Hotet mot 51-åringens rekordsatsning: ”Åkte på dunderförkylning”

Örebrolöparen Sören Forsberg är något så ovanligt som en 51-åring som sprungit större delen av sitt liv men som fortfarande, vid den relativt höga åldern, fortsätter att slå personliga rekord. I RM (riksmästerskapet; något SM – svenskt mästerskap – finns inte) i 24-ttimmarslöpning i början av augusti slog han till med guld och ett prydligt pers på drygt 22,6 kilometer. Ett resultat som dessutom tog honom rakt in i landslagsgruppen i ultralöpning (för det krävs för herrar att man gör tio mil under åtta timmar eller över 215 kilometer på 24 timmar), en grupp Forsberg tidigare varit med i men som han halkade ur häromåret. Hans personliga rekord på maraton är 2.46.20 från Frankfurt i fjol (något som gjorde honom till Sverigetrea i åldersklassen, tidsmässigt). När han på söndag återigen är på plats i Frankfurt hade han tänkt ge den där tiden en duvning, men det försöket riskerar att gå om intet, berättade han när Konditionsbloggen ringde upp häromdagen.

– Jag har åkt på en dunderförkylning. Man brukar alltid känna efter lite extra och känna sig dålig dagarna före ett stort lopp, men den här gången blev det en riktig historia. Jag åkte på det i fredags, så jag hoppas att det hinner gå över. Att inte springa är varken plan B eller C, men risken är att det inte kommer gå lika bra som jag hoppats, säger Forsberg till Konditionsbloggen.
Hur har uppladdningen annars sett ut?
– Det har varit bra i höst. Efter 24-timmarsloppet var jag öm i tånaglarna och så, och vilade en vecka. Men sedan har jag kört på bra. Tävlingsmässigt har det bara blivit Karlslundsloppet (37.22,1 på tio kilometer landsväg) och Åstadsloppet (1.18.36 på halvmaran), med pers i båda, så farten har funnits även om jag tyckt att det varit trögt när jag tränat med fart: jag har varit döende på en del pass. Men efter de kortare loppen har jag sett fram emot Frankfyrt med tillförsikt. Tills jag blev förkyld.
Vad var målet innan du blev sjuk?
– Under 2.50, och gärna ned mot 2.45. Det hade varit kul att snudda perset och kanske göra någon sekund bättre. Men det var väldigt optimala förhållanden förra året, och sådan kan man inte styra. Men under 2.48 skulle jag vilja. Jag får spänna bågen och se hur det känns efter en mil. Tidigare har jag varit nöjd med att gå under tre timmar, och lagt mig strax över fyraminutersfart per kilometer, men nu vill jag att det ska gå lite snabbare.
Ni är många Örebrolöpare på plats, kan det bli draghjälp?
– Ja, det kan finnas lite fina ryggar att gå på … Mikaela (Kemppi) och jag brukar springa ganska lika, vill ha en jämn fart hela vägen, medan ”Jossan” (Josefin Gerdevåg) ofta är lite snabbare första halvan. Hennes fart kanske jag inte klarar i början, för då är risken att jag spränger mig. Fredrik Johnsson och jag bröt steg med varandra i 23 kilometer förra året, men han är i ruskigt bra form i år, så jag vågar nog inte haka på honom i början den här gången. Men han får gärna dyka upp där framme efter ett par mil … Det gäller att hitta ett eget tempo, men samtidigt är det skönt med att kunna gå i rygg.
Hur kommer det sig att du fortsätter att utvecklas när du är över 50?
– Jag tänkte faktiskt för några år sedan att jag får sluta försöka persa. Att jag får börja jämföra mig med andra i samma ålderskategori i stället, och försöka göra bra gentemot dem. Men jag har ändå bara blivit bättre och bättre. Från det jag gjorde min första mara 1998 hade jag en uppåtgående kurva till 2006-2007 då jag åkte på lite småskador, löparknä, och kurvan planade ut. Men de senaste åren har jag fått väldigt bra sparring på långpassen av Örebro AIK:s snabba löpare, och dessutom har jag hållit mig hyfsat skadefri, och det där har gjort att utvecklingen tagit fart igen. Men visst märker jag, när jag springer 3 000 eller 5 000 meter att det inte är samma sak som när man var yngre, direkt. Pulsen skjuter i höjden direkt, och man får jobba på en gång för att hålla fart.
Vad betyder det att du kommit med i ultralandslaget igen?
– Att man får åka på deras läger. De hade en sammankomst i Kinnekulle veckan efter 24-timmarsloppet, men då var jag så sliten att jag tackade nej. Nästa träff blir på Bosön i februari. Vi har också en Facebookgrupp där vi utbyter idéer och så. Det är lite fräsigt att vara med, men det är en väldig nivåskillnad inom gruppen. Från Jonas Buud (regerande världsmästare över 100 kilometer) till de som är pinnhålet sämre än mig.

Publicerat av

Jonas Brännmyr

2 reaktioner till “Hotet mot 51-åringens rekordsatsning: ”Åkte på dunderförkylning””

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *