Spår i snö och snår

Förra helgen genomfördes och avslutades Lindesbergs största kulturevenemang Vinterspår. Sedan 2008 har evenemanget genomförts och samlat enormt många,  både aktörer och besökare.

I helgen såg jag inte så mycket, jag var på biblioteket och såg Kulturskolans fina konsert (min dotter var med) under lördagen. Annars var jag själv engagerad med en föreställning hemma hos Arne Johnsson. Vi hittade egentligen på en ny konstform vi kallade ”Poerevue” en hybrid mellan poesi, house warming party och revy. Det var väldigt fullsatt och väldigt roligt!

Under söndagen pratade jag minnen i Ramsberg från ”Festspelen” som genomfördes i Ramsbergs kyrka för tjugo år sedan. Känslan blev nästan som en släktträff med glada skratt och mycket, mycket värme i vinterkylan.

Faktum är att jag nästan varje år har varit med under något evenemang vilket gjort att jag inte kunnat se så mycket själv. Och jag tror inte jag är ensam om det. Samtidigt händer så mycket på så många ställen runt om i kommunen att det är omöjligt att få en rättvisande helhetsbild.

Första året Vinterspår genomfördes skrev jag lite ironiskt till en föreställning: ”Jag var på Vinterspår. Det var jag och lite damer i övre medelåldern som tittade på lite keramik. Och vad kan vara mer berikande än tomtar på stenar, tovade flasköverdrag eller en keramisk kudde i naturlig storlek?”

Och även om evenemanget är stort och brett, skulle det också kunna bli ännu större och bredare. Framförallt tycker jag det saknas scenkonst och konserter. Samtidigt blir formen för det hela mer av en konstrunda. Och inget ont i det. Men Lindesbergs största kulturevenemang kan visa upp ännu fler sidor. Det finns alla möjligheter för det.

Vinterspår!

Nu i helgen 4-5 februari är det kulturevenemangshelgen Vinterspår i hela Lindesbergs kommun. Nedan har jag försökt redogöra varför ett evenemang som Vinterspår är så viktigt. Inte minst i dagar som dessa.

Vinterspår är stort, det är vitt och brett men missleds inte att tro att det för den skull innefattar allt av Lindesbergs rika och mångfacetterade kulturliv. Kulturlivet är större än så. Vinterspår är en vänlig välkomnande arena, med generöst med plats, högt i tak och omfång, en färgrik palett, ett utsnitt, ett avsnitt, hugskott, tryfflar i mossa, pärlor i askar, tovat och stickat och fotat och målat, oroliga vinklar, avspänd akryl, idyllisk akvarell.

När allt känns som mest hopplöst och Trumpet måste vi tro på kraften som bor i oss alla; tankens framåtsträvan, kärleken till världens och tingens skönhet, provokationen och ifrågasättandet och känslan för människans rätt att vara just människa. Och vad är då/vad gör då en människa? Rätt fula och bylsiga kläder i bävernylon hårt stoppade med fläskkarré? Eller kostymer och alltför långa slipsar med likaledes innehåll? Eller någon som hävdar bestämt att skillnaden mellan oss och fläskkarrén är viljan att värna sann och varm känsla, livsmod och hoppfull tro på människorna och på människans styrka och godhet.

 Det finns mörker. Mörker så svårt att rå på. Mörker som gör det svårt för oss att se. Och i det mörkret är vi alla grå och tystnaden är tom. Vi kan inte bryta tystnaden med tystnad.

Nu är det ljust. Det är dag. Solen syns. Men snart kommer kvällen. Det blir mörkt. Det blir mörkt, men det lyser små ljus i det mörkret: ihärdiga kreativa kraftiga bloss som vi tänt och som vi hoppas ska lysa länge. Länge.