Förbundskaptenen: Därför valde jag Lilian före Alexandersson

9.00 i morse släpptes den så till slut, den svenska VM-truppen i orientering. Åtminstone för mig (ja, det vet ju ni som läser bloggen) var det en skräll att Martin Regborn fick en plats efter de senaste veckornas uteblivna topprestationer. Och att Lilian Forsgren ”bara” får springa mixedsprintstafetten i sitt första VM (men väljs före de båda svenska superstjärnorna Tove Alexandersson och Helena Jansson) var också en överraskning. I eftermiddags ringde jag upp förbundskapten Håkan Carlsson och frågade om det. Men också om varför han inte tog med Filip Dahlgren till VM trots en uppåtgående formkurva efter vinterns skadehelvete.

– Det var nästan en bonus att Filip fick komma med på världscupen med tanke på hur hans läge var några månader tidigare. Men han har gjort ett jättebra jobb med rehaben efter alla problem i vinter, skött sig jättebra. Han är i princip tillbaka i gammalt gott slag nu, men konkurrensen i långdistanslaget är väldigt starkt, och resultatet i världscupen (en 17:e-plats som bäste svensk) räckte helt enkelt inte till, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Martin Regborn får däremot en plats trots svajiga resultat, hur har du resonerat där?
– Martin har stor potential, och var nära att få till det riktigt, riktigt bra på VM förra året. Han blev 15:e då men låg topp tio med bara några kontroller kvar. Några av de löpare som var före honom på VM-uttagningen i lördags (Gustav Bergman, William Lind och Olle Boström) kommer bara att springa skogsdistanser på VM, och räknar man bort dem var han näst bäste svensk där. Martin har valt att fokusera på sprint, och jag tycker att han förtjänar VM-platsen väldigt väl.
Är det du som vill dela upp VM-laget i en sprint- och en skogsdel?
– Ja, lite så. Vi vill att löparna ska få en möjlighet att fokusera och bli riktigt starka på de olika underlagen. Det är ett pussel vi försökt lägga. I Martins fall ger vi honom nu chansen att verkligen fokusera på stadsmiljöer och hårt underlag.
Vad har han för potential?
– Det är jättetufft på VM. Schweiz och Danmark har jättestarka sprintlag, det finns någon riktigt bra fransman och så har vi de andra svenskarna. Men om allt stämmer har han potential att bli tia eller ännu bättre. Det viktigaste är att han fokuserar på att göra riktigt bra lopp. Kvalet är steg ett, sedan är det en vilodag före finalen. Kvalet går i en förort, ett bostadsområde, som inte är några konstigheter. Men finalen går i lite småstad (Forres) på vad vi tror är ett ganska litet område, med en strörre huvudgata och små, smala gränder som det gäller att vara noggrann för att pricka in i hög fart.
Lilian Forsgren är bara uttagen till mixedsprintstafetten, hur tänker du där?
– Lilian hade prickat formen bra till världscupturnén förra veckan och är ganska allround. På slutet har hon varit allra vassast i sprint. Hon var ju tvåa av svenskorna i observationstävlingen i Säter och när hon var fjärde bästa svenska i världscupen lördags hade hon ett ännu bättre lopp på gång, hon missade väldigt mycket på första kontrollen och sprang fort efter det. Hon har en hög potential, och gjorde ett väldigt bra jobb på förstasträckan i världscupsegern i lördags.
På sista sträckan stoppar du in Lena Eliasson nu. Hur tänker du när du väljer henne och Lilian före namn som Tove Alexandersson (världens bästa orienterare just nu, möjligen i konkurrens med Judith Wyder, med nio VM-medaljer på meritlistan) och Helena Jansson (13 VM-medaljer på cv:t)?
– Tove springer alla övriga distanser och det skulle bli ett för tufft program för henne om man slängde in sprintstafetten också. Och Helena satsar på skogsdistanserna det här mästerskapet, det är det hon kunnat träna till med sina fotproblem. Att hon sprang sprintstafetten i fredags berodde på att den gick på mjukt underlag, i Skottland blir det asfalt. Så det här känns som det bästa laget utifrån de förutsättningar som finns.
Är Forsgren aktuell för fler distanser, som reserv?
– Ja, Lilian är väldigt allround och har visat bra resultat på alla typer av tävlingar. Hon är med i laget också för att kunna vara ersättare på andra distanser. Är hon i form kan hon springa både skog och sprint.
Hur ser uppladdningen ut inför VM?
– Vi åker på ett knappt veckolångt läger i Skottland den 1 juli, men många av löparna kommer stanna kvar längre. Vi åker till samma boende som vi har på VM, strax utanför Inverness, och kommer att träna i relevant terräng. Så här brukar vi alltid göra, åka iväg tillsammans, bygga lagkänsla, sätta allt det praktiska, testköra det som väntar och få bra träning.
I morgondagens NA, papperstidningen (som alltid går att köpa som e-tidning på na.se), kan ni läsa intervjuer med både Lilian Forsgren och Martin Regborn.
Ytterligare en ”länslöpare” blev för övrigt VM-klar på tisdagen: Den dubble världsmästare Matthias Kyburz (som efter helgens övningar toppar totala världscupen), som tävlar för Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren, är uttagen till fyra av fem distanser, allt utom den individuella sprinten, för sitt Schweiz.
Marcus Jansson, Garphyttekillen i mountainbikeorienterings-EM, fick nöja sig med en 35:e-plats i tisdagens sprint, men var i varje fall näst bäste svensk. 2.47 bakom segrande esten Lauri Malsroos, 2.19 från pallen, 31 sekunder bakom lagkompisen Linus Karlsson Mood på 30:e plats. I morgon är det dags för medeldistans, och för Jansson tror jag att det är ”ju längre desto bättre” som gäller. Karlskogas Erica Olsson blev för övrigt 19:e i sprinten i ungdoms-EM.
Varför jag inte skrivit något om Vätternrundan-veckan som dragit igång i Motala, undrar kanske någon. Tja, därför att jag fortfarande väntar på att någon av sidorna som brukar sammanställa resultatlistor (det görs ju inte officiellt, eftersom Vätternrundan är ett motionsevenemang och ingen tävling) ännu inte levererat från Tjej- eller Halvvättern. Och det är ju resultat man vill ha!

Publicerat av

Jonas Brännmyr

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *