Martin Almgren är min Idol!

Sångare och lastbilschaufför? Känns kombinationen igen? Tänkte väl det. Det är visserligen långt från förlagan i Memphis till Linde men det är lätt att tala om naturkraft när man hör Martin Almgren.

Första gången jag hörde honom i Manskören Harmoni tänkte jag: Herregud, här är ju en som kan sjunga! (Därmed inte sagt att INGEN i Manskören kan sjunga…! Däremot var ovan nämnde Almgren ovanligt sams med tonerna.)

Samma år som jag hörde Martin Almgren lurade jag med honom i en föreställning jag gjorde på bl. a. Stadshotellet som hette ”Färd utan O” och där sjöng han ”Roll over Beethoven” i finalen. Det var mycket angenämt. Sedan har varje sceniskt möte med Almgren varit just det. Angenämt.

Jag har aldrig sett ett helt program av ”Idol”, nu tvingar mig denne Almgren till detta.

Detta föranleder denna dagsvers:

 

Sitter och ser från min teve-stol

En något obekväm ”Idol”

Någon jag inte sett där förut

ett rödhårigt kraftfullt Linde-krut

 

En slags främmade fågel, helt uppenbart

Dansar väl knappast och tji spagat?

Kanske röstas ut innan allt är klart?

Kanske för bred i ett smalt format?

Men…

Röst och charm är väl det centrala!

Han bör höras av fler än av oss lokala!

Ty…

I djungeln står vart träd på palm-ben!

Vem ger inte kvälj och kvalm- men?

Vem lyckas t.o.m. på kyrkans psalm-scen?

Han borde vinna: Martin Almgren!