Anfält om supertiden: ”Kanonnöjd – men jag har varit bättre på träning”

Erik Anfält, 38, har gjort det igen. Örebro AIK-löparen gjorde precis som i fjol och tog en kvadrupel i Kiel maraton: Nytt personligt rekord, nytt banrekord, ny klättring på distriktsbästalistan genom tiderna och ny seger i tävlingen.

Anfält passerade mållinjen på 2.27.02 och därmed klev upp som distriktets tredje bästa maratonlöpare genom alla tider bakom Lars Hagberg (2.21.46 i Stockholm marathon 1983) och Rolf Barr (2.21.50 i Berlin marathon 1984).

Tiden var 1.17 snabbare än det personliga rekord (tillika klubb- och banrekord) som Anfält satte just i Kiel förra våren.

Anfält har ju haft en hygglig utveckling som löpare, sedan han började kuta maraton i 20-årsåldern. 3.45.24 på sitt första försök i Stockholm 1997 var ju en hygglig motionärstid. Redan året därpå hade han slipat till 3.10.11, därefter vidare till 3.09, 3.04, 2.53, 2.46, 2.39, 2.35, (2.37 kaosväderåret 2012), 2.33 och i somras 2.32.58 i sin tionde start i Stockholm. Små, och ibland ganska stora, steg har tagit honom från en 2 197:e-plats i debuten till en 19:e-plats som bäst. En lika målmedveten som enträgen satsning är orsaken till framgången. Och då är det förstås fullt rimligt att Erik noterar ännu ett personligt rekord 18 år efter debuten på det som kommit att bli hans signaturdistans, de 42 195 meterna.

Konditionsbloggen fick några ord med Anfält när han satt på restaurang och firade segern på lördagskvällen.

– Jag sprang ju snabbare än någonsin, då måste man vara nöjd. Ja, jag är kanonnöjd, faktiskt, säger Anfält till Konditionsbloggen.

– Jag har tränat väldigt, väldigt bra i vinter och hade en bättre grund än jag någonsin haft tidigare, men den sista veckan har jag varit lite småförkyld, så jag var osäker på var jag stod när jag kom hit. Jag visste inte hur det skulle slå, så jag körde på.

Hur utvecklade sig loppet?

– Jag sprang lite för snabbt på första halvan. Var strax under 1.12 på första halvmaran (andra på över 1.15), och det var nog inte ultimat, det hade nog varit bättre om jag öppnat lite långsammare och inte tappat fullt lika mycket som jag gjorde sista milen. Men det var svårt att veta hur jag låg till eftersom jag var väldigt själv längst fram och egentligen inte fattade hur fort det gått förrän vid varvningen (Anfält vann med nästan 20 minuters marginal).

Du säger att du är ”kanonnöjd”, men det låter inte riktigt så …

– Jag kan säga så här: Loppet gav mersmak. Jag är väldigt nöjd, men det var inget perfekt lopp. Jag kände inte att jag var riktigt så bra som jag varit på vissa träningspass i vinter. Och tiden hade nog blivit bättre om jag hade öppnat lite långsammare.

Vad händer nu, blir det något nytt försök att kräma ur det där sista?

– Tja, först siktar jag på Kungsholm runt (SM i halvmaraton den 10 maj) och sedan blir det en satsning på Stockholm marathon och på den banan gör man inga pers. Men jag är anmäld till Valencia maraton i november, så där siktar jag på att springa snabbt. Men det är långt dit och mycket kan hända.

Dagens allra fetaste prestation svarade dock Karlslunds Kristina Roberto för. Liksom Anfält gjorde hon, vill jag mena, sitt livs lopp. Fanns med i den tiomannaklunga som utkristalliserades redan en handfull kilometer in i Tjejvasan hela vägen in i Moraparken. Taktiken verkade vara glasklar, att ligga längre bak, spara så mycket kraft som möjligt och inte ta någon som helst vind. Smyga med och se vilka möjligheter som öppnade sig. Dessvärre, för Robertos del, fastnade hon bakom en tröttnande Hanna Falk några svängar före upploppet, och när hon väl kom loss hade en tätkvartett redan distanserat övriga sex i klungan och medaljchansen var borta. Men Roberto spurtade lätt ned bland andra just Falk (som ju körde VM i Falun så sent som förra veckan!) och flera andra tunga långloppsnamn, och slutade på sjätte plats. En placering sämre än i fjol, förvisso, men så mycket närmare den absoluta täten, bara nio sekunder bakom segrande Laila Kveli. Garphyttans Olivia Hansson blev 38:a (elva av juniorerna), efter att succesivt ha tappat från en 27:e-plats i Oxberg. I mål var hon elva minuter bakom täten.

Robertos nästa utmaning? Vasaloppet nästa söndag, förstås.

Emilia Fahlins Wiggle-Honda-stall har jag inte hört jättemycket från under dagen, men av resultatlistan att döma hade de en tung dag när vårklassikerna drog igång med Omloop Het Nieuwsblad. Spurtstjärnan Chloe Hosking slutade först på tolfte plats, som tia i den 16-mannagrupp som spurtade om tredjeplatsen bakom nederländskan Anna van der Breggen som spurtslog landsmannen Eleonora van Dijk i utbrytning. Fahlin rullade i mål som fjärde Wigglecyklist, i tredjeklungan, knappt fem minuter bakom täten.

Inomhus-JSM i friidrott, då? Tja, KFUM:s William Fransson har haft en sjukdomsstörd uppladdning och var hela 17 sekunder från att nå finalheatet på 1 500 meter. Långt under hans kapacitet, förstås. Övriga lokala löpare tävlar i morgon. Från orienterings tävlingspremiär i Kristianstad heller inte så mycket att rapportera (Tisarens gårdagskvällssegrande landslagslöpare Andrea Svensson trea på lördagens medeldistans, slagen med nästan tre minuter av Skogsfalkens Pim Hedberg).

Publicerat av

Jonas Brännmyr