Lars Ströman har fel i sak, men har rätt att tycka annorlunda.

I Örebro kommun beslutar Socialnämnd öster om frågor om servering av alkohol.

Lars Ströman tycker att Socialnämnd öster, via en handläggare på delegation, har fattat fel beslut när det gäller ett enskilt ärende där en privat aktör sökt tillstånd att få servera alkohol på en specifik plats vid ett enskilt tillfälle. Detta har han, vid ett flertal tillfällen, låtit meddela på sin ledarsida, senast igår torsdag. Ärendet gäller Håkan Hellströms konsert i Brunnsparken den 7/7.

Myndighetsutövning, vilket det är fråga om när det beslutas om serveringstillstånd, är inte en fråga där det går att stoppa in fakta i en maskin och ut kommer ett beslut. Det är människor som fattar besluten. Ströman tycker annorlunda än Socialnämnd öster. Som stöd har han en före detta handläggare i kommunen som tycker som han. Jag förutsätter att de läst ansökan ordentligt. Att Örebro kommuns nuvarande tillståndshandläggare samstämmigt inte tycker som Ströman är en omständighet han inte vill ta in.

Men Lars Ströman nöjer sig inte med att tycka att beslutet är fel. Han menar att beslutet strider mot svensk lagstiftning, och att nämnden medvetet fattar ett olagligt beslut. Det är en allvarlig anklagelse, och helt felaktig.

Det Ströman hakat upp sig på är att beslutet vilar i de, av en enig socialnämnd fastställda, riktlinjer som i sin tur går helt i linje med –  och faktiskt ännu längre än – svensk alkohollagstiftning.

I Örebro kommuns riktlinjer för alkoholservering står det att ”restaurangavdelningen/serveringsytan bör i möjligaste mån särskiljas från arrangemangsområdet för att möjliggöra överblickbarheten och därmed minska risken för överservering och langning.” När socialnämnden reviderade sina serveringsriktlinjer för ett par månader sedan skedde det i total enighet, men just denna skrivning har gällt länge – det är inte under min ledning skrivningen tillkommit.

I Alkohollagen 8:14 står det ”Serveringstillstånd ska omfatta ett visst avgränsat utrymme som disponeras av tillståndshavaren.”

För att åskådliggöra det lite enkelt:

Tänk dig ena halvan på en fotbollsplan. Sätt staket runt den planhalvan. Det är ett avgränsat utrymme i enlighet med Alkohollagens 8 kapitel § 14. Om vi tänker att vår fotbollsplanhalva är ett evenemangsområde innebär det att serveringsytan exempelvis kan vara straffområdet. Då ska detta område vara ”särskilt” från det enligt Alkohollagen avgränsade utrymmet.

Vid konserten i sommar med Håkan Hellström är den delen av Brunnsparken där konserten kommer att äga rum det enligt Alkohollagen avgränsade området (planhalvan). I den ansökan som kommit in ansökte arrangören om att inte få ha en särskild restaurangavdelning i detta avgränsade område utan att besökarna ska få ta med sig drycken ut till hela det avgränsade området.

Detta är fullt lagenligt i och med att lagen säger att det ska vara ett avgränsat område. Brunnsparken är avgränsad – du behöver ha biljett för att komma in och det är inhägnat. Det är fullt i enlighet med riktlinjerna i och med att de säger att området ”bör” vara särskilt, och inte ”ska”.

Men överblickbarheten då? Arrangören som har sökt alkoholtillstånd för Håkan Hellström-konserten har på evenemanget ett antal personer som kommer kontrollera att ingen ger sin dryck till någon minderårig eller någon märkbart berusad. Överblickbarheten tillgodoses därmed.

Lars Ströman har dock inte bara kallat beslutet olagligt. Han har också, lika felaktigt, hävdat att vi uppmuntrar företag att fiffla med skatten. Det är också det helt enkelt galet.

Samma dag och samma upplaga av NA där Strömans anklagande ledartext publicerades innehöll tidningen nyheten att ett örebroföretag blev av med sitt serveringstillstånd på grund av skatteskulder. I NA:s arkiv går det att söka fram fler nyheter om indragna, eller nekade, tillstånd på grund av ekonomi.

Efter det att beslutet fattades om serveringstillstånd vid Hellströmskonserten har det framkommit nya uppgifter rörande arrangörens ekonomi som inte var kända när beslutet fattades. Vid ansökan skedde helt ändamålsenliga ekonomiska kontroller.

Att jag som ordförande spekulerar i vad som skulle ske med en ansökan, hade detta varit känt, är olämpligt. Att pröva saken på nytt någon vecka före arrangemanget är inte rimligt och heller inte tillåtet.

Det finns ett ordentligt problem i vårt samhälle med alkohol. Som medmänniska har jag sett det med egna ögon ett flertal gånger. Som ordförande i en socialnämnd har jag sett det för ofta. En seriös debatt om hur vi minskar alkoholens skadeverkningar kräver dock att vi ser nyktert på hur problemet faktiskt ser ut. Seriös serveringspersonal som följer alkohollagen är inte det största bekymret i samhället.

Jag är varken alkoholliberal eller sprithöger, fladdrig eller har ölförvirring, vilket Ströman påstått i sina ledartexter i ärendet. Vi i Socialnämnd öster bryter inte mot lagar. Vi uppmuntrar inte till skattebrott.

Jag är ödmjuk inför det faktum att folk kan tycka att den nämnd jag leder kan fatta fel beslut i frågor där många har åsikter. Jag hade önskat mer ödmjukhet från Lars Ströman.

John Johansson (S)
Ordförande i Socialnämnd öster

En kväll där vi säger tack!

Örebro har tusentals vardagshjältar som engagerar sig för sina medmänniskor genom att ta uppdrag som gode män, förvaltare, kontaktpersoner och kontaktfamiljer till barn och personer med och utan funktionsnedsättning. Människor som öppnar upp sina hem och blir familjehem. Människor som med sin tid ställer upp och är volontärer, eller via föreningar och trossamfund som har uppdrag eller samarbetar med Örebro kommun.

Det går inte att tillräckligt starkt tacka dessa hjältar. Det går inte att tänka hur vår välfärd skulle se ut om de inte fanns.

Ikväll gör Örebro kommun ändå en liten, men uppskattad, insats för att säga just tack. Ikväll tackar vi med en fest, ordnad några gånger tidigare, där alla som på olika sätt ställt upp bjudits in.

Jag är där som ledamot (från slutet av mars förste vice ordförande) i Programnämnd Social välfärd, som står som arrangör. Vid tidigare tillfällen har jag utnyttjat kvällen till att få en bild av hur vårt arbete med föreningar, frivilligarbetare och civilsamhället kan utvecklas. Det kan det nämligen säkert göras. Jag hoppas att jag även ikväll får med mig idéer på hur vi kan utveckla vårt arbete. Maila mig gärna på [email protected] om du har egna idéer.

Men även givetvis få säga till så många jag bara kan: Stort, stort tack!

 

En stark välfärd med hög kvalitet som går att lita på, bygger vi gemensamt.

Jag är socialdemokrat. Jag är det för att jag med egna ögon sett hur viktig välfärdsstaten är. Jag har sett det i Sverige och jag har sett det i andra länder, där välfärdsstaten är svagare och där människors plånböcker och inte behoven styr över vilken välfärd man har rätt till.

Jag är socialdemokrat, inte för att jag primärt är stolt över vad vi har åstadkommit under det 1900-tal då Socialdemokraterna länge dominerade svensk inrikespolitik och byggde upp en stark välfärdsstat, utan för att jag med kraft vill uträtta mer. Jag vill fortsätta utveckla den svenska välfärden till något ännu bättre.

För om jag har sett hur det ser ut i andra länder ser jag också hur det ser ut i Sverige. Det är inte tillräckligt bra. Vi kan mer.

Idag måndag den 6 mars har jag förmånen att få inleda dagen med att tillsammans med en klass på Örebro folkhögskola prata om mina politiska visioner. För mig är visioner något man vill uppnå, något som är längre bort än agendan just nu. Men det är inte utopier. Det är inte ouppnåeliga och omöjliga mål.

En vision är en välfärd där vi gemensamt betalar för det vi gemensamt behöver i enskilda och olika tillfällen. En välfärd utformad efter våra gemensamma behov, där det just är våra behov som sätts i fokus.

Och våra, det är vi som brukar välfärden, vi som kan komma att bruka den och vi som arbetar i den. Jag hävdar att det är en bit dit.

Jag har suttit på flera möten där olika förslag diskuterats hur de påverkar företagen i välfärdssektorn. Det är inte oviktigt, men det är långt ifrån viktigast. Det är inte för företagen välfärden finns, utan för oss.

Jag har hört otaliga debatter om vad människor behöver, men läst få undersökningar där någon verkligen har frågat dem. Valfrihet mellan olika företag har jag läst överallt, men inflytande och delaktighet har jag läst mycket mindre av.

Min vision är något annat än det.

Min vision är ett välfärdssamhälle där proffsen får vara proffs. Där sjuksköterskorna och förskollärarna och lärarna med all sin kompetens får göra det de är bra på – inte fylla i papper och kontrolleras och mätas och räknas.

Min vision är en välfärd som får kosta, men som inte är ineffektiv och slösaktig. Och jag tycker att det är slösaktigt när miljoner som hade kunnat gå till mer personal istället går till stora vinster åt multinationella koncerner och riskkapitalbolag.

Min vision är en välfärd där personalen trivs och mår bra och kan rekommendera andra att jobba där. I socialnämnderna i Örebro har vi politiskt formulerat devisen att vi vill att socialsekreterarna ska vara lika nöjda över förutsättningarna att utföra sitt arbete som vi är över det arbete de utför. Kanske skulle några av de omkring 150 miljarder som högerregeringen sänkte skatterna med 2006-2014 ha gjort nytta i satsningar på fler medarbetare i välfärden och bättre villkor åt dem?

I förra veckan läste jag för kanske femte gången ut Per Anders Fogelströms ”Mina drömmars stad”.  Beskrivningarna över boendesituationen i senare hälften av 1800-talets Stockholm går rakt in i hjärtat. Den trångboddhet som beskrivs i boken är oanständig ett välfärdsland. En social bostadspolitik är därför ett måste i en välfärdsstat. Boendeformer som är anpassade för människors behov. Du som gammal ska vara trygg i att få en bra bostad, även när du flyttar från ditt tidigare hem. Jobb och bostad är välfärdsstatens grundbultar.

Vad allt detta egentligen kokar ner till kan tyckas självklart, men det är det inte. Det är detta som valet, som går av stapeln om på torsdag exakt ett och ett halvt år, kommer att handla om. Därför kommer jag och Socialdemokraterna, under dessa ett och ett halvt åren, att vara fokuserade på att vi tillsammans, vi,  inte bara ska forma utan göra vår gemensamma vision om välfärden verklig.

Därför att jag vet att ni vet att det är hög tid att vi börjar prata och lyssna på varandra nu. Att det nu är dags att vi tillsammans funderar på om den riktning vi ser välfärden gå är den rätta, eller om det inte är hög tid att hitta en lite annan riktning. Kanske en riktning mot en vision likt denna.

Kanske mot en vision där vi tillsammans kan göra välfärden bättre och starkare. Med trygghet om att människornas frihet växer när välfärden är stark. Att alla kan leva ett bättre liv, känna frihet och framtidstro, det är Socialdemokraternas och min vision.

Och det, det klarar vi, men bara gemensamt.