Jagar VM-plats – trots problemen: "Ena benet släpar efter"

I veckan riktas hela orienterings-Sveriges ögon mot Säter. I dalametropolen (nåja) avgörs nämligen ödet för de svenska landslagssuktande löparna. Det gäller att kvala in till laget som får springa världscupen i Halden och Lysekil i början av juni för att ha en chans att få löpa VM i Skottland i augusti. Sverige har åtta platser per distans i världscupen, bara fyra på VM (förutom i damernas medeldistans, där Annika Billstam har en friplats som regerande mästare). Förbundskaptenen, örebroaren Håkan Carlsson, har deklarerat att det är den här veckans elitseriedeltävlingar – sprint på torsdag, medeldistans på fredag och långdistans på söndag – som han i första hand kommer att basera sina uttagningar till världscupen på, så det gäller för alla hugade landslagsspekulanter att ta chansen och visa framfötter och spikskor.

Det gäller inte minst för de tre länslöparna som förra året fick springa stora mästerskap – Lilian Forsgren som tog EM-silver, Filip Dahlgren som tia på långdistansen i VM och Martin Regborn som blev 15:e på sprinten i VM. Men fjolårsbedrifter betyder inget här och nu. Så, för att höra lite om hur tankarna går ringde Konditionsbloggen upp Dahlgren, och började naturligtvis med att reda ut skadeläget med den 27-årige Garphyttelöparen som inte kunnat träna obehindrat sedan augusti förra året.

– Jag har fortfarande ingen jättetydlig diagnos, det är ganska diffust. Medicinarna och naprapaterna som jag får hjälp av säger att det har något med nerverna att göra, något problem med en nervrot i ryggslutet på grund av att jag haft dålig hållning och inte fått rätt muskelaktivtering. Det har gjort att det blivit en muskulär påverkan i ena benet. I början gjorde det ont, men de sista månaderna har det mest handlat om att jag inte haft full funktion. Känslan är att jag springer med ett ben, att jag bara har tryck i det ena, medan det andra släpar efter och är instabilt och lite svagt. När jag sprungit i kuperad terräng har jag blivit väldigt trött i ena benet, säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
Hur har det påverkat träningen?
– Väldigt mycket. Det flöt på bra i december, men när jag kom hem från Tasmanien fick jag nya problem, och sedan har det pågått hela tiden. Jag har tvingats sätta upp nya planer, och så har jag fått bakslag och fått revidera igen, hela tiden. Jag har inte alls kunnat träna som jag vill med löpningen, och det har ärligt talat varit en ganska tuff period. Jag har inte sprungit ett enda långpass på hela vintern. Det har fått bli skidor och cykel i stället. Nu börjar det gå åt rätt håll, men jag försöker vara smart och välja vilka tävlingar jag springer och hur jag tränar. Därför står jag över sprinten den här veckan, jag har inte sprungit ett snabbt pass på hård underlag sedan slutet av mars utan prioriterat att bli snabb i skogen.
Du var ändå femma på medeldistansen i elitseriepremiären i Åmål och gjorde en grym sträcka i Tiomila i helgen, hur hänger det ihop?
– Jag måste säga att formen varit förvånansvärt bra. Jag är fortfarande inne i en rehabperiod där jag försöker får rätt muskler i bålen att arbeta för att benen ska fungera bättre, men ändå har resultaten varit bra. Jag har ju tränat hårt i flera år och vet att jag har en bra grund.
Hur ser du på chanserna att ta en VM-plats?
– Det är jättesvårt att säga, jag vet inte vilken nivå jag är på. Jag har tänkt att jag får ta den här säsongen som den kommer, att det viktigaste är det långsiktiga perspektivet, att bli hel och kunna satsa mot hemma-VM nästa år. Men lyckas jag kvala in till VM så åker jag dit för att prestera. Men jag skulle se det som en bonus, för konkurrensen är så hård om platserna just nu. Däremot hade varit väldigt kul att ta en plats till världscupen.
Är det långdistansen på söndag som är huvudmålet i helgen?
– Det ska bli väldigt spännande att se vad jag räcker till där, i alla fall. Än så länge har jag inte sprungit någon långdistanstävling, så det kommer bli intressant att se hur kroppen reagerar de sista 20 minuterna på söndag. Förhoppningsvis har jag grunden sedan tidigare, så jag kan slita på.

Tävlingarna i Dalarna lockar gigantiska startfält, bara fredagens medeldistans lockar nästan 2 500 föranmälda orienterare varav ett drygt 50-tal från länet. Trots det har Närkekvartetteten, som startar med medel- och långdistans i Suttarboda torsdag och fredag och avslutas med lång- och medeldistans i Lövbrickan på lördag och söndag, lyckats locka över 1 000 föranmälda.

Publicerat av

Jonas Brännmyr

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *