Frågor utan svar

Hemskt mycket blir sagt. Oftast för mycket. Mycket förblir osagt. Och bland får man inte svar på frågor man har. Det händer ofta i Lindesbergs kommun.

Här är några frågor som jag inte vet svaret på:

Vad kommer egentligen hända med brandstationstomten? Kommer LIBO/Falab eller vad de nu heter bygga ett hus med ettor (eftersom de inte har samma krav på bullernivå som övrigt lägenhetsbyggnader)?

I annat fall kanske lägenheterna duger som fågelbon åt stans kajor…

Liberalerna i Lindesberg vill att grundskolan ska ge alla ungdomar en bra start i livet! Åh fan – säger jag, men frågar i samma andetag – hur då?

Och att pensionärer inte ska få träna genom kommunala MAS hälsosatsning – hur blir det med det? Är de fåtal pensionerade som tränar en sådan belastning ekonomiskt eller handlar det enbart om onödig prestige?

Och hur blir det med nya vårdcentrum i Lindesberg? I över ett år har marken där det tänkta centrumet ska ta plats varit inhägnad, utan att något skett – i väntan på vadå?

Och det kommande kulturpolitiska programmet i Lindesberg blev snabbt ett kultur- och fritidspolitiskt program för att sedan bli ETT kultur- och ETT fritidsprogram för att sedan avancera till ett frågetecken. Nu vet INGEN vad som ska göras verkar det som…

Flugparken vars förändring skulle ske med medborgarförslag, ja, först hittades inte de inkomna medborgarförslagen och sedan hade de inte registrerats. Sedan, ja nu har förslagen i alla fall registrerats, men hur Flugparken kommer te sig i framtiden förblir ett STORT frågetecken.

 

 

Nytt på byggfronten från Lindehorisonten

Det byggs som aldrig förr i Lindesbergs stad. Sjöbrisen har fått vind i seglen. Gamla brandstationstomten bebyggs, men med vad? Ännu inte klart. Parken bakom Stadshotellet ska också bebyggas med bostäder. Det behövs.

ICA-Per är dessutom flitig, inte nog med att han aktivt dödade Norrtullstorget, i egenskap av självutnämnd stadsarkitekt vill han även flytta centrum. Alla är glada! Nog är det positivt med nyetableringar, handel i industriområdet men om det innebär ett ännu mer dött centrum kommer 90-talet snart ringa och vilja ha tillbaka sin idé om centrumutveckling.

Stationshuset har invigts och det ser ju bra ut, äntligen en station som tar emot och är välkomnade. Roger Sixtensson, LIBO (eller Falab eller båda två) skämtade och gav tillväxtchef Merit Israelsson en stinsspade för tåginvinkning vid invigningen. Nu väntar vi att Merit ska uppvakta Sixtensson med nattmössa och väckarklocka. Samt en miniräknare. Det kan behövas…

Kommunala bostadsbolaget LIBO säljer annars skog, Munkhyttans skola samt Industriminnet Stripa. I ivern att sälja Tellandska gården (fd. Lindesbergs museum) och byggnaderna kring Rådhustorget (Spruthuset och fd. Turistbyrån) äger kommunen ingen kulturhistorisk byggnad längre. Rätta mig om jag har fel! Möjligen räknas Kommunhuset snart som ett med tanke på de förhistoriska inventarierna (läs politikerna). Men vad ska vi med gammalt skit till? Sälj! Sälj så snart det går! Nu är det tillväxt som gäller!

 

Nu blir jag rörmokare!

Självklart tycker jag att alla människor är lika mycket värda. Aldrig utan minsta undantag. Oavsett politisk åsikt, kön, nationalitet eller sexuell läggning.

Det är bara hantverkare som jag har svårt för.

Hantverkare är ett sabla pack. Framförallt handlar det om attityden och att inga löften nånsin behöver hållas. Offerter behöver aldrig komma eller utlovade besök behöver aldrig ske inom rimlig tid. Enbart räkningen kommer som ett brev på posten, så snart dörren slagits igen.

Därför har jag fattat ett drastiskt beslut. Jag ska bli rörmokare fr.o.m februari 2017. ”Stefan Rör & Berör” ska det heta. Jag kan ju ingenting om tekniken och VVS säger ni. Inga problem säger jag. Jag behöver egentligen bara göra precis lika mycket som övriga rörmokare gör. Det vill säga, inte svara i telefon, aldrig dyka upp på avtalade tider samt strunta i all form av återkoppling. Det vill säga inte så mycket mer än just ingenting.

Vad tror ni om idén? Jag har redan kommit på en säljande slogan:

”Har du någonting som stör?

Droppar kranar i ett kör?

Ring till nån som återgärd gör:

kontakta Stefan som Rör & Berör!”

Skönt med blogg-sällskap!

Jag märker till min egen glädje att flera lokala politiker har börjat blogga här också. Det är skönt med sällskap här på bloggfronten från Lindesbergs kommun! Och de kan verkligen uttrycka sig! Både med oavslutade meningar, galna felstavningar och avsaknad av skiljetecken. Speciellt Sven Erik Larsson (M) äger vad man brukar kalla, ordets makt. Bland annat skriver han om ”riksankvarieämbetet” 24 oktober.

 

För er som undrar vad det är, fråga inte Larsson (M)! Jag kan svara i hans ställe.

 

I den stora staden Stockholm finns det vi brukar kalla för ”Riksankvarieämbetet”. Vad är det då, undrar ni? Jo, det ska jag tala om. Det är ett stort ”ankvarium” med ankor, plaskande i vatten på en mycket, mycket låg nivå.

Där finns t.ex. moderata blåankor kompletta med underbett, pagefrisyr och ett ihållande dåligt omdöme. Det finns övertygade Miljömärkta grönankor, som har sitt tillhåll i en båt som är målad invändigt i en giftgrön färg som blev över efter Åsa Romson. Det finns joddlande SD-svankor i extremt grumligt vatten, strax Söder, fast ytterst till höger om Simrishamn. Det är underligt, för hur mycket vatten de än trampar och lyckas svälja har de alltid stjärten guppande över vattenytan. Och det är oklart om deras kvackanden kommer från den glappande näbben eller just akterpartiet. Allra tydligast ser man dock de förvirrade halvröda Sås-ankorna, som knappast vet vilket håll de ska hålla näbbarna, i stort behov av en tandreglering. Eller om det är avreglering. Det är allra svårast och vanskligast att skilja vågrörelse från vinströrelse samt vad som är ideologi och vad som är halvkvackande pragmatism.

 

Ni kanske undrar hur jag vet allt detta? Jo jag har nämligen haft en drönare på span strax utanför (och ovanför) ”Riksankvarieämbetet”. Nu kan jag dock inte rapportera mer eftersom drönare alldeles strax ses som olaglig övervakning och förbjuds enligt lag. Tack för kaffet säger jag och tack för den lilla inblicken över det lilla vatten som alltjämt, med olika mål och styrfart, skyr och häller och girar och skäller i vår alltigenom demokratiska plaskdamm.

Köp billigt och sälj dyrt!

Fastighetsbolaget Egeryds ska sälja ut samtliga fastigheter i Lindesberg uppger Lindenytt 2016-09-04. (Vilket är förvånade eftersom de numera enbart skriver om polisärenden och sport och ska byta namn till Sport- och Polisnytt.)

27 fastigheter är ju inte så mycket tänker säkert någon.

Fast det är i stort sett hela centrala Lindesberg. Kvarteret Ankan och Gäddan, det nykolorerade parkeringshuset, Tegelhuset på Bytesgatan, gamla Ågården, träkåkarna som innefattar Kingsgården, restaurang Fenix med flera. Med flera! Det känns onekligen som man står mitt på ett Monopol-spel och måste ducka när grannarna säljer husen och bygger hotell. För det var just det:  Egeryds äger ju hotellet också. Samt väldigt många andra både vackra och viktiga profilbyggnader i staden.

För att citera en icke namngiven politiker när Egeryds köpte gamla Turistbyrån och Spruthuset på Rådhustorget för inte ens tre år sedan. ”Vi ska vara tacksamma att Egeryds vill köpa och investera här.” Och kommunen var verkligen överlycklig att någon (läs Egeryds) köpte. Nu har knappast något hänt med varken nya idéer och investeringar. 250-300 miljoner går samtliga fastigheter på.

Men, det är allt är inget som gäller, samtliga fastigheter eller inte ett dugg. Vem som helst kan heller inte få köpa, lugnar Egeryds.

Lindesbergs kommun har en lång tradition av att sälja billigt och sedan köpa tillbaka. Till rejält tilltaget överpris givetvis. Jag vill inte nämna något särskilt men det börjar på A och slutar på renahallen.

Samtidigt ska kommunen eller Falab köpa Lindehov i Lindesberg. Fram för fler kommunala ishallar i Lindesberg! Vi har alldeles för få.

Energikällan – på väg in i framtiden!

Vi har ett fint badhus i Lindesberg. Bra bad och trevlig personal. Det är alltid mycket folk och populärt resmål för många. Synd bara att det ska vara så svårt att få simskoleplats.

 

Om man vill få en plats på simskolan (och även om man missat en termin) måste man köa och vara på plats i egen hög person på badhuset, helst före klockan 06.00 på morgonen. Platserna går åt så pass fort att lite senare på morgonen kan det vara för sent, man måste vara där när platserna släpps och betala på plats. Om man varit inskriven tidigare, har man två veckor på sig att dyka upp badhuset för att återanmäla sig, innan platserna släpps till ”alla”.

 

Nymodligheter som Internet? Otänkbart! Telefon? Aldrig! På något sätt förnya och förbättra systemet? Absolut inte!

 

Det har trots allt blivit MYCKET bättre än det var förut.

 

Då var man nämligen tvungen att skaffa en runsten, knacka in en simskoleanmälan på både urnordiska och gotiska runor på denna och skeppa stenen och sig själv med en båt av balsaträ till bergskedjan Anderna, samt runda Sydsandwichöarna och Kap Horn på vägen. Väl framme vid Chiles kust måste man sända en ljusraket samt simma från Isla San Ambrosio till Valparaiso med runstenen på ryggen. Därefter måste man skjuta sig i luften över jordklotet med specialtillverkad luftvärnskanon och landa på Bornholm. Från Bornholm flyger man segelflyg (glöm inte runstenen) för att landa i utomhusbadet i Rockhammar. Det måste dock vara en lördag man landar för man måste köpa två meter vaxduk, tre siktkakor samt strumpor från försvaret på Nisses Allt-i-allo. Därefter  får man lifta till Lindesberg, tälta utanför Energikällan till måndag morgon, muta tre badvakter, hångla med en vaktmästare samt därefter scanna och göra en 3D-kopia på runstenen. På så sätt fick man en åtråvärd simskoleplats!

 

Men så är det som sagt inte nu. Det är toppen att Energikällan följer med i utvecklingen!

 

Mina tankar går till Hans

I måndags fick Hans Vestberg sparken från Ericsson. Efter uppsägningstiden på sex månader får han avgångsvederlag på 21 miljoner. Detta motsvarar 18 månadslöner. I fem år har Vestberg varit Ericssons vd och under dessa år har han haft en sammanlagd lön på 265 miljoner kronor.

 

Det är inte utan att man tänker lite på Hans i dessa dagar. Vad ska Hans göra nu? Men framförallt vad har Hans gjort hittills? Om han gjorts sig förtjänt av en nätt årsinkomst på ca 53 miljoner och dessutom får det nätta avgångsvederlaget 21 miljoner?

 

Hans måste vara en riktigt duktig kille! Trots det fick han i måndags beskedet från en enhällig Ericssonstyrelse att de ”tagit initiativet till att skilja Hans Vestberg från hans nuvarande kontrakt.” Det visade sig att den senaste svaga kvartalsrapporten, ytterligare en i raden gjorde att Vestberg slutgiltigt fick kicken.

 

Jag minns när jag berättade vad jag skulle få i lön för min mamma. Jag var väl 21 eller 22 år. Jag skulle tjäna mer än vad hon gjorde. Mamma reagerade först, men sa därefter inte så mycket. Efter många år som vårdbiträde inom äldrevården var hon van att bli omsprungen lönemässigt av ungdomar.

 

Det är lätt att känna sig uppgiven.

 

I dagens debatt är prat om pengar, inkomst, förmögenhet hopplöst död. Pengar, eller någons samlade förmögenhet är något heligt och den som fångar största pengapåsen, oavsett tillvägagångssätt är kung. Avslöjandet om Panamapappren väckte som mest en axelryckning, Hans Vestberg är bara en i raden ur näringslivet som trots kris i bolaget plockat ut stora bonusar utan att någon reagerar. Det klart att vem som helst skulle vilja få ett 21 miljoners avgångsvederlag, eller? Det är bättre att slå nedåt, i populistisk yra som sig bör i dessa dagar, att jämföra sig med dem som inget eller litet har. Eu-migranter, ensamkommande eller nyanlända. De ska väl inte ha någonting alls – när jag knappt har!

 

För pengar är allvarliga saker. Det vet Hans.

 

 

 

Skattesmitar-Tamborito i Panama

Dagens dagsvers har skrivits med anledning av de avslöjanden som gjorts i april om de så kallade Panama-pappren. (I korthet handlar det om riktigt förmögna människor som via Nordea erbjudits att via deras kontor i Luxemburg, med hjälp av den Panamabaserade advokatbyrån Mossack Fonseca, starta ett brevlådeföretag i Panama. Detta för att dölja stora summor pengar.) Jag kände mig nödd och tvungen att skriva en liten dagsvers på åldrad melodi som visande sig vara oerhört aktuell i sammanhanget. Jag kan sjunga den för er nån gång!

 

(Melodi: ”Pepita dansar (Tamborito i Panama)” av Evert Taube)

 

Vill du slippa skatten din

och fly från Moder Svea?

Lyd det bästa rådet då

och gå in till Nordea

Via kumpaner i Luxemburg

på ett propert bankkontor

Direkt till Mossack Fonseca

blir utdelningen stor!

 

Skattesmito i Panama, kom inte hit då – tamborito,

Skattesmito i Panama – – – – – a!

 

O, ni förmöga landsmän!

O, säg mig var ni går?

För slippa betala för barnomsorg

och till tant Doris med grånat hår?

Säg mig, Percy Barnvik:

Hur tänkte du väl då?

Med postadress i fjärran land

i Panama – you know?

 

Skattesmito i Panama, kom inte hit då – tamborito,

Skattesmito i Panama – – – – – a!

 

De första miljonerna smakar sött

som socker kan de vara –

och tio och femton, ja, de ger tröst

vid tjugo  – handelsvara

Med Panamahattar på skultarna

tror fan det, att ni ler

Med pengarna i paradis,

i glädjens kvarter!

 

Skattesmito i Panama, kom inte hit då – tamborito,

Skattesmito i Panama – – – – – a!

 

Lokaljournalistik värd namnet

”De får skjuta flest älgar i Lindesberg” gapar Expressens löpsedel ut 2015-10-21. Jag tänker i mitt stilla sinne: har Expressen blivit lokaltidning? Så är ju givetvis inte fallet och kampen för lösnummersförsäljningen är starkare än den lokala förankringen.

Nu kommer jag kacka i eget bo och jag gör det utan att generas.

För man får ju förlåta NA:s lokalredaktion i Lindesberg. De är ju inte så många. Det klart de inte kan bevaka allting, utan bara någonting litet då och då.

För visst saknar man händelser som borde avhandlats i det lokala bladet. Eller vill man att Lindesberg ska framstå som en död och avfolkad håla?

Tråkigt är det hur som helst att alla verkar lägga sig platt för t.ex. nätlokaltidningen Lindenytt vars skribenter är fullt upptagna av att skriva om att Hemköps personal fått tröjor med Idol-Martins namn på ryggen.

Nostalgi är ju sockersliskigt men det är lätt att få ett skimmer över ögonen när man tänker på hur det varit. Nog för att Bergslagsposten hade sina SIDOR, höhö, och sina komplex. Men dess identitet var lokaltidningens. Och det som hände lokalt stod att läsa i tidningen.

Det fanns en tid då det fanns STORA journalister på den LILLA tidningen, som var obekväma och scoopsugna. Det fanns en tid då kulturskribenter efter att sångaren Raymond Björling sjungit fel och stakat sig på en konsert i kyrkan basunerade ut i svarta rubriker: ”Det här duger inte, Raymond Björling” . Lindesbergarna var en kräsen publik som minsann krävde närvaro hos artisten menade recensenten någon gång på 70-talet. Det känns som mycket, mycket länge sen.

Bergslagsposten kom tillbaka. Allt är förlåtet!

Svara mig, måne…

Sociala medier hajpar i vanlig ordning upp företeelser. ”Superblodmånen” blev i vissa fall så överhajpad att många kände sig besvikna, mycket besvikna när de väl såg den. Detta föranleder dagens dagsvers.

 

Emot den nattliga himlen

hänger du där som förr

När jag vinklar min trötta gardin

ser jag en blodapelsin

 

Och direkt från den nattliga himlen

knackar du så på min dörr

Och jag döljer min sömndruckna min

när jag möter ditt storslagna flin

 

Jag hört att det klagats på Facebook

”Superblodmånen var inget att ha”

gastas från Skottland och Skåne

(Mänskan är en dumdristig fåne)

 

Undrar om månen har Facebook?

Månen ser allt, vad vet jag?

Rösten från världsrymden dåne:

Missakta aldrig vår måne!