Helgens höjdare

1. Avslutningen av Giro d’Italia
2009 och 2010 var örebroaren Emilia Fahlin, nu 26, en av världens bästa tempoåkare. Var nia på VM-tempot båda åren. Sedan dess har det mest varit strul runt tempoloppen för Fahlin, men i den korta prologen förra fredagen visade hon att man aldrig ska räkna bort henne när det är individuell start som gäller (bara tio sekunder från segern då, direkt från operationsbordet). Nu har hon åtta dagars giro i benen, vilket borde tära mer på henne än de flesta andra med tanke på sjukdomshistoriken, men det ska ändå bli spännande att se vad hon kan åstadkomma över lördagens 21,7 kilometer långa tempolopp i norditalienska Pisano. Girot avslutas sedan med en platt etapp med vråltuff stigning på söndag.

2. Göta kanal triathlon
Inte så långt utanför länsgränsen (i Lyrestad, närmare bestämt), avgörs under lördagen Göta kanal triathlon med tre distanser; olympisk, sprint och kort sprint. Bland de 248 anmälda (tävlingen är fulltecknad i alla klasser) finns förutom åtta örebroare och min egen sambo också Stefan Johansson. Stefan Johansson? Jo, den gamle OS-elvan och världsrekordhållaren i gång (1.18.35,2 på 20 000 meter bana från 1992 är fortfarande europeiskt rekord) som sedan många år bor i Degerfors (och tävlar för Svartå IF) gör en intressant start över den olympiska distansen. Han blev 154:a i Vansbrosimningen på 42.10,3 (mindre än elva minuter bakom segerduon) och är urstark cyklist, men har haft lite skadeproblem som påverkat löpningen. Ska bli spännande att se hur han står sig i konkurrensen.

3. Grymma lopp
Hardrock 100, ett av världens tuffaste 160-kilometerslopp, drar igång på fredagen och superfenomenet Kilian Jornet krossade banrekordet i fjol och jagar nu rekordet även på motsolsvarianten av loppet (vars bana springs medsols jämna år, motsols ojämna år). Jornet, som laddar för ett rekordförsök på Mount Everest, har varit sparsam med sitt tävlande i år men vann (och krossade, liksom sin svenska flickvän och dito ultralöpningsfenomen Emelie Forsberg, banrekordet) i Mount marathon race förra helgen (kolla in den grymma livesändningen från herrloppet här; damloppet tv-producerades märkligt nog inte). Forsberg springer i stället Skyrunningens ultradistans-EM, den brutala Ice-Trail Tarentaise med över 5 000 höjdmeter att besegra över 65 kilometers löpning. Totalt är fem svenskar anmälda dit, tyvärr inga lokala. Men för oss som älskar terrängultralöpning kommer det bli riktigt roligt att följa båda loppen ändå. Som vanligt i de här sammanhangen är Irunfar en ovärderlig resurs.

Äntligen giroseger för Fahlins lag

På sjätte dagen hände det för Emilia Fahlins Wiggle-Honda-lag i Giro d’Italia. Och som det hände! Mayuko Hagiwara attackerade redan i inledningen av den sista stigningen, tre mil från mål, och ingen förmådde svara förrän toppen av backen, med två mil kvar. Men trots att förföljarna verkade kunna hämta in henne med fem kilometer kvar kom lagarbetet i klungan av sig, och Hagiwara lyckades hålla undan för seger (Japans första någonsin i Giro d’Italia) med 24 sekunders marginal före en åttamannagrupp där Wiggle-Honda dessutom hade med Elisa Longo Borghini, som klättrade en placering och nu är fyra i sammandraget (25, 14 och 11 sekunder bakom Megan Guarnier, Anna van der Breggen och Ashleigh Moolman som också var med i tätklungan). Hagiwara avancerade från tolfte till sjunde plats och är nu bara 33 sekunder bakom Guarnier. Mara Abbott tappade tre sekunder på tätklungan men klättrade från nionde till åttonde plats, och Wiggle är enda lag med tre cyklister på topp tio (även om Rabobank-Liv har fem på topp elva).
Fahlin brände sitt krut som hjälpryttare under inledningen av etappen, och satt sedan med teamets spurtkanoner Giorgia Bronzini och Jolien d’Hoore över de tre snortuffa stigningarna som dagens bergsetapp bestod av. De tre rullade i mål 33 minuter efter Hagiwara, men ur energibesparingssynpunkt och med kommande etapper i åtanke var det förstås ett perfekt uträttat dagsverke.
Tre etapper återstår. Fler berg i morgon, tempolopp på lördag och en platt etapp med fruktansvärd avslutningsstigning på söndag.

För övrigt har de officiella resultaten från Hr Anders Triple Run Bonanza nu ramlat in, och vi kan notera att Louise Wiker, den snart VM-debuterande Hälleforslöparen som tävlar för Hässelby, gick in på 16.53,30 (rätt bra av en maratonlöpare på 5 000 meter …). Var därmed knappt tolv sekunder före Josefin Gerdevåg över mållinjen, och knappt tio bakom segrande Cecilia Norrbom, Spårvägen. Nu flyger Wiker till USA för höghöjdsläger som en del i uppladdningen inför friidrotts-VM. Nästa uppgift på hemmaplan, även det en del i laddningen, lär bli Norrköpings stadslopp.

Cyklar 120 mil – utan sömn: "Vet'e tusan varför man gör det"

I morgon, torsdag, 7.00 på morgonen trampar 20 hågade cyklister iväg från Örebrocyklisternas klubblokal på Aspholmen för årets längsta randonneurtur, 100 mil över tre dagar med två obligastoriska övernattningar i Lesjöfors och Sala. Randonneurcyklingen är ju stor i Örebro, och bara i år arrangerar Örebrocyklisterna 13 lopp på mellan 20 och 100 mil. I år är det dessutom lite extra speciellt, eftersom det i augusti är dags för tidernas 18:e upplaga av Paris–Brest–Paris, randonneurcyklismens urmoder. För att kolla varför man egentligen utsätter sig för sådana brutalt långa cykellopp ringde Konditionsbloggen upp Garphyttecyklisten Krister Jönsson, 54, som var näst snabbaste svensk i Paris–Brest–Paris när det senaste begav sig, 2011, med tiden 51 timmar och fyra minuter (näst bästa svenska tid under loppets tre upplagor under 2000-talet, faktiskt), och kommer att köra helgens 100-milslopp i Bergslagen som uppladdning och genrep för en attack mot att klå den där tiden i årets Paris–Brest–Paris när det bär iväg om en dryg månad (och ja, Krister var förstås ute och cyklade när jag fick tag i honom på mobilen).

– Det vet’e tusan varför man utsätter sig för något sådant. Det är svårt att säga. Men jag har hållit på och tränat hela livet ,mer eller mindre, och har nästan blivit lite beroende av det. Jag sprang mycket förr (2.30.28 från Berlin 1989 gör Krister till distriktets tolfte bäste maratonlöpare genom tiderna), men fick ont i ryggen och tvingades sluta. Då passade det bra att börja cykla. Även om jag cyklat en hel del tidigare, till vardags och mountainbike för träning, så köpte jag min första racercykel för fem–sex år sedan. Och sedan blev det Paris–Brest–Paris av bara farten, säger Jönsson till Konditionsbloggen.
Och nu gör du om det …
– Det faktiskt rätt så kul. Det är ett fint arrangemang, välordnat på alla sätt och vis. Och man träffar tusentals likasinnade människor från hela världen, det brukar vara 5 000–6 000 cyklister till start.
Det låter jobbigt med 120 mil, vad är tuffast?
– Det mentala. Att stå ut med smärtan. Det är inte många som fixar det.
Vad har du för målsättning?
– Att göra det ännu snabbare än senast. Det finns en chans, men det är mycket som ska stämma, mycket som kan hända.
51 timmar då, hur mycket sover du under loppet?
– Jag ska inte sova någonting, det är i varje fall planen. Det är en stor grej om man klarar det. Men senast sova jag en halvtimme, det behövde jag verkligen då.
I helgen värmer du upp med 100 mil med två övernattningar, rena barnleken i jämförelse …
– De här loppen brukar vara väldigt trevliga, det är väldigt socialt. Man hinner umgås mycket på kvällarna, och det är bra träningar. Jag kör alltid i den snabbaste gruppen som brukar hålla nästan 30 kilometer i timmen över 33–34 mil per dag.
En vätternrunda om dagen, drygt …
– Ja. Men Vätternrundan har jag faktiskt aldrig kört. Det är för mycket folk, för många som är ovana, så olycksrisken är för stor. Däremot har jag kört själv runt Vättern ibland.
Okej .. Hur mycket tränar du?
– När det passar och jag har tid och det är hyggligt väder. Just nu är jag nere i Askersund, på väg hem till Garphyttan. Har kört hemifrån till Laxå–Tiveden–Askersund och nu är jag på väg norrut igen. Det blir 16 mil. Ibland kör jag 30–40 mil, om jag har tid. Jag tränar nästan alltid själv, åker och tittar på naturen. Ja, jag tycker det är skönt att vara ute. Det är nog mycket det som driver mig, när jag tänker efter.

Fahlins tuffa giro: "Är svårt att äta"

Pratade med Emilia Fahlin i går, och hade en längre intervju med henne om operationen av luftvägarna (laseroperation av näsmusslorna) för två veckor sedan och comebacken i Giro d’Italia som pågår just nu i tisdagens NA, papperstidningen (som går att köpa som e-tidning på na.se). I dag avgjordes den fjärde etappen (femte, om man räknar in prologen), 103 tämligen platta kilometer med start i Pioltello och målgång i Pozzo d’Adda, strax utanför Milano. Wiggle-Honda har haft sina stjärnor långt framme under inledningen av etapploppet, men inte fått till det i spurterna. Inga pallplatser så här långt. I dag var alla det brittiska stallets toppnamn (Giorgia Bronzini, Elisa Longo Borghini, Jolien d’Hoore, Mara Abbott och Mayuko Hagiwara) med i den 69 cyklister stora tätklungan, men ingen nådde topp tio. I sammandraget är Longo Borghini kvar på femte plats och Abbott alltjämt nia. Ale Cipollinins Annalisa Cucinotta vann etappen men Boels-Dolmans Megan Guarnier toppar alltjämt sammandraget söndagens utbrytning. Fahlin rullade i mål som 92:a i dag efter att ha fullgjort sitt jobb som hjälpryttare, ligger på 87:e plats i sammandraget. Men placeringarna spelar förstås ingen roll alls för Fahlin, vars extremt viktiga uppgift i stället handlar om att se till att få fram lagkamrater, vakta utbrytningar och serva stallets stjärnor (och som blivit extra viktig sedan teamkompisarna Anna Sanchis och Audrey Cordon Ragot tvingats bryta girot med varsitt nyckelbensbrott).
– I år har jag fått en dubbel uppgift i att båda assistera våra spurtare och våra bergsspecialister. I dag hade jag som uppgift att se efter de två tjejerna vi har i toppen i totalen (Longo Borghini och Abbott), berättade Fahlin för Konditionsbloggen efter måndagens etapp.

I söndags, när det var två rejäla stigningar på programmet, assisterade hon bergsspecialisterna under den första, platta, delen av etappen och inriktade sig sedan på att överleva.
– På en sådan etapp handlar det om att ta sig igenom andra halvan och ödsla så lite energi som möjligt. Att inte gå över gränsen och avväga väldigt noga hur hårt man kör för att ta sig igenom och spara krafter till kommande dagar, säger Fahlin som hittade ett okej tempo över bergen i en 25-mannagrupp som rullade i mål knappa kvarten efter täten.
Och det är inte bara berg, tio etapper på lika många dagar och taktiskt rävspel som ska bemästras. Det är dessutom hyfsat varmt i Italien just nu.
– 38 grader och gassande sol och nästan fyra timmars cykling i går (läs: i söndags) och 3,5 timmar i dag (läs: i går; och för den delen tre timmar i dag, tisdag). Då är det viktigt att fylla på med energi. Det är svårt att äta när det är så himla varmt, men drycken är allra viktigast, och att få i sig salter och sådant, säger Fahlin.
Hur har kroppen fungerat efter uppehållet?
– Det är tufft att vara tillbaka, det är en månad sedan jag tävlade sist och det har inte blivit så mycket träning heller. Det känns att man får ta i, men det har fungerat rätt så bra med tanke på hur dåligt förberedd jag var. Prologen gick ju riktigt bra, säger Fahlin som blev 30:e där, bara tio sekunder från segern i det platta tvåkilometerstempot.
– Jag gillar den typen av tävlingar, och det hade kunnat gå ännu mycket bättre om jag hade kunnat förbereda mig. Men sportdirektören (Egon van Kessel) var nöjd och glad och tyckte det såg lovande ut, och det var kul att höra. Framför allt med tanke på hur uppladdningen sett ut.

Girot fortsätter med tre bergsetapper onsdag, torsdag och fredag, ett individuellt tempolopp på lördag (som för några år sedan hade passat Fahlin som hand i handske; nu är det mer osäkert hur hårt hon orkar plåga sig över 21 kilometer) och avslutas med den grymma klättringen till Varzo på söndag.
Därefter blir Fahlin kvar i de italienska bergen, i Livigno närmare bestämt, för en omgång med grundträning som ska ge en boost inför andra halvan av säsongen, som inleds med damernas endagsversion av Tour de France den 26 juli och tyska världscup­deltävlingen Sparkassen Giro helgen därpå, och där höjdpunkten är Vårgårda världscupdeltävling (dit är Fahlin dock ännu inte uttagen) och VM i Richmond, USA, i september.

Tillägg (det hände ju en del andra saker under tisdagen också, inlägget uppdaterat vid 22.30-tiden):
** Louise Wiker (Hällefors nyblivna friidrotts-VM-löpare) och Josefin Gerdevåg (KFUM Örebros långloppsräv) gjorde upp över 5 000 meter i Huddinge AIS-arrangemanget Hr Anders Triple Run Bonanza på Källbrinks IP på tisdagskvällen. Någon resultatlista har jag ännu inte sett röken av, men Gerdevåg drämde i varje fall till med ett nytt flott personligt rekord enligt tränaren Mikael Kroon. Slipade 22 sekunder på sin gamla tid när hon sprang in på 17.05,17 (månadsgamla 17.27,0 fick stryka på foten). Tiden tar henne från fjärde till andra plats i distriktet genom tiderna, förbi Mikaela Kemppis 17.25,46 och Linda Ströms 17.13,28 och nu är Gerdevåg ”bara” 17 sekunder bakom Karin Forsbergs 16.48,45. Får återkomma till hur det gick för Wiker när resultatlistan ramlar in. Perset var dessutom Gerdevågs tredje på fyra dagar efter lördagens 3 000-meterspers och söndagens 1 500-metersdito. ”Med lite trötthet efter helgens tuffa lopp och nattjobb i natt i vårdens tjänst blev kapningen ändå 22 sekunder. Starkt jobbat”, skriver tränare Kroon på facebook.
** Andrea Svensson tog en topp tio-placering på junior-VM i dag. Det skrev jag om här.

Wiker till VM, stålkvinnan till Hawaii, Garphyttekille spöade Northug, Fahlins näsoperation och mitt monstertest

Två veckors semester gav 287 olästa mejl. De är avklarade. Men det var det lilla. Att tugga sig ikapp allt som hänt i konditionsidrottslänet under semestern tog betydligt längre tid. Här är något av allt jag (och ni?) missat de senaste 15 dagarna. Håll till godo och tipsa mig om jag missat något väsentligt!

Löpning.
Friidrotts-VM:
Först och främst: Hälleforslöparen Louise Wiker är uttagen till VM. Det har kollegorna skrivit om här. Hur stort är det här? När hade länet senast en löpare i friidrotts-VM?!
Viby marathon: Två präktiga banrekord av Erik Anfält (Örebros egen landslagsman i maraton) och Huddinges Kajsa Berg (som tagit två EM-guld och ett VM-silver på 100 kilometer) i hettan i lördags. 2.36.16 respektive 2.50.12 (de båda vinnarna var också de enda som tog sig under tre timmar; Patrik Johansson herrtvåa på 3.03.38). Maria Eriksson, Start, knep damernas DM-guld på 3.33.43, drygt nio minuter före Emma Ardland, Örebro AIK, som var enda andra länsdamen till start (något DM-brons delades därmed inte ut). På herrsidan tog Thomas Fridh, Stocksäter, DM-bronset bakom Anfält och Johansson (totalt delades dessutom åtta veteran-DM-guld ut). Anfält klättrade i och med segern upp på femte plats i långloppscupen (det var hans blott andra start för året). Av topp tio-löparna i sammandraget var det bara Anfält och Maria Eriksson, som gick upp på andra plats bakom Mikaela Kemppi i cupen, som ställde upp. Lågsäsongen fortsätter, och nästa deltävling i cupen är Dalenrundan den 26 juli.
Jordgubbslunken: Näej, den här upplagan kom ingen av snabbspringare från länet till start. Värmland dominerade totalt i loppet som springs i Rudskoga, några kilometer på andra sidan länsgränsen.
Hyttloppet: Peter Wiker, Hällerfors, och Åsa Höög, Kumla, försvarade sina fjolårssegrar i Granbergsdal. Höög dessutom på en betydligt bättre tid än i fjol. Med 35.24 hade hon bara fem herrar framför sig i mål (och över tre minuter bak till andra dam över knappt nio kilometer).
Världsungdomsspelen: Är ju inte bara en fest för ungdomar. Utan också för veteraner, som Erika Bergentz. I lördagens 1 500-meterslopp bommade hon det 30 år gamla svenska rekordet över 1 500 meter i K40-klassen med åtta sekunder (i mål på 4.40,83), men på söndagen tog hon revansch över 800 meter och klådde Katarina Wikanders sju år gamla svenska rekord på 2.18,43 med över 1,5 sekunder när hon löpte in på 2.16.83. Sonen Wilhelm Bergentz, 12, visade att farten sitter i generna när han klådde morsans tid och blev bäste svensk i P13-klassen på 4.39,61 över 1 500 meter. Även Josefin Gerdevåg gjorde riktigt bra resultat. Mosade sitt personliga rekord på 3 000 meter med 17 sekunder (!) när hon sprang in på 9.38,85, vilket gör henne till näst snabbast i distriktet genom tiderna bakom Ann Sundström. Dan därpå följde hon upp med ett pers även på halva distansen, 4.32,78 (”Långsam öppning blixtrande avslutning för att vara marathonlöpare”, twittrade tränaren Mikael Kroon). Dessutom gjorde Tim Sundström sommarens, och karriärens, tredje 1 500-meterslopp under 3.50 (den här gången med 18 hundradelars marginal), när han blev bäste svensk på 3.49,82.

Orientering.
Sprint-SM: Avgjordes under SM-veckan i Sundsvall, men blev ingen fest för länsdeltagarna, direkt. Inga lag till start i mixedsprintstafetten. VM-löparen Martin Regborn nia, Josefine Höög 15:e och ex-juniorlandslagsmannen Oskar Regborn 19:e individuellt. ”Bra första halva i dag, något sämre andra del och hjärnsläpp till sista. Besviken nia. Hade hoppats på mer”, twittrade Regborn som låg trea efter sju av 18 kontroller men sedan tappade successivt och la bort halvminuten till den avslutande kontrollen.
Junior-VMTisarens Andrea Svensson missade ju SM-veckan (både sprinten och orienteringsskyttet, där hon är världens bästa junior) eftersom JVM drog igång i Norge i går. Ingen större succé i sprinten (43:a, 2.44 efter), men i dagens medeldistanskval kvalade hon lätt vidare till morgondagens final.
Annars? Nja, det har förstås sprungits en hel del. Typ Idre tredagars, 3+3 i Sälen och Eskilstuna weekend. Men mer bredd än elit, om man säger så.

Triathlon.
Långdistans-VM: Har det rapporteras en hel del om på na.se. Morgan Pätsi tvingades bryta, men doldisen Cecilia Jessen tog guld i D30-klassen.
Nice ironman: Noras stålkvinna Lotta Nilsson, 50, kvalade för första gången in till ironman-VM på Hawaii genom att fullständigt krossa alla konkurrenter i D50-klassen (och hon var 17:e snabbast av alla damer i hela tävlingen). Lotta simmade snabbast av alla, cyklade snabbast av alla och vann med över en halvtimmes marginal utan att behöva ta ut sig i löpningen (4.17.28 över det avslutande maratonloppet). Däremot missade hennes dotter Bibben Nordblom chansen att kvala in till ett tredje ironman-VM i rad. Bibben ledde U24-klassen stort efter simningen, men tappade nio minuter i cyklingen och var i det läget tre minuter bakom Valetnine Filleul. I löpningen tappade hon ännu mer tid, och var till slut 14 från segern och biljetten till Hawaii.
Utmaningen: Andreas Peterson och Therese Carlsson vann årets upplaga av sprinttävlingen i Nora med stora marginaler (43 respektive 90 sekunder). Skidåkaren Olivia Hansson visade att lungor och hjärta funkar oavsett sport när hon tog en sjundeplats, mindre än tre minuter bakom. Se NA:s webbteve här.

Rullskidor.
SM: Trist nog kom inga lokala åkare till start.
Moto eagle tour: Har inte haft någon deltävling under min semester, faktiskt.
Inge Bråten memorialBåde Kopparbergs Bill Impola (trea) och Garphyttans/Vedevågs Filip Danielsson (tia) besegrade Petter Northug (!) över 20 kilometer fristil. Jack Impola fick däremot ge sig i spurten. Calle Halfvarsson vann tävlingen mer än en minut före tvåan (oklart hur långt före trean Bill, några tider har mig veterligen inte publicerats).

Cykel:
Giro d’Italia: Emilia Fahlin har genomgått en näsoperation (vidgade luftvägarna med en laseroperation för att slippa fler bihåleinflammationer) och gjort comeback – och succé direkt. I prologen i Giro d’Italia i fredags var hon bara tio sekunder från etappsegern över ett två kilometer platt tempolopp. Fahlin slutade på 30:e plats av 148 startande, och var näst bäst av åkarna i sitt brittiska lag Wiggle-Honda. Därefter har hon fått rikta in sig på sitt ordinarie jobb som hjälpryttare åt stallet stjärnor, som dock inte lyckats nå några pallplaceringar på de tre inledande etapperna. Däremot ligger både Elisa Longo Borghini (femma, 13 sekunder bakom totalledaren Megan Guarnier) och Mara Abbott (nia, 37 bakom) bra med i sammandraget inför de sex etapper som återstår. Mycket mer om Fahlin på bloggen i morgon.
Seniorcupen: Adam Axelsson blev tvåa i båda helgens deltävlingar och drygade ut sin ledning i sammandraget rejält. På lördagen fick Kumla­cyklisten ge sig i en spurtuppgörelse mot Per Jørstad, CK Lunedi, i 28 kilometer långa Södra Hestra Sparbank GP i småländska Burseryd. På söndagen vann Axelsson klungspurten bakom utbrytaren Mattias Lundqvist, Aktivus SC, i 90 kilometer långa Västboloppet. Även David Klasson, klubbkompis till Axelsson i Örebrocyklisterna, lyckades gå med klungan båda dagarna och körde i mål på 22:a respektive åttonde plats (och Jade Cleveland var med i klungan som 16:e man på lördagen). På måndagen flög Axelsson, som främst satsar på karriären som skridskoåkare, till tyska Inzell för ett tio dagar långt isläger.
SM? Näe, det var ju klent med lokalt deltagande både på riktiga SM på Sollerön och på kortdistans-SM under SM-veckan i Sundsvall.
Mountainbike: Inga Sverigecupetävlingar att rapportera från, men Grythyttans Fredrik Berg fortsätter prestera riktigt bra cykellopp. Var senast sexa i Mörksuggejakten i lördags. Skriver underhållande om det hela på sin blogg.

Simning:
Vansbrosimningen: Inga riktigt framskjutna placeringar för de lokala simmarna, men däremot klarade Frank Kiereck sitt mål att genomföra klassikern under 24 timmar. (Däremot väldigt konstigt att han i förhandsartikeln sa att ”vad jag vet har ingen klarat av det här tidigare”, vilket förstås är helt fel. Ganska många har klarat det tidigare, och några få under väldigt mycket tuffare betingelser. Som Andreas Lindén.)

Multisport:
Åre extreme challenge: Kollegorna har skrivit fint om Danny Hallméns hjälpsamhet här.

Egen träning:
Tja, någon egen tävling blev det faktiskt inte under semestern. Var en vecka på Mallorca och hade tänkt ställa upp i säsongens tredje deltävling i den baleariska cupen i vertikala kilometer-löpning (alltså en relativt kort löptävling med minst 1 000 höjdmeters stigning), som avgjordes med start i pittoreska kustbyn Deià och mål på bergstoppen Teix. Anmälningsavgiften var modesta 15 euro, men problemet var att man behövde ha spansk tävlingslicens för att få ställa upp, och det skulle ha gått på över 100 euro. Så, i stället för att springa tävlingen ställde jag klockan på 6.00, tog hyrbilen till Deià och sprang tävlingsbanan före tävlingen (där förste löpare gick iväg 9.30). Klockade mig själv och mötte och hejade sedan på de 103 tävlingslöparna på vägen ned. En trevlig utflykt, även om tävlingsbanan inte var riktigt vad jag hade väntat mig (förannonserat var 5,6 kilometer, men faktum är att den var 8,3 med ett nästan tre kilometer långt platt/sluttande parti mellan de första 850 höjdmeterna och den avslutande bergsknallen; se höjdkurvan nedan). Sprang den på 1.35, vilket hade gett en 83:e-plats i tävlingen (hade nog kunnat pressa ur lite till om det verkligen varit tävling och jag inte kört två timmar löpning/benstyrka på gymmet kvällen innan). Vinnaren Juan Navarro Moreno i mål på övermänskliga 55.52 (totalt fyra löpare gick under timmen) i den redan vid den tidiga timmen över 30-gradiga värmen). Totalt blev det tre bergslöpningar, tre stadslöpningar, två vandringar, två gympass och tre simvändor under veckan på Mallis.
Väl hemma igen körde jag i fredags ett genrep inför Lurs backyard ultra. Körde på samma upplägg, med start varje timme, för att testa tempo och matintag och hitta eventuella problem. Gjorde testet tuffare än loppet kommer att vara (6,9 istället för 6,3 kilometer per timme, 115 höjdmeter per timme i stället för en rätt platt bana, stekande sol och 27 grader i skuggan i stället för betydligt trevligare väder [hoppas jag]). Sprang åtta timmar (55,79 kilometer) och kände att jag kunde ha fortsatt en bra stund till. Magen fungerade rätt fint, pannkakorna satt som en smäck, och enda problemet var väl egentligen att det blev ganska långtråkigt att springa själv. Men i Lur kommer jag förstås att ha sällskap (och kanske ska jag frångå mina principer och stoppa hörlurar i öronen; vi får se). Väldigt positivt hur som helst att benen håller! Jag firade det hela med att punktera racercykeln på lördagen och 2,5 timmars monsterträning i vräksol på söndagen. Så är man redo att börja jobba igen!

Höjdkurvan i vertikala kilometern Deià–Teix, fotot på mig har Maria Åström tagit.
Höjdkurvan i vertikala kilometern Deià–Teix, fotot på mig har Maria Åström tagit.

 

Helgens höjdare – och Fahlin berättar om säsongsinledningen

1. Cyklingens Europapremiär.

Almanackan visar februari, och äntligen drar cykelsäsongen igång på allvar. Vårklassikerna drar igång med den 70:e upplagan av Omloop Het Nieuwsblad, som till stora delar utnyttjar samma bana som storloppet Flandern runt om en månad och är en liten mjukstart inför de riktigt stora vårloppen. På herrsidan radar namn som Wiggins, Chavanel, Boonen, Gilbert och Kristoff upp sig på startlinjen strax utanför Gent. Och bland damerna finns det mesta av det bästa på plats med Armistead, Johansson, Bronzini, Brennaur och van der Breggen (men ingen Marianne Vos) i spetsen. Och så Örebros enda proffscyklist Emilia Fahlin, som verkar ha en riktigt stark ställning i det lag Wiggle-Hondas nye sportdirektör Egon van Kessel håller på att matcha ihop. Wiggle, som haft teambuildingläger i Belgien senaste veckan, kör samma startsexa som i Tour of Qatar för ett par veckor sedan, men eftersom stallen får ställa upp med sex cyklister i just den här tävlingen får även regerande japanska linje- och tempomästaren Mayuko Hagiwara och brittiska påläggskalven Danielle King plats i laget. Jag chattade lite med Fahlin tidigare i dag, och hon berättade att hon fått klart med en rad tävlingar framöver.

”Jag blir kvar här nere och kör Le Samyn den 4 mars och Tielt-Winge 8 mars, och sedan drar vi vidare till Holland veckan efter och kör två tävlingar av Drenthe, den 12 mars (Molecaten Drentse Acht van Westerveld) och världscuppremiären den 14 mars (Ronde van Drenthe). Sedan blir det Gent-Wevelgem den 28 mars. Efter det spikas laget för Flandern runt och likaså aprils tävlingsprogram”, skriver Fahlin till Konditionsbloggen.

2. Tjejvasan.

I fjol vann gjorde Karlslunds Kristina Roberto sitt livs lopp när hon slutade femma i Tjejvasan och var med i bronsstriden långt in på upploppet i Mora. Var bara en sekund från tredjeplatsen. Och ska man lita på Robertos utvecklingskurva kan det bli pallen i dag. Den har nämligen varit spikrak, sedan hon köpte sina första längdskidor några veckor före Tjejvasan 2008. Då blev hon 159:a, året därpå 63:a, sedan 32:a, 20:e, 23:a, sjua och femma (i Vasaloppet är hennes utveckling 82-29-21-21-7; 2012 var året då hon inte tog kliv framåt i resultatlistorna vilket förstås berodde på att det inte var ett mästerskapsår och att därför var vassare konkurrens). I år slipper Roberto fjolårssegraren Sofia Bleckur, som visst ska köra en annan tremil i klassisk stil i Dalarna på lördagen, men i övrigt ställer fjolårets topp tio 18 upp mangrant sånär som på junioren Sofia Henriksson som är tillbaka efter handskadan som gjorde att hon missade JVM men som ändå väljer att stå över lördagens tävling. Från Garphyttan ställer Olivia Hansson (47:a i fjol) upp, och totalt finns 329 länsåkare bland de 10 000 anmälda. Starten går 9.00, och loppet sänds i SVT play.

Redan i dag, fredag, kördes första Vasaloppsdistansen, Kortvasan. Och stämmer resultatlistan tog en 18-årig örebroare en skrällartad andraplats. Stina Götvall, som jag måste erkänna att jag aldrig hört talas om, står noterad för tiden 1.41.31 i resultatlistan, endast slagen av Strömsnästalangen Olivia Alm. Jag vet inte om det stämmer, men i sådana fall är det en jätteprestation av denna Götvall. På herrsidan satte Jimmie Johnsson sig i respekt på Vasagatan i Mora när han spurtade ned norske veteranen Ivar Tveiten och bröderna Tynell.

På söndag och måndag körs Öppet spår.

3. Löpning – inne och ute.

Skrev redan i går en hel del inför Erik Anfälts rekordförsök i Kiel och inför junior-SM i friidrott. Det hittar ni här. För de som hellre löper med karta är det äntligen dags för säsongspremiär. På fredagskvällen drog Panvåren igång nere i Kristianstad, och bland de lokala löparna på startlinjen fanns Tisarens juniorlandslagslöpare Andrea Svensson, som gjorde sin första start i den äldre juniorklassen (hon gick från D18 till D20 vid årsskiftet) och genast visade vart skåpet ska stå. Vann den 5,8 kilometer långa nattetappen med tolv sekunders marginal. Dessutom kammade KFUM Örebros Erik Jansson hem herrklassen. Helgen fortsätter med medeldistans på lördagen och långdistans på söndagen.