du ser något annat omskrivas kan du vara säker på att de har betalat för annonsplats (annars skrivs det inte alls nämligen.)

Jag vet inte hur ni vill ha det, men jag vill läsa mer om vår plats i världen, som lätt kan beskrivas som både Norra Örebro län eller Bergslagen. Jag vill ta del av journalistiskt arbete skrivet av engagerade människor som med sitt sätt att skriva ställer krav, utvecklar förståelsen för vår landsända och kan förmedla även jobbiga och viktiga saker. Dessutom helt utan att kräva att den som omskrivs har betalat för annonsering innan man lyfter pennan.

Lokaljournalistik värd namnet

”De får skjuta flest älgar i Lindesberg” gapar Expressens löpsedel ut 2015-10-21. Jag tänker i mitt stilla sinne: har Expressen blivit lokaltidning? Så är ju givetvis inte fallet och kampen för lösnummersförsäljningen är starkare än den lokala förankringen.

Nu kommer jag kacka i eget bo och jag gör det utan att generas.

För man får ju förlåta NA:s lokalredaktion i Lindesberg. De är ju inte så många. Det klart de inte kan bevaka allting, utan bara någonting litet då och då.

För visst saknar man händelser som borde avhandlats i det lokala bladet. Eller vill man att Lindesberg ska framstå som en död och avfolkad håla?

Tråkigt är det hur som helst att alla verkar lägga sig platt för t.ex. nätlokaltidningen Lindenytt vars skribenter är fullt upptagna av att skriva om att Hemköps personal fått tröjor med Idol-Martins namn på ryggen.

Nostalgi är ju sockersliskigt men det är lätt att få ett skimmer över ögonen när man tänker på hur det varit. Nog för att Bergslagsposten hade sina SIDOR, höhö, och sina komplex. Men dess identitet var lokaltidningens. Och det som hände lokalt stod att läsa i tidningen.

Det fanns en tid då det fanns STORA journalister på den LILLA tidningen, som var obekväma och scoopsugna. Det fanns en tid då kulturskribenter efter att sångaren Raymond Björling sjungit fel och stakat sig på en konsert i kyrkan basunerade ut i svarta rubriker: ”Det här duger inte, Raymond Björling” . Lindesbergarna var en kräsen publik som minsann krävde närvaro hos artisten menade recensenten någon gång på 70-talet. Det känns som mycket, mycket länge sen.

Bergslagsposten kom tillbaka. Allt är förlåtet!