Fahlin inför VM-guldjakten: "Allt måste fall på plats"

17.30 i eftermiddag smäller det. Eller ja, rättare sagt 11.57 eftersom Wiggle-Honda går ut som tionde av de tretton lagen. Men 17.30 drar hur som helst damernas lagtempo vid cykel-VM i Richmond, USA, igång (Viasat sänder) och Emilia Fahlin jagar historia. Skulle hennes Wiggle-Honda ta medalj blir hon den 15:e svenska landsvägscyklisten genom tiderna att ta en VM-medalj. Det är fjärde gången som lagtempot på VM körs med proffsstall istället för landslag, och Velocio, som tidigare hette Specialized–Lululemon har vunnit tre år i rad (2012 körde Fahlin för stallet, men blev inte uttagen till lagtempot). Wiggle-Honda var sexa 2013 (bara Danielle King är kvar i laget sedan dess) men tackade nej till inbjudan i fjol; Fahlin var 13:e i lagtempot 2013 med Hitec products, hennes hittills enda VM-lagtempo. Konditionsbloggen ringde upp Fahlin i USA för att höra hur uppladdningen inför VM-starten sett ut.

– De första dagarna försökte vi mest komma i ordning med tidsomställningen (sex timmar jämfört med Sverige), ställa om och få ett par bra träningar. Sedan har vi kollat på banan, kört den några gånger och gått igenom de viktigaste partierna. Vissa delar är svåra att kolla på eftersom de går inne i stadskärnan med stoppljus och enkelriktade gator. Men på de sista 20 kilometerna av banan, som går ut mot där vi bor, har det gått bra att träna och där har vi kört våra intervaller och tränat på lagtempokörning, finslipat teknik och fart. Vi har haft tre bra kvalitativa pass på tempocyklarna i formation och med utrustning, där vi provat att köra på i tävlingsfart. Det har varit värdefullt för oss att vara här tidigt eftersom vi till skillnad från många av de andra lagen inte haft något läger tidigare under säsongen. Det här har varit viktigt för att vi överhuvudtaget ska ha en chans, säger Fahlin till Konditionsbloggen
Hur ser konkurrensen ut?
– Det finns fyra förhandsfavoriter i Velocio som vunnit de tre senaste åren, Orica (utan Emma Johansson i laget) som har tagit medalj tre år i rad, Rabobank som vann lagtempot i världscupen i Vårgårda och Boels Dolmans som var trea i Vårgårda. Men det är väldigt öppet, tidsavstånden var små i Vårgårda och det är en snabb bana där varje sekund blir viktig. Totalt är det nog sex–sju lag som har medaljchans. Faller allt på plats så kan vi vara med där uppe. Vi har åkt hit med tanken att ta en medalj, men för det krävs att vi har vår allra bästa dag. För oss finns inga marginaler, allt måste falla på plats.
Hur är banan?
– Det är som tre partier. Första delen av banan är rakt in till centrum av Richmond. Där finns ett par små kullar, men det är en snabb inledning. Genom staden är det lite mer tekniskt men med stora fina kurvor eftersom det är så stora vägar. Där går det himla snabbt eftersom det är lätt utför. Ut ur stan, på avslutningsvarvet, finns det ett par backar, men det är inga jättebackar utan lite upp och ned. Sammantaget är det en ganska snabb bana där det går lätt utför hela tiden mellan backarna. Det finns också ett litet tekniskt parti genom en nationalpark där det blir viktigt att hålla ihop laget. Man kan tappa både tid och åkare om man inte kör smart där. Sedan är det tre tuffa kilometer på slutet med en avslutande stigning. Det blir en nyckel att få med sig fart i den backen och ha fyra tjejer med över mållinjen. Den backen börjar 1 400 meter före mållinjen och är 700 meter lång, och man kan tappa ganska mycket tid där om man sätter fel tempo.
Hur ser taktiken ut?
– Vi har försökt prata igenom alla scenarion, men det är svårt att förbereda sig på allt. Grundtanken är att Elisa, som är stark uppför, ska ta förningarna i de längre backarna, och min positionsordning i gruppen är alltid efter henne, så jag kommer att få ta över på toppen av backarna och försöka driva upp farten igen, men mycket beror på vem som har en bra dag och vem som inte har det. Vi är ganska jämnstarka i laget, och vi har inte bestämt om vi ska offra någon som får ta längre förningar i början. Men om vi är sex kvar i utförslöpan inför sista backen kanske vi offrar någon där för att få med oss bra fart in. Man måste vara flexibel, allt kan hända i lagtempo, och vi har radiokommunikation med bilen bakom.
Hur långa förningar räknar ni med på den här banan?
– Normalt är väl runt 30 sekunder. Men någon som känner sig stark kanske tar en minut. Och uppför backarna kanske Elisa till och med tar 1,5 minuter. Men utför blir det automatiskt kortare, och känner sig någon som inte känner sig bra kanske bara tar tio sekunder. Det viktiga är att inte tappa fart, då är det bättre att byta snabbt eftersom man tappar mer tid på att nästa cyklist måste försöka jobba upp farten igen.

VM i landsvägscykel har körts för herrar sedan 1923 och för damer sedan 1958. Här är alla svenska medaljörer:
Susanne Ljungskog: Guld 
i linje 2002 och 2003.
Marianne Berglund: Guld 
i linje 1983.
Erik Pettersson, Gösta Pettersson Sture Pettersson, Tomas Fåglum: Guld i lagtempo 1967, 1968, 1969.
Tord Filipsson, Lennart Fagerlund, Leif Hansson, Sven-Åke Nilsson: Brons 
i lagtempo 1973.
Emma Johansson: Silver i linje 2013 och lagtempo 2014, brons i linje 2010 och 2014 och i lagtempo 2013.
Tullikke Jahre: Silver i linje 1980.
Michael Andersson: Silver tempo 1999.
Gustav Larsson: Silver 
i tempo 2009.
Madeleine Lindberg: Brons i linje 2000.
Dessutom tog Gunnar Sköld (guld 1921), Harry Snell (guld 1948), Olle Wanlund (brons 1948), Gösta Pettersson (brons 1964), Erik Pettersson (brons 1968) och Sven-Åke Nilsson (silver 1975) medaljer i linje i amatör-VM, en tävling som upphörde 1995.

Publicerat av

Jonas Brännmyr

En kommentar till “Fahlin inför VM-guldjakten: "Allt måste fall på plats"”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *