Känd från radio

Om och om igen påminns jag om att det smalaste smala kan nå ut till en stor skara.

Jag har lyssnat på Kalle Linds SR-pod ”Snedtänkt” under flera år och poddarna har för mig tett sig som pornografi. Här talar någon med mig om saker jag läst om, vet saker om och älskar att få höra mer om.

Jag har trott att jag varit ganska ensam. I själva verket är jag bara en del i ett stort pussel av nörderi. Efter att ha spelat in två avsnitt av ovan nämnda pod med ämnet ”Revyns övergångspersoner” märker jag hur otroligt många människor som lyssnar och tar del av detta smala forum.

Någon har ju ibland pratat om Japan som den bästa plats på jorden om man vill leva på sin musik. Där finns det plats för alla uttryck.  Men jag tror att i dagens globala värld är ingenting vi gör egentligen för smalt. Någonstans därute finns karikerade kopior på oss själva. Som är precis som vi.  Och här sitter vi som individualister, försöker utveckla oss och tänker på oss själva.

Men jag måste passa på att lägga in en dementi. När man gör radio utan manus kan det givetvis också smyga sig in fel. Vilket grämer mig. Jag drog ju in Irma Christenson i Jules Sylvains operett ”Zorina” men det var ju helt fel. Vem jag egentligen for efter var ju Isa Quensel. Isa Quensel som hade en lång karriär med många roller på scenen i operetter och musikaler. Hon regisserade även ett flertal uppsättningar. Hennes lilla roll i tevesketchen ”Tvättomaten” med Monica Nielsen och Jan Malmsjö minns väldigt många än idag.

 

 

 

Bättre än Dramaten

”Det där, det var bättre än Dramaten” som min pappa sa när han hade sett Gusselbyrevyn. Det kunde visserligen bero på att han inte varit på Dramaten, men det spelar inte så stor roll.

Årsskifte betyder lokalrevytid. I kommunen har vi tidigare haft flera lokalrevyer i nästan alla väderstreck. Från början av 80-talet fram till 2007 spelades Treboda-revyn i Högstaboda utanför Vedevåg under ledning av Ann-Marie och Henry Lindkvist. I Fellingsbro spelades revy under ett antal år från slutet av 90-talet. Sen mer än 30 år tillbaka och fortfarande görs årligen revy i GHF-lokalen i Gusselby.

 

Berit Jansson, revymamma, textförfattare och eldsjäl driver och ser till att saker händer. Utan Berit ingen revy.

Jag såg min första Gusselbyrevy 1992, fast det inte ens var revy. Det var lustspelet ”Snål-Magnus proväktenskap” med den pålitlige revyaktören Rolf Johansson som ”Snål-Magnus” själv. Han var så snål att han ändrade efternamn till Berg istället för Berglund bara för att spara på bläckpennan. Snål-Magnus sjöng också en ny text på gruppen Euskefeurats ”Pessimistkonsulten” med raden ”jag tror jag flyttar till Bengtesfall” i slutet. Det var bland det bästa jag sett på en scen, dittills. Jag minns Lennart Brundin, Lil Andersson, Inger Iwarsson, Kjell Karlsson, Birgit Anderbert på dragspel och så Berit förstås.

 

Och Gusselbyrevyn har fortsatt roa, oroa och hålla den lokala underhållningens fana högt. Kanske klagar någon över att resår saknas i långkalsongerna på tiljorna i Gusselby någon gång. Men det man glömmer då är att det som aldrig saknas i Gusselby är värmen och den hjärtliga generositeten bakom varje liten lustighet.