Extra senaste nytt: Äntligen bio i bolag!

För mig som mingelreporter roade det mig storligen att besöka tisdagens extra möte i kommunstyrelsen där det beslutades att driften för biografiverksamheten bör tas hand om det kommunala bolaget Besök Linde AB.

Det var idel proseccofryntliga leenden bland bubblet och chipsen men mest strålade Arja Gustavsson, för dagen iklädd galastass med tilhörande örhängen (lackade slaggstenar från Stripa) i de näpna små öronen.

Genom att flytta biografverksamheten till bolaget blev det ju inte mindre olagligt och ett brott mot konkurrenslagen, nej, nej, men däremot kan pengar gömmas undan på ett för kommunen mer passande och nödvändigt sätt.

Bland de som jublandes skara syntes också Jonas Feber, även han, dagen till ära, klädd i galastass identisk med den som Arja Gustavsson bar. Enda skillnaden var att han hade sin svanktatuering med ”S+C+V= SUPERHJÄRTA” chict och otvungen synlig för alla och envar.

Den enda smolken i glädjebägaren var att Nils Fleetwoodsson, klädd i club-blazer och lyxbeigea byxor och representant för Marginalerna, var sur, spillde bubbel och pratade om gamla tider med en dåres monomana envishet.

Pär-Love Lindqvast som stod blyg i ett hörn, smuttande på bubbelvinet, iklädd en underklänning i söt charmeuse, höjde sin vackra stämma endast en gång. I det fallet handlade det om att dagens fungerande verksamhet och dagens kompentens och insatsen från de många ungdomarna rimligtvis borde tas till vara.

Björn Persson, iklädd tröja från Dressman, som under många år drivit bion årligen tillsammans med ett 30-tal ungdomar, var redo för att sammanbitet läggas på en brits för att dräneras och lobotomeras eftersom Arja Gustavsson menade  ”att det är viktigt att ta tillvara hans kunskaper” .

Fotoblixtarna smattrade och alla log sina allra mest bländvita leenden speciellt för hovreportern Tomas verutan Källkritik från skvallertidningen 24spy.

Och för mig som lycklig mingelreporter återstår bara att önska alla parter lycka till och jag och alla läsare längtar redan efter läckra och läckta uppgifter från kommande slutna bolagsstämma.

Senaste nytt från Ernst

Jag kan exklusivt meddela att precis efter att Ernst Kirschsteiger avslutat arbetet med att göra om Kånsta kvarn till sommarstuga väntar nya spännande projekt!

Ernst Kirschsteiger har fått ange drömprojekt så i tur och ordning kommer nu följande byggnadsverk få en välbehövlig ansiktslyftning:

1. Nicolaikyrkan

2. Örebro slott

3. Riseberga klosterruin

Det ska bli underbart, spännande och en njuting att se Ernst tassa runt barfota, renovera på dessa ställen och sitta i exempelvis Riseberga och ”känna in rummet”.

Dessa, hitills hemliga uppgifter, kommer inte från mig personligen. Inte heller från Nerikes Allehanda. Jag har fått veta det av en säker källa. En chef inom Örebro kommun har sagt det. En chef som ännu inte sagt upp sig.

Sälj Stripa gruvmiljö till Bert Karlsson!

En uppmaning till samtliga i bestämmandeposition inom politik och kommunal förvaltning: läs inte vad jag skrivit eftersom jag ändå inte vet vad jag talar om.

Stripa gruvmiljö – denna svulst på den kommunala gamhalsen! Sälj och gör er av med skiten! Det har varit lekstuga och tillhåll för tokar länge nog. När nu också hyran för hyresgästerna inom området höjs och tvingar hantverkare, smeder och kanske även praliner att tänka på nya jaktmarker är det ju ändå ingen idé.

Stripa ingår ju i det som kallas Besök Linde AB tillsammans med kassakor som Energikällan, Lindesberg Arena och snart även ishallen Lindehov. Det klart det måste bli klirr i kassan!

Om nu nån lämplig chef, vi kan kalla chefen Jönsson inte tycker det ska vara utomhusaktiviteter utan att för den skull betala hyra för detta och dessutom betala för att få göra den pågående aktiviteten – låt då bara parasiterna betala!

Och om nu nån annan lämplig chef, vi kan kalla chefen Karlsson tycker att bilfirmor kan använda den kulturhistoriska miljön till förrådsbyggnader, hyr då ut på momangen.

Sälj det till nån lämplig enteprenör som Bert Karlsson. Han kan, om någon göra guld av gråstenen. Flyktingförläggning, sommarland, köpstad. Upplevelser som sumobrottning, paintball, lasergames, vattenkanor, slushmaskiner gör att det torra och tråkiga industriminnet snart blir ett minne blott!

Ställ inga frågor och visa ingen notis om kulturknuttar med töntpolo, de besitter ingen kunskap och de snackar ändå bara dynga! Stripa har som sagt varit lekstuga och tillhåll för tokar länge nog!

Sicken tur vi har i kommunen som har folkvalda och tjänstemän som kan saker och vet vad de talar om!

Rapport från Tragikvärket

Eftersom jag i många år fungerat som ”ghostwriter” dvs spökskrivare åt både kommunala och regionala instanser så har jag även spökskrivit en kommande rapport från Tragikvärket som snart kommer delges invånarna i centrala Lindesberg.

Hej! Vi på Tragikvärket, förlåt Trafikverket vill förenkla och förbättra för gående, rullstolsburna, bilister, tågresenärer, hundar, katter, höns, fjäderfän och fyllkajor. Vi stänger järnvägsövergången vid Lidl, bygger en gång och cykelbro, med hiss och sluss direkt uppifrån Schröders backe. Tvåfiliga rulltrappor med inbyggd värme, man får även kaffe direkt ur själva rulltrappsräcket. Jag vet inte hur det går till men det är så…. Ramlar man mot förmodan och slår sig, rings det automatiskt upp ett nummer, man faller ned i en fallucka genom ett rör och så hamnar man först i kön för en akuttid på Vårdcentralen.

Det är inte slut där. Här borta vid Dunderklumpen så ka det byggas en rondell och det är ingen vanlig rondell. Det är liksom mer en nedåtgående spiral, man åker in i den och runt, runt och jag vet inte hur det går till men så helt plötsligt är man i Gusselby…

Och sen…. som om inte det skulle vara nog. Järnvägsövergången från Banvägen vid Frosths ska stängas och den övergång som finns vid Köpingsvägen ska breddas till niofaldig, en ny bro här, en rancherbangård, en flygplats, en zeppelinarhangar och inte mindre än två rondeller bl.a utsmyckade av den muuur som förut fanns i Flugparken och en staty av Martin Almgren och Chris Kläfford. Problemet är bara att ta sig från Fingerboäng över järnvägen till t.ex. Klockaregatan. Då måste man åka till Kolsva, lifta till Uttersberg, ta bussen till Södra Allmänningsbo, övernatta hos en hyfsat hygglig månskensbonde och sedan gå de sista tre milen tillbaka till Lindesberg.

Ja, det var lite av de saker som vi på Trafikverket skulle vilja genomföra för er i Lindesberg. Och som vi är övertygade om enbart ska vara er, invånare i Arboga, jag menar Lindesberg, till fromma. Tack för att ni lyssnat.

Försenade julklappar till LIBO

När julen klivit bort från utsidan av dörren, kan det passa med lite försenade julklappar till vårt kommunala bostadsbolag LIBO. Efter det byggda ”Golfnära livstilsboendet” vid Golfbanan, de förslagna ”Racketnära livstilsboendet” vid padelballbanan och ”Hästnära livststilsboendet” vid det kommande nya ridhuset kommer jag med lite fler förslag som nästan kan ses som julklappar. I efterskott.

Kan inte lägenheterna vid nya Vårdcentrum Bergsparken få heta ”Vårdcentralnära livstilsboende” eller ”Perfekt för lårbenshalsbrottsnära livstilsboende”?

Och lägenheterna på gamla brandstationstomten kan väl heta ”Nyskild och på väg mot ny lägenhet-livstilsboende” eller ”Jävligt nära järnvägen men helt okej ändå livstilsboende”?

Flygelbygganderna vid Strandskolan skulle väl kunna få namn som ”Vattennära i källaren vid vårflod-livstilsboende”?

Till sist ska det byggas fler lägenheter till exempel på Kyrkberget (som för övrigt ligger mycket nära där jag bor) skulle man ju kunna kalla detta ”Fullkomlig idiot-nära livsstilsboende”…

Kulturmaffian slår till igen!

Följande kriminalberättelse är skriven med anledning av sågspånspoeten och expolitikern Arnold Bengtssons ord angående biografens vara eller inte vara i Folkets hus: ”Den dag ’kulturmaffian’ applåderar något som görs kommer jag nog undra vad som blivit fel…”
Fortsättningen, för jag har kontrakt på tjugo böcker, kan inom kort köpas, på en bensinmack nära dig.

Röken låg fortfarande tät över brottsplatsen. Bakom polisens avspärrning var kriminalarna överens: det var kulturmaffian som låg bakom dådet. Offren, mestadels kvinnor över 55, hade överrumplats, överraskats och översköjlts av kultur under inledningen av Bokens dag. – Det blev för mycket helt enkelt, sa en av polismännen, nytryckta böcker, ord, engagemang och så den där förbaskade Arne Johnsson… – Den där senige smålänningen, väste kriminalaren mellan tänderna.

Knappt hade röken skingrats innan det var dags igen, den här gången ikring Stripa, där en man med Haglöfsväska och Houdini-tröja påträffats utslagen med en doft ikring sig av choklad från Bergslagspraliner och och Rirum tilt pale ale från Stripabryggeriet. Intill sig fann de en påse med smycken från Karlssons kulturverkstad, kvittot låg i påsen… Kriminalen lyfte upp bevismaterialet med en halvtrubbig blyertspenna. – Det här är bevis nog…
– Ständigt denna kulturmaffia… fräste kriminalaren, tände en cigarill av märket Perdomo Maduro och anslog tryckta ark med de efterlysta: Ove och Janne Magnusson, Kajsa och Johnny Karlsson samt Gunilla och Yvonne på Bergslagspraliner. En riklig belöning erhålls om de infångas och förs levande till polisen.

På teve slog kulturmaffian från Lindesberg till vareviga fredag, nu dessutom varje fredag, vartannat år…
– Är det inte Martin Almgren så är det den där Kläfford…sa polismannen.
– Fy f… Det dröjer väl inte länge innan de båda står staty i rondellen vid Circle Q… Man kommer ju inte se nånting av stan när de där båda står i bredd…

Vid nästa tillslag mot Kulturum på Lindeskolan, det kriminella tillhåll där maffian opererat tämligen ostörda sedan 2010, fann man offren, både små barn i tre-fyra års åldern, barn i alla stadier upp till gymnasieåldern samt fritidsspelande pensionärer med saxofonfodral. Det som kallades ”kulturskole-verksamhet” var inget annat än ett simpelt trick för att försöka tvinga på vidriga kulturella uttryck på samhällsmedborgare som inget ont hade gjort.
– Det här är värre, mycket värre än vad jag jag nånsin föreställt mig i min värsta mardröm, sa kriminalaren med eftertryck. Kulturmaffian räds inga medel, ger sig på alla, lämnar ingen…
– Det jävligaste är i alla fall när de ger sig på försvarslösa barn, grymtade polismannen. Han bröt ihop och fick tillbringa resten av dagen i det terapeutiska tillstånd som endast fotbollsmatchen Sverige-Italien (0-0) kan ge.

I polisens hemliga högkvarter var de goda råden dyra. Läget var desperat.
– De har tagit stan i ett hjärngrepp… Den där förbannade kulturmaffian gör livet surt för oss alla! skrek polismannen med gråten i halsen.
– Det är för jävligt, sa kriminalaren där han satt i den IKEA-kopierade böjträmöbeln.
– Fan, jag vill inte se min dotter gå i jodhpurs, spela banjolele och dansa modern dans på kulturskolan. Jag vill inte höra henne fråga: ”kan jag inte få börja spela blockflöjt, också, pappa? Kan jag inte gå på läseklubben på biblioteket? Kan vi inte flytta till Löa, börja göra konsthantverk och odla ekologiskt!!!?”
Polismannen föll flämtande ned på golvet, genomsvettig. Han hyperventilerade.
– Det är dags nu, sa kriminalaren efter en stund.
– Vadå? flämtade polismannen.
– Det är dags att spränga själva roten till det onda…
– Vad är det då?
– Nätverket Lindekultur, sa kriminalaren lugnt och drog ett halsbloss.
Polismännen spärrade upp ögonen. – Du kan inte mena allvar…
– Jo… Jag menar vad jag säger… Vi har uppgifter från en av våra informatörer att en av hjärnorna, kanske den främsta, bakom nyhetskanalen lindekultur sitter och kurar på de förslummade musikvägarna på Stadsskogen…Sven Carlsson eller Big C som han kallas i de där förbannade gangsterkretsarna…

Ordningsmakten var beslutsam och beslöt att slå till snabbt, i skymningen, precis när Kulturnyheterna visas. Men vägen dit, till Big C var kantad manskörsmedlemmar, esteter, löst folk från hembygds- och konstföreningen, fotografer, släktforskare, Hillstreetrockare, stand-uppare, lokalrevyfolk från Gusselby och Monica Lehn Domnick.
Motståndet var polismakten övermäktig och de kom inte mer än till Kretschmanns innan de dukade under, föll handlöst till marken begravda med ansiktena nedåt i en snödriva till tonerna av Linde Symfonic Band och med spridda exemplar av ”Rönnbärsvägen” av Eva B Magnusson omkring sig.

Kulturmaffian hade än en gång segrat. Och precis som sågspånspoeten Arnold Bengtsson förutspådde, de applåderade inget som den politiska maffian gjorde, helt enkelt därför att de gjorde det själva istället. Det vill säga både verkställde. Och applåderade. Utan dem skulle det inte finnas något hopp om ett kulturliv efter detta.

Sagan om den gyllene gallerian

I sagornas land är allt möjligt och i den lilla sagostaden Lindesberg ville man inte ha fler invånare eller attraktivare stadskärna – man ville ha en galleria.

Efter att med blodiga strider och med skarpslipat och vant svingat svärd införskaffat ytterligare landområden, stod riddar Per ensam och blickade ut över ICA-parkeringen medan han bet i ett halvmoget Granny Smith-äpple från den egna fruktdisken. Riddar Per i sin skimrande rustning (149 kr mot uppvisande av ICA-kortet) var nu helt ensam på parkeringen efter att hans namne, riddar byggmästare Per von E lämnat walkover eftersom gåsen Akka landat på Rådhustorget. Den glada allmogen skockades kring riddar Per för att om möjligt höra honom tala.

-Tänk er ett parkeringshus och inglasade områden där man fritt från besvär av väder, vind och med en fungerande luftkonditionering kan njuta shopping i princip när som helst, flämtade riddar Per andäktigt.

– Har vi inte hört det där förut? Viskade någon ur folkhopen.

– Scchhh! Väste någon annan.

Men visst hade man hört det förut. Knappt hade idéen om Bergis, gallerian som med shopping skulle frälsa folket och locka folk från Ludvika, begravts innan nästa liknande idé dök upp. Och just galleria var precis det som den längtande folkhopen suktade efter.                                                                                                                                           – Tänk att få gå från affär till affär utan att blöta ned plastpåsen… suckade någon.

– Kläder, prylar och mat, allt under samma tak… flämtade någon annan och vindade med ögonen.

Och visst fanns det något mystiskt, nästan erotiskt laddat med galleriatanken. Sagostaden Lindesberg myste och spann som en hankatt på landet av tanken på just den tanken. Staden som inte bara gett pizzan och tomma skyltfönster ett ansikte, den hade även i den politiska långbänkens namn gett tummen i arslet ett alltigenom förvånat ansikte.

Men låt oss inte glömma att det som gjorde sagostaden Lindesberg till just en sagostad var just gatorna, butikerna, det lilla livet i den lilla staden, inte ett inglasat ickeliv i en ännu icke inglasad verklighet. Men maktens män i sagostaden litade så på riddar Per, att de gav honom helt fria händer även fortsättningsvis. De hoppades nästan att riddar Per i nästa andetag skulle bygga flyglar vid Strandskolan i sådan hastighet att man inte kunde hinna överklaga beslutet för femtielfte gången.

Riddar Per drog efter andan, fattade svärdet (köp 3 betala för 2) och tog till orda:

– Jag lovar dig, o Lindesberg, att stadigt dig berika!

Och ge oss vinst, i vart fall mig själv, jag skall dig aldrig svICA!

Helt ärligt besvärligt

Vissa saker som jag skrivit används bara en eller två gånger framför publik. Ibland är det rätt synd. Mycket åldras tyvärr inte med behag. Till en gammal Noel Coward-melodi ”World Weary” från revyn ”This year of grace” 1928 byggde jag en text om svårigheten och oviljan hos samtiden att greppa och engagera sig i annat än det närmaste sociala. Även fast den skrevs hösten 2015 känns den fortfarande aktuell.

 

Öppnar upp min tidning och ser

Jag knappast ler, bilder på kris och krig

Måste finnas några fler som samma ser,

och tänker ”Vad rör det mig?”

Knappast inte alls nåt nytt

Människor som åter flytt

Kan de inte hålla sams där igen, i Syrien

allvarligt, jag blir ju sur igen…

 

Helt ärligt

Besvärligt

Så länge man är vit och rik

Jag menar helt ärligt

Förfärligt

Att störa mig med sin tragik

 

Jag börjar sent idag, det är lugn och ro

ikväll på teve går ”Dobidoo”

Att störa vid mitt frukostbord

Med krig och farsoter och mord!

 

När jag hör någon debatt

Smidig som en katt,

jag sluter örat

jag nynnar på nån melodi

Avicci får det blir

Så jag slipper hör’at

 

(Jag menar)

Helt ärligt, besvärligt

Se istället mig på instagram

Och gilla bilden där jag cyklar bakåfram

 

Lagom sen till fikat vid tre

Blir jag åter sne, det talas om politik

Kan jag inte lämnas i fre’

Måste jag be, för att undvika polemik?

”Inte lätt i minoritet

Att slippa ifrån all förtret”

Fridolin och Lövin, Löfvén de singlar

Som höstlööf i skymningen

 

Helt ärligt

Besvärligt

För jag är faktiskt vit och rik

Jag menar helt ärligt

Förfärligt

Att störa mig med politik

 

Jag vill sitta still och på egen stol

Och tala om Martin Almgren från ”Idol”

Att störa vid mitt fikabord

Med krig och farsoter och mord!

 

När jag hör någon debatt

Smidig som en katt,

jag sluter örat

jag nynnar på nån melodi

Kvinnaböske får det blir

Så jag slipper hör’at

 

(Jag menar)

Helt ärligt, besvärligt

Gå med i min Facebook-grupp

Som heter ”vi som gillar scrapbooking i grupp”

 

 

Frågor utan svar

Hemskt mycket blir sagt. Oftast för mycket. Mycket förblir osagt. Och bland får man inte svar på frågor man har. Det händer ofta i Lindesbergs kommun.

Här är några frågor som jag inte vet svaret på:

Vad kommer egentligen hända med brandstationstomten? Kommer LIBO/Falab eller vad de nu heter bygga ett hus med ettor (eftersom de inte har samma krav på bullernivå som övrigt lägenhetsbyggnader)?

I annat fall kanske lägenheterna duger som fågelbon åt stans kajor…

Liberalerna i Lindesberg vill att grundskolan ska ge alla ungdomar en bra start i livet! Åh fan – säger jag, men frågar i samma andetag – hur då?

Och att pensionärer inte ska få träna genom kommunala MAS hälsosatsning – hur blir det med det? Är de fåtal pensionerade som tränar en sådan belastning ekonomiskt eller handlar det enbart om onödig prestige?

Och hur blir det med nya vårdcentrum i Lindesberg? I över ett år har marken där det tänkta centrumet ska ta plats varit inhägnad, utan att något skett – i väntan på vadå?

Och det kommande kulturpolitiska programmet i Lindesberg blev snabbt ett kultur- och fritidspolitiskt program för att sedan bli ETT kultur- och ETT fritidsprogram för att sedan avancera till ett frågetecken. Nu vet INGEN vad som ska göras verkar det som…

Flugparken vars förändring skulle ske med medborgarförslag, ja, först hittades inte de inkomna medborgarförslagen och sedan hade de inte registrerats. Sedan, ja nu har förslagen i alla fall registrerats, men hur Flugparken kommer te sig i framtiden förblir ett STORT frågetecken.

 

 

Nytt på byggfronten från Lindehorisonten

Det byggs som aldrig förr i Lindesbergs stad. Sjöbrisen har fått vind i seglen. Gamla brandstationstomten bebyggs, men med vad? Ännu inte klart. Parken bakom Stadshotellet ska också bebyggas med bostäder. Det behövs.

ICA-Per är dessutom flitig, inte nog med att han aktivt dödade Norrtullstorget, i egenskap av självutnämnd stadsarkitekt vill han även flytta centrum. Alla är glada! Nog är det positivt med nyetableringar, handel i industriområdet men om det innebär ett ännu mer dött centrum kommer 90-talet snart ringa och vilja ha tillbaka sin idé om centrumutveckling.

Stationshuset har invigts och det ser ju bra ut, äntligen en station som tar emot och är välkomnade. Roger Sixtensson, LIBO (eller Falab eller båda två) skämtade och gav tillväxtchef Merit Israelsson en stinsspade för tåginvinkning vid invigningen. Nu väntar vi att Merit ska uppvakta Sixtensson med nattmössa och väckarklocka. Samt en miniräknare. Det kan behövas…

Kommunala bostadsbolaget LIBO säljer annars skog, Munkhyttans skola samt Industriminnet Stripa. I ivern att sälja Tellandska gården (fd. Lindesbergs museum) och byggnaderna kring Rådhustorget (Spruthuset och fd. Turistbyrån) äger kommunen ingen kulturhistorisk byggnad längre. Rätta mig om jag har fel! Möjligen räknas Kommunhuset snart som ett med tanke på de förhistoriska inventarierna (läs politikerna). Men vad ska vi med gammalt skit till? Sälj! Sälj så snart det går! Nu är det tillväxt som gäller!