Replik till Niclas Persson – Inte unket att ta problem på allvar

I morse skrev jag ett inlägg om det viktiga arbetet för att göra politiken i Örebro mer jämställd. Jag påpekade i det inlägget att kampen för ett jämställt kommunfullmäktige rimligtvis förs i partierna – det är bara där man kan utse talespersoner i olika frågor och också se vilka som företräder partiet.

I det påpekandet, och i påpekandet att det faktiskt är Miljöpartiet i Örebro som är näst sämst på jämställd representation i kommunfullmäktige, tycks jag ha trampat på flera känsliga gröna tår.

I och med att Sara Richert, kommunalråd för Miljöpartiet, var i tidningen idag och sade, precis som jag tycker, att det är viktigt att förbättra jämställdheten i kommunfullmäktige dristade jag mig till att skriva ett blogginlägg där jag påpekade att det faktiskt är hennes parti som är med och starkt bidrar till denna ojämställdhet. De andra partierna är faktiskt betydligt bättre på jämställd representation.

Då gick det andra kommunalrådet i Miljöpartiet, Niclas Persson istället ut svarade, och sade att jag försökte tysta kvinnor och att jag sade åt folk att veta hut. Jag ”svingade” och agerade unket.

De hårda orden förvånade mig kraftigt. Ingenstans bad jag någon vara tyst. Ingenstans sade jag åt någon att veta hut. Och att precis som Sara Richert vilja bidra till ökad jämställdhet kan väl inte vara unket? Men Niclas Persson läste in saker jag inte skrev.

Jag har en uppfattning att det inte räcker med att prata jämställdhet – vi måste också skapa jämställdhet. Att vi nu har börjat mäta talartiden uppdelad på kön är en bra sak för att kunna kartlägga hur det ser ut idag, och vad vi bör göra åt det.

Men faktum kvarstår – två partier har en kraftigt ojämställdhet i sin kommunfullmäktigegrupp. Det är Sverigedemokraterna och Miljöpartiet. Så länge det är så är det väldigt vanskligt att nå upp till jämställd talartid.

Och när Miljöpartiet styrde tillsammans med allianspartierna, för lite drygt sex år sedan, var det alltså 28 män som innehade tunga positioner i kommunen, och bara 4 kvinnor.

Jag vet inte varför det är så. Men det är så.

Därmed inte sagt att vi inte ska prata strukturer. Därmed inte sagt att vi andra politiska partier ska komma undan med att säga att allt är bra. Allt är inte bra. Vi måste göra mycket för att öka jämställdheten även hos oss.  Jag kan inte nog poängtera detta.

Men att det finns problem som måste tas på allvar tycker inte jag är unket. Jag hoppas att Miljöpartiet ser efter sina rutiner och hur de arbetar med frågan, nästa mandatperiod.

Partierna, även Miljöpartiet, måste visa att de tar jämställdheten på allvar!

Idag berättar NA att männen i kommunfullmäktige i Örebro på ett sammanträde pratade ungefär dubbelt så mycket som kvinnorna. Männen talade på det sammanträdet 222 minuter, och kvinnorna 112. Kvinnorna pratade 33 procent av den totala talartiden, och män talade följaktligen 67 procent.

Är det ett problem? Ja, det tycker jag.

Örebro kommunfullmäktige ska spegla Örebro, och då är det självklart att ungefär halva talartiden ska tas upp av kvinnor. Man brukar säga att ett spann mellan 60-40 är inom ramen för det godkända, men omkring 70-30 är inte det.

Men hur ska vi agera för att åstadkomma den jämställdheten? En metod är givetvis att vi män inte pratar. Samtidigt är det svårt. Vi är valda och ska givetvis göra det vi är valda för. Det är också svårt att ha regler för vilka andra partier ska lyfta fram. För oss socialdemokrater är Kenneth Nilsson vårt förstanamn, men Jessica Ekerbring är vår främsta företrädare i skolan. Ulrika Sandberg är det i samhällsbyggnadsfrågor. Och jag är det inom Social välfärd. Det innebär att vi har 50/50 när det gäller ledande uppdrag.

Låt oss titta på jämställdheten vad gäller tjänstgörande ledamöter OCH tjänstgörande ersättare (det innebär att flera partier får fler totalt tjänstgörande än vad man har valda, i och med att en del ledamöter klev av under sammanträdets gång och bara tjänstgjorde ena halvan av dagen) på det sammanträde som NA skriver om idag.

Bäst på jämställdhet var Kristdemokraterna, Liberalerna (edit) och Vänsterpartiet, som hade två tjänstgörande av varje kön – 50/50. De får MVG+.

Näst bäst var Socialdemokraterna och Moderaterna. Vi socialdemokrater hade 12 tjänstgörande män och 14 tjänstgörande kvinnor. Det motsvarar 46/54 i procent. Moderaterna kom på samma plats med 8 män (53 procent) och 7 kvinnor (47 procent). Det är ju därtill omöjligt att dela 15 lika. Jag tycker S och M också får MVG, och kan till och med ge M ett litet plus.

Centerpartiet klarade också 60/40-regeln med 2 tjänstgörande män och 3 tjänstgörande kvinnor. Även 5 är odelbart i lika delar, så det är givetvis också MVG+.

Men sedan är det ett stort gap.

Miljöpartiet hade bara 2 kvinnliga ledamöter tjänstgörande, varav 1 bara en liten del av mötet, medan de hade 5 manliga. Det innebär en fördelning på 71 procent män och 29 procent kvinnor. Alltså en sämre fördelning än talartiden på kommunfullmäktigenivå på samma sammanträde.

Sverigedemokraterna var absolut sämst – 6 manliga ledamöter tjänstgjorde under dagen. Ingen kvinna var närvarande. Helt enkelt för att det inte finns någon kvinna som representerar Sverigedemokraterna i kommunfullmäktige.

Två partier i Örebro kommunfullmäktige misslyckas konsekvent med att ha en jämställd uppsättning ledamöter. Det ena partiet är Sverigedemokraterna, som länge haft en kvinnlig ledamot och fem manliga. Nu har den kvinnliga avgått, vilket gör att Sverigedemokraterna nu består av sex manliga ledamöter, och enbart manliga ersättare.

Därmed är de Örebro kommunfullmäktiges klart sämsta parti när det gäller jämställdhet.

Men det andra partiet som konsekvent misslyckas med jämställdheten är Sara Richerts eget parti, Miljöpartiet. Alldeles för ofta består MP i kommunfullmäktige av fem män och en kvinna. Antalet gånger som partiet haft tre kvinnor och tre män är ungefär lika stort som antalet gånger partiet har bestått av sex män. Normalläget är 2 kvinnor och 4 män, alltså en jämställdhet som speglar talartiden på det senaste kommunfullmäktigesammanträdet.

Och det här är inget nytt fenomen. För inte allt för längesedan ingick Miljöpartiet i styret av Örebro kommun, då de styrde med allianspartierna. Den kommunledningen hade 28 män som innehade ledande uppdrag, och 4 (!) kvinnor. Det var siffror Örebro inte hade sett sedan 1970-talet.

Men – innebär det att alla andra partier är godkända ur jämställdhetssynpunkt? Absolut inte! Även vi socialdemokrater har långt kvar innan kvinnor och män behandlas lika. Vi är inte ett jämställt parti. Vi behöver göra mer. Vi behöver också prata om strukturer.

Dock är det så, att det kanske främsta skälet till att vi män har en högre andel av talartiden på kommunfullmäktige är för att det helt enkelt är fler män som sitter i kommunfullmäktige. Det är två partier som misslyckas här.

Så ja, jämställdhet är mycket viktigt. Ja, vi behöver göra mer för att nå dit. Men det är framförallt partierna som behöver göra sitt arbete.

Kanske framförallt två av dem.