Fahlin byter stall – och Attås gör landslagsdebut

I går var hon 14 sekunder från att leda stallet till största framgången i dess historia. I dag står det klart att Emilia Fahlin, 26, lämnar brittiska Wiggle-Honda efter två framgångsrika år (som kunde ha varit ännu bättre om hon sluppit undan alla sjukdomar). Det avslöjar Fahlin själv på sitt Instagramkonto. Min känsla är att hon varit extremt uppskattad av sportdirektören Egon van Kessel, för sedan han kom in förra sommaren har hon fått åka alla stora tävlingar (och han har velat ha henne i världscuplagen även när hon inte varit helt hundra), men å andra sidan har han tydligt placerat henne i hjälpryttarfacket, och gett henne små möjligheter att ta egna chanser.
Vart Fahlin hamnar nu är oklart, men hon avslöjade för Konditionsbloggen redan för tre veckor sedan att hon gjort klart med ett team inför 2016 – utan att avslöja vilket. Min känsla var då att det handlade om en förlängning med Wiggle, men så var alltså inte fallet. Nu återstår att se om det är en hjälpryttarroll i något av topplagen eller en kaptensroll i ett lite mindre lag som lockat Fahlin. Eller något däremellan. Spännande, hur som helst.
Samtidigt bekräftar Wiggle i dag att de förlängt med sina båda italienska stjärnor, och sedan tidigare är världscuptrean Jolien d’Hoore klar för en fortsättning, plus det redan nu är klart att de värvat Emma Johansson, Amy Pieters och Lucy Garner.
Fahlin avslutar årets säsong med VM:s linjelopp på lördag, då hon kör för svenska landslaget – och för att hjälpa Johansson till ännu en VM-medalj.

Hallsbergsorienteraren Daniel Attås, 27, berättade ju om sin nya, offensiva satsning här på bloggen så sent som för två veckor sedan, och efter två framgångsrika SM-helger, med finalplatser både i lång- och medeldistans, belönar förbundskapten Håkan Carlsson honom redan nu med en landslagsplats. Snacka om att den satsning bar frukt tidigare än förväntat … Attås landslagsdebuterar redan på fredag, som en av tolv svenska herrar i Euromeeting i Estland där det då vankas sprint. På lördag följer långdistans och på söndag avslutas det hela med medeldistans. Även Martin Regborn finns med där, medan Lilian Forsgren istället kommer att springa världscupavslutningen helgen därpå. Oklart om Filip Dahlgren fått en plats dit, eller om han valt att avstå en plats i Euromeeting för att istället springa Lidingöloppet. Svaret får vi när världscuptruppen släpps (i kväll eller i morgon?).

Anfält om galna schemat: "Experimenterar med kroppen"

Well, försök att greppa det här: På 37 dagar har Erik Anfält, 39, hunnit med att vinna DM över 10 000 meterBlodomloppet,Bergslagsleden ultraNorasjön runtALJ memorial trophy (Stockholms-DM på 10 000 meter) och Tarstaborgsrundan, samt bli tvåa i Vasastafetten (både på sin sträcka och totalt med Örebro AIK) och i Sälen fjällmaraton. Åtta tuffa tävlingar på fem veckor, alltså. Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp landslagslöparen (Stockholm maraton i maj) från Örebro för att höra vad han håller på med efter helgens personliga rekord på 10 000 meter på lördagen och den överlägsna segern i Pålsboda på söndagen.

– Jag experimenterar med hur mycket kroppen tål. Benen var inte glimrande i dag (läs: i går), men det gick bra ändå. Jag tog Tarstaborgsrundan som sista hårda träningspasset inför Lidingöloppet, så nu får det bli att ta det lite lugnt i veckan, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Men åtta tävlingar på 37 dagar – och på den nivån …
– Jag kör ett test med min kropp och tränar i princip inget hårt. Mycket mängd, men inte så tufft. Och sedan går jag all-in på tävlingarna i stället. Kroppen är i bra form, vilket gjort att jag återhämtat mig fort, och jag hoppas att det håller i sig en vecka till.
Blir det lite vila efter Lidingöloppet?
– Vila? Nej, det tror jag inte, om inte kroppen säger ifrån. Jag har någon sorts plan att köra Åstadsloppet (den 10 oktober) och höstens stora mål är ju Valencia marathon (den 15 november). Men vi får se, jag tar en tävling i taget och just nu är det fullt fokus på att hitta mental och fysisk styrka till på lördag.
Vad har du för målsättning på Lidingö, då?
– Jag blir väldigt besviken om jag inte slår mina 1.49 som jag gjort på Lidingö tidigare (1.49.24 2012). Om formen är kvar kan det bli spännande. I någon sorts drömbild hoppas jag på 1.45, men då måste jag ha en kanonkänsla från start, känna att formen fortfarande är riktigt bra så jag orkar trycka på hela vägen. Då är inte den tiden någon utopi.
Det lutar åt en länsbatalj mot Filip Dahlgren och Linus Rosdal, vem är starkast av er?
– Linus är alltid duktig och Filip har gjort väldigt bra resultat på slutet. På papperet är de väldigt jämnt mellan oss, det är svårt att se vem som är vassast just nu. Det blir nog dagsformen som avgör.
Hur laddar du?
– Jag rullar lite lätt distans. Och om benen är pigga i mitten av veckan kanske jag lägger in något lätt kvalitetspass. Men inget som slår ned kroppen i källaren igen.
Okej, helgen som gick då. Hur var egentligen rekordloppet på stadion?
– Det var jäkligt skoj att gå under 32 minuter, det var målet. Tyvärr blev jag själv redan efter ett par kilometer, jag hade hoppats att vi skulle vara ett gäng som drog ihop. Det var lite synd, för jag kände hur mycket jag tjänade på att ligga och växeldra med en annan kille i början av loppet. Så det finns nog ytterligare lite mer att hämta om jag skulle hitta ett lopp med lite mer klunglöpning. Men det är ingen prio den här hösten, det jag ville var att putsa mitt pers under 32, och det fixade jag, så jag får vara nöjd.

Fahlin bommade medalj – Dahlgren brände guldläge: "Bittert" – "Vet'e fan vad som hände"

Det skiljde alltså inte mer än 14 sekunder mellan Emilia Fahlin och historieböckerna. Det var marginalen som skiljde den 26-åriga cyklisten från Örebro och hennes lagkamrater i Wiggle-Honda från bronset i lagtempot i VM i amerikanska Richmond, som hade gjort Fahlin till den sjätte svenska VM-medaljören genom tiderna på damsidan i landsvägscykling. Hela tävlingen var en nagelbitare, med dubbla sekundstrider där det växlade fram och tillbaka om både första- och tredjeplatsen. Men ändå – som Fahlin sa här på bloggen i införintervjun – var Wiggle-Honda outsiders, och allt behövde falla på plats för att laget skulle greja en medalj. I princip allt föll också på plats, vilket gjorde Fahlin ambivalent när Konditionsbloggen återigen ringde upp för att höra vilka känslor som egentligen bubblade i magen efter den där fjärdeplatsen.

– Det känns bra, men tråkigt. Vi är jättenöjda med tävlingen och en fjärdeplats är en jättebra placering för oss, men samtidigt är det den tråkigaste placeringen. Allt klaffade och på förhand var det långt ifrån självklart att vi skulle vara med så långt framme. Vi gjorde allt vi kunde. Men det är ändå jäkla bittert när det skiljer så lite. Vi kramade om varandra efteråt, sa: ”Bra kört.” Men vi var inte direkt skitnöjda, det var inget jubel, inga jätteleenden, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur upplevde du tävlingen?
– Det var tufft. Det gick jäkla fort under första halvan, där vi hade rätt mycket medvind. Sedan mycket tyngre de sista tio–tolv kilometerna, när vi vände runt och åkte norrut, in i motvinden. Det var annorlunda förhållanden, det hade inte blåst på det sättet under någon av dagarna när vi provat banan, och det gjorde det tungåkt. Två av våra cyklister (Audrey Cordon-Ragot och Danielle King) fick slita väldigt hårt där, och de fick stå över flera förningar. Vi tappade lite för mycket på den delen och hade inte tillräckligt med kraft kvar i slutet. I ett önskescenario hade alla sex haft lite mer kraft lite längre, det kanske var där vi tappade lite mot Rabobank. Med fem kilometer kvar tappade vi första tjejen (Cordon-Ragot) och ett par kilometer kvar åkte femte tjejen (King) av. Då var det bara att bita sig fast i sista backen eftersom tiden tas på fjärde cyklisten.
Rabobank startade bakom er, hade de fördel av att gå på era tider? Hade det slutat annorlunda om ni startat efter?
– Nej, vi hade tillgång till radiokommunikation med ledarbilen och fick baktider hela tiden. Vi hörde när det var tio kilometer kvar att vi bara var två sekunder efter, och hade hela tiden koll på läget. Vi visste att vi körde för medalj och vad som krävdes. Men man kan inte göra mer än att köra på, fokusera på sin egen tävling. Man kan inte fullgasa för tidigt, för då tappar man åkare. Det gäller ändå att göra sitt eget lopp, och det fanns inget vi skulle ha ändrat på. I slutet gäller det ändå bara att tömma alla krafter man har.
Fyra i VM – hur rankar du det i karriären?
– Om man tänker efter så har det varit grymt kul att få vara med på den här resan, att få köra för medalj i ett lagtempo. En häftig situation jag aldrig varit i tidigare. Och jag kan säga att det var nervöst i morse.
Linjelopp på lördag, hur laddar du för det?
– Jag har precis förflyttat mig till andra sidan stan, från Wiggles hotell till svenskhotellet. Checkat in och ätit lunch. I eftermiddag ska jag trampa ur benen och få massage, och i morgon blir det lugnt. Sedan blir det ett par träningsdagar, någon långtur och någon intervallträning för att hålla igång kroppen. Sedan hoppas man få superkompensation sista dagarna. På torsdag är det officiell träning med avstängda vägar, så då kan man kika på banan i sin helhet. Sedan är det bara att försöka hitta den perfekta formen.

I orienterings-SM blev det inte heller på söndagen några medaljer för länslöparna – och därmed slutade höstens båda SM-helger med en ynka pallplats (Filip Dahlgrens brons i långdistans förra helgen) över 16 klasser (herrar, damer, H20, D20, H18 och D18 i medel- och långdistans, herrar, damer, herrjuniorer och damjuniorer i stafett). Men det kunde blivit ännu en medalj – ja, ett guld – för Garphyttelöparen Dahlgren på söndagen. Efter finfint förarbete av Lidingölagkompisarna Mårten Boström och Fredrik Bakkman (tidigare Johansson) släpptes Dahlgren nämligen i väg i ledning med över två minuter på den sista sträckan av SM-stafetten. Redan till tredje kontrollen gjorde Dahlgren dock en grov bom – tappade enligt Winsplits beräkningar nästan 3,5 minuter – och var ett tag nere på åttonde plats. Räddade till sjätte i mål, men var 4.35 från guldet (som Göteborg-Majorna tog efter briljant slutsträckelöpning av Johan Runesson) och 2.16 från pallen. Dahlgren hade bara 17:e bästa löptid på sistasträckan, och tappade 6.39 mot Runesson. Garphyttekillen var förstås inte nöjd när Konditionsbloggen ringde upp för att höra vad som hände.

– En ganska grov groda, men det vet’e fan vad som hände, egentligen. Jag kom väl inte riktigt överens med kartritaren. Nej, jag förstår inte hur jag gjorde misstaget. Det var ett parallellfel, jag läste en höjd som en annan och fick inte ihop det. Jag var helt övertygad om att jag hade orienterat rätt. Därför hade jag extra svårt att läsa in mig igen, för jag hade verkligen fått det att stämma bra. Det gick mycket tid innan jag var tillbaka på banan igen, säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
Blev du stressad när de andra löparna dök upp?
– Nej, grejen är att jag var lugn, bockade av objekten och höll mig till planen. Om man gör misstag är det ofta för att man är lite stressad i sitt agerande, att man springer utan plan. Men så var det absolut inte. Jag höll mig lugn, även när de andra lagen dök upp, jag såg ju att de passerade när jag försökte reda ut vad som hänt.
Truppen till världscupfinalen tas ut i början av veckan, tror du på en plats där?
– Det är svårt att säga. Det återstår att se.
Det är Euromeeting nästa helg för landslagslöparna som inte kommer med till världscupfinalen, lockar det?
– Nej, Lidingöloppet lockar mer. Jag kommer att springa där istället. Det har varit ganska tufft med två SM-helger i rad nu. Jag har ju precis fått igång kroppen efter problemen jag hade under vintern och våren, och det gäller att vara försiktig.

Örebros VM-sprinter Martin Regborn hade tolfte bästa tid på sistasträckan i herrstafetten, var nästan två minuter snabbare än Dahlgren, och sprang upp sitt Hagaby från 28:e till 20:e plats. Tisaren slutade på 28:e plats. På damsidan tog Uppsalaklubben OK Linné guldet. Tisaren var sjua inför sista sträckan, men VM-löparen Lilian Forsgren glömde ta på sig GPS-sändaren och laget blev diskat. I stället blev Hagaby, med Beata Falk – som la av med elitorienteringen efter VM 2010 – på sistasträckan, bästa länslag på elfte plats. Gustav Hindér i Tisarens herrjuniorlag gjorde en brutal förstasträcka och växlade i en över tre minuter stor ledning, men lagkompisarna tappade 14 minuter och åtta placeringar.

Vid veteran-SM i Surahammar, som på söndagen avslutades med långdistans, tog Tisarens Lars-Åke Wall guld i H65 – hans andra titel på två dagar – medan KFUM Örebros Calle Olsson tog silver i H35 och Lindebygdens Asta Sjöberg brons i D75.

Marcus Jansson, Garphyttecyklisten som dominerat svensk mountainbikeorientering den här säsongen, gjorde precis vad som krävdes för att säkra segern i den svenska mtbo-cupen när han tog andraplatsen bakom Attundas Anders Frisk i finalen i Karlstad på söndagen. Jansson ledde masstarten vid den 27:e av de 28 kontrollerna, men fick släppa Frisk i spurten och var sex sekunder bakom i mål. Janssons fabror, Thomas Jansson, 51, var trea i mål bara tolv sekunder bakom Frisk, och klättrade till sjätte plats i sammandraget.
Djerfs Erics Olsson vann D20-klassen men fick nöja sig med andra plats totalt i cupen, mycket på grund av att hon ställde upp i sin egen åldersklass (D16) i SM, som räknades som tre deltävlingar. Ändå starkt av 15-åringen att vara Sveriges näst bästa D20-cyklist – och dessutom tog hon ju EM-silver i stafett i D20-klassen i somras.

Erik Anfält, 39, har haft en mäktig dubbelhelg med personligt rekord på 10 000 meter vid ALJ memorial trophy (tillika Stockholms-DM) på Stockholms stadion på lördagen (31.44,37 är bästa tiden av en löpare i distriktet på 18 år, sedan Nicklas Källméns 31.33,57 1997, och den för upp Anfält på 17:e plats på den svenska årsbästalistan) och överlägsen seger i Tarstaborgsrundan på söndagen.
I den förstnämnda noterades en hel del fina resultat av länslöpare. Mattias Nätterlund sprang på 33.12,11, Fredrik Johnsson på 35.03,34 och Andreas Ingberg på 36.32,74. Men det var Anfält som dominerade från start till mål, och i den officiella rapporten skriver arrangörerna (Spårvägens FK): ”De första fyra kilometerna delade han och Daniel Lund på farthållningen, men sedan var det Erik som fortsatte mata på 76-rundor. Kilometerna avverkades på 3.13–3.07–3.09–3.12–3.11–3.12–3.11–3.11–3.12–3.07. Halvorna 15.52,0 – 15.52,4!”
I Tarstaborgsrundan, som på grund av översvämningskatastrofen avgjordes över tre varv i ett 2,5 kilometer långt elljusspår, vann Anfält med nästan två minuters marginal till Jonas Rosengren – 25.02 mot 26.58 på 39- respektive 42-åringarna. 16-årige Stocksäterlöparen Mikel Welday knep tredjeplatsen, dryga minuten bakom Rosengren, efter att ha spurtat ned Peter Edholm med sekundmarginal.
Mikaela Kemppi mötte bra motstånd och vann ”bara” med 23 sekunders marginal till Kumlas Åsa Höög. Erika Lech trea, mindre än minuten bakom.
Anfält har ju kommit igång med poängplockandet i långloppscupen sent den här säsongen, men är nu uppe på tredje plats i sammandraget och har, tack vare regeln att man bara får räkna tio tävlingar, alla möjligheter att knipa slutsegern. Kemppi har i praktiken säkrat damsegern med 62 poäng av 72 möjliga poäng, men i teorin kan fortfarande Maria Eriksson, Gabriella Eliasson, Josefin Gerdevåg, Edita Martuseviciute, Antje Torstensson, Erika Lech och Åsa Höög gå förbi. Men då krävs i princip att någon av dem vinner samtliga sju deltävlingar som är kvar och därmed rafsar in de 46 poängen som finns kvar att göra upp om. Tämligen osannolikt, alltså.
Nästa deltävling är Karlslundsloppet lördagen den 3 oktober.

Lars Hagstedt, ende länslöparen i årets Black river run, klev av efter 112,7 i det 160,9 kilometer (100 miles) långa loppet. Han hade då hållit på i 20 timmar och 37 minuter, räknat från starten vid tiotiden på lördagsmorgonen tills han fick nog vid 6.37 på söndagen. Hemmalöparen Niklas Holmström var först i mål efter 16 timmar, 31 minuter och 22 sekunder, över en timme innan någon annan dök upp vid målet.

Gustav Hindér, Martin Särnbrink och Sebastian Agerhäll fixade en niondeplats åt Tisarens herrjuniorer i SM-stafetten. Foto: Torbjörn Andrén
Gustav Hindér, Martin Särnbrink och Sebastian Agerhäll fixade en niondeplats åt Tisarens herrjuniorer i SM-stafetten. Foto: Torbjörn Andrén

 

Dahlgrens jättebom, i GPS-sändningen från loppet. Den gröna svansen är fem minuter lång. Faksimil: Svenska orienteringsförbundet
Dahlgrens jättebom, i GPS-sändningen från loppet. Den gröna svansen är fem minuter lång. Faksimil: Svenska orienteringsförbundet

Fahlin inför VM-guldjakten: "Allt måste fall på plats"

17.30 i eftermiddag smäller det. Eller ja, rättare sagt 11.57 eftersom Wiggle-Honda går ut som tionde av de tretton lagen. Men 17.30 drar hur som helst damernas lagtempo vid cykel-VM i Richmond, USA, igång (Viasat sänder) och Emilia Fahlin jagar historia. Skulle hennes Wiggle-Honda ta medalj blir hon den 15:e svenska landsvägscyklisten genom tiderna att ta en VM-medalj. Det är fjärde gången som lagtempot på VM körs med proffsstall istället för landslag, och Velocio, som tidigare hette Specialized–Lululemon har vunnit tre år i rad (2012 körde Fahlin för stallet, men blev inte uttagen till lagtempot). Wiggle-Honda var sexa 2013 (bara Danielle King är kvar i laget sedan dess) men tackade nej till inbjudan i fjol; Fahlin var 13:e i lagtempot 2013 med Hitec products, hennes hittills enda VM-lagtempo. Konditionsbloggen ringde upp Fahlin i USA för att höra hur uppladdningen inför VM-starten sett ut.

– De första dagarna försökte vi mest komma i ordning med tidsomställningen (sex timmar jämfört med Sverige), ställa om och få ett par bra träningar. Sedan har vi kollat på banan, kört den några gånger och gått igenom de viktigaste partierna. Vissa delar är svåra att kolla på eftersom de går inne i stadskärnan med stoppljus och enkelriktade gator. Men på de sista 20 kilometerna av banan, som går ut mot där vi bor, har det gått bra att träna och där har vi kört våra intervaller och tränat på lagtempokörning, finslipat teknik och fart. Vi har haft tre bra kvalitativa pass på tempocyklarna i formation och med utrustning, där vi provat att köra på i tävlingsfart. Det har varit värdefullt för oss att vara här tidigt eftersom vi till skillnad från många av de andra lagen inte haft något läger tidigare under säsongen. Det här har varit viktigt för att vi överhuvudtaget ska ha en chans, säger Fahlin till Konditionsbloggen
Hur ser konkurrensen ut?
– Det finns fyra förhandsfavoriter i Velocio som vunnit de tre senaste åren, Orica (utan Emma Johansson i laget) som har tagit medalj tre år i rad, Rabobank som vann lagtempot i världscupen i Vårgårda och Boels Dolmans som var trea i Vårgårda. Men det är väldigt öppet, tidsavstånden var små i Vårgårda och det är en snabb bana där varje sekund blir viktig. Totalt är det nog sex–sju lag som har medaljchans. Faller allt på plats så kan vi vara med där uppe. Vi har åkt hit med tanken att ta en medalj, men för det krävs att vi har vår allra bästa dag. För oss finns inga marginaler, allt måste falla på plats.
Hur är banan?
– Det är som tre partier. Första delen av banan är rakt in till centrum av Richmond. Där finns ett par små kullar, men det är en snabb inledning. Genom staden är det lite mer tekniskt men med stora fina kurvor eftersom det är så stora vägar. Där går det himla snabbt eftersom det är lätt utför. Ut ur stan, på avslutningsvarvet, finns det ett par backar, men det är inga jättebackar utan lite upp och ned. Sammantaget är det en ganska snabb bana där det går lätt utför hela tiden mellan backarna. Det finns också ett litet tekniskt parti genom en nationalpark där det blir viktigt att hålla ihop laget. Man kan tappa både tid och åkare om man inte kör smart där. Sedan är det tre tuffa kilometer på slutet med en avslutande stigning. Det blir en nyckel att få med sig fart i den backen och ha fyra tjejer med över mållinjen. Den backen börjar 1 400 meter före mållinjen och är 700 meter lång, och man kan tappa ganska mycket tid där om man sätter fel tempo.
Hur ser taktiken ut?
– Vi har försökt prata igenom alla scenarion, men det är svårt att förbereda sig på allt. Grundtanken är att Elisa, som är stark uppför, ska ta förningarna i de längre backarna, och min positionsordning i gruppen är alltid efter henne, så jag kommer att få ta över på toppen av backarna och försöka driva upp farten igen, men mycket beror på vem som har en bra dag och vem som inte har det. Vi är ganska jämnstarka i laget, och vi har inte bestämt om vi ska offra någon som får ta längre förningar i början. Men om vi är sex kvar i utförslöpan inför sista backen kanske vi offrar någon där för att få med oss bra fart in. Man måste vara flexibel, allt kan hända i lagtempo, och vi har radiokommunikation med bilen bakom.
Hur långa förningar räknar ni med på den här banan?
– Normalt är väl runt 30 sekunder. Men någon som känner sig stark kanske tar en minut. Och uppför backarna kanske Elisa till och med tar 1,5 minuter. Men utför blir det automatiskt kortare, och känner sig någon som inte känner sig bra kanske bara tar tio sekunder. Det viktiga är att inte tappa fart, då är det bättre att byta snabbt eftersom man tappar mer tid på att nästa cyklist måste försöka jobba upp farten igen.

VM i landsvägscykel har körts för herrar sedan 1923 och för damer sedan 1958. Här är alla svenska medaljörer:
Susanne Ljungskog: Guld 
i linje 2002 och 2003.
Marianne Berglund: Guld 
i linje 1983.
Erik Pettersson, Gösta Pettersson Sture Pettersson, Tomas Fåglum: Guld i lagtempo 1967, 1968, 1969.
Tord Filipsson, Lennart Fagerlund, Leif Hansson, Sven-Åke Nilsson: Brons 
i lagtempo 1973.
Emma Johansson: Silver i linje 2013 och lagtempo 2014, brons i linje 2010 och 2014 och i lagtempo 2013.
Tullikke Jahre: Silver i linje 1980.
Michael Andersson: Silver tempo 1999.
Gustav Larsson: Silver 
i tempo 2009.
Madeleine Lindberg: Brons i linje 2000.
Dessutom tog Gunnar Sköld (guld 1921), Harry Snell (guld 1948), Olle Wanlund (brons 1948), Gösta Pettersson (brons 1964), Erik Pettersson (brons 1968) och Sven-Åke Nilsson (silver 1975) medaljer i linje i amatör-VM, en tävling som upphörde 1995.

Dahlgren avslutare i guldjakten: "Vill ha så mycket ledning som möjligt"

Garphyttelöparen Filip Dahlgren, 27, lyckades inte följa upp SM-bronset i långdistans från i söndags när medeldistans-SM avgjordes i Hemfosa utanför Stockholm på lördagen. Dahlgren fick nöja sig med en tiondeplats, 2,5 minuter bakom segraren Gustav Bergman och nästan två minuter från medalj (men bara minuten från fjärdeplatsen, de tre i tät var i särklass). Därmed delade han titeln som bäste länslöpare för dagen med Hallsbergs Lilian Forsgren, som också var tia (4.12 bakom segrande Helena Jansson, knappt 2,5 minuter från pallen) medan örebroaren Martin Regborn blev 13:e (38 sekunder bakom Dahlgren) och Hallsbergs Daniel Attås 29:a (knappt fyra minuter bakom Dahlgren). Men i morgon kan Dahlgren mycket väl få guldjubla. Efter att senaste åren ha varit fyra, trea, femma och tvåa i SM-stafetterna med sitt IFK Lidingö får han nu för första gången chansen att springa som avslutare i ett urstarkt lag där världsmästarna Mårten Boström och Fredrik Bakkman (tidigare Johansson) kutar de två första sträckorna. Konditionsbloggen ringde upp Dahlgren för att höra hur han känner inför det uppdraget.

– Det känns väldigt inspirerande, vi har ett väldigt bra lag. Vi vet vilken nivå vi var, vad vi kan prestera, och det vore väldigt kul om vi lyckades hela vägen. Men det är tuff konkurrens, det är sju–åtta lag som slåss om medaljerna. Förstasträckan kommer bli avgörande för många lag eftersom många bara har två riktigt bra löpare. Men vi har Mårten som är en av världens bästa löpare på förstasträckan och som är grymt stark fysisk. Han har gjort 1.42 på Lidingöloppet och 2.18 i maraton … , säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
Hur ser taktiken ut, vilken är tanken med du tar avslutningen?
– Planen är att vi ska våga agera som i ett individuellt lopp. Det är tre lika långa sträckor, och relativt långt; elva kilometer. Det kommer bli knappa timmen på varje sträcka. Fredrik har ju varit skadad och gjorde det bra förra helgen även om det blev lite för många misstag. Han känner sig lite tryggare med att ta andrasträckan den här gången, så därför får jag ta över som avslutare. Det blir en kul, ny utmaning.
Vilket läge vill du? Ensam ledning eller gå ut i rygg?
– Givetvis vill jag ha så mycket ledning som möjligt när jag ger mig ut, men jag är trygg med att gå ut i en grupp också.
Hur var dagens lopp, då?
– Jag är nöjd, även om jag inte riktigt hunnit analysera loppet än. Jag gjorde inga större misstag, men i den här terrängen är det de små grejerna som avgör. Det var småkuperat och detaljrikt, blandat med öppna hällar, sänkor och lite mossar. Det är lätt att tappa fem–tio sekunder i kontrolltagningen, och gör man det flera gånger rinner tiden snabbt iväg.
Du tog SM-brons förra helgen, var tia i dag. Inte missnöjd?
– Nej, jag gjorde faktiskt ett klart bättre lopp i dag, rent orienteringstekniskt. Förra helgen hade jag några större misstag, men det klarade jag mig ifrån i dag. Men jag är stark och får ut mer av min kapacitet när det är långdistans. Om jag ska utvecklas på medel behöver jag fokusera mer på tekniskt intensiv orientering. Dessutom är det skillnad på att springa i 100 minuter jämfört med 35–40.
Nästa söndag springer du Lidingöloppet, attackerar du Mårtens 1.42 då?
– Haha, någonstans mellan 1.45 och 1.50 är nog mer rimligt. Jag har aldrig sprungit längre än en halvmara tidigare. Just nu känner jag mig lite sliten efter långdistans-SM förra helgen, men planen är att springa Lidingö i alla fall. Sedan får vi se om jag blir uttagen till världscupavslutningen, men den går veckan efter och krockar inte i alla fall.

I juniorklasserna i Hemfosa svarade Hagabys Harald Larsson, 19, för finaste prestationen när han tog en fjärdeplats i H18, bara 36 sekunder från bronset. Även Tisarenduon Andrea Svensson (åtta i D20) och Gustav Hindér (åtta i H20) tog topp tio-placeringar.
I veteran-SM i Surahammar tog KFUM Örebros Erik Harlén (H35), Lindebygdens Annika Brodin (D55) och Tisarens Lars-Åke Wall (H65) Sm-guld i medeldistans. Hagabys Tord Lidström (H80) tog brons.
Och i Kanonstafetten på Rävåskullen i Karlskoga blev det väntad seger för Garphyttans lag med Marcus Jansson, som dominerat svensk mountainbikeorientering i år, på förstasträckan. Resultatlistan ser lite knepig ut, men seger blev det likafullt.

Hällefors friidrotts-VM-löpare Louise Wiker blev tvåa i Kistaloppet, med 36.05 drygt två minuter bakom etiopiska Roman Mengistu över tio kilometer. Örebro AIK:s Ingrid Ziegler sexa på 40.19.

Linda Meijer gjorde som vanligt och tog fjärde segern på fyra försök i D30-klassen när Sverigecupen i mountainbike avslutades med Högbobiken. Därmed säkrade hon också totalsegern. Fredrik Berg blev trea i Karlstad XC, ett långlopp över 65 kilometer som enligt uppgift var hans säsongsavslutning.

Själv sprang jag ju Örebro actionrun i dag. Var inställd på 340 burpees (34 hinder och tio straffburpees per hinder man inte klarade), men överlevde med 30 efter att ha tappat greppet både i de romerska ringarna och i den såphala handgången, samt förstås inte haft en chans i den ökända rampen. Men jag är riktigt nöjd med att jag klarade av det irländska bordet utan hjälp. Gick i mål på 48.53, och blev 162:a (178:e om man räknar in damerna) av 993 startande herrar (1 604 totalt). Helt okej, va? Johan Röjler bommade samma tre hinder som mig, men hade betydligt snabbare ben och sopade banan med oss andra i ”kändisklassen” (eller ja, räknar vi in de urstarka skidåkarna så var Kopparbergs Sebastian Torstensson faktiskt en sekund före Röjler, på elfte plats). Röjler blev totaltolva på 37.24. Per Sjögren förvisso inte så långt efter på 39.16, men sedan var det Jimmy Högberg (47.11), jag (48.53) och Axel Kjäll (52.18) en bra bit efter. Forshagas Cimmie Wignell (som gjort några hockeymatcher i ortens klassiska A-lag!) vann på 30.13 över 3,5 minuter före Västerås Aron Garberg (men enligt resultatlistan ska två damer ha varit tvåa och trea totalt, vilket enligt vad arrangören skriver på Facebook inte lär stämma, så möjligen är det två herrar som sprungit med felaktiga chip som ska in mellan Wignell och Garberg). Uppsalas Sara Trolte, som var med i SVT:s Atleterna förra säsongen, vann damklassen med över sex minuters marginal, på 37.54. Nio minuter (med de flesta av hindren) från mitt lopp kan ni se här (jag sprang nämligen med goprokamera), och här kan ni läsa om räddningstjänstens kritik mot säkerheten i loppet.

Konditionsbloggaren genom eld ... Foto: Maria Åström
Konditionsbloggaren genom eld … Foto: Maria Åström
... över höjder ... Foto: Maria Åström
… över höjder … Foto: Maria Åström
... och genom vatten. Foto: Maria Åström
… och genom vatten. Foto: Maria Åström

Attås skräll – 28 sekunder bakom VM-löparen

Efter Filip Dahlgrens SM-brons i långdistans förra helgen kan lördagen ge nya länsmedaljer åt orienterarna. Förutsättningarna finns i varje fall när såväl Dahlgren som Martin Regborn och Lilian Forsgren gjorde vad de skulle i fredagens medeldistanskval och tog sig till lördagens final. Största utropstecknet var dock Daniel Attås, som sprang in som tvåa i sitt kvalheat, bara 28 sekunder bakom VM-löparen William Lind. Fyra länslöpare i finalerna på seniorsidan, således.
I juniorklaserna hittar jag inga stora skrällar även om Degerfors landslagsman Filip Jacobsson levde farligt i H18 och räddade sig till final med två ynka sekunders marginal (han ledde kvalheatet efter sex kontroller men verkar sedan ha gjort en fyraminutersbom, av sträcktiderna att döma, och var nia – de åtta bästa gick till final – vid allra sista kontrollen; spurtade sedan in de nödvändiga sekunderna).
Alla resultat från kvalet nedan.

Orienterings-SM, medeldistans, damer, kvalgrupp A (tio bästa till final): 1) Helena Jansson, Ravinen, 29.50, 16) Lisa Westerberg, Milan, +10.12.
Kvalgrupp B (tio bästa till final): 1) Josefine Engström, Alfta-Ösa, 32.17, 3) Lilian Forsgren, Tisaren, +1.07, 15) Lovisa Persson, do, +5.36, 21) Elsa Ekelin, KFUM Örebro, +10.43, 25) Åsa Zetterberg Eriksson, Djerf, +12.17.
Kvalgrupp C (tio bästa till final): 1) Kajsa Risby, Kåre, 32.21, 14) Marie Pettersson, Djerf, +4.52.
Kvalgrupp D (tio bästa till final):1) Anna Forsberg, Göteborg-Majorna, 32.09, 18) Helena Andersson, Tisaren, +7.58, 33) Rebecka Nylin, do, +19.26.
Herrar, kvalgrupp A (sju bästa till final): 1) Gustav Bergman, Ravinen, 30.41, 3) Filip Dahlgren, IFK Lidingö, +1.58, 19) Jonatan Aronsson, Tisaren, +11.50, 22) Niklas Gustafsson, do, +13.09.
Kvalgrupp B (sju bästa till final): 1) Rassmus Andersson, Linné, 32.05, 20) Per Eklöf, Milan, +9.19, 21) Ivan Forsgren, Tisaren, +11.11.
Kvalgrupp C (sju bästa till final): 1) William Lind, Malungs Skogsmårdarna, 30.58, 2) Daniel Attås, Tisaren, +0.28, 38) Erik Lindgren, KFUM Örebro, +26.24.
Kvalgrupp D (sju bästa till final): 1) Olle Boström, Järla Orientering, 30.02, 15) Tomas Hallmén, Tisaren, +8.51, 19) Oskar Andrén, do, +10.30.
Kvalgrupp E (sju bästa till final): 1) Oleksandr Kratov, Orion, 32.00, 5) Martin Regborn, Hagaby, +0.50, 13) Viktor Larsson, do, +3.22.
Kvalgrupp F (sju bästa till final): 1) Albin Ridefelt, Linné, 29.46, 12) Jakob Wallenhammar, Hagaby, +4.10, 37) Emil Johansson, Tisaren, +20.23, 39) Oscar Andersson, do, +21.16.
D20, kvalgrupp A (15 bästa till final): 1) Sara Hagström, Falköping, 25.31, 2) Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, +2.38, 26) Josefine Höög, Hagaby, +23.31.
Kvalgrupp B (15 bästa till final): 1) Johanna Öberg, Ryda, 28.48, 7) Andrea Svensson, Tisaren, +2.48, 16) Nina Hallor, do, +9.32, 17) Elin Lindberg, Djerf, +10.07.
H20, kvalgrupp A (15 bästa till final): 1) Erik Andersson, Orion, 25.30, 4) Gustav Hindér, Tisaren, +2.17, 5) Harald Larsson, Hagaby, +2.40.
Kvalgrupp B (15 bästa till final): 1) Filip Grahn, Hestra, 28.15, 29) Sebastian Agerhäll, Tisaren, +10.10.
D18,valgrupp C (tio bästa till final): 1) Hanna Hänström, Täby, 24.19, 14) Josefin Erlandsson, Milan, +6.18.
Kvalgrupp D (tio bästa till final): 1) Hanna Hugosson, Sundsvall, 25.35, 15) Saga Sander, Milan, +8.30.
H18, kvalgrupp A (åtta bästa till final): 1) Simon Hector, Snättringe, 25.13, 3) Martin Särnbrink, Tisaren, +1.02, 13) Per Karlsson, Tylöskog, +5.03, 23) Jacob Eriksson, KFUM Örebro OK, +18.26.
Kvalgrupp C (åtta bästa till final): 1) Simon Imark, Tullinge SK, 27.20, 8) Filip Jacobsson, Degerfors, +5.05.
Kvalgrupp D (åtta bästa till final): 1) Oscar Johansson, Dacke, 28.28, 19) Jakob Fransson, Milan, +11.03.

Helgens höjdare – Fahlin kan bli Sveriges tredje världsmästare

1. Cykel-VM
17.30 på söndag eftermiddag, svensk tid, smäller det. Damernas lagtempo inleder cykel-VM i Richmond, USA, och Örebrocyklisten Emilia Fahlin, 26, har faktiskt en fullt realistisk chans att bli Sveriges blott tredje världsmästare på damsidan efter Marianne Berglund och Susanne Ljungskog. Fahlin kör för brittiska stallet Wiggle-Honda, som även i övrigt matchar ett urstarkt lag i med belgiska superstjärnan Jolien d’Hoore (som slutade trea i totala världscupen i år efter segrar i två deltävlingar och som totalt tagit tolv segrar i år), italienska Elisa Longho-Borgini (som vann etapploppet La Route de France i början av augusti), Danielle King (OS-guldmedaljör på banan i London 2012), franska Audrey Cordon-Ragot (fransk tempomästare) och australiska Nettie Edmondson (som tog VM-silver i lagtempo med Oricastallet i fjol). Banan startar i norra delen av Richmond har mål nere i centrala stan, vid Jamesflodens strand. Två tyngre backar om runt 50 höjdmeter var och ett par mindre motlut ska avverkas på de 38,8 kilometerna som totalt räknar in 240 meters höjdskillnad. Den officiella träningen sker natten mot lördag, svensk tid, men Wiggle-Honda har redan varit på plats i krokarna och tränat sedan förra fredagen. Den officiella startlistan är ännu inte släppt.

2. Orienterings-SM
Skrev en hel del redan i förrgår (och medeldistanskvalet rullade igång redan för 1,5 timmar sedan), men nu har även startlistorna till söndagens stafett offentliggjorts. Garphyttelöparen VM-löpare Filip Dahlgren har fått den angenäma uppgiften att springa avslutningssträckan för IFK Lidingö, som med tidigare sprintvärldsmästaren Mårten Boström på förstasträckan och fjolårets stafettvärldsmästare Fredrik Johansson (som gifte sig i tisdags och bytte namn till Fredrik Bakkman) på andra. Tisaren mönstrar två starka damlag där Lovisa Persson, Andrea Svensson och Lilian Forsgren i förstalaget har klar topp tio-potential, kanske rentav kan slå sig in på topp fem. Helena Andersson, Rebecka Nylin och Julia Lauri i andralaget kan också nå topp 20 av 76 anmälda lag. På herrsidan mönstrar Kumla- och Hallsbergsklubben ett till två tredjedelar ungt förstalag med Niklas Gustafsson, Daniel Attås och Oskar Andrén. Hagaby har inte lämnat in någon laguppställning än, så det är oklart om Martin Regborn kommer till start.

3. Örebro Actionrun
Well, jag har ju redan lobbat en del för att jag ska kuta på lördag. Har hamnat i en startgrupp som heter ”Actionrun allstars”, med ÖSK-ledarna Axel Kjäll och Jimmy Högberg samt trefaldige olympiern Johan Röjler och löparkungen Per Sjögren. Snacka om att jag är i underläge. Utan överkropp och med halvtaskiga och halvskadade ben ska jag vara glad om jag överlever de 7,5 kilometerna och 34 hindren. Att jag skulle ha någon av de där andra namnen bakom mig känns helt osannolikt. Vi startar hur som helst 13.30 om någon vill se på spektaklet. Konditionsvirtuoserna Bob Impola, Viktor Hansson och Sebastian Torstensson gör en spännande start under gemensamma nament Herewego vid 14.32. I övrigt har jag inte lyckats söka mig fram till några superintressanta namn i startlistan, men det beror nog mer på mig än något annat. Tipsa gärna vilka man ska hålla utkik efter!

Bubblare: Tarstaborgsrundan i Pålsboda, förstås. Dessutom, som jag tidigare skrivit om, veteran-SM i orientering och final av Sverigecupen i mountainbikeorientering. Och så cyklar Linda Meijer finalen i Sverigecupen i vanlig mountainbike. Där lär även Fredrik Berg, som i ett nytt blogginlägg lägger ut orden efter åttondeplatsen i maraton-SM i söndags, dyka upp.

Fjugestas jättetalang blir lagkompis med OS-stjärnan

I dag kom nyheten att Sara Lindborg, 32, skrivit kontrakt med Örebrobaserade långloppslaget Skistart-Bergslagen. Lindborg som åkte OS så sent som 2014, VM 2007 och 2011, som 2009 tog en världscupseger i stafett, som förra året vann en etapp i Tour de ski och VM-satsade så sent som i våras, men då stoppades av en stressfraktur i ena foten som gjorde att hon tvingades bryta första SM-loppet i Ånnaboda i vintras och därefter lägga ned hela säsongen. Nu har hon även lagt ned hela världscup- och distanssatsningen, för att istället köra långloppsvärldscupen med Skistart-Bergslagen.
– Efter skadan nu i vintras bestämde jag mig för att satsa helhjärtat på Ski classics (det officiella namnet på långloppsvärldscupen) och ändra träningen efter det. Nu har jag tränat hela sommaren för just Ski classics-loppen och hoppas och tror att jag ska kunna placera mig bra. Min ambition att åka alla lopp för att få en bra totalplacering. Pallplaceringar finns i målbilden, säger hon i ett pressmeddelande.
Men Lindborg är inte Skistart-Bergslagens enda nyförvärv. Klart är också att Fjugestatjejen Olivia Hansson, 20, som chockade många i Vasaloppsdebuten som avverkade vasaloppsdebuten på 5.19.33 och blev 14:e bästa dam och bästa junioråkare herrarna inräknade (och som i lördags tog SM-silver i rullskidor, besegrad enbart av dubbla VM-medaljören Britta Johansson Norgren över 42 kilometer klassisk stil med masstart [dessutom tog Garphyttans Daniel Olsson SM-silver i H40]). Förutom Lindborg, Hansson och Karlslunds stjärna Kristina Roberto, som opererat ena hälen i sommar och ännu inte är i full träning, finns även Maria Rydqivst och Maria Gräfnings kvar i truppen, men de båda satsar först och främst på att slå sig in i det reguljära svenska landslaget. På herrsidan är det lite tunt efter Magnus Jonsson och Patrik Karlsson som mer eller mindre lagt ned sina satsningar och Tobias Karlsson som opererat höften. Kvar finns ”bara” Kalle Gräfnings och Linus Larsson. Konditionsbloggen ringde upp teamets idrottsligt ansvarige Johan Kask för att höra om förväntningarna inför säsongen som drar igång med med prolog och La Sgambeda i Livigno 5–6 december (svenska långloppscupen startar med Axa ski marathon i Falun den 3 januari, Wadköpingsloppet körs den här säsongen den 7 februari).

– Lindborg är absolut i paritet med Rydqvist och de andra svenskarna i toppen av Ski classics. Sedan vet man inte hur hon klarar övergången från traditionell skidåkning med korta stakpartier till långlopp där man står och matar på i timmar. Det är bara att titta på Mo Farahs maratontest, det är inte helt enkelt att byta distans. Men Sara har verkligen anpassat träningen och är seriös i sin satsning, säger Kask till Konditionsbloggen.
Vad har ni för förväntningar på Olivia Hansson?
– Det kommer givetvis att ta några år för henne att anpassa sig, men kan hon halvera tiden avståndet i tid till täten i Vasaloppet så har hon gjort det jättebra (Olivia var 38.31 bakom Justyna Kowalczyk i vintras och skulle ha varit åtta istället för 14:e om avståndet bara varit 19.15). Sedan är det så svårt att veta, vissa peaker vid 21 års ålder och andra fortsätter framåt. Olivia är så ung (20 år) att hon fortfarande kan köra om Ski classics ungdomströja i sex säsonger till. Men vi tror att det är klokt att matcha henne försiktigt, och i utgångsläget är planen att hon ”bara” kör Marcialonga, Vasaloppet och Årefjällsloppet i Ski classics för att i övrigt fokusera på de svenska långloppen. Risken med att köra mer nere i Europa är att det blir många resdagar och att man tappar träningen; för en ung talang är det bättre att försöka hålla i träningen under säsong.
Hur mycket kommer Maria Rydqvist och Maria Gräfnings köra för er?
– Så lite som möjligt, om de får som de vill. De fokuserar på att få köra både Tour de ski och den nya kanadensiska touren i världscupen. Men jag pratade med Rydqvist härom dagen, och hon hoppades kunna klämma in något av de större långloppen ändå.
Hur är läget med Roberto, då?
– Hälen är fortfarande inte helt läkt, och hon kan inte springa än, men det är helt normalt efter den här typen av operation. Prognosen är att hon fått dra ned på träningen med ungefär 15 procent jämfört med förra året, och hon har inte kunnat göra de mest kvalitativa intervallpassen. Men hon kan åka rullskidor, mountainbike, gå på gym och köra stakmaskin, och hon är tillbaka på jobbet som brandman.
Hur ser det ut på herrsidan, då? Blir det bara två åkare i år?
– Vi har en ganska tajt budget och ligger och balanserar på de medel vi har. Jag tror i varje fall inte att det blir något lika stort namn som Lindborg på herrsidan, men någon kanske kommer till. Trupperna, dräkterna och lagnamnen ska vara klara i månadsskiftet oktober/november, så vi har lite tid på oss.

Olivia Hansson, Sara Lindborg och Johan Kask vid Skistart-Bergslagens träningshelg i Ånnaboda för två veckor sedan. Foto: Skistart-Bergslagen
Olivia Hansson, Kristina Roberto och Johan Kask vid Skistart-Bergslagens träningshelg i Ånnaboda för två veckor sedan. Foto: Skistart-Bergslagen

Orienteringens superhelg – fem SM på tre dagar

1 757 hinderbanelöpare gör upp i Örebro actionrun och ett gäng terränglöpare brottas om långloppscupspoäng i Tarstaborgsrundan, men helgens största svenska konditionsidrottstilldragelse är förstås orienterings-SM. Vi snackar medeldistans med kval på fredag och final på lördag, och stafett på söndag, i skogarna utanför Stockholm. Och dessutom veteran-SM med sprint, medeldistans och långdistans fredag-lördag-söndag i Hallstahammar och Surahammar.

Vi snackar stora startfält i fredagens medeldistanskval och förutom länets landslagslöpare Filip Dahlgren, Martin Regborn och Lilian Forsgren (som alla har medaljpotential) finns löpare som Tisarens Daniel Attås, Oskar Andrén, Anton Hallor, Tomas Hallmén, Rebecka Nylin, Lovisa Persson och Julia Lauri, Milans Per Eklöf och Djerfs Marie Pettersson (som gick till final i långdistansen förra helgen) med i rullorna. Och då snackar vi bara seniorklasserna. Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson och Degerfors landslagsman Filip Jacobsson har naturligtvis medaljchans i juniorklasserna.
När det gäller söndagens stafett mörkar de flesta klubbarna fortfarande sina laguppställningar, men Dahlgrens Lidingö kommer förstås tillhöra guldfavoriterna på herrsidan, och Tisarens damlag lär ha möjlighet att slå sig in topp tio, med lite flyt kanske till och med topp fem.

Bland veteranerna, då? Tja, även där snackar vi gigantiska startfält och flera lokala favoriter, som Tisarens Lars-Åke Wall, som tog VM-guld i våras, och Lindebygdens Asta Sjöberg, som brukar casha in SM-guld varje säsong.

Som om inte det vore nog avslutar mountainbikeorienterarna säsongen med finalen i den svenska mtbo-cupen, Karlstad lång, en masstartstävling som avgörs i samband med mountainbiketävlingen Karlstad XC på söndag. Garphyttans Marcus Jansson toppar cupen på 340 poäng inför finalen, men vinner Frisk går han upp på 345 (eftersom finaltävlingen ger tio bonuspoäng). I sådana fall måste Jansson vara sämst trea för att ta titeln. Samma sak om Frisk blir tvåa, då tar han titeln om inte Jansson blir topp tre. Vid alla andra utfall är Jansson mästare.
Jansson, liksom stora delar av övriga Sverigeeliten, värmer upp med en stafett på Rävåskullen i Karlskoga på lördagen.

Och i Västerås ska Lars Hagstedt, 36, örebroaren som förra året avverkade 43 timmar och blev sjua i Fotrally, springa 100-milesloppet Black river run. Men han slipper i varje fall hålla koll på kartan …

Upplagt för superbatalj i Lidingöloppet – och Stockman tog nytt SM-guld

En landslagsman i maraton. En VM-löpare i orientering. Och en löpare som var en chockpetning ifrån terräng-EM i höstas. Idel, ädel länslöparadel. Samtliga anmälda till Lidingöloppet, som avgörs nästa söndag. Vilken batalj det kommer att bli!
Vi snackar Erik Anfält, 39, som senaste månaden smaskat till med seger på DM över 10 000 meter och i Blodomloppet, andraplatser i Vasastafetten (både på sin sträcka och totalt med Örebro AIK) och Sälen fjällmaraton och segrar i Bergslagsleden ultra och Norasjön runt. Fjolårets VM-tia Filip Dahlgren, 27, som efter att ha lidit av vinterns skador och petats ur årets svenska VM-trupp visat grym form senaste veckorna med vinst i Vasastafetten, seger på nytt banrekord i Kilsbergen trailrun och SM-brons i långdistans. Och så Linus Rosdal, 23, som smugit under Konditionsbloggens radar i sommar (förutom när han blev bäste svensk i Göteborgs Midnattsloppet) men som i helgen krossade allt och alla i Lassemajaloppet och vann det 23 kilometer långa terrängloppet i Arboga på 1.17.00, nästan 18 minuter före tvåan, hemmalöparen Jacob Wedin; en tid som på halvmaran motsvarar 1.10.38 enligt Per Sjögren (och det litar vi på utan att ta fram kalkylatorn). Tar vi ändå fram den motsvarar tiden 1.40.26 över 30 kilometer …
Det är några hyggliga löpare anmälda även i övrigt; Lewis Korir, Abraham Adhanom, Jonas Buud, Mårten Boström …
I första startled finns från länet också Fredrik Johnsson, Simon Sveder, Albin Olausson, Henrik Eknor och Magnus Palm, samt Ulrika Hammarskiöld, Petra Henriksson, Kristin Hinshaw Adamsson och Lisa Schadewitz i tjejloppet.
Dahlgren genrepar med medeldistans- och stafett-SM i orientering i helgen, medan det väl inte är helt otänkbart att Anfält och Rosdal kutar Tarstaborgsrundan, länets klassiska Lidingöloppsgenrep.

En riktigt tråkig nyhet ur konditionsidrottsperspektiv är att det inte blir någon konstsnöanläggning i Markaspåret.

Efter helgens maraton-SM i mountainbike i Ånnaboda har tätklungans felkörning, som godkändes av tävlingesledningen (?!) blivit en riktig snackis. Läs mer på Henrik Öijers blogg.

I lördags tog Cristoffer Stockman, 35, det första, historiska, SM-guldet i rarajipari. I dag följde han upp med ett nytt – i H35-klassen försvarsmaktens svenska mästerskap i orientering. En skräll, uppenbarligen: ”Chocken”, twittrar Stockman. Oskar Svärd (mr Vasaloppet) och Nina Ahlander tog hem elitklasserna, men några resultat finns ännu inte publicerade på nätet.

Cristoffer Stockmans karta och SM-guldmedalj. Foto: Cristoffer Stockman
Cristoffer Stockmans karta och SM-guldmedalj. Foto: Cristoffer Stockman