Tro på mänskligheten?

Medmänsklighet verkar vara en bristvara nuförtiden. Misstankar och njugghet gror och vi ömmar enbart om vårt eget. Gränser stängs och vi låser grindar och bygger stängsel så vi slipper se när vi inte orkar mer.

Det är lätt att tappa all tilltro till mänskligheten. Människan som i alla tider handlat och många gånger handlat fel men även har förmåga att göra om och göra rätt. Till slut. Människan med sitt känsloregister, sitt förstånd och sin välutvecklade empati. När gick allt fel?

Maskklädda män på gator i Stockholm i helgen som ville ”skydda” Sverige från gatubarn, ”Folkets demonstration” och Medborgargarde i Nora.

Påhejade av anonyma bravorop begås nidingsdåd för att ”rättsväsendet har lämnat walkover”. Vi lyssnar och tror på rykten, falsarium med tvivelaktiga källor. Källor som inte ens undersöks och synas i sömmarna.

Vi borde lära oss att slå vakt om och akta sann, varm känsla, livsmod och hoppfull tro på människorna och på människans styrka och godhet. Och när allt är som mörkast måste vi fortsätta tro, på det goda. Och att det goda alltid är starkare. Det är vår förbaskade skyldighet.