Anfälts tuffa resa mot rekordet – och Wiker hoppas på Finnkampen

Det var en lång lördag (gick upp 6.20 för att hinna till starten av Bergslagsleden ultra, där jag led illa på väg till en 14:e-plats vilket ni kommer kunna läsa mer om i en racerapport inom kort; därefter direkt till jobbet och arbete fram tills nu – och i morgon går reveljen 6.30 eftersom jag och fotograf-Veronika ska bevaka Ö till Ö på plats), så ni som vill läsa om cykel, orientering, mountainbikeorientering, rullskidor och annat smått och gott får ge er till tåls – det blir ett längre blogginlägg i morgon! Koncentrerar mig istället på dagens två stora löpbegivenheter: Trailfesten i Ånnaboda och Tjejmilen i Stockholm.

Erik Anfält, 39, och Filip Dahlgren, 27, var namnen för dagen i Ånnaboda. Anfält sprang Bergslagsleden ultra – 47,5 kilometer och runt 1 200 höjdmeter – medan Dahlgren gick loss på Kilsbergen trailrun – 14 kilometer och ett par hundra höjdmeter. Båda slog banrekord, och vann utklassningssegrar, trots tuffast tänkbara yttre förutsättningar med lera och spöregn. Ja, Anfält hade mer emot sig än elementen – han både sprang fel och slog sig halvt fördärvad, berättade han när Konditionsbloggen fick en pratstund.

– Jag är lite mörbultad, annars är det bra. Jag gjorde en rejäl vurpa på slutet, efter ungefär 35 kilometer. Var för offensiv på en stenhäll, och det totalsläppte, blev en riktig luftfärd. Jag är glad att det gick så bra som det gick, hade nog tur i oturen. Jag tappade luften rejält och hade väldigt ont i armen, men det klingade av hyfsat. Nu är det mest svullet, och jag tror bara det är en muskel som fått sig en smäll, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Hade du återhämtat dig bra efter Sälen fjällmaraton förra lördagen?
– Ja, benen var riktigt lätta och fina, men tyvärr sprang jag jättemycket fel. Jag tappade extremt mycket på ett ställe före Rusakulan, sprang rakt fram på en grusväg istället för att vika in på stigen. Jag hade en ledning på sju–åtta minuter där, och plötsligt var jag tvåa. Det var synd, det blir ju att man tappar geisten lite när man gett bort så mycket tid.
Ändå slog du banrekordet som traillandslagslöparen Daniel Nilsson satte i fjol …
– Jaså? Ja, men det här är en tid det finns jättemycket att hämta på.
Kommer du tillbaka och gör ett försök nästa år?
– Vi får se. Jag vann en startplats och det är ett trevligt arrangemang. Och nästa år kanske jag inte springer fel heller …
Vad händer nu, har du bestämt dig för om det blir Lidingöloppet eller inte?
– Jag är väldigt sugen, men vi får se. Jag har inte bestämt mig. Jag har en trampdyna som kanske vill vila. Men det var skönt att se att återhämtningen funkar så bra just nu, jag var lite osäker före start i dag men det var ingen fara.

Anfält vann på 3.46.26, 1.34 under det tidigare banrekordet (från premiärupplagan i fjol) och 11.25 före tvåan (då som nu IFK Noras Per Eklöf). Trefaldige olympiern Johan Röjler gick på hårt inledningsvis men föll tillbaka till en sjundeplats efter att ha blivit nedspurtad av Almbys Andreas Wahlstedt på upploppet.
Dahlgren tog hem Kilsbergen trailrun på 54.48, 1.40 under Anfälts banrekord från 2013 och 2.52 före tvåan Mattias Nätterlund, Örebro AIK (som dock tog hem backtävlingen uppför Storstenshöjden på 4.09, fem sekunder snabbare än Dahlgren).
Brudarna? Tja, de bästa länslöparna stod över, så orienteraren Linn Nilsson, från Karlstad, tog hem Kilsbergen trailrun (31 sekunder före KFUM Örebros Antje Torstensson tvåa) och förhandsfavoriten Maria Strömberg Bylund, Fagersta, följde upp segrarna i Ursvik ultra och Munkastigen trailrun med en ny viktoria i Bergslagsleden ultra (42 minuter [!] före Örebro AIK:s Petra Mangnäs). Jag sprang en bra bit tillsammans med Maria som berättade att hon tappade glädjen i löpningen när hon gick in i väggen på väg till andraplatsen i Jättelångt i våras, och att hon därefter inte hade gjort ett enda långpass men nu bestämt sig för att försöka hitta tillbaka till känslan, ta det lugnt och ha det roligt. Sedan skuttade hon iväg och distanserade mig med 13 minuter på sista 15 kilometerna …

Tjejmilen, då? Jo, Louise Wiker, 36, inte bara kom till start, utan tog en sjundeplats på 36.26. Konditionsbloggen ringde upp Hälleforslöparen och snackade lite om det – och om hur de sex dagarna sedan det mardrömslika maratonloppet i Peking.

– Trots att jag inte fick ut det jag hade i söndags kände jag att jag inte var helt återhämtad. Men jag gillar Tjejmilen, så jag och min tränare (Anders Szalkai) bestämde att jag skulle starta och se hur kroppen fungerade. Det var ändå sista chansen att få en finnkampsplats, säger Wiker till Konditionsbloggen.
Du blev femte svenska och har inte gjort något 10 000-meterslopp på bana i år, är Finnkampen körd?
– Nja. Isabellah Andersson ska nog inte springa där, och jag och Frida (Lundén) hade ju samma tid, så egentligen var det bara Louise (Nilsson) och Anna (Rahm) framför. Vi får se hur de gör, men jag har hoppet kvar. Jag tycker att de ska ge mig chansen, skriv det!
Hur var loppet, då? Fungerade kroppen sex dagar efter VM-maran och efter tidsomställningen?
– I början gick det bra, men efter tre kilometer kände jag: ”Shit, det här blir en lång resa …” Vid fyra: ”Nu får jag nog gå en liten bit.” Men vid fem bestämde jag mig för att ta en kilometer i taget, och efter Rosendal, där det går uppför, återhämtade jag mig väldigt bra. På toppen av sista backen ar jag sju sekunder bakom Frida, men jag kom ikapp och var i mål på samma sekund. Så farten finns där. Jag känner att jag är väldigt genomtränad, och det var det jag tog fram i dag.
Hur har veckan efter VM varit?
– Jag var inte på mitt bästa humör på söndagen, och sedan ältade jag igenom det på måndagen. Sedan insåg jag: det här funkar inte. Allting jag gjort finns ändå kvar och det är bara att se framåt.  Någon sa: ”Du var lite väl negativ i media efteråt.” Men det är bara jag och min tränare som vet vad jag hade kunnat prestera på en bra dag, och jag hade en riktigt bra dag sett till benen. Men det var lite för mycket nerver.
Har du dragit några lärdomar?
– Det var grej efter grej som hände under loppet, problem med vätska och energi, och tankarna tog över. Ja, huvudet tog för stor plats, jag var inte lika stark mentalt som kroppen var. Men jag har ju inte så mycket erfarenhet, det var bara mitt fjärde maratonlopp och jag måste lära mig att det inte är en katastrof om något händer under ett maratonlopp. Det finns alltid chans att komma tillbaka.
– Men nu lät jag de här grejerna förstöra. Vid första vätskan var det så mycket is i vattenflaskan att jag knappt fick i mig något, tvingades skruva av korken och krångla och tappade klungan. Så då fick jag springa själv, och så fick jag håll eftersom jag inte kunde hålla mig lugn. Vid nästa vätska kände jag att magen inte fungerade. Och på andra halvan av loppet missade jag en gel vid 25, så mellan kilometer 15 och 30 fick jag ingen energi. Därför var jag tvungen att dricka så mycket cola som möjligt vid 30. Jag kände vid 28: ”Nu går jag på knäna”, men vid 33 kom jag igen. ”Aldrig i livet att jag bryter”.
Vad händer nu, om det inte blir Finnkampen?
– Vi får se. Vi ska sätta oss ned efter den här veckan och planera, jag och Szalkai. Vi får se om det blir någon snabb halvmara eller kanske ännu en mara i höst. Nästa år siktar jag på VM i halvmaraton i Cardiff, om Sverige skickar ett lag, och så förstås maratonlaget till friidrotts-EM.

Louise skriver också en del om VM-upplevelsen på sin blogg.
Finnkampslaget presenteras på måndag eftermiddag, 15.30, och skulle man gå strikt efter den svenska årsbästalistan skulle Josefin Gerdevåg ligga bra till för en plats om alltså Andersson och ytterligare någon löpare tackar nej.
Mikaela Kemppi (Örebrolöparen som liksom Wiker och Anfält representerat svenska landslaget i maraton i år) slutade också topp tio i Tjejmilen, nia på 37.01 bara 35 sekunder bakom Wiker. Starts Edita Martuceviciute tredje bästa länslöpare på 30:e plats med 39.49 (om man inte ärknar ex-karlskogingen Linda Take på 21:a plats med 39.11). Alla länsresultat finns publicerade i söndagens NA, papperstidningen (som går att köpa som e-tidning på na.se).

Men mycket mer om lördagens konditionsbegivenheter i morgon alltså!

Helgens höjdare: Nerför Falkastupet och simning i vallgraven – se bilden från starten av supertävlingen

1. Bergslagsleden ultra och Kilsbergen trailrun
Det går förstås inte att komma förbi. Säsongens fjärde och sista mållopp för mig, och efter att i fjol ha klarat femtimmarsgränsen (med 23 sekunders marginal) och slutat på 15:e plats trots en fellöpning på 15 minuter (och 100 höjdmeter ned och sedan mödosamt upp igen) är jag sjukt sugen på att ge min älskade bergslagsled en ny match. Vi snackar 47,5 kilometer, runt 1 000 höjdmeter, och enligt yr.no uppehåll och runt tio grader. Det kan bli magiskt. Benen är väl inte helt återhämtade efter Sälen och formen inte på topp efter alla skador (men fotleden mår, hör och häpna, prima!), men löper jag inte fel borde jag kunna greja femtimmarsgränsen i år igen, tycker jag. Kul också att Erik Anfält kastat in en sen anmälan (jag pushade hårt för det när jag träffade honom i Sälen i lördags), och lär få en ensam resa i täten även om fjolårstvåan Per Eklöf, Milanorienteraren som springer för IFK Nora, och en viss Johan Röjler, trefaldig olympier, också finns i startlistan. På damsidan misstänker jag att Fagerstas Maria Strömberg Bylund, som plockat hem både Ursvik ultra och Munkastigen trailrun (och dessutom var tvåa bakom Pernilla Berg på Jättelångt) är favorit. Hon toppar förstås Peppes trailruncup där Bergslagsleden ultra är deltävling fem av nio. Samtidigt arrangeras också 14 kilometer långa Kilsbergen trailrun, med sedvanligt välfyllt startfält, som är deltävling 19 av 28 i långloppscupen.

2. Boels rental ladies tour
Emilia Fahlin fortsätter VM-laddningen i Nederländerna. I går, torsdag, fick hennes lagkompis, Wiggle-Hondas belgiska stjärnspurtare Jolien d’Hoore som tog hem de två första etapperna tisdag och onsdag, ge sig in mot målet i Tiel på torsdagen, och nöja sig med en sjätteplats. Tappade därmed 14 bonussekunder till amerikanska etappsegraren Lauren Hall och nio till italienska tvåan Marta Bastianelli. Därmed åkte d’Hoore ned till tredje plats i sammandraget, fem sekunder bakom Bastianelli och fyra bakom Hall. Fahlin fanns återigen med i tätklungan hela vägen in i mål. Vill man ha lite mer inside från tävlingen rekommenderar jag varmt den blogg som Fahlins australiska lagkompis Nettie Edmondson skriver varje dag. Efter torsdagens etapp bland annat om varför hela klungan täcktes av koskit (!), komplett med en magisk bild på Fahlin. Etapploppet avslutas med individuellt tempolopp i dag (Fahlin går ut 16.01) och två linjeetapper lördag och söndag. Det blir sista tävlingarna Fahlin gör före avresan till Richmond, där VM avgörs.

3. Polis-SM i multisport
Polis-SM? I multisport? Jodå, tävlingen startade i Skebäcksparken klockan 23.59 på torsdagskvällen, och efter tre etapper och totalt 17 timmar och 40 minuter (beräknad effektiv tävlingstid för vinnarna) är det målgång på Järntorget vid 12.20-tiden på lördag. Däremellan väntar, bland mycket annat, stadorientering i centrala Örebro, kanot i både Svartån och Hjälmaren, inlineåkning uppför Ånnabodabacken, mountainbikecykling upp till Rusakulan, repellering nedför stupet vid Falkasjön, livräddning i Ånnaboda, löpning i trappan på Kvarntorpshögen, orientering i Markaskogen och simning i vallgraven utanför Slottet. Helt enkelt det mesta av det bästa som länet har att erbjuda.
– Vi har försökt att ta dem till alla fina ställen, säger tävlingsledaren Johan Sörling i Örebro poliskårs idrottsförening.
Team MestUte från Eskilstuna, med rutin från Svenska multisportcupen, räknas som knappa favoriter medan Stockholmspiketen ses som en utmanare. Örebro brukar finnas med i toppen (segrar i herrklassen 2003 och i damklassen 2012, och ett stort antal pallplatser genom åren), men är i år enbart arrangörer, så det lokala hoppet står till Sydnräkespolisens IF från Hallsberg.
Vill ni ut och kolla finns alla platser och tider angivna i tävlingens PM här.

Starten går. Polis-SM i multisport drog igång 23.59 på torsdagskvällen. Foto: Erik Hiding
Starten går. Polis-SM i multisport drog igång 23.59 på torsdagskvällen. Foto: Erik Hiding

Bubblare: Tim Sundström jagar Dan Waern. Louise Wiker är fortfarande anmäld till Tjejmilen. Adam Axelsson (och lagkompisarna Jacob Ahlson, Jade Cleveland och David Klasson) kör deltävling sju av nio (Tre Berg GP i Skara; ett kriterium över 35 minuter plus fem varv) i svenska seniorcupen i landsvägscykel (som han leder) innan han på söndag flyger till USA för skridskoläger i Salt Lake City (vilket gör att han missar de två sista deltävlingarna i cupen. Bill Impola kör 80 kilometer långa rullskidtävlingen Olaf Skoglunds minneløp, där han var tvåa i fjol (i år ställer betydligt fler tunga namn upp, bland annat hela hans eget Team Exspirit med Daniel Rickardsson i täten, och stora delar av världseliten i långlopp, så här på dagen tre månader före världscuppremiären). Marcus Jansson (Garphyttekillen som totaldominerat svensk mountainbikeorientering i år, leder svenska cupen, vunnit O-ringen och varit bäste svensk på alla VM- och EM-distanser) och Erica Olsson (karlskogingen som bara är 15 år men var med och tog EM-silver i D20-klassen i stafett) åker till Söderhamn för att plocka hem tre SM-guld var; sprint på fredagen, långdistans på lördagen och medeldistans på söndagen. Strax söder om Hallsbergs avgörs stafett-DM i orientering, säsongens sista distriktsmästerskap i Örebro län, på söndag medan Värmland hinner med både långdistans- och stafett-DM i helgen, på Hammarö respektive i Skattkärr. Lilian Forsgren, Martin Regborn och Filip Dahlgren är dock på landslagsläger ända till på söndag och missar helgens begivenheter. Har jag missat något viktigt? Hör av er på mail eller sms, kontaktuppgifterna finns till höger.

Fick friplats till Hawaii – tackade nej: "Mycket på jobbet"

Bibben Nordblom, 23, missade att för tredje gången i rad kvala in till ironman-VM på Hawaii när hon ”bara” blev tvåa i Nice ironman i början av juni. Men när Valentine Filleul, den franska ateleten som var 14,5 minuter snabbare än Nordblom i Nice, valde att tacka nej till sin VM-plats fick Nordblom chansen att ta en friplats. Att få resa till Hawaii och köra det klassiska loppet i Kona är en ouppnåelig dröm för de allra flesta triathleter, men faktum är att Nordblom valde att tacka nej trots att hon fick chansen.
– Bibben gick ut lärarprogrammet i våras och har precis börjat jobba som lärare i Gyttorp. Det är alltid mycket att göra i skolan på hösten, och extra mycket när man är ny. Dessutom har hon hand om en etta. Därför valde hon att tacka nej och satsa helhjärtat på Ö till ö istället, berättar Nordbloms mamma, Lotta Nilsson, som själv gör VM-debut på Kona i höst efter segern i Nice.
– Det blir tufft eftersom det bara är en månad efter Ö till ö och den tävlingen kräver en hel del återhämtning. Men jag har löpningen och simningen med mig därifrån, och får koncentrera mig på att få några bra cykelpass innan vi reser till Hawaii.
Nordblom skriver själv på sin blogg: ”Mitt nya jobb som lågstadielärare och ett husköp (flytt och renovering) har tagit upp mycket av min tid, så jag har valt att lägga cykeln på hyllan för säsongen och enbart fokuserat på Ö till ö.”
Nordblom var 21: i U24-klassen (356: totalt bland damerna) i debuten på Hawaii 2013, och tolva i U24-klassen (255:a totalt) i fjol.
Förutom Lotta Nilsson kommer även örebroaren Morgan Pätsi klar för ironman-VM som avgörs den 10 oktober.
Ö till ö avgörs redan på måndag, den 7 september, och mycket mer inför den tävlingen (VM i swimrun där Nordblom och Nilsson tagit två raka guld i damklassen) blir det här på bloggen de närmaste dagarna.

I gårdagens klubbmästerskap i partempo (en nedbantad version av lagtempo, så att säga) i Örebrocyklisterna tog mina förhandsfavoriter Adam Axelsson/Frank Kiereck se sig slagna av både Mathias Bergkvist/Marcus Johansson och Jacob Ahlson/Mikael Abrahamsson. Det var en tät tävling där endast 22 sekunder skiljde topptrion vid mellantiden och 50 sekunder i mål. Pernilla Alenius/Anna Samuelsson var enda dampar, och vann därmed den klassen. Tävlingen gick från Ormesta till Norrbyås och tillbaka, totalt cirka 20 kilometer som vinnarna avverkade på 25.40 (12.28 ut, 13.12 hem).

Fahlin inför VM: "Medalj är helt klart målet"

I dag blev Örebros proffscyklist Emilia Fahlin, 26, uttagen även till VM:s linjelopp (i går avslöjade ju bloggen att hon är klar för lagtempot); däremot kommer hon inte att få köra det individuella tempoloppet. I kväll bytte jag några ord med Fahlin via sms om VM-chanserna.
I lagtempot kör Fahlin tillsammans med sitt brittiska stall Wiggle-Honda som även i övrigt mönstrar en urstark laguppställning i belgiska superstjärnan Jolien d’Hoore (som slutade trea i totala världscupen i år efter segrar i två deltävlingar och som totalt tagit tolv segrar i år), italienska Elisa Longo Borghini italienska Elisa Longho-Borgini (som vann etapploppet La Route de France i början av augusti), Danielle King (OS-guldmedaljör på banan i London 2012), franska Audrey Cordon-Ragot (fransk tempomästare) och australiska Nettie Edmondson (som tog VM-silver i lagtempo med Oricastallet i fjol). Där är målsättningen självklar.
– Laget var femma i Vårgårda, så vi hoppas förbättra det och medalj är helt klart målet. Men då måste allt klaffa. Vi åker över tidigt för bra banrekognosering och träning med medalj som mål, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
I linjeloppet kommer Fahlin tillsammans med Staffanstorps Sara Mustonen-Lichan och Åhus Hanna Nilsson få hjälpryttarroller med målet att fixa en sjätte VM-medalj åt Emma Johansson, och kanske rentav ett första guld (”De fyra uttagna damerna utgör tillsammans ett starkt VM-team som vi hoppas på ska prestera resultat. Vi ser gruppen som stark nog för att matcha fram Emma på bästa sätt i jakten på medalj”, säger Jonas Ljungblad, sportchef för Svenska cykelförbundet, i ett pressmeddelande. En roll som Fahlin förlikar sig med trots att hon spurtade ned Johansson i Tour of Norway häromsistens.
– Linjebanan kan nog bli kul. Den är teknisk och går 
i centrala Richmond med ett par kullerstensbackar. På en bra dag kan jag hålla mig framme. Målet är att finnas med Emma mot slutet, säger Fahlin.
Lagtempot körs den 20 september, linjeloppet den 26 september. Det sistnämnda är inte bara en viktig tävling för Johansson, utan också för Sveriges chanser att få med många cyklister till OS i Rio de Janeiro nästa år. Det står nämligen många världsrankningspoäng på spel i VM, och det är rankningen som avgör om Sverige kommer få ställa upp med två, tre eller fyra cyklister på linjeloppet i Rio. Sverige är just nu nia på rankningen, och nationerna som är topp fem den 31 maj nästa år får fyra platser var, de som är rankade på plats sex–13 får tre platser var medan de på plats 14–22 bara får ställa upp med två cyklister på OS. På herrsidan ser det betydligt tuffare ut att få med cyklister …
Hur stor skulle en VM-medalj för Fahlin vara? Tja, på damsidan skulle Fahlin sälla sig till en exklusiv skara; det ärt bara Johansson, Susanne Ljungskog, Madeleine Lindberg, Marianne Berglund och Tullikke Jahre som tagit VM-medaljer åt Sverige (totalt tio varav tre guld). På herrsidan har Bernt Johansson, Michael ”Roddarn” Andersson, de fyra Fåglum-bröderna, Gustav Larsson, Lennart Fagerlund, Tord Filipsson, Sven-Åke Nilsson och Leif Hansson tagit medaljer på världsmästerskapen (totalt sju vara fyra guld).

Fahlin kör ju just nu Boels rental ladies tour i Nederländerna, och på den andra etappen, som avgjordes i dag, tog lagkompisen Jolien d’Hoore andra raka segern. Fahlin fanns med i tätklungan hela vägen och var en av 76 cyklister som noterade samma tid som d’Hoore i mål. de elva sekunderna hon tappade på att klungan sprack av in i mål på måndagen och därtill bonussekunder som delats ut gör att Fahlin är 39:a av 105 cyklister som är kvar i sammandraget, 33 sekunder bakom d’Hoore.
– Det gick bra i dag, höll mig framme och med i klungan utom några turer i backen, så jag får vara nöjd. Ny dag i morgon, säger Fahlin.
Då väntar, liksom i dag, start och mål i Tiel i östra Nederländerna, och 106 kilometer cykling. På fredag ett tempolopp över 11,4 kilometer, på lördag en platt linjeetapp över 126 kilometer och på söndag avslutas det hela över 117 liter mer kuperade kilometer i södra Nederländerna.

Mer cykling: Adam Axelsson, som snart drar till Salt Lake City för första stora lägret i sin nya, upptrappade skridskosatsning, vann i söndags Örebrocyklisternas klubbmästerskap i linjelopp. Några tider finns inte angivna, men Axelsson lär ha dominerat över de 39 kilometerna. Jade Cleveland tvåa och Eive Fahlin (Emilia morbror? Eller inte släkt alls?) trea. Ann-Louise Fahlin (Emilias moster? Eller inte släkt alls?) tog hem damklassen. Hon var definitivt ohotad, eftersom hon var den enda som ställde upp.
I Örebrobrycklisternas klubbmästerskap i bergstempo tre dagar tidigare var junioren Jacob Ahlsson snabbast av alla uppför Ånnabodabacken – och vann med nästan 1,5 minuters marginal före superklassikern Frank Kiereck. Tony Ehrnström trea. Pernilla Alenius vann damklassen 26 sekunder före Sofia Josefson.
I dag lär KM-veckan ha avslutats med partempo (Axelsson i lag med Kiereck!), men någon resultatlista finns ännu inte utlagd.

Att det just nu pågår ett landslagsläger på västkusten, med poängtävlingkungarna och VM-löparna Martin Regborn och Filip Dahlgren på plats, tog udden av OK Milans säsongsavslutning Poängrevanschen i går. I deras frånvaro tog hemmalöparen Per Eklöf en storseger, vann med nästan tio minuters marginal över 6,8 kilometer (49.56 känns som en fin skog) i skogarna runt Pershyttan. Från Tromsö nyss hemkomne Anton Hallor tvåa, ingen dam till start i högsta klassen.

För övrigt har den preliminära startlistan inför lördagens säsongsfinal i svensk friidrotts GP-serie nu kommit, och bland löparna som ska utmana Dan Waerns 56 år gamla svenska rekord på 1 000 meter (på 2.17,8, som när det sattes 1959 dessutom var världsrekord) finns Tim Sundström. Distansen är ju ovanlig numera, men det krävs en öppning en bit under 1.50 på 800 meter för att ha en chans att nå det (Sundström, som två gånger om slagit distriktsrekord på 1 500 meter i år, har som bäst löpt 800 på 1.52,58 den här säsongen), tror favoriten Andreas Almgren (”1.48,5 tror jag att jag kan passera på relativt kontrollerat och då skulle det räcka med 29 sekunder på sista 200-ingen. Då finns det lite marginal”, säger han till Svenska friidrottsförbundets hemsida).
Louise Wiker är för övrigt anmäld till Tjejmilen på lördag, men det är väl oklart om hon kommer till start efter VM-maran i söndags.

Fahlin klar för VM – och ännu en säsong som proffs: "Det är klart"

I dag inleddes Boels Rental Ladies Tour i Nederländerna, ett etapplopp på högsta nivån under världscupen, med Emilia Fahlin i Wiggle-Hondas lag. Och ja, lagets belgiska stjärna Jolien d’Hoore tog säsongens elfte seger (och lägg därtill total- och poängsegrar i BeNe Ladies Tour och sex andraplatser), och Fahlin (som haft ett par urstarka insatser på slutet i Tour of Norway och Vårgårda GP) fanns med i tätklungan hela vägen in i mål.
Konditionsbloggen ringde upp för att snacka lite om det, men framför allt om de två nyheterna: Att Fahlin är uttagen till sitt sjunde raka VM (som körs i Richmond, USA, 19–27 september) och att hon dessutom har gjort klart med ett nytt proffskontrakt inför nästa säsong när hennes nuvarande avtal med brittiska Wiggle-Honda, som hon kört för de två senaste säsongerna, löper ut vid årsskiftet.

– Det stämmer, det är klart med ett nytt kontrakt. Men jag får inte avslöja vilket lag det handlar om än. Det är väldigt turbulent så här års, med lag som lägger ned, och cyklister som blir arbetslösa och jagar nya stall. Därför är det väldigt skönt att redan ha allt klart, och kunna fokusera bara på att träna och tävla, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur blir det med VM?
– Jag kommer att köra lagtempot (den 20 september) med Wiggle-Honda, men däremot har jag inte fått något definitivt besked från förbundet om de individuella loppen. Men att det gick så bra när jag körde för landslaget i Tour of Norway gör att jag borde få köra linjeloppet, jag har förtjänat det. Jag fick väldigt bra feedback från landslagsledningen efter Norge, de var förvånade över hur bra det gick där. Men jag tror inte att de skickar fullt lag (Sverige har sex platser till linjeloppet, två till tempot, enligt regelboken) till USA, av kostnadsskäl.
Vill du köra tempot också?
– Nja, det spelar nog ingen roll vad jag tycker, jag har nog inte så mycket att säga till om där. Jag missade ju SM på grund av sjukdom och har inte kunnat köra så mycket tempo i år.
Hur funkade det i dag?
– Kroppen kändes okej, men jag hoppas det släpper lite till mot slutet av veckan. Det är alltid lite kaotiskt i Holland med mycket galen körning. I dag var det dessutom dåligt väder, så det blev en hel del vurpor, men vi klarade oss bra. Vi kör den här tävlingen som genrep inför lagtempot i VM, det är vi sex som ska köra där som är med här (Fahlin, d’Hoore, Elisa Longo Borghini, Danielle King, Audrey Cordon-Ragot och Nettie Edmondson; Amy Roberts är reserv i USA men inte med här). Det är inget lagtempo här, men vi kommer att köra ihop oss som lag och prova lite lagkörning under etapperna. Det är en perfekt tävling med tre hyfsat platta etapper där vi kan få bra fartträning. Sedan är det ett kort tempolopp, som blir ett bra tillfälle att få sitta på tempocykeln, och en avslutande, lite backigare, etapp.
Det verkar vara i riktigt bra slag nu efter alla sjukdomar … ?
– Jo, det har börjat släppa upp, men jag har ändå inte fått det perfekta testet ännu. Och jag har fått flänga runt ganska mycket; Paris, London, världscupen i Tyskland, lagtempoläger … Jag har inte hunnit med så mycket grundträning för att det ska vara perfekt. Jag har ändå kommit upp på en nivå som fungerat okej, men jag vet att det finns mer i mig. Och det allra viktigaste är att jag fått vara frisk sedan girot och kunnat träna och tävla.
Vad händer efter VM?
– Det blir sista tävlingen för året för min del. Det går några enstaka endagarstävlingar senare, men jag började min säsong redan den 2 januari i år och vill avsluta då för att hinna få lite vila innan det är dags att gå på grundträningen igen.