En storm i ett maratonglas – Kemppi ändå petad

Jag har så svårt att bestämma mig för var jag står i den här frågan när det gäller prispengarna i Stockholm marathon.
En sak är jag dock säker på. Om tanken från tävlingsledningens sida var att ha inga, eller i princip inga, prispengar till vinnarna i loppet är det förstås förkastligt. Men att det läggs in extra prispengar i den nordiska landskampen är däremot ett bra drag.
Men vi tar det väl från början. Redan den 12 november i fjol presenterades satsningen på en nordisk landskamp i maraton som ojämna år med start 2015 ska avgöras i samband med Stockholm marathon. Varje nordiskt land får ställa upp med fem herrar och damer var, och de gör upp om en exklusiv prispott på 250 000 kronor. Jag skrev om saken ur ett lokalt perspektiv en knapp vecka senare.
Sedan gick det några månader. Och plötsligt började historien växa i norska medier, om påstådd rasism bakom förslaget. Och så hakade Expressen och övriga media-Sverige sent omsider på den här veckan, och i morse var det fullt pådrag i både P1 Morgon och Ring P1 (som tillhör bloggarens frukostvanor).
Det hela bygger på antagandet att utomnordiska löpare inte skulle få prispengar, och att många av dessa utomnordiska löpare är i grunden fattiga löpare som har Stockholm marathon som en viktig del i sin försörjning. Jag kan inte svara för sanningshalten i det påstående (och inte heller i dagens påstådda kovändning), men jag kan konstatera att det redan den 12 november skrevs att om ”en löpare som ej ingår i landskampen placera(r) sig bland de sex främsta kommer även han/hon att premieras” med förbehållet att ”arrangören har dock ej råd att bjuda in – och därmed betala resa och boende – för fler löpare än de som ingår i landskampen”.
Tanken med den nordiska landskampen är att skapa ett tillfälle att samla ett maratonlandslag utanför mästerskapen, och att ge ett litet men ändå viktigt ekonomiskt tillskott till de rätt svältfödda svenska långdistanslöparna som har svårt att finansiera sina satsningar och som tvingas jobba/plugga/bo hemma för att hanka sig fram mellan träningsrundorna. En fin tanke.
Vurpan blir naturligtvis om man helt skulle ta bort prispengarna för de som inte tillhör landskampen. Om Josefin Gerdevåg inte blir uttagen i det svenska laget men ändå springer hem en topp fem-placering ska hon naturligtvis ha ett pris – liksom Benjamin Bitok måste få en rejäl check om han dyker upp och tar andra raka titeln. Knäckfrågan är fördelningen mellan landskampen och huvudtävlingen.
Men jag är helt övertygad om att de utomnordiska löparna klarar sig utan Stockholm marathon – och att Stockholm marathon kommer att fortsätta klara sig utan de bästa utomnordiska löparna, precis som tävlingen alltid gjort.

För övrigt noterar jag att det svenska laget i skymundan nu fyllts till den där landskampen. Och att det gjorts utan varken Gerdevåg eller Mikaela Kemppi. Hälleforslöparen Louise Wiker var, liksom superstjärnan Isabellah Andersson och Hälles Annelie Johansson, uttagna sedan tidigare. Nu har även Hässelbys Charlotte Karlsson och Studenternas Frida Lundén tagits in bland de fem. Andersson, Johansson, Lundén och Karlsson var alla topp fem på fjolårets årsbästalista (tillsammans med orienteraren Lena Eliasson) och Wiker smällde ju till med en jättetid i Sevilla (2.40.43) på vårvintern. Därmed räcker inte Kemppis och Gerdevågs sjunde- respektive åttondeplatser på fjolårets årsbästalista och formbeskeden på ÖAIK halvmaraton och SM-milen. Å andra sidan finns en stor chans/risk att någon eller några av Andersson, Johansson och Wiker väljer att avstå Stockholm för att fokusera på VM, och då lär Kemppi och Gerdevåg ligga bra till (även om Hammarbys Hanna Lindholm kanske är förstareserv).
Som ni kanske noterat har vi från och med i dag övergått till ett helt nytt blogginlägg här på na.se, och bara de fem senaste blogginläggen verkar vara överlagda i det nya formatet. Men lugn! Alla gamla blogginlägg går fortfarande att läsa på den här länken.

Upphittat: VM-löpare på industriområde

Filip Dahlgren, 27, har varit rätt osynlig i resultatlistorna (och svår att nå för Konditionsbloggen, trots upprepade försök via telefon och sms) de senaste månaderna. Sedan världscuppremiären på Nya Zeeland, där kroppen inte var riktigt redo, verkar fjolårets VM-tia i långdistans ha gått in för att träna snarare än tävla sig i form inför VM-uttagningarna i Dalarna i kristi himmelsfärd.

Men nu är Dahlgren i varje fall upphittad i en resultatlista. I Noraklubben OK Milans två första poängtävlingar för året, de två senaste tisdagarna, har Dahlgren varit ute och rört på sig – och tagit två andraplatser bakom VM-kollegan Martin Regborn, Hagaby.

Första veckan gick tävlingen i Lindesberg, och då var Garphyttelöparen två minuter bakom Regborn. Men i går, när tävlingscentret var förlagt till Nytorps industriområde, skiljde bara 13 sekunder till örebroarens fördel. Det borde tyda på att Dahlgren börjar få upp farten på benen ordentligt.

Och redan på söndag verkar det som om vi får se Dahlgren i ett riktigt test. Han är i varje fall anmäld till medeldistansen när Swedish league, elitserien i orientering, kickar igång i Åmål. Även Regborn och Lilian Forsgren är anmälda, och de kommer även springa lördagens långdistans.

Dags för riktigt förändring, Tiomila!

Tisarens Simone Niggli (som, innan hon la ned landslagslöpningen efter säsongen 2013, hann samla ihop 23 VM- och tio EM-guld och nio totalsegrar i världscupen) är en av tio världslöpare som kommer att springa Tiomila i ett rent damlag i år. Det skrev NA om tidigare i dag.

Att damer springer i herrstafetten i Tiomila är dock långt från unikt. Lilian Forsgren har sprungit nattsträckor i Tisarens andralag vid flera tillfällen, och 2012 började OL Alternativet att dela ut ett pris till bästa rena damlag (tre rena damlag kom till start då, IFK Mora vann).

Men det jag tror att Niggli, Tove Alexandersson och de andra världsstjärnorna handlar förstås om något annat än att bara få springa. Det handlar om att även damerna i framtiden ska får springa ”sin” Tiomila på riktigt.

Till skillnad från de flesta andra konditionssporter (triahlon, friidrott, långlöpning, långlopp på skidor) har orienteringen (tillsammans med till exempel cykel och längdskidor) en bit kvar att gå för att uppnå jämställdhet vad gäller tävlingsdistanser. Orienteringen, som jag utifrån andra kriterier upplever som ganska progressiv (även om vissa sprinthetsare inte skulle hålla med mig) fortfarande olika definition av sprint-, medel-, lång och ultralång distans för damer och herrar, och även om det alltså är fritt fram att anmäla damer i herrklassen går damernas egen stafett på dagtid och med bara fem sträckor (till skillnad från herrarnas som till stora delar löps i mörker och över tio sträckor).

Klart det kan vara en fördel med en kortare och enklare stafett om man vill locka bredd – men varför i sådana fall bara på damsidan? Varför inte köra en Tiomila medium för både herrar och damer på lördagen och sedan ordinarie Tiomila, med dam- och herrklass, natten mot söndagen? En väldigt enkel förändring som skulle ta tävlingen in i 2000-talet. Och det hade ju varit lämpligt att göra det till 70-årsjubileet 2015. Men förhoppningsvis kan Niggli och kompani nu se till att den blir av till 2016 i stället.

För övrigt noterar jag att Bettina Aebi, som kutade andrasträckan i Tisarens bronslag i damernas Tiomila i fjol, nu valt att lämna klubben efter 7,5 år. Det skedde nog redan vid årsskiftet eller så, men jag hade missat det fram tills hon berättade om det i sitt senaste blogginlägg. Den 24-åriga schweiziska VM-löparen kommer nu istället att kuta för Uppsalaklubben OK Linné när hon springer i Sverige.

Fahlin om comebacken: ”Liten chock”

Emilia Fahlin är tillbaka på tävlingscykeln igen. På söndagen körde proffscyklisten från Örebro sitt första race på över en månad, efter kraschen i världscuppremiären och de dubbla bihåleinflammationsdiagnoserna. För teamet blev Ronde van Gelderland, med start och mål i nederländska Apeldoorn, ingen höjdare (deras officiella twittrare konstaterade frankt: ”Inget bra race för Wiggle Honda – Elisa Longo Borghini kraschade och behövde sys, Eileen Roe hade ett mekaniskt missöde och Jolien d’Hoore blev fyra”). Men för Fahlin personligen var det förstås skönt att vara tillbaka på cykeln.

”Fick bita bra i dag, men inga vurpor och kunde göra lite jobb under dagen. Helt okej känsla för att vara första tävlingen på så länge. Liten chock för kroppen och helt slut, men får vara nöjd med dagen”, sms:ade Fahlin till Konditionsbloggen efteråt.

Fahlin rullade i mål på 77:e plats i den jätteklunga där alla utom de tio första cyklisterna, som brutit sig loss, fanns med. ”Jag var med i huvudklungan till jobbet för spurten var klart”, konstaterar Fahlin i sms. Nederländska spurtstjärnan Kirsten Wild, som kör för Fahlins förra stall Hitec Products, vann tävlingen för tredje året i rad efter att ha kämpat ned Lucy Garner, Barbara Guarischi och de sju andra cyklisterna i tätgruppen (däribland comebackande superstjärnan Marianne Vos) över det långa upploppet.

Comebacken kändes så bra att Fahlin tillsammans med sportdirektören Egon van Kessel nu spikat att hon kommer att starta både i Dwars door de Westhoek i belgiska Westhoek på söndag och etapploppet Festival Luxembourgeois du cyclisme féminin Elsy Jacobs i Luxemburg 1–3 maj innan det bär av till Kina för Tour of Chongming Island 13–15 maj och världscupdeltävlingen (med samma namn) två dagar senare. ”Det är spikat”, bekräftar Fahlin på sms.

Mer från helgen?

Tja, på söndagen luftade Tisaren delar av sina Tiomilalag så här tre veckor före allvaret i Uppland.

Lilian Forsgren verkar ha varit pigg på sistasträckan i damlaget trots att hon hade natt-SM i benen och var sexa på sista sträckan, bara 2.41 efter snabbaste löparen, trots ett tröstlöst läge där hon löpte upp laget (som i övrigt bestod av Lovisa Persson och Julia Lauri) från 34:e till 20:e plats. På herrsidan tappade Johan Aronsson över tre minuter på förstasträckan och växlade till Jonas Merz som 44:a. Schweizaren tappade ytterligare nästan fyra minuter på täten, men tog ändå 31 placeringar. Anton Hallor, Gustav Hindér, Daniel Attås och avslutaren Oskar Andrén tog laget till en slutlig tiondeplats.

Jag har inte lyckats hitta någon resultat från Täby extreme challenge, men däremot ser jag att Per Eklöf, precis som vanligt, vann Utmattningen, ett Tjurruset-inspirerat lerlopp i Dalkarlsberg som kollega Kerstin Schönström skriver mer om här.

Gerdevåg om landslagschansen: "Tackar inte nej"

Josefin Gerdevågs framfart i SM-milen skrev jag om här tidigare under dagen. Men när jag pratade med henne i kväll passade jag också på att fråga om chanserna att ta en plats i det svenska femmannalandslag som ska möta de nordiska grannländerna i en nyinstiftad landskamp i Stockholm marathon den 30 maj. Helt kört är det inte, trodde Gerdevåg som dock inte vågade ha för stora förhoppningar.

– Jag tror Mikaela Kemppi ligger före mig när hon sprang så pass bra på Örebro AIK halvmaraton i onsdags och var bättre än mig på maraton förra året. Och att alla andra ska tacka nej känns lite långsökt, även om jag pratat med Louise Wiker (Hälleforstjejen som är uttagen till landskampen) som sa att hon nog står över Stockholm om hon blir uttagen till VM före. Egentligen ligger inte Stockholm med i min planering heller, men ringer förbundskaptenen och frågar tackar jag inte nej, säger Gerdevåg till Konditionsbloggen.

Hur var SM-milen?

– Det kändes riktigt bra. Jag låg länge bakom fjolårssegraren Frida Lundén och tänkte att jag bara skulle försöka hålla den ryggen så länge som möjligt. Men när hon inte ökade med två kilometer kvar gick jag förbi henne, och sedan spurtade jag om Nora Falaki på upploppet. Vi slutade på samma sekund enligt resultatlistan, men min tränare (Mikael Kroon) sa att jag var åtminstone två meter före, säger Gerdevåg till Konditionsbloggen.

Hur ser planeringen ut framöver?

– Nästa helg kör jag Kumla stadslopp och ser hur kroppen känns då. Sedan är det två veckor till SM-halvmaran (Kungsholmen runt) och dit är jag anmäld. Men jag har inte sprungit så långt på ett bra tag och mina längsta träningspass har varit snabbdistans på 15 kilometer, så en halvmara i det här läget känns som en skräckutmaning. Man har inte lika bra självförtroende på den distansen när man bara tränat kort. Sedan är planen att springa lite fler landsvägslopp över tio kilometer, men man får väl se om det kanske blir Stockholm marathon också …

På herrsidan anförde förstaårssenioren Linus Rosdal tre KFUM Örebro-löpare på topp 30. Rosdal i mål på tolfte plats med 31.06.

VM-orienteraren Martin Regborn öppnade stenhårt, låg med långt fram med 15.30 på första fem, men föll tillbaka 32.15 och en 28:e-plats, medan Per Sjögren disponerade krafterna bättre – 15.43 på första halvan och 15.41 på andra gav en 15:e-plats med 31.24 och pers med 20-talet sekunder. Fellingsbros Lisa Bergdahl blev fyra i D22 och Örebro AIK:s Annika Larsson blev 29:a (dock ej inkvalad till SM) i damklassen.

Topp 30-örebroare: Annika Larsson, Per Sjögren, Linus Rosdal, Josefin Gerdevåg och Martin Regborn. Foto: Mikael Kroon

Forsgren om jättebommen: "Irrade omkring"

Lilian Forsgren, 25, slutade sexa när natt-SM avgjordes i skogarna utanför Upplands Väsby sent på fredagskvällen. Men Hallsbergslöparen kunde mycket väl ha lagt sig i medaljdiskussionen – om det inte vore för en jättebom. Konditionsbloggen ringde upp för att höra vad som egentligen hände på vägen från den nionde till en tionde kontrollen, där Forsgren tappade fem av de knappt sex minuter som skiljde upp till medaljplats.

– Det gick lite tid där … Jag stannade lite för tidigt, hade koll när det var 200 meter kvar till kontrollen, men sedan blev jag bländad av grangrenarna som fångade upp ljuset från pannlampan och hade svårt att få överblick. Kontrollpunkten var en punkthöjd i ett öppet gult område, men det är egentligen inga träd uppe på någon av höjderna i det här området, så det var svårt att avgöra vilken höjd man var på. Jag irrade omkring och kunde inte läsa in mig, säger Forsgren till Konditionsbloggen.

Hur var resten av tävlingen?

– Egentligen är jag ganska nöjd. Framför allt med känslan, jag trodde inte det skulle gå så bra eftersom jag är långt från formtoppad. Jag kommer köra hård träning hela april ut.

En VM-satsning, eller?

– Ja, och de uttagningsgrundande tävlingarna i Swedish league i Dalarna i kristi himmelsfärd (14–15 maj), därför har jag valt att fokusera ganska mycket på dem. Fram till dess ska jag köra Swedish league-tävlingarna i Åmål och Säffle nästa helg, sedan är det landslagsläger i Skottland över den 1 maj och sedan ska jag släppa på träningen ordentligt och toppa för Tiomila och uttagningstävlingarna.

Ganska stor press att uttagningen vilar på två tävlingar?

– Ja, men jag tror att det är bra. Om man tar sig till Vm är det ganska hård press där också. Och oavsett sätter man press på sig själv.

Hur ser chansen att ta en VM-plats ut?

– Det finns tre platser på varje distans, förutom på medeldisansen där Annika Billstam har en friplats som regerande mästare, så där har vi fyra platser. Sedan beror det på hur många distanser de bästa vill springa, teoretiskt kanske det bara blir Annika plus tre andra löpare, men så har det aldrig varit förut, de brukar dela på det. Jag ska göra allt jag kan för att ta en plats.

VM avgörs i Skottland första veckan i augusti. Forsgren, som tog EM-silver i fjol, har aldrig fått springa någon VM-distans men var reserv på plats 2012.

Alla vinnare och länsresultat från natt-SM:

Damer: 1) Nadiya Volynska, Orion, 1.01.34, 6) Lilian Forsgren, Tisaren, +9.55, 17) Julia Lauri, do, +20.14, 19) Lovisa Persson, do, +22.32, 31) Rebecka Nylin, do, +29.45, 38) Elsa Ekelin, KFUM Örebro, +36.58.

Herrar: 1) Olle Boström, Järla, 1.19.05, 21) Daniel Attås, Tisaren, +11.15, 26) Love Sintring, Hagaby, +13.21, 47) Viktor Larsson, do, +18.02, 54) Anton Hallor, Tisaren, +19.51, 61) Ivan Forsgren, do, +22.10, 70) Oskar Andrén, do, +27.23, 88) Jonas Lindahl, Milan, +59.20.

D20: 1) Emma Bjessmo, IFK Lidingö , 49.45, 8) Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, +10.02.

H20: 1) Emil Granqvist, Ravinen, 1.02.16, 20) Gustav Hindér, Tisaren, +12.02, 37) Harald Larsson, Hagaby, +26.56.

D18: 1) Erica Edman, Leksand, 43.29, 30) Anna Hallmén, Tisaren, +14.04.

H18: 1) Simon Hector, Snättringe, 48.08, 21) Filip Jakobsson, Degerfors , +15.40, 33) Jakob Fransson, Milan, +20.19, 35) Martin Särnbrink, Tisaren, +21.59.

Konditionsbloggen avslöjar: Axelsson bryter proffskontraktet

Adam Axelsson bryter sitt proffskontrakt med Team Bliz-Merida – innan han ens gjort debut. Det var i november som 18-åringen från Kumla, som i fjol cyklade junior-EM och flera andra stora tävlingar med juniorlandslaget, skrev på det avtal han i måndags valde att bryta.

Anledningen är att Axelsson i stället vill lägga mer krut på sin skridskosatsning, där han ligger längre fram och har en realistisk chans att ta en OS-palts redan 2018. Därför vill han i sommar ta det lugnare med cyklingen och bara köra tävlingar hemma i Sverige, som ett komplement till försäsongsträningen inför skridskosäsongen, vilket inte var förenligt med Bliz-Meridas önskemål.

I stället kommer Axelsson nu att köra för klubblaget Örebrocyklisterna, som han i dag skrev på för och därmed lämnade sin gamla klubb Falköpings CK. Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Axelsson som berättade att det inte var något lätt beslut att fatta.

– Det känns jättekonstigt att tacka nej till kontraktet, egentligen. Det var ett skitbra avtal, där jag fick allt betalt. Jag skulle inte behöva stå för någonting runt tävlingar eller träningsläger. Men jag känner att det här är rätt val. När jag fick kontraktet i början på vintern visste jag inte hur det skulle bli med skridskoåkningen, men nu när det gick så bra på slutet känner jag att det är det jag vill satsa på, i varje fall just nu. Lägger jag av med skridskorna kommer jag aldrig kunna börja med det igen, men cyklingen finns alltid kvar, säger Axelsson till Konditionsbloggen.

Men du kommer köra en del tävlingar i sommar?

– Ja, planen är att köra elitklass i nationella tävlingar och köra många GP-lopp. Premiären blir Hammarö tredagars 24–26 april. Men jag ska dra igång skridskoträningen redan i maj och köra den parallellt.

Hur resonerade du när du valde Örebrocyklisterna?

– De hade en väldigt bra lösning och vill hjälpa mig. Och de har några duktiga killar, bland andra Andreas Stillfors, som jag kan köra tillsammans med.

Lars-Erik Aversjö, styrelseledamot i Örebrocyklisterna, är mycket nöjd med nyförvärvet och att klubben nu har båda de två stora lokala cykelnamnen, Adam och Emilia Fahlin, under sin flagg.

– Vi är jätteglada över att Adam valde att komma till oss. Trots att vi har en väldigt stor elitmotionärsverksamhet har vår rena elitverksamhet har varit lite vilande, men vi har ett seniorelitlag på herrsidan där vi kan bygga på Adam och Stillfors nu, säger Aversjö.

Adam Axelsson med tävlingshojen. Arkivfoto: Robin Haldert

Helgens höjdare

1. SM-milen

Josefin Gerdevåg, Linus Rosdal, Per Sjögren och Martin Regborn. Där har ni KFUM Örebros urstarka lag till lördagens SM-milen i Malmö. ”SM-milen” var ett nytt påfund i fjol, helt enkelt ett svenskt mästerskap över tio kilometer landsvägslöpning. Gerdevåg är den enda ur kvartetten som sprang i fjol. Då blev hon 15:e på 36.08. Ja, om man nu räknar tiderna från den tävlingen, det visade sig nämligen att banan inte var korrekt kontrollmätt och vid en efterhandsmätning visade den sig vara 64 meter för kort, så alla officiella rekord som sattes i tävlingen ströks. Till i år är det naturligtvis fixat. Om man ska få en fingervisning om formen så kutade Gerdevåg Startmilen för tre veckor sedan på 35.56, Rosdal på 32.14 och Sjögren på 32.19 (tider som räckt till topp 30 på SM-milen i fjol). Vart Regborn står är lite mer osäkert, han har inte tävlat jättemycket i år (någon inomhustävling, någon orienteringstävling).

2. Ronde van Gelderland

Efter en månads uppehåll på grund av krasch och sjukdomsbekymmer är Emilia Fahlin äntligen tillbaka på tävlingscykeln igen. Comebacken sker i nederländska Apeldoorn där i princip hela den samlade världseliten kommer till start. Fahlins brittiska stall Wiggle-Honda mönstrar bästa tänkbara lag med Giorgia Bronzini, Elisa Longo Borghini, Jolien d’Hoore och Chloe Hosking som samtliga redan vunnit internationella cykeltävlingar i år, plus då Fahlin och Eileen Roe. I andra stall finns namn som Marianne Vos, regerande segraren Kirsten Wild och Emma Johansson (totalt är fem svenskar anmälda). Racet är 127,6 kilometer långt och körs för tolfte gången.

3. Täby extreme challenge

TEC är en av Sveriges tuffaste löptävlingar. Starten för 200-milesdistansen gick redan på fredagsmorgonen (för att deltagarna ska ha 54 timmar på sig för att avverka den över 32 mil långa sträckan) medan starten för 100- och 50-milesdistanserna går under lördagen. Målet stänger, för samtliga, 16.00 på söndagen. Allt avgörs på ett 11,4-kilometersvarv på stigar och motionsspår i Täby (de som kutar 200 miles gör alltså 28 varv). Ingen av de riktiga topparna bland lokala långskubbare finns på startlinjen, men Noras Jennie Axelsson (50 miles), Örebros Lars Hagstedt (100 miles) och Karlskogas Janne Gunnarsson (100 miles) är anmälda.