Snöbrist i Lettland också – då kan Schagerström få åka junior-VM på ”hemmaplan” för andra året i rad

Förra året tog Elin Schagerström från Latorp dubbla silver – i sprint, 23 sekunder bakom landslagskompisen Sofia Westin, och i stafett, bakom Ryssland, som ankare i svenska laget – när skidorienteringens junior-VM avgjordes i Piteå. Nu kommer hon – om hon blir uttagen, och det tyder förstås precis allt på – att få köra ännu ett JVM på hemmaplan. I dag blev det nämligen klart att Vindeln, fem mil utanför Umeå, tar över arrangemanget från lettiska Madona, som haft stora problem med mildvädret. Förutom JVM innehåller arrangemanget också ungdoms-EM och seniorernas första världscuptävling för säsongen. Första tävlingsdag i Lettland var tisdagen den 4 februari, men alltihop är nu framskjutet 18 dagar, och startar den helg – 22–23 februari – då Vindeln ändå skulle arrangera sprint- och långdistans-SM. Tävlingarna kommer att samköras så det både är världscup, junior-VM, ungdoms-EM och SM i sprint på lördagen och i långdistans på söndagen, och sedan kommer de tre individuella tävlingarna att fortsätta med medeldistans på tisdagen den 25 februari och avslutas med stafetter på onsdagen den 26 februari.
– Det är klart att det blir en tuff uppgift för oss som arrangörer att sy ihop det här med bara en månads varsel, men vi har många duktiga funktionärer och genom samarbetet mellan Umeå OK och SK Björnen så kan vi dela upp arbetet på ett bra sätt, säger tävlingsledaren Andreas Lundholm till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
I år slipper Schagerström de ett år äldre motståndarna (som Westin och alla ryssarna från fjolårets lag, som samtliga var födda 1999 och därmed nu för gamla) eftersom hon nu är inne på sin tredje och sista säsong som junior (född 2000, debuterade på JVM redan 2018). Mot svenskt motstånd har hon i år ett överlägset SM-guld (över sju minuter före tvåan) i medeldistans från i lördags och varit långt förre konkurrenterna även i en sprint i den svenska juniorcupen. Uttagningarna till JVM kanske dröjer några dagar extra nu när förbundskaptenen fick 18 dagars längre betänketid. Lagen ska vara anmälda till arrangören senast den 5 februari, men det är möjligt att göra ändringar fram till den 21 februari. Varje land får ha sju herr- och sju damåkare i truppen och sex får starta på varje distans.

Skridsko-SM inställt – nu skrivs nya regler som ger Örebro chansen att få mästerskapet i framtiden (och Karlskoga har fått sin första [?] landslagsman i längdskidor)

I mitten på förra veckan kom beskedet: Det blir inget skridsko-SM i Gävle nästa helg. Hagaströms IP saknar konstfrusen is, och den här milda vintern har det därför förstås inte gått att få till någon is. ”Det var naturligtvis en chansning, men vi har haft is de sista tio vintrarna i slutet på januari, men tydligen bestämde han där uppe att just i år tar vi till och gör en riktig ’skitvinter’”, skriver Hagaströms ordförande Pelle Hallberg i ett brev där han också ber skridsko-Sverige om ursäkt.
Örebroklubben SK Winner hade ju mästartitlar att försvara på fem av sju distanser på herrsidan: Adam Axelsson på 500 meter och i sprintkombination, Johan Röjler på 5 000 och 10 000 meter samt i allroundkombination. Frågan är om de kommer få chansen att göra det.
Skridskoförbundet skriver att de jobbar på flera fronter för att ett SM ändå ska kunna genomföras 2020: Först och främst har alla föreningar möjlighet att anmäla sitt intresse att arrangera tävlingen senast den 31 januari (den skulle då arrangeras senare under vårvintern). I andra hand vill man flytta den till november–december och därmed köra dubbla SM-tävlingar nästa vinter, en för 2020 och en för 2021.
Förbundet har också börjat titta på att ta fram ett speciellt regelverk för att i framtiden kunna köra SM på 250-metersbanor inomhus, som den i bandyhallen i Örebro. Därmed skulle den milda vintern alltså kunna få som konsekvens att vi redan nästa år, eller i varje fall inom en snar framtid, skulle kunna få ett skridsko-SM i Behrn arena.

Förra veckan kom också beskedet att Karlskoga fått sin första (?) landslagsman i skidåkning genom tiderna. Granbergsdals Ludvig Berg, som ju tog tre medaljer på ungdoms-SM i fjol och den 21 december slog till med en andraplats i sin första cuptävling som junior (mot ett år äldre åkare i H18-klassen), är uttagen till den nordiska juniorlandskampen i Falun i helgen (även det mot ett år äldre åkare, förstås).
– Att få dra på sig landslagsdräkten för första gången, att lyckas med det… Det är ju något man har drömt om sedan man började. Det ska bli jäkligt kul och det är väl bara hoppas att det blir fler gånger, säger Berg till Karlskoga Tidning.
I Falun vankas tio kilometer i klassisk stil på fredag, sprint i fristil på lördag (som förstås blir Bergs huvudnummer), och stafett över 3×5 kilometer (klassisk/fristil/fristil) på söndag. Totalt sex herråkare är uttagna, så Sverige lär ställa upp med två lag i stafetten.

För övrigt har den preliminära startlistan till mileloppet i Inneserien på torsdag släppts. Mer om det senare i veckan, men man kan redan nu konstatera att Markus Bohman är toppseedad före William Wickholm, Alexander Larsson, Noha Olsson och Michael Welday.

Långt från medalj för Garphyttan i SM-stafetten – först jättebom sedan diskning

Jag spekulerade ju lite i om det möjligen skulle kunna bli en första senior-SM-medalj för Elin Schagerström och en sensationell skidorienteringsmedalj för Karin E Gustafsson när stafettävlingen i SM skulle avgöras i Älvdalen i dag. Men det var, om vi ska vara ärliga, aldrig nära när det kom till kritan. Schagerström, som är den klart mest meriterade skidorienteraren av de båda (dubbla JVM-medaljer i fjol, på väg mot ett nytt junior-VM i år) bommade, om jag tolkar sträcktiderna rätt, rejält redan på väg till andra kontrollen på förstasträckan (i SM-stafetten åker två åkare två sträckor var). Stämmer tiderna, och det gör de nog, så stämplade hon nästan tio minuter bakom ledaren Frida Sandberg, Säterbygden, där (efter nio minuters åktid). I växlingen hade den luckan vuxit till 15 minuter, och Garphyttans lag var därmed klart sist av de sex till start. Väl ute på andrasträckan stämplade Gustafsson dessutom fel och fick laget diskat.
Garphyttan fullföljde ändå stafetten och gick i mål på 1.56.42 (men blev alltså diskat), 31 minuter bakom segrande IFK Mora (Hanna Eriksson/Magdalena Olsson) och 14 minuter bakom näst sista laget.
Schagerström får glädjas åt det överlägsna JSM-guldet i medeldistans från i går och se fram emot sprint- och långdistans-SM i Umeå om en månad och jaktstarts-SM i Boden i slutet av mars i stället. Men redan den 4 februari startar JVM i Lettland med sprint. Uttagningarna lär vilken dag som helst.

Schagerström tog överlägset JSM-guld och Ekström gjorde comeback efter tourbrytet

Elin Schagerström tog, som väntat, junior-SM-guld i Älvdalen i dag. Skidorienteraren från Vintrosa, som tävlar för Garphyttan och som tog dubbla medaljer på junior-VM i fjol, var totalt överlägsen i medeldistansen med masstart och var över sju minuter före tvåan Ellen Blennow, Falköping, efter 45 minuters åkning. Lisa Larsen och Erik Rost, båda Alfta-Ösa, vann seniorklasserna där karlskogingen Åsa Zetterberg-Eriksson tog en niondeplats, knappt 14 minuter bakom Larsen och drygt 8,5 från medalj. Garphyttans Karin E Gustafsson slutade däremot sist av de 17 startande, 42 minuter bakom Larsen. Det är hon som ska åka andra och fjärde sträckan i Garphyttans lag, med Schagerström på första och tredje i morgon, så jag kanske får revidera mitt medaljtips från i går …

Det var i Östersund som skidåkarna dök upp på lördagen, de som inte kör världscupen eller skiclassics, som jag inte riktigt hittade i startlistorna när jag sammanställde helgens höjdare i går. Det bjöds 40 kilometer i Östersund ski marathon, men från länet var det främst distansåkare på plats, och de valde i stället 16 kilometer (i klassisk stil). Axel Ekström gjorde tävlingscomeback efter att ha avbrutit Tour de ski och slutade på åttonde plats, drygt 2,5 minuter bakom Oskar Svensson (med OS- och VM-meriter). Bästa länsåkarna belv i stället Garphyttans Lucas Lennartsson och Adam Gillman, 1.27 (det skiljde någon tiondel) bakom Svensson (som följdes av Teodor Peterson, Viktor Thorn och Marcus Ruus) men över minuten före Ekström. Marcus Lennartsson blev tia, 15 sekunder bakom Ekström.

Johan Ingjald, som dragits med skador i vinter, gjorde sin snabbaste parkruntid sedan början av september när han vann dagens upplaga av femkilometersloppet (den 137:e i ordningen) på 17.47. Det gav en marginal på 49 sekunder bak till klubbkompisen (i IF Start) Dennis Bergström på andraplatsen, och gav Ingjald hans 27:e parkrunvinst (Petra Hanaeus, med 23, är den enda löpare av de övrig som har över 20). Eva Bjärud var snabbast av damerna för tredje veckan i rad, men eftersom hon som vanligt sprang med draghund räknar jag det inte riktigt. 19.10 på Bjärud, 19.24 på Frida Nilsson som löpte utan hund. Som väntat var det god uppslutning när inga andra tävlingar krockade, 90 löpare var – frånsett julspecialen – den bästa siffran sedan början av oktober.

Helgens höjdare – upplagt för SM-medalj för Schagerström och Gustafsson?

1) Skidorienterings-SM
Den första av tre SM-helger avgörs i Rännkölen utanför Älvdalen (eftersom det råder snöbrist i Sollefteå, där tävlingen skulle ha körts) med medeldistans med masstart på lördagen och stafett på söndagen. Någon Tove Alexandersson bjuds det inte på, men väl Erik Rost. Av länsintresse finns först Elin Schagerström, som tog dubbla junior-VM-medaljer i fjol och nu jagar SM-guld och ny JVM-uttagning (även om det sistnämnda lära vara givet). I seniorklassen finns förutom veteranen Åsa Zetterberg-Eriksson också Garphyttans Karin E Gustafsson. Hon körde ju EM i mountainbikeorientering 2017, och har nu faktiskt rätt bra möjligheter att knipa en SM-medalj i en andra sport (jag tror i varje fall hon tagit medalj i mtbo, även om jag inte lyckas googla fram något facit på rak arm) – för på söndagen kör hon ihop med Schagerström i ett av endast sex lag i damernas stafett (och deras ser vassast ut av de tre som lämnat in laguppställningar hittills). Filip Jacobsson, som var så lovande för några år sedan, verkar däremot ha lagt skidorna på hyllan. Han hittas mest i orienteringsskogen ny för tiden (vann ju i Nattcupen i veckan).
sprint- och långdistans-SM avgörs i Umeå 22–23 februari och jaktstarts-SM i Boden i samband med SM-veckan, 29–30 mars.

2) Skidor?
Det verkar vara en mellanhelg för skidåkning. Åtminstone när länet varken fått med någon åkare till världscupen (Ekström och Danielsson utanför truppen) eller La diagonela (Impola avstår) och det inte körs varken skandinavisk eller svensk cup, svensk långloppscup eller några större nationella lopp att tala om över huvud taget. I Mora körs hur som helst Moraloppet, och där hittar man hittar man i varje fall ett tiotal namn från Garphyttan och Karlslund, bland dem förre ironman-VM-triathleten Morgan Pätsi. Men om någon av de elitsatsande länsåkarna ska tävla i helgen får ni gärna upplysa mig om var.

3) Örebro parkrun
Inte heller på löparfronten är det särskilt många stora lopp den här helgen. Men Örebro parkrun är det varje helg, och mildvädret och bristen på konkurrens bör göra uppslutningen kring femkilometersloppet vid Rynningeviken extra stor den här lördagsmorgonen. Bara att dyka upp och springa fort (men glöm inte streckkoden)!

Ny unik statistik av Börje Nordin – här är länets bästa medeldistanslöpare genom tiderna (Klara Frih kan gå upp på andraplatsen redan i år!)

I slutet av december publicerade svensk friidrottsstatistiks nestor A. Lennart Julin (som fram tills pensionen var anställd på Svenska friidrottsförbundet men som mest är känd som expertkommentator i Radiosporten och TV4) en sammanställning av de bästa medeldistanslöparna i Sverige genom tiderna mätt genom formeln personliga rekordtiden på 800 meter multiplicerat med två adderat med personliga rekordtiden på 1 500 meter. Den visade att Abeba Aregawi toppar överlägset, nästan tio sekunder före Malin Ewerlöf och med Meraf Bahta på tredje plats, medan Johan Rogestedt är herretta sekunden före Rizak Dirshe och med nye svenske 1 500-metersrekordhållaren Kalle Berglund på tredje plats. Hemma i Närke ville Börje Nordin förstås inte vara sämre, så i mellandagarna mailade han mig en sammanställning över de 60 bästa på herr- och damsidan i distriktet genom tiderna, plus några jokrar som är nära utanför topp 60 och några som bara har noteringen på en av distanserna (där det sorgligaste exemplet förstås är superstjärnan Nora-Anna Larsson som på grund av den tidens syn på damidrott aldrig fick springa lopp längre än 800 meter och därmed inte har någon 1 500-meterstid att stoltsera med).
Vilka är då distriktets bästa medeldistansare genom tiderna? Jo, Ann Sundström (2.10,7 respektive distriktsrekordet 4.21,34 för jämförelsetiden 8.42,74 – nästan tolv sekunder bättre än tvåan Inger Eriksson) respektive Tage Ekfeldt (distriktsrekordet 1.49,0 respektive 3.50,4 för 7.28,40, drygt 1,5 sekunder bättre än tvåan Jonas Rosengren).
På damsidan har det hänt lite grann de senaste åren – vi ska återkomma till det.
Men på herrsidan är faktum att Ekfeldt – som föddes 1926 (och därmed bara var fyra år yngre än Nora-Anna) och tog tre SM-guld på 400 och 800 meter, diskades för tjuvstart i Helsingfors-OS 1952 men tog ett EM-brons i 4×400 meter i Bryssel 1950 – alltjämt alltså toppar. Och han är en av tolv löpare på herrarnas topp 13 som är födda före 1980. Bara en enda löpare född de senaste 40 åren har lyckats slå sig in – Tim Sundström, som tack vare sitt distriktsrekord på 1 500 meter (3.46,75 – det ska sägas att Tim gjort 3.45,16 som bäst, men då tävlade han för Stockholmsklubben Tureberg och därför får han inte tillgodoräkna sig den tiden här), når en sjätteplats. Upp till Ekfeldt har Sundström, som är son till Ann som toppar damernas lista, 3,51 sekunder. Det betyder att han skulle behöva bättra sitt 800-meterspers med 1,76 sekunder för att gå förbi, och alltså springa på 1.50,82. Inte en omöjlig tid, om han får vara hel och frisk, men ett stort steg ned från 1.52,58, förstås. Men oavsett om Tim kommer ikapp någon av de fem framför på listan eller inte spår jag stora omkastningar de närmaste åren när namn som Jonatan Gustafsson (på 26:e plats med 7.47,45), William Wickholm (38:a med 7.50,69), Michael Welday (precis utanför topp 60-listan med 7.58,373), Wilhelm Bergentz (utanför listan med 8.05,87), Alexander Larsson (utanför listan med 8.06,03), Jack Karlsson (utanför listan med 8.06,21) och Noha Olsson (ingen 800-meterstid) börjar röra på sig på riktigt. I statistiken kan man se att generationer, klumpar av löpare födda år nära varandra, förmodligen hjälpts åt att dra upp nivån på tävlingar och (framför allt) träningar i länet genom åren: När Jonas Rosengren (född 1972) sprang sina bästa tider på 90-talet var ett år yngre Andreas Hugosson lika bra (något bättre på 1 500, något sämre på 800) och på topp tio finns också Nicklas Källmén, som är tre år yngre, och just utanför topp 30 finns fyra år yngre Johan Stunz. Alla KFUM Örebro. För den klubben tävlade också årsgamla Jan Landberger och Ragndvald Johansson (båda födda 1936) som finns på topp tio och just utanför topp 40 finns Lars Wolf som är född samma år.
På damsidan har det hänt lite mer de senaste åren. Josefin Gerdevåg har ju mest satsat på maraton, men ändå stökat av 800- och 1 500-meterstider som gör henne till fyra genom tiderna med jämförelsetiden 9.00,38 (2.14,16, 4.32,06) och framför allt har ännu blott 17-åriga ungdomsfinnkamparen Klara Frih rusat upp till sjätte plats med 9.03,61 (2.13,11, 4.37,39). Dessutom har 90-talister som Sandra Wagner (som lagt av men gjorde en smygcomeback 2019 och bland annat var med och kvalade in KFUM Örebro till lag-SM-kvalet) och Lisa Bergdahl (som flyttat till Göteborg och numera springer sina tider för Sävedalen) gjort avtryck på topp tolv.
Spådom för 2020? Att Frih nog klättrar ytterligare minst två placeringar på listan och kanske avancerar hela vägen upp till andraplatsen bakom Ann Sundström som länets näst bästa medeldistansare genom alla tider redan nu. Och att Gustafsson, Wickholm, Welday, Bergentz och gänget påbörjar en klättring för att inom ytterligare några år kanske rucka på den där gamla topp 13-listan.
Jag tror att hela topp 60-listorna kommer publiceras på Närkes friidrottsförbunds hemsida vad det lider, men nedan får ni topp tio på dam- respektive herrsidan.

Närkesdistriktets topp tio-listan i medeldistans genom tiderna, damer:
1) Ann Sundström, IF Start, född 1957: 2.10,7 (manuell tidtagning) på 800 meter+4.21,34 på 1 500 meter=8.42,74.
2) Inger Eriksson, Glanshammars IF, 1951: 2.10,6 (m)+4.33,5 (m)=8.54,70.
3) Sylva Andersson, IF Start, 1952: 2.13,1 (m)+4.30,3 (m)=8.56,50.
4) Josefin Gerdevåg, KFUM Örebro, 1981: 2.14,16+4.32,06=9.00,38.
5) Erika Rådström (numera Bergentz), KFUM Örebro, 1973: 2.13,09+4.34,30=9.00,48.
6) Klara Frih, Åsbro Goif, 2002: 2.13,11+4.37,39=9.03,61.
7) Charlotte Nilsson, IF Start, 1966: 2.14,97+4.33,96=9.03,90.
8) Sandra Wagner, KFUM Örebro, 1992: 2.09,26+4.46,61=9.05,13.
9) Lil Fransson, KFUM Örebro, 1961: 2.11,42+4.42,81=9.05,65.
10) Ulla Heggemann, IF Start, 1960: 2.15,0 (m)+4.37,48=9.07,48.
Herrar:
1) Tage Ekfeldt, Örebro SK, 1926: 1.49,0 (m)+1.50,4 (m)=7.28,40.
2) Jonas Rosengren, KFUM Örebro, 1972: 1.49,99+3.50,01=7.29,99.
3) Andreas Hugosson, KFUM Örebro, 1973: 1.51,17+3.47,81=7.30,15.
4) Kim Bergqvist, KFUM Örebro, 1944: 1.49,9 (m)+3.50,5 (m)=7.30,30.
5) Sven Malmberg, IF Start, 1920: 1.51,0 (m)+3.49,4 (m)=7.31,40.
6) Tim Sundström, KFUM Örebro, 1989: 1.52,58+3.46,75=7.31,91.
7) Nicklas Källmén, KFUM Örebro, 1975: 1.52,27+3.48,36=7.32,90.
8) Jan Landberger, KFUM Örebro, 1936: 1.52,7 (m)+3.49,6 (m)=7.35,00.
9) Ragndvald Johansson, KFUM Örebro, 1936: 1.53,3 (m)+3.50,6 (m)=7.37.20.
10) Timo Mikkola, KFUM Örebro, 1946, 1.53,7 (m)+3.51,8 (m)=7.39.20.
All statistik är alltså sammanställd av Börje Nordin (men eventuella felskrivningar är mina).

Jacobsson vann när Nattcupen återstartade – men Sintring behåller totalledningen

Med tanke på barmarken känns det som att orienterarna fått vänta onödigt länge på första deltävlingen i Ullmax vinterserie (även känt som Nattcupen) efter nyår (den senaste gick den 4 december). Men på onsdagskvällen var det äntligen dags, i Markskogen, i Almbys regi. Filip Jacobsson, gjorde som han gjort en del andra gånger i sådana här masstarter – en riktigt stark avslutning följd av en avgörande spurt. Den här gången var fyra löpare samlade i täten, och Jacobsson anslöt först vid näst sista kontrollen, efter att ha bommat på den föregående. Klubbkompisen (i Tisaren) Valter Pettersson tryckte ned pinnen först vid näst sista kontrollen, men Jacobsson gick om och vann med sekunden, IF Hagens Johan Mårtensson var två sekunder bakom vid sista kontrollen men fem efter i mål, Tisarens Johan Aronsson sju respektive 18 bakom. Tisarens ex-landslagslöpare Josefin Tjernlund (sprang världscupen så sent som i höstas) var enda dam på långa banan (damernas officiella tävlingsklass är på mellanbanan) och var elva i mål, tio minuter bakom tätgruppen.
Den ”riktiga” damklassen vann Hakarpspojkarnas Emma Ling 42 sekunder före Roxens Tove Pettersson. Tisarens Lovisa Persson, som vann senast, blev bästa länslöpare på tredjeplatsen, 1.50 bakom Ling men minuten före Milans Josefin Erlandsson. Ling övertar totalledningen på 38 poäng, närmast före Persson på 36.
Hagabys Love Sintring, som var etta och tvåa på de båda etapperna före nyår, behåller ledningen i herrarnas sammandrag. Han är den enda som startat alla tre tävlingarna i långa klassen och har samlat ihop 50 poäng. Jacobsson har 33, Aronsson 31.
Nästa deltävling arrangeras utanför Svennevad, av OK Tylöskog, den 29 januari.
Men redan i morgon står OK Tisaren som medarrangör till en deltävlingen i Vätterbygden by night, utanför Jönköping. Det handlar dock inte om något konstigare än att klubbens starka löpare Daniel Attås numera bor i Huskvarna och hjälper till att arrangera. Inga länslöpare är hittills anmälda.

Klart: Datum för #diabetshjältar VK Trail – och sista året för Bergslagsleden ultra (på nuvarande bana)

Anmälan är ännu inte öppen, men på Facebook släppte Nature Running (föreningen som jag springer för, bör jag påpeka för transparensens skull) häromdagen datumet för #diabetshjältar VK Trail. I premiären i fjol var ju Kajsa Rosdal och Johan Röjler snabbast runt de två varven i Storstenshöjdens omgivningar, som gav totalt 1 000 höjdmeter, och framför allt samlades 16 000 kronor in till Barndiabetesfonden (2018 arrangerades #diabeteshjältar trail på en plattare bana i Ånnaboda och drog in över 8 000 kronor). I år är det återigen vertikal kilometer som gäller, och den 31 maj är datumet.
En annan nyhet från samma klubb är att Bergslagsleden ultra, som vi sedan tidigare vetat kommer att avgöras den 19 september, i år löps för ”sjunde och sista gången på denna bana”. Jag minns att jag redan efter premiäråret skrev att arrangörerna tittade på en 75 kilometer lång bana (för Örebros 750-årsjubileum), men vad de nu har i tankarna vet jag inte. Bergslagsleden är ju 28 mil lång och erbjuder oändliga möjligheter.

Axel Ekström om varför han missar helgens världscup, Adam Axelsson om matförgiftningen och bildextra från Tybblelundshallen

För första gången i vinter kommer det på lördag (och söndag) att köras distanslopp i världscupen utan att Axel Ekström är uttagen. Den Garphyttan-fostrade åkaren har precis kommit igång med träningen igen efter förkylningen som tvingade honom att bryta Tour de ski, och därför var han inte aktuell när laget till helgens båda 15-kilometerslopp i tjeckiska Nove Mesto (fristil på lördagen, jaktstart i klassisk stil på söndagen) togs ut. I stället blir det comeback för Calle Halfvarsson som får med sig Jens Burman, Daniel Richardsson, Fredrik Andersson, Jonas Eriksson och junioren William Poromaa.
– Jag är frisk men har just kommit igång och ännu inte tillräckligt för tävling. Jag ska åka några dagar till fjälls för att få lite träningstimmar och sen börja fasa in högintensiv träning och försöka få ytterligare lite fart i kroppen, skriver Ekström i ett sms till Konditionsbloggen och fortsätter:
– Jag siktar långsiktigt mot världscupen i Falun (30 kilometer i fristil den 9 februari), och vad vägen dit innehåller beror på hur kroppen svarar på träningen.
Det skulle till exempel kunna bli en skiathlontävling i världscupen i Oberstdorf den 25 januari, Sverigecupen i Dalarna samma helg. Helgen därpå, 1–2 februari, är det lite tunnare med högklassiga tävlingar.

Apropå skidåkning och helgen 1–2 februari så uppdaterade jag lite kring Wadköpingsloppet, den här snöfattiga vintern, på na.se i dag. Arrangörerna har ännu hopp!

Adam Axelsson har liksom Ekström haft sjukdomsproblem på slutet, berättar han på instagram. Matförgiftning som blev så allvarlig att han tvingades till sjukhus för att få dropp. ”Började året med att åka till Inzell för att få två veckor med bra träning och tävling, men det började istället med att jag vaknade upp på natten och mådde skit. Det visade sig att jag hade fått matförgiftning”, skriver Axelsson och fortsätter: ”Efter att inte ha fått behålla någon vätska eller mat på 2,5 dagar blev jag inlagd på sjukhus i Traunstein och fick snabb hjälp med dropp som gjorde att jag kom upp på benen igen och kunde börja få i mig vätska och energi.”
I helgen körde han trots den usla uppladdningen två 500-meterslopp, som jag skrev kort om i går (det var med facit i hand inte så konstigt att tiderna lämnade lite i övrigt att önska …).

Och så ett bildextra från de två 1 500-metersloppen jag hann se när jag var på Örebro indoor games i går. Åsbros Klara Frih vann damernas på 4.50,55, och där blev förre Tisaren- och Djerf-orienteraren Linda Take femma på 5.09,75. Stocksäters Michael Welday vann herrarnas på 4.07,64 närmast före KFUM Örebros Noha Olsson på 4.08,96 (Hamid Ali sexa på 4.59,02, Lars Lundegård bröt).

Michael Welday. Foto: Jonas Brännmyr
Noha Olsson. Foto: Jonas Brännmyr
Klara Frih. Foto: Jonas Brännmyr
Linda Take. Foto: Jonas Brännmyr
Klara Frih. Foto: Jonas Brännmyr
Noha Olsson. Foto: Jonas Brännmyr
Michael Welday. Foto: Jonas Brännmyr
Hamid Ali. Foto: Jonas Brännmyr
Lars Lundegård. Foto: Jonas Brännmyr
Klara Frih. Foto: Jonas Brännmyr
Noha Olsson. Foto: Jonas Brännmyr
Noha Olsson. Foto: Jonas Brännmyr
Klara Frih. Foto: Jonas Brännmyr
Michael Welday. Foto: Jonas Brännmyr

Högberg slog distriktsrekord, Impola tog topp 20-placering, Schagerström visade JVM-form och allt annat som hände i helgen

Under en helg med jobb, jobb och jobb så har det inte blivit så mycket tid över för blogg, blogg och blogg. Men här följer en snabb resumé av vad som egentligen hänt:
** Bob Impola slutade på 18:e plats efter att ha tvingats släppa i sista tunga uppförsbacken i sexmilaloppet Kaiser Maximilian lauf, den första riktiga tävlingen i långloppsvärldscupen den här säsongen. 43 sekunder bakom täten innebär ett betydligt bättre resultat än det mesta 2018 års Vasaloppstvåa prestera i fjol. Läs mer om det här.
** Rebecca Högberg slog till rejält i Örebro indoor games. 2009 tog hon SM-guld på 400 meter (under den undre gränsen för vad som kvalar in på Konditionsbloggen, här måste man ju upp på medeldistans, minst!) och både då och 2010 sprang hon Finnkampen, 2013 dessutom 4×400 på lag-EM. Men i går gick hon för distriktsrekordet på 800 meter inomhus – och klarade det med en hundradels marginal. På köpet fick hon det svenska veteranrekordet (i K35-klassen, men ingen har sprungit snabbare i någon annan klass heller). 2.12,24 i Örebro indoor games var en hundradel snabbare än Jenny Olssons elva år gamla distriktsrekord på distansen. Högberg har därmed både inom- och utomhusrekordet på 800 (2.08,94 från 2009). I dag gjorde jag ett reportage med Högberg som ni kan läsa här.
** På 3 000 meter i indoor games dundrade omvittnat formstarka Jack Karlsson till med 8.41,29 (mer än sex sekunder under utomhusperset!) som tvåa bakom Eskilstunas Millán de la Oliva. Wilhelm Bergentz trea på 8.46,63. På 1 500 meter sprang Åsbros ungdomsfinnkampare Klara Frih in som segrare på seniorsidan på 4.50,55, i paritet med vad hon gjorde som bästa förra vintern (4.50,37 då, utomhusperset är på 4.37,39) medan både Stocksäters Michael Welday och KFUM:s ungdomsfinnkampare Noha Olsson persade med 4.07,64 respektive 4.08,96 i ett lopp där Welday drog från start till mål. De tre sistnämnda fick jag en hel del bilder på, som jag ska försöka få ordning på i morgon.
** Garphyttans skidorienteringsstjärna Elin Schagerström visade junior-VM-klass när hon på lördagen utklassade de svenska konkurrenterna i uttagningstävlingen i Orsa. Över en sprint på knappt tolv minuter var hon över två minuter före närmaste åkare. I söndagens medeldistanstävling förstörde ett par rejäla bommar, men hon blev ändå tvåa bakom Falköpings Ellen Blennow. Ex-karlskogingen Åsa Zetterberg-Eriksson, som fortfarande tävlar för Öset Skido, blev femma på söndagen, best of the rest bakom fyra riktigt snabba åkare. På lördagen var hon nia.
** I Inzell körde Adam Axelsson sin första skridskotävling efter nyår, med dubbla 500-meterslopp som nog inte riktigt gick så fort som han hade hoppats på: 37,60 på lördagen, 37,31 på söndagen. Tävlingen var egentligen främst för veteraner, med åldersklasser från 35 till 85 år, och gick under namnet International master sprint classics. Axelsson var en av ett tiotal seniorer som ställde upp.