Atlantångare i Bottenån

Sittande vid badplatsen vid Lövåsen blir jag både imponerad och förvånad över hur stora grandiosa båtar vissa personer har när de tar sig fram över Bottenån. Det är fint med stora båtar! Men i proportion blir det som att köra en Atlantångare eller finlandsfärja i ett nog så vackert men inte alltför stort dike. Längtar inte de stora båtarna ut till havet tänker jag?

 

I midsommardagens skugga kom följande dagsvers:

 

Lasse i badbaljan satt med sin båt

Grunnade tankfullt, sen brast han i gråt

”Råsvalen sträcker sig mellan Storå och travet

Men är likafullt som en loska mot havet”

 

Vid husets baksida fann han en pöl

Lasse fick båten strax på rätt köl

”Faller man däri, behövs ej galon

Som Lilla Lindessjön i proportion”

 

Vid fönsterbrädan av ekebergsmarmor

Lasse förtäljde en sanning för farmor

Han berättade allvarligt stilla för tanten:

”Inte ens Usken har djup som Atlanten”

 

Från flytkrokodilen vid Prästryggen, Lasse föll i

Räddades av en dam som där snabbt högg i

Men Lasse han blängde och gapa på käringen:

”Jag ville sjunka till botten av Väringen!”

 

Långt mycket senare, Lasse han sam

Med ryggsim och crawl han lätt tog sig fram

På badplats i Ramsberg han släppt forna krav:

”Med Ölsjön omkring sig behövs inget hav”