Fahlin del två av tre – säsongen 2016: "OS kanske inte passar mig"

Det skulle ha skett i fredags (det var därför vi på NA skrev om saken då), men först i dag kom pressmeddelandet som bekräftade att Emilia Fahlin kör för Alé-Cipollini nästa år. Just säsongen 2016 är temat för andra delen av bloggens Fahlin-special, där den största nyheten är att en världstour ersätter världscupen. Åtta av nio av de endagarslopp som utgjorde årets världscup finns med (samt lagtempot i Vårgårda), men därtill kommer ytterligare fem endagarstävlingar och tre etapplopp. Bland dem Giro d’Italia (som körs över tio dagar 2016) och stortävlingarna La Course (”damernas Tour de France”), Prudenial Ride London och La Madrid Challenge (”damernas vuelta”). Dessutom väntar ju ett OS i Rio de Janeiro (linjeloppet söndagen den 7 augusti och tempoloppet onsdagen den 10 augusi) och VM i Qatar (lagtempot söndagen den 9 oktober, tempoloppet tisdagen den 11 oktober, linjeloppet lördagen den 15 oktober). Jag började fråga Fahlin om världstouren.

– Det blir fler tävlingar på högsta nivån, åtta cyklister per lag istället för sex som det varit i världscupen, fler tv-sändningar, lite fler etapplopp och så får vi använda radiokommunikation. Så det blir lite mer likt herrcyklingen. Ett bra steg på vägen, även om det finns en hel del kvar att göra. Det är bra att de jobbar på och förnyar, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Det blir ett hektiskt schema om man ska köra allt, går det?
– Jag kollade schemat, och det funkar inte riktigt att köra allt. I maj är det ett etapplopp i Kina och veckan efter ett i Kalifornien, och det funkar inte logistiskt att flyga kors och tvärs och dessutom tidsomställningen. Men det mesta kommer man nog att köra. Det är roligt med sådan variation, det finns lite av allt. Sedan blir det ju alla vanliga tävlingar också, så det kommer nog bli fullt upp. För mig gäller det att hitta ett bra program för att kunna optimera chanserna att kvala till OS. Jag tror att jag kommer få frihet att styra en del.
”Kvala till OS”, borde du inte vara given efter VM-succén?!
– Nej, det fungerar inte riktigt så, tyvärr. SOK kollar säkert en hel på hur jag körde där, men jag måste köra bra under våren också för att få en plats. SOK är väldigt strikta: Man måste ha resultat för att komma med. Jag kan absolut inte luta mig tillbaka, det är nu den viktigaste tiden kommer. Men fortsätter jag i vår att köra som jag gjorde på VM; då är jag klar. Och det var väldigt bra att få ett så bra VM, att jag visade min potential, framför allt eftersom SOK:s sportchef (Anders Wiggerud) var på plats på VM. Han fick se att jag fortfarande kan cykla. Emma (Johansson) har naturligtvis en plats till Rio, men det som kommer avgöra vilka som får de andra två platserna är hur vi kör i vår.
Har du redan tittat på banorna i Rio?
– Emma (Johansson) har varit där och kört dem, och jag hörde att det ska vara väldigt backigt, riktigt tuffa banor. Kanske inte riktigt en bana som passar mig. Samtidigt blir OS alltid en annorlunda tävling eftersom det är färre som kvalar in, startfältet är mindre, så det blir mindre klunga och inte så kontrollerat. Det kan gå iväg en utbrytning tidigt. Men det kommer nog passa riktiga klättrare bäst. För mig finns lite att jobba på där.
Men VM blir helt platt, i stället?
– Ja, det går ju i Qatar. Det blir helt annorlunda jämfört med OS. I Qatar är det väldigt öppet och blåsigt och varmt, och Tour of Qatar (som går i februari varje år) har inte varit min favorit i kalender … Samtidigt har det inte varit någon lätt bana på cykel-VM på några år, så det är bra att det är lite olika, att det blir lite variation och gynnar andra typer av cyklister.
– Det som är bra med cykelsporten är att även om mästerskapen är stora så finns det många andra tävlingar under säsongen som man kan ha som mål också, om inte mästerskapet passar en. Det är skönt att hålla på med en sport där OS inte är enda fokuset. Det vore jobbigt om man bara hade en dag vart fjärde år att träna mot, som det är i en del andra sporter. Speciellt som det kan hända så mycket oförutsett i en cykeltävling, man kan få punktering, mekaniska problem …
Vad har du för favorittävlingar under året?
– Vårgårdas världscup och tävlingar som den i Norge (Tour of Norway), där det är lite kuperat, lite tekniskt. Och vårtävlingar i Holland och Belgien där det är lite mindre vägar, snävare svängar, kullersten, där man måste hålla sig långt framme i klungan och där det är backigt men inte några tiokilometersklättringar. Tävlingar där det händer lite, där det är tufft och där folk droppar av. Om jag är bra så gillar jag den typen av tävlingar. Etapplopp är också roliga, att det alltid kommer en ny dag och att terrängen är varierad. Men resultatmässigt passar vårtävlingar eller tävlingar som den i Vårgårda bättre.
Hur kommer vinterträningen se ut?
– Förra året började vi säsongen redan den 2 januari, i Australien. Nästa år lutar det mot att vi börjar med Tour of Qatar (2–5 februari), så det blir lite mer tid till grundträning. Det blir nog bättre för mig personligen eftersom man tappar annan träning om man går på och börjar tävla för tidigt. Just nu kör jag en hel del gym, lite löpning, mycket testcykel. Jag vill inte vara som bäst i februari, de tidiga tävlingarna är en del av träningen.
– Nästa vecka (läs: den här veckan) ska jag ned till Göteborg och göra tester hos min tränare Klas Johansson. Sedan ska jag tillbaka till Girona (där Fahlin bor sedan ett antal år tillbaka) och i mitten av november blir det första lagträffen med Alé-Cipollini. Sedan blir det direkt vidare till SOK:s precamp inför OS, på Fuerteventura, där idrottare från alla sporter samlas. Från damcyklingen är det jag, Emma (Johansson) och Sara (Mustonen-Lichan), och därefter blir det ett träningsläger med laget i december. Sedan åker jag säkert en sväng till Örebro över jul och sedan är det bara någon månad kvar tills säsongen börjar.

Emilia Fahlin intar Örebro.  Foto: Lennart Lundkvist
Emilia Fahlin intar Örebro. Foto: Lennart Lundkvist

Publicerat av

Jonas Brännmyr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *