Helgens höjdare: "Ska jaga dem på cykeln"

1. Världscupen i orientering
Efter en onsdag och fredag i Halden flyttar världscupen till Sverige för individuell sprint i Lysekil på lördagen och medeldistans i Munkedal på söndagen. Det här blir allra sista möjligheterna för de svenska löparna att imponera på förbundskapten Håkan Carlsson, som sedan ska ta de svåra besluten och banta den rekordstora världscuptruppen på 28 löpare till ett tiotal namn som får följa med på VM i Skottland i augusti. Just nu ligger Lilian Forsgren klart bäst till av länslöparna, men gör Martin Regborn ett superresultat på lördagen ligger vägen öppen in i sprintlaget. För Filip Dahlgren är chansen däremot mikroskopisk efter onsdagens långdistanslopp. Det krävs i princip att han först får en friplats till söndagens medeldistans efter återbud och sedan smiskar upp hela världseliten i det loppet för att komma på tal. Men större under har förstås skett.

2. Örebro triathlon
För första gången avgörs tävlingen i centrala Örebro, och trots att den ligger samma helg som Borås, Göteborgs, Trelleborgs, Saltsjöbadens och Sövdes triathlontävlingar (alla vill arrangera triathlon den här helgen eftersom det är ett perfekt genrepsavstånd till långdistans-VM i Motala den 27 juni) så är startfältet riktigt starkt. Tre av sex medaljörer från fjolårets långdistans-SM finns på plats, däribland herrvinnaren Karl-Johan Danielsson. Precis som Emma Graaf och Fredrik Carlén är Danielsson klar för VM. Dessutom finns de två största länsnamnen i triathlon på plats i Morgan Pätsi och Bibben Nordblom, och Bibbens mamma Lotta Nilsson (som är en av världens bästa D50-triathleter) ska också köra.
Pätsi, femma i Ånnaboda i fjol efter att ha tappat fjärdeplatsen i sista backen på den avslutande löprundan, berättar att han förväntar sig en fight om tredjeplatsen:
– Karl-Johan Danielsson och Fredrik Carlén rår jag förstås inte på, men sedan tror jag att det kan bli en fight med Joakim Stenman och Fredrik Robertsson. De simmar troligtvis någon minut snabbare, men sedan kan jag förhoppningsvis jaga ikapp dem på cykeln, säger Pätsi till Konditionsbloggen.
Han hade egentligen satsat på att ta klubbrekordet i halvironman, Mikael Klebergs 4.10.17 som Pätsi bommade med 3,5 minuter i Sala i fjol, men det blir förstås inte möjligt om simbanan kortas, vilket är det troliga.
– Jag hade rekordet inom räckhåll när jag sprang fel i Sala i höstas, men jag har anmält mig dit igen nu. Så jag får ta rekordet där om det inte går i helgen, säger Pätsi.
Tävlingen är örebroarens första för säsongen, alla kategorier, och genrep inför långdistans-VM i Motala om tre veckor för honom också. Pätsi tävlar i H35-klassen både där och i ironman-VM på Hawaii i höst.

3. Fellingsbroloppet
Simon Sveder och Erika Lech är regerande mästare över det tolv kilometer långa loppet som mestadels går på cykelvägar och gator, tre varv på en fyrakilometersslinga, i Fellingsbro. Vilka som kommer till start i år, när Fellingsbroloppet är den åttonde av 26 individuella deltävlingar i långloppscupen, är däremot inte känt. Hemsidan är nämligen varken toppmodern eller sådär otroligt väluppdaterad.

Bubblare: Emilia Fahlin i världscupdeltävlingen The Philadelphia Cycling Classic och Stocksäterspelen, där en hel del av KFUM Örebros duktiga grabbar ska kuta 800, men huvudnumret på medeldistans är hemmahoppet Esther Sandén Alins årsdebut (?) på 800, distansen där hon i fjol var Sverigefyra i F14-klassen.

Stallet till Fahlin: "Trots sjukdomen vill vi ha dig"

På söndag körs klassiska amerikanska cykeltävlingen The Philadelphia Cycling Classic, som för första gången tagit plats på världscupprogrammet. Och mot alla odds står Emilia Fahlin, 26, på startlinjen. I tisdagens NA, papperstidningen, berättade hon nämligen om att de efterhängnsna bihåleinflammationerna slagit till igen, och att hon nu i princip kämpar för att rädda sin karriär. Trots det propsade hennes brittiska stall Wiggle-Honda på att hon före nya sjukdomsuppehållet skulle åka över till USA och köra den här för laget så viktiga tävlingen. Det säger en hel del om vilken status hon har som hjälpryttare till laget stjärnor.
– Jag har varit helt öppen och ärlig mot sportdirektören och lagledaren om hur jag känner mig, men de sa: ”Trots sjukdomen håller du en bra nivå, vi vill ha med dig i laget.” Det är skönt att veta att man har en okej nivå trots allt, samtidigt känns det väldigt surt också, för man skulle vilja vara frisk och få ut ännu mer, kunna vara med och tävla på riktigt själv, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Vad blir det för typ av lopp?
– Det är två–tre backar på varje varv, och målgången är i år flyttad till toppen av den värsta backen. Det är som en vägg, kort och superbrant. Det är en tuff bana, och det blir speciellt med den nya målgången. Tidigare har det varit en tävling för spurtare, nu blir det något helt annat. Det kommer att passa de explosiva klättrarna bäst. Vi har tre som kan tampas om segern i Giorgia Bronzini, Elisa Longo Borghini och Mara Abbott.
Wiggle-Hondas lag är i sanning urstarkt, förutom de fyra nämnda kommer även Chloe Hosking (som tagit två segrar och sju pallplatser i år) och Japans regerande tempo- och linjemästare Mayuko Hagiwara finnas på startlinjen .
Resan är också viktig ur ett annat perspektiv. Efter tävlingen reser cyklisterna i Wiggle-Honda nämligen vidare till Richmond, för att inspektera banorna där årets VM avgörs i slutet av september.
– Sedan flyger jag hem till Sverige för att få ordning på kroppen, säger Fahlin som räknar med ett längre uppehåll från cyklingen (och det kan du alltså läsa mer om i tisdagens papperstidning som fortfarande går att köpa som e-tidning på na.se).

 

Annat smått och gott:
** Resultatlistan från Fjugestaloppet har äntligen dykt upp i sin helhet, och det visar sig att det blev en rätt ohotad seger för Jonas Olofsson. Örebro AIK-löpare sprang de fem kilometerna på 17.28,3, 14 sekunder snabbare än örebroaren Johnny Sellvén som tävlar för Umara SC (en kostnadsfri idrottsförening med medlemmar från hela landet) och ytterligare 21 sekudner före Starts Johan Ingjald på tredjeplatsen. Ingjalds klubbkompis Gabriella Eliasson tog hem damklassen på 19.40,7, 37 sekunder före Hagabys Elin Winblad och nästan minuten före Starts Maria Eriksson (som tog andra pallplatsen på tre dagar efter Rallarrundan). Eliasson klev i och med segern därmed förbi Josefin Gerdevåg och är ny tvåa i långloppscupen. Haben Kidane och Mikaela Kemppi toppar alltjämt trots att de inte fanns med i Fjugesta.
** Hallsbergslöparen Lilian Forsgren får efter gårdagens succé äran att inleda för det svenska förstalaget, som ser ruggigt toppat ut, när säsongens första sprintstafett i världscupen i orientering avgörs i och kring Fredriksten, den vackra fästningen i norska Halden, i morgon, fredag. William Lind springer andrasträckan, Jonas Leandersson tredje och Helena Jansson avslutar för Sverige. De två sistnämnda med VM-guld på meritlistan. Forsgren kommer ha bland annat Maja Alm och Julia Novikova emot på första sträckan (och Rahel Friederich som sprang första sträckan när Schweiz tog VM-guld i den nya disciplinen förra året), så det gäller att hålla tungan rätt i mun. Örebrolöparen Martin Regborn, som nu har två chanser på lika många dagar att visa att han ska ha en plats i det svenska VM-laget, springer andrasträckan i det svenska tredjelaget. Redan VM-kalra Annika Billstam öppnar där, Oskar Sjöberg och Helena Karlsson avslutar.
** Skriver om banändringarna i Örebro triathlon här, och mycket, mycket mer inför tävlingen i morgondagens papperstidning. Där har jag intervjuer både med Bibben Nordblom och Morgan Pätsi.
** Tisarens Oskar Andrén satsade i kväll på att göra en Per Sjögren, och ledde (utom tävlan, naturligtvis, men ändå) Värmlands distriktsmästerskap över 5 000 meter i 4 600 meter (åtminstone om man får tro hans egen Twitter). Götas André Rangelind spurtade hem loppet på 15.47,41 (helt enligt plan att inte attackera Andrén förrän sista 400, enligt Sysslebäckkillens blogg), halvsekunden före klubbkompisen Anders Eriksson. Men Andrén bet ifrån och höll tredjeplatsen, i mål på 16.00,38. Ex-karlskogingen Linda Take, som vann Karlstads vårrus häromsistens, tog för övrigt DM-guldet i damklassen på 18.59,27.

Bommarna som sänkte Dahlgren: "Tror VM är kört nu"

Jag tror att jag slår något sorts NA-rekord med nästa 4 600 tecken orientering i morgondagens papperstidning, två rejäla drapor från dagens långdistanstävling i världscupen i Halden. Tja, åtminstone sedan O-ringen var i stan senast. Lilian Forsgren berättar om sin succétävling som kan bära hela vägen till VM och Filip Dahlgren om de tre missarna som kan kosta den platsen. Vad som inte gör sig lika bra i tryck (åtminstone inte för en bredare allmänhet) är vägvals- och sträcktidsanalyser och GPS-tracking. Dahlgren pratar i papperstidningen om tre stora bommar eller felval som kostade en topplacering. Framför allt misstaget till den sjätte kontrollen, där han själv uppskattade att han la bort två minuter när han inte hittade samma lösning öster om tjärnarna (se GPS-trackingen) som bland andra Matthias Kyburz och William Lind gjorde. sträctiderna ger honom rätt. Till femte kontrollen, efter drygt 20 minuters löpning, var Dahlgren sexa, 1.10 bakom Kyburz som ledde redan där (ja, från andra kontrollen och hela vägen in i mål), och vid den sjätte hade han tappat till 14:e plats, 3.22 bakom. Också på Lind, som alltså tog samma väg som Kyburz, tappade Dahlgren omkring två minuter. Dahlgren tappade sedan ytterligare en minut till sjunde kontrollen, och ännu en till den nionde. Därifrån gick han, av sträcktiderna att döma, relativt rent de sista 16 kontrollerna. Dahlgren var redan 6.07 efter Kyburz efter nio kontroller, 8.24 bakom i mål. Utan de där bommarna hade han troligen gjort upp med Olle Boström och William Lind om att bli näst bäste svensk bakom Gustav Bergman. Och om en VM-plats bakom Bergman och Fredrik Johansson.
– Årets VM är nog kört nu. Möjligen att jag kan få en reservplats, men jag tror inte att jag blir uttagen, säger Dahlgren i morgondagens papperstidning.
Han blir kvar på västkusten över helgen, utifall det skulle öppna sig en reservplats efter återbud på söndagens medeldistans, men annars laddar Dahlgren nu om för en intensiv träningsperiod (han var grymt nöjd med att benen kändes höll för att utmana världseliten även om huvudet inte gjorde det i dag) och därefter O-ringen, världscupfinalen och SM.

Lilian Forsgren la också bort en hel del tid i inledningen av dagens långdistans, men räddade upp det med grym löpning andra halvan.
– Jag har fått reda på nu i efterhand att jag tappade tre minuter på en sträcka in mot varvningen. Jag har inte hunnit titta på gps:en, men jag gissar att jag inte tog snabbaste vägvalet, säger Forsgren till Konditionsbloggen.
Det var till den nionde kontrollen, och Forsgren tappade 3.15 på segrande Ida Bobach och 2.40 på tredjeplacerade Svetlana Mironova. Rejält avgörande eftersom det inte skiljde mer än 2.11 mellan Forsgren och pallplacerade Mironova i mål. GPS-trackingen visar att Forsgren sprang över en höjd och söder om en tjärn medan de snabbaste på sträckan undvek höjden och höll norr om tjärnen in mot nian.
Dit fram, efter nio av 16 kontroller låg Forsgren på 22:a plats, men därifrån och in i mål var hon en av de allra snabbaste bakom Bobach och tvåan Tove Alexandersson. Forsgren avverkade den delen på 28.20, att jämföra med Bobachs 26.49, Toves 26.26, och klättrade hela vägen till åttonde plats och blev näst bästa svenska. Svenska konkurrenter som Emma Johansson (29.56) och Annika Billstam (33.57) tappade rejäl med tid på Forsgren där. Förklaringen till succén? Gelen hon tryckte i sig vid varvningen.
– Jag har provat det tidigare i vår, och det ger stor effekt. Nu åt jag en vid varvning, och kände mig mycket piggare under andra halvan. Oavsett om det är placebo eller på riktigt så hjälper det, säger hon.
Man kan inte vara säker på att det här loppet räcker hela vägen till VM, men gör Lilian en bra prestation på helgens sprinttävlingar kan hon boka resan till Skottland. Och även om hon inte är mycket för att spekulera själv höll hon i varje fall med mig om att hon inte försämrade chanserna i dag.
– Ja, att det får man nog tro. Men det där vill jag inte spåna för mycket om just nu, jag avvaktar tills de här tävlingarna är över, säger hon i morgondagens papperstidning.

 

Från Fjugestaloppet har jag inte fått några fler rapporter än det som går att läsa i Peter Erikssons artikel på na.se, att Örebro AIK:s Jonas Olofsson och IF Starts Gabriella Eliasson vann femkilometersloppet. Resultat ska komma under kvällen, står det på hemsidan, men än så länge är det bara barn- och ungdomsklasserna som laddats upp. Vi får nog helt enkelt avvakta tills i morgon bitti.
Redan på lördag är det dags för nästa deltävling i långloppscupen, tolvkilometersloppet Fellingsbrovarvet.

Örebro AIK:s Jonas Olofsson korsar mållinjen som segrare i Fjugestaloppet.  Foto: Peter Eriksson
Örebro AIK:s Jonas Olofsson korsar mållinjen som segrare i Fjugestaloppet. Foto: Peter Eriksson

Nu ska VM-platserna fördelas: "Hela kapaciteten ska ut"

I morgon, onsdag, är det upp till bevis för de svenska landslagslöparna.
Fyra världscuptävlingar på fem dagar, i norska Halden, svenska Lysekil och Munkedal, ska skilja agnar från veten och vaska fram ett svenskt VM-lag ur en rekordstor världscuptrupp. 28 löpare – 15 damer och 13 herrar – finns med i veckan. Bara ett tiotal kommer få följa med till Skottland i augusti. I världscupen får Sverige nämligen starta med åtta löpare på varje distans, i VM får varje nation bara ställa upp med tre.
Och bland VM-spekulanterna finns, som ni känner till om ni hängt med här på bloggen, länshoppen Lilian Forsgren, 25-årig Hallsbergslöpare som tävlar för Tisaren, Martin Regborn, 23-årig örebroare som springer för Hagaby, och Filip Dahlgren, 27-årig Garphyttekille som representerar IFK Lidingö.
För Dahlgren är det allin redan i morgon. Långdistansen är enda distans han får springa den här veckan, hans enda chans att ta en VM-plats. Dahlgren var tia på VM i fjol, har sedan haft i princip oavbrutna skadebekymmer men var tvåa i elitserien i långdistanscomebacken den 17 maj och fyra över långdistans i elitseriefinalen helgen därpå. Dahlgrens klubbkompis Fredrik Johansson är fotskadad och missar morgondagens tävling, men lär vara gjuten i VM-truppen om han hinner kurera sig. Gustav Bergman lär få en plats om han vill (han har tidigare valt att avstå just långdistans i VM-sammanhang), och William Lind lär ligga bra till. Så det ser hyggligt tufft ut att slå sig in i det svenska långdistanslaget, och om någon över huvud taget ska ha chansen blir torsdagens tävling otroligt avgörande. Har Dahlgren rätt svenskar bakom sig är vägen in i VM-laget ändå öppen, åtminstone som reserv.

 

På damsidan finns flera givna namn i VM-truppen. Annika Billstam har en friplats på medeldistansen som regerande mästare, men är även högaktuell för att ta plats på andra distanser. Tove Alexandersson är förmodligen världens bästa orienterare just nu, och har vunnit samtliga världscupdeltävlingar hittills den här säsongen. Och 13-faldiga VM-medaljören Helena Jansson har visat gammal storform och vunnit två elitseriedeltävlingar i vår.
Där bakom finns starka utmanare som rutinerade Lena Eliasson och formstarka Anna Bachman, Josefine Engström och Karolin Ohlsson. Ett getingbo där Forsgren, som springer långdistans, sprintstafett och individuell sprint i världscupen, vill slå sig in. I morgondagens NA, papperstidningen (som går att köpa som e-tidning på na.se) har jag ett snack med Forsgren, men jag sparade förstås några citat till bloggen. Till exempel frågade jag om hur de senaste veckorna varit.
– Det var lite speciellt att ha uttagningsgrundande tävlingar som man var toppad till ena helgen och sedan elitseriefinal helgen därpå. Den andra helgen kändes det som om luften gått ur, och det blev som det blev i Umeå. Därefter har jag tänkt mer på de kommande tävlingarna, och det har känts ganska bra. Jag har fått in lite ordentlig träning och kunnat koppla bort tävlingsmoodet. Det har varit mycket annat runt omkring också, med avslutning i skolan (Forsgren har nu bara ett halvår kvar innan hon är färdig civilingenjör med inriktning på teknisk design och materialteknik) och det har varit skönt att få kontraster och perspektiv. Jag har fått koppla bort orienteringen lite grann, säger Forsgren till Konditionsbloggen.
Har du toppat formen som inför ett mästerskap nu?
– Ja, jag har försökt. Men i och med att dalahelgen också var viktig, för att ens ta sig hit, så blev det lite speciellt. Jag toppade formen dit, och eftersom det bara var drygt två veckor emellan så har det mer blivit att försöka konservera formen än att få upp en ny formtopp. Det handlar om att ta med sig allt det positiva och försöka öka självförtroendet. Nu finns det inget att spara på. Hela kapaciteten ska ut.
Forsgrens tankar om svenska VM-laget och egna chanserna att komma med? Näe, det får ni läsa om i pappret.
För Regborn är det upp till bevis i fredagens sprintstafett och lördagens individuella sprint. Regborn kom ju in i svenska VM-laget som reserv förra året och slutade på 15:e plats i de coola sprintmiljöerna i Venedig.
Jonas Leandersson lär vara given i svenska sprintlaget, precis som för Jerker Lysell som liksom Fredrik Johansson missar veckans tävlingar på grund av fotskada. Där bakom? Tja, visst finns möjligheten att Regborn kniper den, men då gäller det att han fått ordning på sin mystiska allergi (som kollega Fiedler skrev om i papperstidningen den 25 maj) och presterar på topp, för hittills har säsongen inte bjudit på så många sprintresultat att skriva hem om.
Till sist några smånoteringar:
** Avslöjade tidigare i dag att kungen flyttar löpsträckan i Örebro triathlon. I morgondagens papperstidning är det två texter inför tävlingen, och det blir mer längre fram i veckan. Har snackat en hel del både med Örebro AIK:s Morgan Pätsi (som har långdistans-VM i Motala och ironman-VM på Hawaii som säsongens två stora mål) och Noras Bibben Nordblom (som ska försöka kvala in till ironman-VM igen i Nice om två veckor och i höst går för att försvara sin VM-titel i Ö till ö) inför helgen, så håll ögonen öppna!
** Degerforsaren Filip Jakobsson, som var fyra i stafett och åtta i sprint mot två år äldre motståndare i junior-VM i vintras, fanns förstås med när förbundskapten Ann Enman på tisdagen presenterade skidorienteringens juniorlandslagstrupp inför den kommande vintern.
** För övrigt har jag helt glömt att nämna Studenthalvan, tävlingen där jag blev femma förra året men i år missade på grund av krock med Stockholms brantaste,  som alltså avgjordes redan förra helgen. En Anders Bergander som jag inte har någon vidare koll på var snabbast över de fem kilometerna löpning (från universitet, upp mot Markaskogen och tillbaka). Var på inte alltför skräckinjagande 18.45 14 sekunder före Anton Hallor, orienterare i OK Tisaren. Anna Ivansson van damklassen på 24.52.
** I morgon är det dags för säsongens åttonde individuella deltävling i långloppscupen (av 26), fem kilometer långa Fjugestaloppet. 270 löpare är föranmälda, och Patrik Johansson och Edita Martuseviciute är regerande mästare (vann på 17.26,5 respektive 19.31,8 i fjol). Men varken de eller något av de riktigt stora namnen i länslöparkretsar finns med i startlistan så här på förhand. Jonas Rosengren och Maria Eriksson verkar dock ha fått mersmak efter segrarna Rallarrundan i går och finns på startlinjen igen. Eriksson är den enda från fjolårspallarna som återvänder till Fjugesta.

Här tar han hem Rallarrundan: "En vinst långt ner i Hallsberg"

Maria Eriksson, 39, och Jonas Rosengren, 42. Där har ni rutinerade vinnarna när femkilometersloppet Rallarrundan i Hallsberg firade elva år (det tredje i orienteringsklubben OK Tisarens regi). Loppet ingår inte i långloppscupen, och någon officiell resultatlista tillhandahålls inte, men NA:s pigge utsände Åsa Eriksson var beredd med stoppuret och noterade 16.58 på Rosengren och 20.18 på Eriksson i ett lopp som klämt mellan Stockholm marathon och långloppscupsdeltävlingen Fjugestaloppet på onsdag inte lockade de största namnen i löparlänet (men Rosengren har ju varit trea på Finnkampen på 90-talet, sprungit ett par veteranmästerskap inomhus och kutat maran under 2.40 efter fyllda 40, så han ska alltid räknas). Rosengren gick en hård match mot 25 år yngre Stocksäterlöparen Abdi Farah, 17. ”En vinst långt ner i Hallsberg. Rallarrundan 5 km på 16.58 efter en spurt mot en junior som stretade emot rätt bra… Det blev nog en sekund eller två tillslut men det krävdes under 3.15 på sista kilometern”, twittrar Rosengren.

Jonas Rosengren knäckte Abdi Farah på upploppet.  Foto: Åsa Eriksson
Jonas Rosengren knäckte Abdi Farah på upploppet. Foto: Åsa Eriksson
Rose-Marie Enmalm kramar om och gratulerar klubbkompisen Maria Eriksson till segern i Rallarrundan.  Foto: Åsa Eriksson
Rose-Marie Enmalm kramar om och gratulerar klubbkompisen Maria Eriksson till segern i Rallarrundan. Foto: Åsa Eriksson

I morgondagens NA, papperstidningen, har jag en tråkig nyhet om Emilia Fahlin, som fått tillbaka sin bihåleproblematik och nu kämpar för att rädda karriären. Ni får köpa tidningen för att läsa mer, men senare i veckan (redan i morgon?) blir det lite bonusläsning här på bloggen om Emilia som trots sjukdomen laddar för en spännande USA-tripp i helgen.

Webb-tv: Här vinner han Decembermarathon

Decembermarathon flyttade från Lindesberg till Örebro, från decemberkylan in i Tybblelundshallens ljumma värme, och gick från ett hyggligt populärt lopp till en fullbokad succé.

Fem löpare strök sig på grund av sjukdom och skavanker, men 62 kom till start i den historiska tävlingen där löpare ställde upp i fyra klasser och där det sattes lika många banrekord eftersom ingen av distanserna hade löpts tidigare. Det var inga riktigta storfräsare med, så visst finns det förbättringspotential inför kommande år. Men Kumlas och Stocksäters Tomas Fridh, 41, har ändå tio sub-tre-maror under bältet och noterade respektabla 3.12.52 över de 42 195 meternas löpning trots en hel del skadebekymmer (bland annat blev han påkörd av en bil när han var ute och cyklade i oktober) under hösten.

Starts Maria Eriksson tog segern och rekordet på damernas maratondistans med 3.46.49, klubbkompisen Johan Ingjald löpte halvmaran på 1.26 (inga damer sprang halvmara) och Falkenbergs Marika Falkek hann 29 380 meter i tretimmarsklassen (inga herrar ställde upp på tre timmarslöpningen).

– Det var lätt första halvan, upp till halvmaran, men sedan tog det emot. Det är så stumma banor, knappt något frånskjut, betydligt värre än att springa på asfalt. Efter tre mil började jag stumna till rejält. Dessutom får man springa lite kringelkrok runt folk, och det tar också kraft. Målet var att gå under tre timmar, men det gick inte i dag, säger Fridh till Konditionsbloggen.

– Annars gillar jag att springa inomhus, men det ställer krav mentalt. Det gäller att ställa in sig på kortsiktiga mål, man kan inte tänka att det är 218 varv från början, för då kommer man inte runt. I dag tänkte jag hela tiden i femkilometersintervaller, 25 varv åt gången, för då stannade jag och tog vätska och det var en morot. Målet var att hålla 21-minuterstempo på 25 varv, men det gick inte riktigt hela vägen.

Nu är Tomas mål 100-milesloppet TEC i Täby i april, och på vägen dit bland annat Karlstads sextimmarslopp den 31 januari.

– På längre sikt är det stora målet att klara 200 kilometer på 24 timmar, jag sprang 172 kilometer på Skövdes 24-timmars i somras. Sådana lopp är något helt annat än det här, framför allt på natten krävs det rejält med pannben.

Tomas Fridh (nummer 194, ganska skymd i början av videon) passerar mållinjen som segrare efter 218,5 varv i Tybblelundshallen och staplar in i målområdet.

I söndagens NA, papperstidningen, som går att köpa som e-tidning på na.se, kan ni bland annat läsa ett reportage om löparlegendaren Stig Söderström, 71, som gjorde sitt 774:e maraton på lördagen.