Trump, varsågod och köp Trallingen!

(Detta brev är delvis översatt med Google Translate.)

Bäste Donald Trump! Dear Donald Trump! Här kommer jag med ett erbjudande som du omöjligt kan motstå! An offer you cant refuse! Du har ju den senaste tiden varit så sugen på att köpa öar, buying thousand islands, så därför erbjuder vi i Lindesbergs kommun dig att till ett bra pris köpa ön Trallingen i Lindessjön.

Vi vet att du spanat på Grönland, och vi vet att det ligger strategiskt nära Arktis som både Kina och Ryssland slängt lystna blickar på, men Trallingen kan bli använd till så mycket annat. Till exempel energiskog eller potatisodling, energy forest or potato chips planting. Vi skulle vara så lyckliga, very happy, om du skulle vilja köpa Trallingen, för vi behöver verkligen kulorna, we really need the bullits.

Anledningen är att vi har lite ekonomiska bekymmer, financial problems, skolan ska sparas in på, skolor ska läggas ned, a lot of schools put down. Dessutom måste vi få in mer pengar, more money to Putin, so we really need to sell something, vi säljer vad som helst.

Enligt ett samtal med vårt kommunala fastighetsbolag LIBO får du köpa Trallingen för samma pris som vanliga marknadshyror för kommunala lokaler i kommunen. Det vill säga, du får köpa Trallingen för 2,7 miljarder svenska kronor. A shit load of swedish crowns.

Vi vill också klargöra att vi aldrig kommer aldrig använda ordet absurt, eftersom det är not nice, we dont use the word absurd because its rude.

Vi behöver ditt besked senast Lindemarken i september, you know the great Linde market, med mycket folk och knallar och marknadsförsäljningstånd, with a lot of people with shots and market selling erections.

Så Donald Trump, köp Trallingen från oss i Lindesberg! Nu har du äntligen chansen att göra USA större: ”Make America Great again”!

Å hela Lindesbergs kommuns vägnar, river whole Lindesbergs kommun,

yours sincerly

Stefan Jansson

Som katten kring kall fil

Det som jag nu ska berätta tog sin början en tisdagsmorgon.

Det var väl en morgon som alla andra men ingen, inte ens de sommarlovslediga barnen förstod vad som var i görningen.

Det började hemma hos Arma Irja som ännu låg och sov. Därför gick hennes man upp, sprang två varv Lindessjön runt, sprang tre timmar backe intervall, besökte utegymmet vid Arenan i två gånger 45 minuter och avslutade morgonträningen med att möta LIF Lindesbergs P12-lag ensam i en träningsmatch. Allt för att manifestera att Lindesberg är en idrottskommun.

Därefter gick han hemåt, städade och målade slutligen om hallen innan han dukade fram frukosten. Slutligen hällde han upp en tallrik fil till Arma Irja som just vaknat.
– Vad är det där? Frågade Arma Irja och såg på tallriken som maken ställt fram.

–  Smaka, sa maken.
Arma Irja smakade på anrättningen. Hon var inte bortskämd. Uppfödd som de flesta i Fellingsbro på karelska oätliga rispiroger och memma till påsk. – Fil är ju både gott och näringsrikt, sa Arma Irja, speciellt om man äter det med Fredrik Pauluns Granola- müsli. Och russin och mandlar. Och fikon och dadlar. Och fräna frön. Och kruska och gräs. Och sen en stadig bacon- och fläskkarrémacka med bearnaisesås. Maken sa inget på andra sidan köksbordet.

– Nu kom jag på något, utbrast Arma Irja, varför inte bjuda alla skolelever på fil en gång i veckan? Ja, inte i alla årskurser men på högstadiet och gymnasiet. Under tre månader minst.

Och knappt hade hon sagt det förrän förslaget var ute, ett utredningsuppdrag var i gång och bollen var i rullning.

Det blev ett förbannat liv och drog närapå ihop sig till svallvågor på Lindessjön. Vågorna slog och båtarna drev. – Det var ju bara ett utredningsuppdrag, försökte Arma Irja. Prins Daniel kom genast till undsättning, men inte på det sätt som Arma Irja trott. Han kände att det var nödvändigt att göra en tydlig markering för vårt partis räkning. – Vi måste spara pengar, sa Prins Daniel, men hur vi ska göra det ska vi diskutera över en tallrik fil.

Prins Daniel som ägde ett gym men inte kom från Ockelbo men väl från Frövi sa ifrån så pass högt att Arma Irja darrade. – Socialdemokraterna står upp för en riktig skolmat alla dagar i veckan, sa Prins Daniel men la till ”i övrigt skiter vi fullkomligt i kvalitén på skolan”.

Arma Irja tog på sig ansvaret, kröp till korset och erkände att det var överilat,  blängde surt på maken och slängde ut filtallriken genom det öppna fönstret.

Det blev åter stilla och sommardåsigt i den  lilla staden.

Den enda som rörde sig var en husvill katt som slickade filtallriken ren och la sig sedan i skuggan av ett träd i Rådhusparken bakom Stadshotellet och somnade i stillheten. Så länge den nu varar.

 

Absolut senaste nytt (innan det hänt) från Lindesberg

Som synsk (eller om det nu var cynisk) journalist med framtidsskådning som specialitet ska jag redogöra för ett flertal kommande händelser i Lindesbergs kommun:

Efter det misslyckade ”tysta” fyrverkeriet på Valborg och förslaget att helt skrota fyrverkerier i framtiden framförs ytterligare krav. På Valborg nästa år föreslås en helt tyst Manskören Harmoni och även knäpptyst vårtalare. Detta för att på sikt se fram emot lugna hundar och helt tysta kommuninnevånare.

Precis efter nedläggningen av skolorna i Rockhammar och Ramsberg kommer nu även Lindeskolan läggas ned. Anledningen är att resultaten är så dåliga i årskurs nio att alla lika gärna kan gå om högstadiet.

Efter bygget av de nya ungdomslägenheterna på Kristinavägen (som även rymmer kontor till ungdomarna som jobbar på Falab, Libo etc.) ska LIBO:s gamla kontor efter Banvägen göras till äldreboende. Dit ska huvuddelen av kommunens politiker flytta efter nästa mandatperiod.

Efter bygget av det nya kontoret för Falab, Libo etc. på Kristinavägen (som även rymmer ungdomslägenheter) har det även byggts en ”berlinmur” mot järnvägen. ”Detta kan användas som Lindesbergs andra lagliga grafittivägg” menar källor som i nuläget önskar vara anonyma.

Äventyrsgolfens plastkossa Rosa som stulits flera gånger har nu återfunnits igen. Äventyrsgolfens ”nittonde hål” som står placerat som utsmyckning i rondellen (och föreställer Masugnen i miniatyr) har många uttryckt borde bli plastko-tjuvarnas nästa mål, för att sedan aldrig återlämnas. Platskosse-tjuvarna (som önskar vara anonyma) svarar i ett pressmeddelande, och jag citerar ordagrant: ”Nej, fy för i h-vete…” slut citat.

Alldeles lagom efter att Havs- och vattenmyndigheten genom TV4 publicerat sin lista över landets tolv skitigaste bad (och Loppholmarna tagit en av platserna) vill kommunen ”mota Olle i grind” genom att visa på ännu skitigare platser än Loppholmarna. Ur kommunens lista: Fontänen ”Leda och svanen” på Rådhustorget efter studentfirande, den offentliga toaletten i Fellingsbro (efter vinterkräksjukan) samt Arnold Bengtssons badkar (efter avslutad valrörelse, obs ej blåval).

 

 

 

 

 

 

 

 

Nya hyss med Arnold i Kommunfullmäktige

Arnold i Kommunfullmäktige hette en pojke som bodde i Lindesberg. Det var en liten, vild, envis och skäggig unge, inte så där snäll som du. Fast han såg snäll ut, det gjorde han visst.

Arnold tyckte det var gott med semlor och likt en speedad Ture Sventon gjorde han semlor anpassade för alla högtider på året, till exempel matjessill-semlan till midsommar och ägghalve-och lamm-semlan till påsk.

Hemma på gården hade han  sin halvsyster lilla Irja, som Arnold en gång hissade upp i flaggstången och hon ropade glatt: ”Arnold, nu ser jag ända till Lönngården i Rockhammar, förskolan vi ska lägga ned!”

På gården fanns också Arnolds despotiske låtsaspappa Anders Ceder, som Arnold kastat både semmelsmet på och tvingats utstå att Arnold fick avgå och bli utvisad från en Volleybollmatch mitt under brinnande mandatperiod.

Ibland kom fattig-hjonet Jonas Kleber förbi och fick delar av en gammal semla.

När Arnold inte gjorde semlor hade han gått och blivit ordförande i Kommunfullmäktige. Helt klart hade Arnold hoppat och suttit på stolar i hela den lokalpolitiska världen i Lindesberg men med ordförandeklubban i hand, som han själv hade svarvat i (S)nickarboa, trivdes han som allra bäst.

Det här med demokrati var något som Arnold tyckte var lite onödigt i Lindesberg. Därför tyckte Arnold att beslut fattas först och sedan får allmänheten säga sitt under allmänhetens frågestund som alltid är placerad sist. Arnold tyckte det var bekvämast så.

Nöjd efter ännu en dag gick Arnold hem till köket för att tillreda sig ännu en semla.

”Vet du vad jag ska göra imorgon?” messade han sin lillasyster Irja.

”Nä, är det nåt hyss?” svarade Irja blixtsnabbt.

”Det vet jag inte”, svarade Arnold till sist. ”Det vet jag aldrig förrän efteråt.”

Extra senaste nytt: Äntligen bio i bolag!

För mig som mingelreporter roade det mig storligen att besöka tisdagens extra möte i kommunstyrelsen där det beslutades att driften för biografiverksamheten bör tas hand om det kommunala bolaget Besök Linde AB.

Det var idel proseccofryntliga leenden bland bubblet och chipsen men mest strålade Arja Gustavsson, för dagen iklädd galastass med tillhörande örhängen (lackade slaggstenar från Stripa) i de näpna små öronen.

Genom att flytta biografverksamheten till bolaget blev det ju inte mindre olagligt och ett brott mot konkurrenslagen, nej, nej, men däremot kan pengar gömmas undan på ett för kommunen mer passande och nödvändigt sätt.

Bland de som jublandes skara syntes också Jonas Feber, även han, dagen till ära, klädd i galastass identisk med den som Arja Gustavsson bar. Enda skillnaden var att han hade sin svanktatuering med ”S+C+V= SUPERHJÄRTA” chict och otvunget synlig för alla och envar.

Den enda smolken i glädjebägaren var att Nils Fleetwoodsson, klädd i club-blazer och lyxbeigea byxor och representant för Marginalerna, var sur, spillde bubbel och pratade om gamla tider med en dåres monomana envishet.

Pär-Love Lindqvast som stod blyg i ett hörn, smuttande på bubbelvinet, iklädd en underklänning i söt charmeuse, höjde sin vackra stämma endast en gång. I det fallet handlade det om att dagens fungerande verksamhet och dagens kompentens och insatsen från de många ungdomarna rimligtvis borde tas till vara.

Björn Persson, iklädd tröja från Dressman, som under många år drivit bion årligen tillsammans med ett 30-tal ungdomar, var redo för att sammanbitet läggas på en brits för att dräneras och lobotomeras eftersom Arja Gustavsson menade  ”att det är viktigt att ta tillvara hans kunskaper” .

Fotoblixtarna smattrade och alla log sina allra mest bländvita leenden speciellt för hovreportern Tomas verutan Källkritik från skvallertidningen 24spy.

Och för mig som lycklig mingelreporter återstår bara att önska alla parter lycka till och jag och alla läsare längtar redan efter läckra och läckta uppgifter från kommande slutna bolagsstämma.

Senaste nytt från Ernst

Jag kan exklusivt meddela att precis efter att Ernst Kirschsteiger avslutat arbetet med att göra om Kånsta kvarn till sommarstuga väntar nya spännande projekt!

Ernst Kirschsteiger har fått ange drömprojekt så i tur och ordning kommer nu följande byggnadsverk få en välbehövlig ansiktslyftning:

1. Nicolaikyrkan

2. Örebro slott

3. Riseberga klosterruin

Det ska bli underbart, spännande och en njuting att se Ernst tassa runt barfota, renovera på dessa ställen och sitta i exempelvis Riseberga och ”känna in rummet”.

Dessa, hitills hemliga uppgifter, kommer inte från mig personligen. Inte heller från Nerikes Allehanda. Jag har fått veta det av en säker källa. En chef inom Örebro kommun har sagt det. En chef som ännu inte sagt upp sig.

Sälj Stripa gruvmiljö till Bert Karlsson!

En uppmaning till samtliga i bestämmandeposition inom politik och kommunal förvaltning: läs inte vad jag skrivit eftersom jag ändå inte vet vad jag talar om.

Stripa gruvmiljö – denna svulst på den kommunala gamhalsen! Sälj och gör er av med skiten! Det har varit lekstuga och tillhåll för tokar länge nog. När nu också hyran för hyresgästerna inom området höjs och tvingar hantverkare, smeder och kanske även praliner att tänka på nya jaktmarker är det ju ändå ingen idé.

Stripa ingår ju i det som kallas Besök Linde AB tillsammans med kassakor som Energikällan, Lindesberg Arena och snart även ishallen Lindehov. Det klart det måste bli klirr i kassan!

Om nu nån lämplig chef, vi kan kalla chefen Jönsson inte tycker det ska vara utomhusaktiviteter utan att för den skull betala hyra för detta och dessutom betala för att få göra den pågående aktiviteten – låt då bara parasiterna betala!

Och om nu nån annan lämplig chef, vi kan kalla chefen Karlsson tycker att bilfirmor kan använda den kulturhistoriska miljön till förrådsbyggnader, hyr då ut på momangen.

Sälj det till nån lämplig enteprenör som Bert Karlsson. Han kan, om någon göra guld av gråstenen. Flyktingförläggning, sommarland, köpstad. Upplevelser som sumobrottning, paintball, lasergames, vattenkanor, slushmaskiner gör att det torra och tråkiga industriminnet snart blir ett minne blott!

Ställ inga frågor och visa ingen notis om kulturknuttar med töntpolo, de besitter ingen kunskap och de snackar ändå bara dynga! Stripa har som sagt varit lekstuga och tillhåll för tokar länge nog!

Sicken tur vi har i kommunen som har folkvalda och tjänstemän som kan saker och vet vad de talar om!

Rapport från Tragikvärket

Eftersom jag i många år fungerat som ”ghostwriter” dvs spökskrivare åt både kommunala och regionala instanser så har jag även spökskrivit en kommande rapport från Tragikvärket som snart kommer delges invånarna i centrala Lindesberg.

Hej! Vi på Tragikvärket, förlåt Trafikverket vill förenkla och förbättra för gående, rullstolsburna, bilister, tågresenärer, hundar, katter, höns, fjäderfän och fyllkajor. Vi stänger järnvägsövergången vid Lidl, bygger en gång och cykelbro, med hiss och sluss direkt uppifrån Schröders backe. Tvåfiliga rulltrappor med inbyggd värme, man får även kaffe direkt ur själva rulltrappsräcket. Jag vet inte hur det går till men det är så…. Ramlar man mot förmodan och slår sig, rings det automatiskt upp ett nummer, man faller ned i en fallucka genom ett rör och så hamnar man först i kön för en akuttid på Vårdcentralen.

Det är inte slut där. Här borta vid Dunderklumpen så ka det byggas en rondell och det är ingen vanlig rondell. Det är liksom mer en nedåtgående spiral, man åker in i den och runt, runt och jag vet inte hur det går till men så helt plötsligt är man i Gusselby…

Och sen…. som om inte det skulle vara nog. Järnvägsövergången från Banvägen vid Frosths ska stängas och den övergång som finns vid Köpingsvägen ska breddas till niofaldig, en ny bro här, en rancherbangård, en flygplats, en zeppelinarhangar och inte mindre än två rondeller bl.a utsmyckade av den muuur som förut fanns i Flugparken och en staty av Martin Almgren och Chris Kläfford. Problemet är bara att ta sig från Fingerboäng över järnvägen till t.ex. Klockaregatan. Då måste man åka till Kolsva, lifta till Uttersberg, ta bussen till Södra Allmänningsbo, övernatta hos en hyfsat hygglig månskensbonde och sedan gå de sista tre milen tillbaka till Lindesberg.

Ja, det var lite av de saker som vi på Trafikverket skulle vilja genomföra för er i Lindesberg. Och som vi är övertygade om enbart ska vara er, invånare i Arboga, jag menar Lindesberg, till fromma. Tack för att ni lyssnat.

Försenade julklappar till LIBO

När julen klivit bort från utsidan av dörren, kan det passa med lite försenade julklappar till vårt kommunala bostadsbolag LIBO. Efter det byggda ”Golfnära livstilsboendet” vid Golfbanan, de förslagna ”Racketnära livstilsboendet” vid padelballbanan och ”Hästnära livststilsboendet” vid det kommande nya ridhuset kommer jag med lite fler förslag som nästan kan ses som julklappar. I efterskott.

Kan inte lägenheterna vid nya Vårdcentrum Bergsparken få heta ”Vårdcentralnära livstilsboende” eller ”Perfekt för lårbenshalsbrottsnära livstilsboende”?

Och lägenheterna på gamla brandstationstomten kan väl heta ”Nyskild och på väg mot ny lägenhet-livstilsboende” eller ”Jävligt nära järnvägen men helt okej ändå livstilsboende”?

Flygelbygganderna vid Strandskolan skulle väl kunna få namn som ”Vattennära i källaren vid vårflod-livstilsboende”?

Till sist ska det byggas fler lägenheter till exempel på Kyrkberget (som för övrigt ligger mycket nära där jag bor) skulle man ju kunna kalla detta ”Fullkomlig idiot-nära livsstilsboende”…

Kulturmaffian slår till igen!

Följande kriminalberättelse är skriven med anledning av sågspånspoeten och expolitikern Arnold Bengtssons ord angående biografens vara eller inte vara i Folkets hus: ”Den dag ’kulturmaffian’ applåderar något som görs kommer jag nog undra vad som blivit fel…”
Fortsättningen, för jag har kontrakt på tjugo böcker, kan inom kort köpas, på en bensinmack nära dig.

Röken låg fortfarande tät över brottsplatsen. Bakom polisens avspärrning var kriminalarna överens: det var kulturmaffian som låg bakom dådet. Offren, mestadels kvinnor över 55, hade överrumplats, överraskats och översköjlts av kultur under inledningen av Bokens dag. – Det blev för mycket helt enkelt, sa en av polismännen, nytryckta böcker, ord, engagemang och så den där förbaskade Arne Johnsson… – Den där senige smålänningen, väste kriminalaren mellan tänderna.

Knappt hade röken skingrats innan det var dags igen, den här gången ikring Stripa, där en man med Haglöfsväska och Houdini-tröja påträffats utslagen med en doft ikring sig av choklad från Bergslagspraliner och och Rirum tilt pale ale från Stripabryggeriet. Intill sig fann de en påse med smycken från Karlssons kulturverkstad, kvittot låg i påsen… Kriminalen lyfte upp bevismaterialet med en halvtrubbig blyertspenna. – Det här är bevis nog…
– Ständigt denna kulturmaffia… fräste kriminalaren, tände en cigarill av märket Perdomo Maduro och anslog tryckta ark med de efterlysta: Ove och Janne Magnusson, Kajsa och Johnny Karlsson samt Gunilla och Yvonne på Bergslagspraliner. En riklig belöning erhålls om de infångas och förs levande till polisen.

På teve slog kulturmaffian från Lindesberg till vareviga fredag, nu dessutom varje fredag, vartannat år…
– Är det inte Martin Almgren så är det den där Kläfford…sa polismannen.
– Fy f… Det dröjer väl inte länge innan de båda står staty i rondellen vid Circle Q… Man kommer ju inte se nånting av stan när de där båda står i bredd…

Vid nästa tillslag mot Kulturum på Lindeskolan, det kriminella tillhåll där maffian opererat tämligen ostörda sedan 2010, fann man offren, både små barn i tre-fyra års åldern, barn i alla stadier upp till gymnasieåldern samt fritidsspelande pensionärer med saxofonfodral. Det som kallades ”kulturskole-verksamhet” var inget annat än ett simpelt trick för att försöka tvinga på vidriga kulturella uttryck på samhällsmedborgare som inget ont hade gjort.
– Det här är värre, mycket värre än vad jag jag nånsin föreställt mig i min värsta mardröm, sa kriminalaren med eftertryck. Kulturmaffian räds inga medel, ger sig på alla, lämnar ingen…
– Det jävligaste är i alla fall när de ger sig på försvarslösa barn, grymtade polismannen. Han bröt ihop och fick tillbringa resten av dagen i det terapeutiska tillstånd som endast fotbollsmatchen Sverige-Italien (0-0) kan ge.

I polisens hemliga högkvarter var de goda råden dyra. Läget var desperat.
– De har tagit stan i ett hjärngrepp… Den där förbannade kulturmaffian gör livet surt för oss alla! skrek polismannen med gråten i halsen.
– Det är för jävligt, sa kriminalaren där han satt i den IKEA-kopierade böjträmöbeln.
– Fan, jag vill inte se min dotter gå i jodhpurs, spela banjolele och dansa modern dans på kulturskolan. Jag vill inte höra henne fråga: ”kan jag inte få börja spela blockflöjt, också, pappa? Kan jag inte gå på läseklubben på biblioteket? Kan vi inte flytta till Löa, börja göra konsthantverk och odla ekologiskt!!!?”
Polismannen föll flämtande ned på golvet, genomsvettig. Han hyperventilerade.
– Det är dags nu, sa kriminalaren efter en stund.
– Vadå? flämtade polismannen.
– Det är dags att spränga själva roten till det onda…
– Vad är det då?
– Nätverket Lindekultur, sa kriminalaren lugnt och drog ett halsbloss.
Polismännen spärrade upp ögonen. – Du kan inte mena allvar…
– Jo… Jag menar vad jag säger… Vi har uppgifter från en av våra informatörer att en av hjärnorna, kanske den främsta, bakom nyhetskanalen lindekultur sitter och kurar på de förslummade musikvägarna på Stadsskogen…Sven Carlsson eller Big C som han kallas i de där förbannade gangsterkretsarna…

Ordningsmakten var beslutsam och beslöt att slå till snabbt, i skymningen, precis när Kulturnyheterna visas. Men vägen dit, till Big C var kantad manskörsmedlemmar, esteter, löst folk från hembygds- och konstföreningen, fotografer, släktforskare, Hillstreetrockare, stand-uppare, lokalrevyfolk från Gusselby och Monica Lehn Domnick.
Motståndet var polismakten övermäktig och de kom inte mer än till Kretschmanns innan de dukade under, föll handlöst till marken begravda med ansiktena nedåt i en snödriva till tonerna av Linde Symfonic Band och med spridda exemplar av ”Rönnbärsvägen” av Eva B Magnusson omkring sig.

Kulturmaffian hade än en gång segrat. Och precis som sågspånspoeten Arnold Bengtsson förutspådde, de applåderade inget som den politiska maffian gjorde, helt enkelt därför att de gjorde det själva istället. Det vill säga både verkställde. Och applåderade. Utan dem skulle det inte finnas något hopp om ett kulturliv efter detta.