Med utsikt över Örebro

Sedan några veckor arbetar jag i Örebro. Jag har gått i gymnasiet här, har bott och jobbat här tidigare flera gånger tidigare. Nu vikarierar jag som Amatörteaterkonsulent för Örebro län med bas och skrivbord i Örebro.

Precis som man tycker att världen är stor när man sitter hemma på kammaren, men liten när man reser ut i den, är Örebro en väldigt liten stad när man väl jobbar här. Bara första dagen fann jag flera före detta elever, grannar från hembyn, alla inom en armlängds avstånd.

Det är roligt med nya utsikter. Det är välbehövligt med nya intryck som ger möjlighet till andra avtryck.

Sedan griper den tag den tag med kraft. Pendlarvåndan. Inställda och försenade tåg. Det vackra i att pendlare ser varandra, hjälper varandra, pratar med människor som sitter i samma båt. Förvåningen över när tåg går i tid. Välkommen till verkligheten, pendlare! Glädjen över kommunikationerna när allt funkar. Då är det en fröjd att pendla. En halvtimma till jobbet. Utmärkt. När allt är så väl att kommunikationerna funkar.

Den dyrbara supporterkulturen

I söndags stod jag på konsthallen i Örebro och betraktade det rörande konstverket ”Invalid robots”. Då hör vi högljutt skanderade: ”Hata, hata, hata Örebro…” eller ”Hata svart-vitt”. Barnen blev rädda och frågade vad det var. En stor grupp vita män i klunga, lätt sliriga som drog fram över Olaigatan. Visst var det något hotfullt över det hela. Varför hatar de Örebro? Jag vet inte, svarar jag. Senare på promenad längs Kungsgatan hörs återigen högljudda  knappast klädsamt berusade män, denna gång från en uteservering på Stortorget. Sex poliser står på olika ställen runt torget och betraktar och åhör det hela. En kort bit länge bort har polisen ställt ett stort antal supportrar mot husväggarna. Väldigt många polisfordon och ett trettiotal poliser fyller Nygatan.

Nästa dag tänkte jag läsa i tidningen om det inträffade, men det jag ser är att Örebro besegrat Norrköping i fotboll. Detta är alltså så vanligt förekommande och så föknippat med en hemmamatch i fotboll att ingen lyfter på ögonbrynen?

Jag tänker på alla röster om skattepengar till både det ena och det andra, men den fullkomliga tystnaden kring att en homogen grupp vuxna vita mäns rättighet att få bete sig svin för att de vill se på fotboll, är för mig obegriplig. Vilka enorma resurser det måste sluka. Kanske är jag en naiv, okunnig översittate som inte ser att de fulla vit-blå klädda supportrarna genererar inkomster. Men jag tvivlar på att den ekonomiska biten går ihop, och utgifterna måste vida överstiga inkomsterna.

Det ropas på mer resurser till polisen, och fler synliga poliser på gatorna. Men ska resurserna läggas på en grupp som borde kunna se på fotboll utan att falla tillbaka till apstadiet, dock klädda i tröjor som det står ”Peking” på? Eller vilket lag det nu är, för det är väl inte bara Norrköpingssupportrarna som super hårt i väntan på att läderkulan sätts i rullning? De polisresurserna borde väl kunna användas till något vettigare? Men jag antar att det är mig det är fel på.

Kära Örebroare… eller jag menar länsbor…

Det fanns en tid, kanske är det vår egen, då den lokala tidningen alltid refererade till alla personer med lokal förankring som ”örebroaren”. Där melodier till melodifestivalen skrivna av någon som någon gång varit i närheten av Örebro, tveklöst blev Örebro-låten. Och genast blev vi med ens så stolta över att hen, som hade en kusin, vars tandläkare hade en vän som någon gång bytt glödlampa i kontrollrummet på en deltävling, hen kom just från Örebro. Vi blev så stolta över att någon, någon enda, också kom, eller åtminstone någon gång hade varit, i den här obetydliga skithålan.

 

Örebro län är ju inte enbart en stad utan även ett län, och det tycks så ofta glömmas bort. Framförallt glöms det bort av media och kulturinstitutioner. I Radio Örebro, vars inslag från norra länet, görs pliktskyldigt om ens alls, men ojämna intervall, vet man inte riktigt var gränserna för länet går. En gång som jag åhört refererades till Ramsberg ”som ligger norr om Örebro.” (Ligger norr om Örebro gör för övrigt Sundsvall, Mora, Falun ja kort sagt resten av landet…)

 

Vi har även en Länsmusik och en Länsteater vars namn förpliktar men som knappast har verksamhet för annat än Örebro. Turnéverksamhet gör sig icke besvär i alla fall inte inom Örebro län.

Murad Artin (V) tycker att Örebro läns museum är för anonymt i ett pressmeddelande till NA 2016-09-20. Jag håller med. Artin menar att läget mitt i slottsparken borde nyttjas bättre: ”Det gynnar ju örebroarna extra mycket”. Länsborna förväntas inte ens besöka Länsmuseet. Och självklart, vad har vi från norra länet för anledning att besöka Örebro läns museum?

 

Vad jag försöker säga är att länet är litet men rikt och varierat samt rymmer det mesta. I Örebro, som jag bott, studerat och jobbat i, finns mycket. Men vi får inte glömma resten av länet. Därtill är Örebro alldeles för litet. Vi får inte glömma bort det!