Lövblåsare 02:15?

För några dagar sedan larmades Polisen av boende vid Kristinaskolan eftersom en person med lövblåsare fört oväsen vid 02.15. Polisen upptäckte ingen lösblåsare när de ankom till platsen. Det visade sig sedan att de jobbade för att få bort damm och grus från skolgården vid tidpunkter då inte barnen var på skolan. T.ex. nattetid. Detta föranleder följande dagsvers:

I aprilnattens månfria natt

det hörs knappt ens steg från en katt

Och gruset på gårn ligger tyst

inte ens löv från ifjol säger knyst

 

När stjärnorna vandrar sin ban

och kvinnan och mannen med barn

då sover så djupt, sover ut

de väcks av en lösblåssalut

 

Lätt att tro att förståndet man mist

och man ringer polis, som till sist

dyker upp, konstaterar rätt tvär

att inte en enda var där

 

Det finns väl en tidpunkt, för fan

förutan kulspel och hopprep på dan?

Lövblåsare saknar skämtton

mitt i natten, vid nolltvå och femton

 

 

Bokhandlarfröjd!

Kunskap väger tungt

men är likväl lätt att bära

Vad passar bättre idag

än att bokhandlare ära?

 

I februariblåsten öppna ett färgglatt emballage

och tårögt, fingra ömt och milt på ett rea-kartonnage?

 

Ty rea är bokhandlarfröjd

Februari livets middagshöjd

för Ester, Sivert, vagn med knodd,

Kevin, Lisa, tant med brodd

 

När rean väl kommer är lyckan här

som leder och lockar till drömmens chimär

Vem expedierar förutan besvär?

Jo Nelzénbröderna Olle och Per

Vatten, vatten bara Vätternvatten

Mycket vatten rinner som bekant under broarna. Mycket vatten rinner även i Vättern.

Det har varit mycket skriverier och debatt kring Vätternvattenprojektet den senaste tiden.

Projektet påbörjades för nio år sedan av Länsstyrelsen för att sörja för en säker dricksvattenförsörjning i framtiden. Närmast på tur står att bilda ett gemensamt bolag, uppger kommunchefen i Lindesberg, Christer Lenke.

Det som först såg ut som en schysst deal för alla parter har vuxit till en jättebebis med storhetsvansinne.

Projektet som numera är gott för 3,8 miljarder har vuxit stort och eftersom projektet delas mellan många kommuner i detta län finns det vinster och förluster om man är stor eller liten.

”Lindesbergs kommun bör söka ett eller fler alternativ till den framtida vattenförsörjningen”, säger den politiske kameleonten Mats Lagerman(numera Landsbygdspartiet oberoende) i en insändare i NA 29 maj. Insändaren skrevs i samband med att frågan inte fick debatteras i Lindesbergs fullmäktige.

”Om kommunfullmäktige beslutar gå vidare i Vätternvattenprojektet och om nuvarande kalkyl håller så innebär det för vår kommuns del en ökad årlig driftkostnad att lägga till nuvarande på minst 20 miljoner”, skriver Lagerman.

Oavsett vad som är sanning och pudelns kärna har det varit ganska tyst bland försvararna för projektet.

Vådan av vatten beskrev jag på denna blogg redan hösten 2013, vilket får tjäna som kommentar till projektet, speciellt den sista raden: ”först huvet och sen vatten över”…

 

Vad vore världen utan vattendragen?

Utan dem vore jag helt bedragen

tvåltorr, dammig, helt förlegad

surrad, däckad, akterseglad,

trasad, söndrad, hajmalskammad,

bordad och armadarammad

Åar, älvar, hav och skogstjärn

vatten båd’ till tvång och nödvärn

 

Och hur kan man frambringa gröt?

Förutan det som gör en blöt?

 

Och det kan ju lätt bli mankemang

att utan vått få lavemang?

 

Utan vattens strilar livet dör!

Men det finns vatten som även illa gör

 

Med vatten i ett bibliotek

blir Encyklopedia Brittanica båd’ porös och blek

med vatten 30 kubik i en teakmöbelsfabrik

blir fabrikens rester lik bassäng för Williams Esther

med vatten, blott en sugrörssipp

blir whisky som en klass 1 pripp

 

Ty vatten både föder, söver

väter våräng, lök och klöver

för förödelse och därutöver

sveper in i Titanic akter över

det är ju det vi minst behöver

först huvet och sen vatten över

 

 

 

 

 

 

Sagan om den gyllene gallerian

I sagornas land är allt möjligt och i den lilla sagostaden Lindesberg ville man inte ha fler invånare eller attraktivare stadskärna – man ville ha en galleria.

Efter att med blodiga strider och med skarpslipat och vant svingat svärd införskaffat ytterligare landområden, stod riddar Per ensam och blickade ut över ICA-parkeringen medan han bet i ett halvmoget Granny Smith-äpple från den egna fruktdisken. Riddar Per i sin skimrande rustning (149 kr mot uppvisande av ICA-kortet) var nu helt ensam på parkeringen efter att hans namne, riddar byggmästare Per von E lämnat walkover eftersom gåsen Akka landat på Rådhustorget. Den glada allmogen skockades kring riddar Per för att om möjligt höra honom tala.

-Tänk er ett parkeringshus och inglasade områden där man fritt från besvär av väder, vind och med en fungerande luftkonditionering kan njuta shopping i princip när som helst, flämtade riddar Per andäktigt.

– Har vi inte hört det där förut? Viskade någon ur folkhopen.

– Scchhh! Väste någon annan.

Men visst hade man hört det förut. Knappt hade idéen om Bergis, gallerian som med shopping skulle frälsa folket och locka folk från Ludvika, begravts innan nästa liknande idé dök upp. Och just galleria var precis det som den längtande folkhopen suktade efter.                                                                                                                                           – Tänk att få gå från affär till affär utan att blöta ned plastpåsen… suckade någon.

– Kläder, prylar och mat, allt under samma tak… flämtade någon annan och vindade med ögonen.

Och visst fanns det något mystiskt, nästan erotiskt laddat med galleriatanken. Sagostaden Lindesberg myste och spann som en hankatt på landet av tanken på just den tanken. Staden som inte bara gett pizzan och tomma skyltfönster ett ansikte, den hade även i den politiska långbänkens namn gett tummen i arslet ett alltigenom förvånat ansikte.

Men låt oss inte glömma att det som gjorde sagostaden Lindesberg till just en sagostad var just gatorna, butikerna, det lilla livet i den lilla staden, inte ett inglasat ickeliv i en ännu icke inglasad verklighet. Men maktens män i sagostaden litade så på riddar Per, att de gav honom helt fria händer även fortsättningsvis. De hoppades nästan att riddar Per i nästa andetag skulle bygga flyglar vid Strandskolan i sådan hastighet att man inte kunde hinna överklaga beslutet för femtielfte gången.

Riddar Per drog efter andan, fattade svärdet (köp 3 betala för 2) och tog till orda:

– Jag lovar dig, o Lindesberg, att stadigt dig berika!

Och ge oss vinst, i vart fall mig själv, jag skall dig aldrig svICA!

Helt ärligt besvärligt

Vissa saker som jag skrivit används bara en eller två gånger framför publik. Ibland är det rätt synd. Mycket åldras tyvärr inte med behag. Till en gammal Noel Coward-melodi ”World Weary” från revyn ”This year of grace” 1928 byggde jag en text om svårigheten och oviljan hos samtiden att greppa och engagera sig i annat än det närmaste sociala. Även fast den skrevs hösten 2015 känns den fortfarande aktuell.

 

Öppnar upp min tidning och ser

Jag knappast ler, bilder på kris och krig

Måste finnas några fler som samma ser,

och tänker ”Vad rör det mig?”

Knappast inte alls nåt nytt

Människor som åter flytt

Kan de inte hålla sams där igen, i Syrien

allvarligt, jag blir ju sur igen…

 

Helt ärligt

Besvärligt

Så länge man är vit och rik

Jag menar helt ärligt

Förfärligt

Att störa mig med sin tragik

 

Jag börjar sent idag, det är lugn och ro

ikväll på teve går ”Dobidoo”

Att störa vid mitt frukostbord

Med krig och farsoter och mord!

 

När jag hör någon debatt

Smidig som en katt,

jag sluter örat

jag nynnar på nån melodi

Avicci får det blir

Så jag slipper hör’at

 

(Jag menar)

Helt ärligt, besvärligt

Se istället mig på instagram

Och gilla bilden där jag cyklar bakåfram

 

Lagom sen till fikat vid tre

Blir jag åter sne, det talas om politik

Kan jag inte lämnas i fre’

Måste jag be, för att undvika polemik?

”Inte lätt i minoritet

Att slippa ifrån all förtret”

Fridolin och Lövin, Löfvén de singlar

Som höstlööf i skymningen

 

Helt ärligt

Besvärligt

För jag är faktiskt vit och rik

Jag menar helt ärligt

Förfärligt

Att störa mig med politik

 

Jag vill sitta still och på egen stol

Och tala om Martin Almgren från ”Idol”

Att störa vid mitt fikabord

Med krig och farsoter och mord!

 

När jag hör någon debatt

Smidig som en katt,

jag sluter örat

jag nynnar på nån melodi

Kvinnaböske får det blir

Så jag slipper hör’at

 

(Jag menar)

Helt ärligt, besvärligt

Gå med i min Facebook-grupp

Som heter ”vi som gillar scrapbooking i grupp”

 

 

Kartonger till andra våningen

Det renoveras hemma. Det är upplyftande men samtidigt förvirrande. Jag tappar bort allt, hittar inget och kommer genast att tänka på en text jag skrev till en föreställning för ett antal år sedan:

 

Ursäkta att jag är såhär, men jag har flyttat nyss

Det är därför som jag möter er med nån form av avskedskyss

Allt är packat snyggt och fint i femtio lådor typ

Att det lyfta dom, det ger besvär, migrän och klädstrecksnyp

 

Snart är råden lika dyra som en släpkärra att hyra

Kläder, säckar, plast med mera

och nån sorts figur i lera

trängs om utrymme i huvet

som jag tror faktiskt att du vet

jo, du vet, var jag har lagt

 

Nycklarna dom har jag här, eller i tredje lådan där

och plånboken har hamnat mitt i mormors sekretär

 

Förståndet har jag lagt nånstans och kraften i nåns bil

Mitt lilla uns av självdistans i en tetra pack med fil

 

Mitt mellannamn det är nog Sten

jag har en fot i Flen

och en brevkompis i Villingsberg

med extra ludna ben

 

Jag tror att jag har lagt mitt liv

nånstans på okänt prång

och jag kämpar upp med papperskniv

ifrån en botten av kartong

 

 

Solklart, SBB!

Bergslagens kommunalteknik (BKT) och Bergslagen miljö- och byggförvaltning (BMB) har sedan årsskiftet blivit ett och kallas Samhällsbyggnad Bergslagen (SBB).

Namnbytet men även det gemensamma servicecentret i Pershyttan ska underlätta för bergslagsborna. Man behöver inte hålla på och krångla och kolla upp var man egentligen ska utan man vänder sig till ett ställe. Och dessutom heter allt samma sak: Samhällsbyggnad Bergslagen (SBB). Ett namnbyte som kostat 100000 kronor. SBB finns det redan, menade någon, ett statligt schweiziskt järnvägsbolag eller Sveriges Bostadsrättsbildare.

Ursäkta en yngling men är det kanske inte så att forna Bergslagens miljö- och byggförvaltning(tidigare BMB numera SBB) haft som uppgift att bl.a. granska Bergslagens kommunalteknik (tidigare BKT numera SBB)? I praktiken kan man alltså utföra på förmiddagen och granska på eftermiddagen? Låter kanonbra. Eller är det inte olagligt?

Hur som helst och i vilket fall som helst, kräver händelsen en dagsvers:

 

BKT och BMB blev SBB

Att skilja dem och ringa rätt, vem kunde de?

En pling i hast till BMB

Helt fel, det var till BKT

och därför rätt och slätt allt kallas SBB

APT och DDT det tror jag alla vet

Nu kan även SBB i denna smet

Hällas, skakas, svingas

LOL – och fel det ringas

till schweiziskt järnvägsbolags förtret

Lite trumpet

Det är inte utan att det känns lite trumpet efter valet

Alla frågar sig , gu’nås, hur det kunde gå så galet?

”Hur gick det som det gick? Hur kunde han ens vara möjlig?”

I efterhand så ter sig all denna eftertanke löjlig

Bör man inte innan tänka, sedan handla, jo, det bör man

Lika säkert som att äta bör man annars dör man

När jag ser och hör allt tugg just nu, känner jag att jag vill spy sen

Och jag gör snart vad som helst, min vän, för att slippa analysen

Och jag tänker vid mitt frukostbord

på den gamle vise Tages ord:

”Säll är den som har till rättesnöre,

att man nog bör tänka efterföre…”

 

 

I Danshyttan kan ingen höra dig skrika (och ingen kan du ringa till heller)

Under året släcks stora delar av kopparnätet i Lindesbergs kommun. Sexton stationer läggs ned. Förutom telefoni påverkar det ADSL-bredbandsuppkopplingar. Nu är det mobilt nät som gäller i väntan på fiber.

Egentligen vet ingen riktigt varför man klipper kopparnätet med sådan iver. Det är som om man skulle börja bygga en väg utan att veta var man ska. Sånt gör Telia så bra. Lindesberg är för övrigt sämst i länet på fiber. Inom den korta tiden på fem år ska 90 procent av hushållen och företag ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit enligt ett statligt mål.

Fiberutbyggnaden i Lindesbergs kommun har en tradition av trubbel. Det kommunala stadsnätet, saligt i åminnelse, som jag omskrev jag, se nedan, i november 2013:

Vad skönt det är,
vad ljuvligt,
med stadsnät uti Linde
Men min bild var skev,
vinst uteblev
har svårt att nu ta in de

Och alla stod
och hurrade
och log vid fiberkluten
var expansiv
och positiv
det är bäst att hålla truten

Och barnen
skrev att ”skön… ko… ro”
i gamla slitna häften
men glad blev
varje Grönbo-Bo
– vi andra vi höll käften

När fakturorna
har seglat in
på åttionio miljoner
av fjädrar, hönor
vad finns kvar?
Den största av kalkoner

Kanske ni kan
se i mig
en idol lik Justin Bieber
Famös en stund
begravd vid hund
i jorden full av fiber

Stadsnätet gjorde kommunen 89 miljoner fattigare, medan vinsterna var små, läs: obefintliga.

Sedan såldes Stadsnätet till ett vrakpris till Telia 2013 som nu fortsätter att ta ut kostnader och ”förbättra” framförallt på landsbygden. Men, Telia satsar också: 50 miljoner enligt uppgifter. Jag vet dock inte var.

Frågorna är många och svaren få i nuläget. Hur som helst sitter många i byarna runt om kommunen med fiberklut i halsen. Och som bekant kan ingen höra dig skrika i Danshyttan och det värsta är att du snart inte kan ringa en vän heller…

Atlantångare i Bottenån

Sittande vid badplatsen vid Lövåsen blir jag både imponerad och förvånad över hur stora grandiosa båtar vissa personer har när de tar sig fram över Bottenån. Det är fint med stora båtar! Men i proportion blir det som att köra en Atlantångare eller finlandsfärja i ett nog så vackert men inte alltför stort dike. Längtar inte de stora båtarna ut till havet tänker jag?

 

I midsommardagens skugga kom följande dagsvers:

 

Lasse i badbaljan satt med sin båt

Grunnade tankfullt, sen brast han i gråt

”Råsvalen sträcker sig mellan Storå och travet

Men är likafullt som en loska mot havet”

 

Vid husets baksida fann han en pöl

Lasse fick båten strax på rätt köl

”Faller man däri, behövs ej galon

Som Lilla Lindessjön i proportion”

 

Vid fönsterbrädan av ekebergsmarmor

Lasse förtäljde en sanning för farmor

Han berättade allvarligt stilla för tanten:

”Inte ens Usken har djup som Atlanten”

 

Från flytkrokodilen vid Prästryggen, Lasse föll i

Räddades av en dam som där snabbt högg i

Men Lasse han blängde och gapa på käringen:

”Jag ville sjunka till botten av Väringen!”

 

Långt mycket senare, Lasse han sam

Med ryggsim och crawl han lätt tog sig fram

På badplats i Ramsberg han släppt forna krav:

”Med Ölsjön omkring sig behövs inget hav”