Men tänk om det inte handlar om Kinberg Batra?

Moderaterna befinner sig i skrivande stund i ett fullkomligt kaos. Det är möjligt att partiledaren idag, torsdag, inte är den som leder partiet i morgon. Anna Kinberg Batras kris är dock, tror jag, inte bara hennes, utan hennes partis.

Jag är inte moderat, och har heller aldrig varit. Moderaterna är ett parti som vill slå sönder den svenska framgångsrika modellen och använda det växande ekonomiska utrymmet i Sverige till att öka klyftorna i samhället. Nu har de dessutom öppnat upp svängdörrarna för ett rasistiskt parti med rötterna i nazismen. Det är illa.

Från början var inte det tonen från Anna Kinberg Batra (öppningen för SD, det andra har hon länge förfäktat). Det är en av orsakerna till att jag tror att väljarna sviker Moderaterna.

När hon var med och förhandlade fram Decemberöverenskommelsen var det med målet, som sju partier var överens om, att Sverigedemokraterna inte skulle få inflytande. Alla var överens, även Moderaterna (och Kristdemokraterna). Sen tvingade Kristdemokraternas till medlemsantal väldigt lilla ungdomsförbund Kristdemokraterna att svänga, och då helt plötsligt svängde även Moderaterna. Det var inte Anna Kinberg Batra som styrde skutan.

Därefter tvingade ett antal moderater fram en öppning mot Sverigedemokraterna. Även här var det inte Kinberg Batra som bestämde, utan hon fick anpassa sig efter vad andra sade.

Anna Kinberg Batra må ha ett ganska tråkigt sätt att prata. Hon må vara bränd av sitt famösa uttalande att ”Stockholmare är smartare än lantisar”. Hon kanske inte riktigt går igenom rutan.

Men hon är definitivt inte någon dålig politiker, eller någon dålig partiledare. Hon har förmågan att både analysera och göra kloka saker (om man är moderat), men hon tilläts aldrig att leda sitt parti, utan andra körde sitt eget race och hon tvingades alltid komma efter.

Jag tror inte att Anna Kinberg Batra överhuvudtaget är att skylla för att Moderaterna dalat i opinionen. Jag tror helt enkelt att väljarna inte gillar deras politik. Det har de så gott som aldrig gjort. Att de under några år tyckte att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg var ”stjärnor” förtog inte det faktum att väljarna aldrig riktigt gillade Moderaterna.

Jag tror att den gräns för skattesänkarpolitiken som väljarna ändå satte 2014 är här för att stanna. Väljarna ser behoven i sjukvården, i skolan, i äldreomsorgen, och de ser att den socialdemokratiska regeringen förmår agera därefter. Örebro län har fått hundratals miljoner kronor, som skulle försvinna om Moderaternas budget fick styra. Oavsett om det är Anna Kinberg Batra, Elisabeth Svantesson, Mikael Odenberg eller Beatrice Ask som skulle styra Moderaterna.

Som människa lider jag med henne. Att Anders Åhrlin och örebromoderaterna igår kunde säga att han hade stort förtroende för Anna Kinberg Batra och idag säga att han saknade förtroende är något han kommer att få äta upp länge. Det är ryggradslöst. Det är skadligt för hans trovärdighet. Det skapar inte goda förutsättningar för Kinberg Batras efterträdare.

För en sådan kommer att komma innan valet. Annars går Moderaterna till val med en statsministerkandidat som inte ens det egna partiet tror på. Det är underligt. Jag personligen tror mer på Anna Kinberg Batra än vad jag tror på Anna Kinberg Batras politik. De två är dock omöjliga att separera. För även om Moderaterna sparkar henne, behåller de politiken. Och den politiken ska inte Sverige tillbaka till.

Hur kan företags rätt till vinst vara Moderaternas främsta prio?

Idag var det kommunfullmäktige. Ett av ärendena handlade inte om frågan om vinster i välfärden, men Moderaternas Anders Åhrlin ville av någon anledning styra in frågan till den debatten.

Jag förstår honom inte. Stödet för något annat än kraftiga vinstbegränsningar och hårda och skärpta kvalitetskrav är ytterst litet, även bland borgerliga väljare.

Frågan, som inte handlade om vinster i välfärden, var visserligen politisk så till vida att den handlade om ett program som reglerar kommunens förhållande till privata aktörer i kommunen – ett program kommunen enligt Kommunallagen är skyldig att ha -, men det fanns inga direkta åsiktsskillnader angående programmet mellan partierna. Vänsterpartiet yrkade på en förändrad mening. I övrigt var alla överens.

Men frågan, som inte handlade om vinster i välfärden, försökte Moderaterna alltså göra till en fråga om vinster i välfärden. Det gick sådär. De flesta ledamöter vill att debatten ska handla om just det som frågan gäller, både av respekt för medborgarna som vi är till för, och varandra. Jag satt tyst, därför att frågan, som inte handlade om vinster i välfärden, inte var av en sådan karaktär att min insats i debatten hade gjort varken från eller till – det är ett sorts förhållningssätt som man har kommit överens om och enigheten var alltså stor.

Hade jag gått upp i debatten, om frågan verkligen hade handlat om vinster i välfärden, hade jag sagt något i stil med detta:

Hur kan det komma sig att Moderaterna alltid ser företagens rätt att göra obegränsade och oreglerade vinstuttag som viktigare än allt annat? Hur kan det komma sig att de tycker att våra skattemedel, som hade kunnat gå till högre lärarlöner, mer personal i äldreomsorgen, mindre barngrupper på förskolan eller om man nu är lagd åt det hållet – tillbaka till örebroarna i form av skattesänkningar, ska gå till vinstuttag åt stora multinationella koncerner?

Ska vi tillåta våra barn, äldre i samhället, att ses som verktyg i företagens kamp för att generera vinst åt sina ägare? Stödet för den i världen rätt unika hållningen är lågt.

Sverige har en extremt liberal politik på det här området. Vi socialdemokrater vill ändra på det. Vi socialdemokrater vill varken förbjuda alternativa utförare, möjligheten att välja eller ta bort seriösa och populära alternativ. Dock vill vi att skattemedel ska gå till det de är tänkta att gå till. Vi vill att kvalitetskraven är tydligare. Övervinster ska inte vara tillåtna.

Idag, under en debatt som inte handlade om vinster i välfärden, gick dock Anders Åhrlin till försvar för Attendos, för Caremas, för Academedias rätt att sig själv rikligt belöna. Tanken, att en begränsning av rätten att exempelvis avskeda personal för att öka vinstuttag eller stänga skolor ett par veckor före examen för att snygga till kvartalsrapporterna vore socialistisk och fel, är skrämmande underlig.

Just nu pågår en debatt om tonläget i debatten. Personangrepp och fruktansvärda angrepp som det en moderat tjänsteman gjorde mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll har med rätta fördömts. Det är bra. Debatten ska dock inte blekna när det gäller våra sakliga åsiktsskillnader. Debatten ska tvärtom koncentreras kring dessa frågor och här förtjänar väljarna klara besked. Det tycker jag Anders Åhrlin gav idag.

Vi socialdemokrater är lika tydliga: en röst på oss är en röst på ordning och reda i välfärden.

Moderaterna är det enda parti jämte Sverigedemokraterna som inte är öppna med vilka som finansierar deras partiarbete och valrörelser.