Vedervärdigt agerat av akademigubbarna

Den senaste tidens kaos i Svenska Akademien har verkligen inte känts värdigt eller vuxet. Jag har inte hängt med i alla turer, men anklagelser om jäv och ekonomiskt gynnande av närstående, om läckta nobelpris har fått det att framstå som en sämre deckare.

Lägg där till grova anklagelser om sexuella övergrepp (som givetvis INTE någon närstående till en anklagad ska lastas för) och det blir en bild av en institution i den djupaste av kriser.

När den tidigare ständige sekreteraren Horace Engdahl gick ut och kallade den fram till idag ständige (ordet har onekligen devalverats) för den sämste i akademiens historia kände jag avsmak. Så gör man inte. När det dessutom tycks ha varit så att Sara Danius tvingas hantera den svåraste krisen sedan Salman Rushdie-krisen 1989, och av allt att döma gör det lysande, inser man att det bara handlar om Engdahls relationer till andra män som drabbar Danius.

Jag blev ledsen när jag såg att Sara Danius lämnar sitt uppdrag. Det är inte rimligt. Att en sådan som Horace Engdahl uppenbarligen inte har skött sitt uppdrag tidigare när han vetat om anklagelserna mot ”kulturprofilen” och att Sara Danius nu fått allting på sitt bord, gör att blickarna borde vändas mot honom. Det är inte Sara Danius som borde avgå. Det är männen som låtit detta ske.

Avslutningsvis lånar jag orden från författaren och journalisten Katarina Wennstam:

Alla de som säger sig vara bekymrade över hur ”bilden av Sverige” påverkas av Svenska Akademiens kris kan nu försöka förklara följande för omvärlden:
En man som utnämnt sig själv till ”nittonde ledamoten” misstänks för upprepade sexuella trakasserier och övergrepp, vittnesmålen är många, oberoende och fruktansvärda.
Tre män i Akademien som varit ständiga sekreterare de senaste decennierna har i olika utsträckning gjorts uppmärksamma på detta, men underlåtit att agera.
Ytterligare män i Akademien har förordat medaljer och livslön till man nummer ett.
Och när så en kvinna, som varken misstänks för jäv, läckor eller att skydda brottslingar, försöker bringa reda i denna veritabla sörja, så är hon den som får gå. Tätt följd av ytterligare en kvinna, som vissa verkar tycka har ansvar för var hennes makes händer, tunga och kön har befunnit sig.
Alltmedan de män som viftar bort vittnesmål om övergrepp som ”ointressanta”, som hyllar en gärningsman som en ”gentleman”, som avslöjar sitt kvinnoförakt i debattartiklar, blir kvar.
Nej. Det går inte att förstå eller förklara.
Kvar finns en Akademi i spillror, och det finns som svensk inte längre något att vara stolt över när det gäller denna institution.”

Det är 150 dagar till valet.

Publicerat av

John Johansson

John Johansson

En 36-årig socialdemokrat, ordförande i Socialnämnd öster, förste vice ordförande i Programnämnd Social välfärd, vice ordförande i Brottsförebyggande rådet, och ledamot i Kommunfullmäktige. Boende på Väster. Gillar min familj, fotboll, litteratur, musik och film – och politik.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *