Hur kan företags rätt till vinst vara Moderaternas främsta prio?

Idag var det kommunfullmäktige. Ett av ärendena handlade inte om frågan om vinster i välfärden, men Moderaternas Anders Åhrlin ville av någon anledning styra in frågan till den debatten.

Jag förstår honom inte. Stödet för något annat än kraftiga vinstbegränsningar och hårda och skärpta kvalitetskrav är ytterst litet, även bland borgerliga väljare.

Frågan, som inte handlade om vinster i välfärden, var visserligen politisk så till vida att den handlade om ett program som reglerar kommunens förhållande till privata aktörer i kommunen – ett program kommunen enligt Kommunallagen är skyldig att ha -, men det fanns inga direkta åsiktsskillnader angående programmet mellan partierna. Vänsterpartiet yrkade på en förändrad mening. I övrigt var alla överens.

Men frågan, som inte handlade om vinster i välfärden, försökte Moderaterna alltså göra till en fråga om vinster i välfärden. Det gick sådär. De flesta ledamöter vill att debatten ska handla om just det som frågan gäller, både av respekt för medborgarna som vi är till för, och varandra. Jag satt tyst, därför att frågan, som inte handlade om vinster i välfärden, inte var av en sådan karaktär att min insats i debatten hade gjort varken från eller till – det är ett sorts förhållningssätt som man har kommit överens om och enigheten var alltså stor.

Hade jag gått upp i debatten, om frågan verkligen hade handlat om vinster i välfärden, hade jag sagt något i stil med detta:

Hur kan det komma sig att Moderaterna alltid ser företagens rätt att göra obegränsade och oreglerade vinstuttag som viktigare än allt annat? Hur kan det komma sig att de tycker att våra skattemedel, som hade kunnat gå till högre lärarlöner, mer personal i äldreomsorgen, mindre barngrupper på förskolan eller om man nu är lagd åt det hållet – tillbaka till örebroarna i form av skattesänkningar, ska gå till vinstuttag åt stora multinationella koncerner?

Ska vi tillåta våra barn, äldre i samhället, att ses som verktyg i företagens kamp för att generera vinst åt sina ägare? Stödet för den i världen rätt unika hållningen är lågt.

Sverige har en extremt liberal politik på det här området. Vi socialdemokrater vill ändra på det. Vi socialdemokrater vill varken förbjuda alternativa utförare, möjligheten att välja eller ta bort seriösa och populära alternativ. Dock vill vi att skattemedel ska gå till det de är tänkta att gå till. Vi vill att kvalitetskraven är tydligare. Övervinster ska inte vara tillåtna.

Idag, under en debatt som inte handlade om vinster i välfärden, gick dock Anders Åhrlin till försvar för Attendos, för Caremas, för Academedias rätt att sig själv rikligt belöna. Tanken, att en begränsning av rätten att exempelvis avskeda personal för att öka vinstuttag eller stänga skolor ett par veckor före examen för att snygga till kvartalsrapporterna vore socialistisk och fel, är skrämmande underlig.

Just nu pågår en debatt om tonläget i debatten. Personangrepp och fruktansvärda angrepp som det en moderat tjänsteman gjorde mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll har med rätta fördömts. Det är bra. Debatten ska dock inte blekna när det gäller våra sakliga åsiktsskillnader. Debatten ska tvärtom koncentreras kring dessa frågor och här förtjänar väljarna klara besked. Det tycker jag Anders Åhrlin gav idag.

Vi socialdemokrater är lika tydliga: en röst på oss är en röst på ordning och reda i välfärden.

Moderaterna är det enda parti jämte Sverigedemokraterna som inte är öppna med vilka som finansierar deras partiarbete och valrörelser.

Publicerat av

John Johansson

John Johansson

En 36-årig socialdemokrat, ordförande i Socialnämnd öster, förste vice ordförande i Programnämnd Social välfärd, vice ordförande i Brottsförebyggande rådet, och ledamot i Kommunfullmäktige. Boende på Väster. Gillar min familj, fotboll, litteratur, musik och film – och politik.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *