Hotet mot 51-åringens rekordsatsning: ”Åkte på dunderförkylning”

Örebrolöparen Sören Forsberg är något så ovanligt som en 51-åring som sprungit större delen av sitt liv men som fortfarande, vid den relativt höga åldern, fortsätter att slå personliga rekord. I RM (riksmästerskapet; något SM – svenskt mästerskap – finns inte) i 24-ttimmarslöpning i början av augusti slog han till med guld och ett prydligt pers på drygt 22,6 kilometer. Ett resultat som dessutom tog honom rakt in i landslagsgruppen i ultralöpning (för det krävs för herrar att man gör tio mil under åtta timmar eller över 215 kilometer på 24 timmar), en grupp Forsberg tidigare varit med i men som han halkade ur häromåret. Hans personliga rekord på maraton är 2.46.20 från Frankfurt i fjol (något som gjorde honom till Sverigetrea i åldersklassen, tidsmässigt). När han på söndag återigen är på plats i Frankfurt hade han tänkt ge den där tiden en duvning, men det försöket riskerar att gå om intet, berättade han när Konditionsbloggen ringde upp häromdagen.

– Jag har åkt på en dunderförkylning. Man brukar alltid känna efter lite extra och känna sig dålig dagarna före ett stort lopp, men den här gången blev det en riktig historia. Jag åkte på det i fredags, så jag hoppas att det hinner gå över. Att inte springa är varken plan B eller C, men risken är att det inte kommer gå lika bra som jag hoppats, säger Forsberg till Konditionsbloggen.
Hur har uppladdningen annars sett ut?
– Det har varit bra i höst. Efter 24-timmarsloppet var jag öm i tånaglarna och så, och vilade en vecka. Men sedan har jag kört på bra. Tävlingsmässigt har det bara blivit Karlslundsloppet (37.22,1 på tio kilometer landsväg) och Åstadsloppet (1.18.36 på halvmaran), med pers i båda, så farten har funnits även om jag tyckt att det varit trögt när jag tränat med fart: jag har varit döende på en del pass. Men efter de kortare loppen har jag sett fram emot Frankfyrt med tillförsikt. Tills jag blev förkyld.
Vad var målet innan du blev sjuk?
– Under 2.50, och gärna ned mot 2.45. Det hade varit kul att snudda perset och kanske göra någon sekund bättre. Men det var väldigt optimala förhållanden förra året, och sådan kan man inte styra. Men under 2.48 skulle jag vilja. Jag får spänna bågen och se hur det känns efter en mil. Tidigare har jag varit nöjd med att gå under tre timmar, och lagt mig strax över fyraminutersfart per kilometer, men nu vill jag att det ska gå lite snabbare.
Ni är många Örebrolöpare på plats, kan det bli draghjälp?
– Ja, det kan finnas lite fina ryggar att gå på … Mikaela (Kemppi) och jag brukar springa ganska lika, vill ha en jämn fart hela vägen, medan ”Jossan” (Josefin Gerdevåg) ofta är lite snabbare första halvan. Hennes fart kanske jag inte klarar i början, för då är risken att jag spränger mig. Fredrik Johnsson och jag bröt steg med varandra i 23 kilometer förra året, men han är i ruskigt bra form i år, så jag vågar nog inte haka på honom i början den här gången. Men han får gärna dyka upp där framme efter ett par mil … Det gäller att hitta ett eget tempo, men samtidigt är det skönt med att kunna gå i rygg.
Hur kommer det sig att du fortsätter att utvecklas när du är över 50?
– Jag tänkte faktiskt för några år sedan att jag får sluta försöka persa. Att jag får börja jämföra mig med andra i samma ålderskategori i stället, och försöka göra bra gentemot dem. Men jag har ändå bara blivit bättre och bättre. Från det jag gjorde min första mara 1998 hade jag en uppåtgående kurva till 2006-2007 då jag åkte på lite småskador, löparknä, och kurvan planade ut. Men de senaste åren har jag fått väldigt bra sparring på långpassen av Örebro AIK:s snabba löpare, och dessutom har jag hållit mig hyfsat skadefri, och det där har gjort att utvecklingen tagit fart igen. Men visst märker jag, när jag springer 3 000 eller 5 000 meter att det inte är samma sak som när man var yngre, direkt. Pulsen skjuter i höjden direkt, och man får jobba på en gång för att hålla fart.
Vad betyder det att du kommit med i ultralandslaget igen?
– Att man får åka på deras läger. De hade en sammankomst i Kinnekulle veckan efter 24-timmarsloppet, men då var jag så sliten att jag tackade nej. Nästa träff blir på Bosön i februari. Vi har också en Facebookgrupp där vi utbyter idéer och så. Det är lite fräsigt att vara med, men det är en väldig nivåskillnad inom gruppen. Från Jonas Buud (regerande världsmästare över 100 kilometer) till de som är pinnhålet sämre än mig.

Rosdal avstår korta terräng-SM: "Inte fått till mjölksyraträningen"

I helgen är det dags för terräng-SM i Uddevalla. För KFUM Örebro-löparen Linus Rosdal, 23, har den tävlingen varit rena framgångssagan. 2013 vann han juniorklassen, och i fjol följde han upp med ett silver som han – på grund av betydligt starkare konkurrens – värderade ännu högre. Men det var alltså som junior. Vid årsskiftet klev Rosdal upp i seniorklassen, och sedan dess har han förvisso hunnit med att bli bäste svensk i Lidingöloppet, men på SM ser konkurrensen helt annorlunda ut. Konditionsbloggen ringde upp Rosdal för att höra om hans känslor inför helgen (och fick en liten nyhet som bonus; se rubriken och tredje frågan).

– Terräng-SM har helt klart blivit årets höjdpunkt för mig eftersom det är den tävlingen som gått bäst. Men det kommer bli tufft som förstaårssenior, det är en helt annan konkurrens här än på Lidingö. I princip alla starka, svenska löpare är med, från våra bästa maratonlöpare till de starkaste medeldistansarna. Det blir supertufft, men det är det som är skoj också, säger Rosdal till Konditionsbloggen.
Är Abraham Adhanom favorit?
– På fyran (fyrakilometersloppet går på lördagen), men på tolvan (tolvkilometersloppet avgörs på söndagen) såg jag att ”Musse” (Mustafa Mohammed) anmält sig, och kommer han till start är han favorit. Han har varit mycket skadad på slutet, men om han ställer upp så är han bra nog för att vinna, skulle jag tro.
Vad har du för målsättning?
– Topp tio skulle jag vara nöjd med. Jag kör bara tolvan eftersom jag inte fått till den mjölksyraträning som krävs för fyran. Det borde också öka chanserna, eftersom jag kommer fräsch till tolvan.
Ja, du hade stora skadeproblem i våras, hur är läget nu?
– Jag hade problem med fötterna som hängde i ganska långt in på sommaren. Men jag har kunnat köra på ganska hårt efter Lidingö, och det bådar gott. Skönt att äntligen kunna träna som man vill. Jag hade en tanke att springa Hässelbyloppet förra helgen, men jag kände att jag ville få till träningen istället för att behöva dra ned på den inför ett lopp. Jag satsade på att få tre-fyra riktigt bra träningsveckor istället.
Vad säger du om banan?
– Jag har faktiskt inte åkt och provsprungit den, men enligt arrangören är det 80 procent grus och 20 procent gräs, och så mycket fast underlag gynnar väl inte riktigt mig. Jag brukar göra bäst ifrån mig på gräs, och tycker det är tråkigt att det är så mycket fast underlag. Nu lär det gå undan rejält.
Vad tror du om taktiken?
– Adhanom gillar att sätta tempo, så det lär gå undan från start. För min delgäller det att hålla mig lugn och inte lockas att gå med. Jag ska vara realistisk och plocka placeringar i slutet istället. Det var så jag gjorde på Lidingö, det är en nyckel till ett bra lopp för mig. Det är lätt att ryckas med, men man får försöka hålla igen.
Vad händer sedan, når du en topp tio-placering lär du ligga bra till för NM-truppen (upp till åtta svenska herrar kommer bli uttagna till nordiska mästerskapen i Göteborg den 7 november), va?
– Om jag springer riktigt bra, så kanske. Men de brukar ofta ta in sådana som har meriter, välja dem före en sådan som mig. Så det blir nog svårt att få en plats, men man ska aldrig säga aldrig.
Och annars?
– Jag hade en tanke på en halvmara i San Sebastian (29 november), men jag tror inte att det blir något. Men det blir ingen vila heller, utan jag kommer gå direkt på grundträning, träna hårt och mycket så att jag kan komma väl förberedd till nästa säsong. Där bli det ungefär samma upplägg som jag skulle haft i år, om jag inte blivit skadad, med målet att springa bra på 10 000 meter och halvmaran tidigt på säsongen och i terrängloppen på hösten.

Så gick det för länslöparna i terräng-SM förra året (tre guld, tio medaljer):
Guld: Erika Bergentz, KFUM Örebro (K40), Rose Marie Enmalm, IF Start (K60), KFUM Örebros P15-lag (Jack Karlsson, Jonatan Gustafsson, Tobias Tranderyd).
Silver: Ann-Britt Eriksson, IF Start (K65), Per Sjögren, KFUM Örebro (M35), Ulf Hallmén, Hagaby Goif (M45), Nils Rune Andersson, Kopparbergs IF (M75), IF Starts K35-K75-lag (Marie Dasler, Rose Marie Enmalm, Ann-Britt Eriksson), Hällefors Louise Wiker som del 
i Hässelbys damlag.
Brons: Sabina Forsberg, Glanshammars IF (F16).

Länslöparnas tidsprogram i helgen:
Lördag:
12.00: Damer, veteraner, K35-K70 (med Erika Bergentz i K40 och Rose-Marie Enmalm i K60, båda regerande mästare).
12.30: Herrar, veteraner, M60-M80 (med Tauno Mertala i M60).
14.10: Damer, fyra kilometer (Louise Wiker, som i fjol var med i Hässelbys SM-silver-lag).
14.40: Herrar, fyra kilometer (Linus Rosdal anmäld men ej till start).
15.40: P15, fyra kilometer (med Ola Tyrsmo).
16.40: P16-P17, fyra kilometer (med Haben Kidane i P17-klassen och Jack Karlsson, Tobias Tranderyd och Jonatan Gustafsson i P16-klassen; som i fjol tog SM-guld i lag i P15-klassen).
Söndag:
11.30: P19, sex kilometer (med William Fransson).
13.40: Damer, åtta kilometer (Louise Wiker).
14.30: Herrar, tolv kilometer (med Linus Rosdal, Martin Regborn och Haben Kidane).

Jagar tredje distriktsrekordet och tolfte perset i år: "Hoppas det finns en toppendag kvar"

Personliga rekord på elva distanser, distriktsårsbästa på nio, och distriktsrekord på två (se alla tiderna längst ned i det här blogginlägget). Josefin Gerdevåg, 34, har haft ett magiskt år. Ett enda lopp återstår. En chans till ett tolfte pers, ett tredje distriktsrekord. Det (kanske) viktigaste. Frankfurt marathon på söndag. Personliga rekordet ligger på 2.46.03 (från Frankfurt i fjol) och distriktsrekordet 2.45.57 (av Mikaela Kemppi i samma lopp). Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Gerdevåg för att fråga hur snabbt hon tänkt springa i helgen.

– Formen är god, så jag hoppas att springa fortare än i fjol. Jag har ju lyckats med det jag sa lite kaxigt på Sylvesterloppet, att jag ska persa på alla distanser i år, fram tills nu. Men maraton är den svåraste distansen; blir man trött så blir man trött. Förutsättningarna är goda, men man ska komma ihåg att jag fick till ett fantastiskt race där nere förra året – och vädret var fantastiskt och hur det blir på söndag har jag inte kollat, jag vill inte lägga onödig energi på saker man inte kan påverka. Det är inte alla dagar man får en toppendag, och jag har redan haft ganska många sådana i år, men jag hoppas det finns en kvar, säger Gerdevåg till Konditionsbloggen.
Hur har du laddat för Frankfurt?
– Jag har kört lite längre pass, lite mer mängd i veckorna. Jämfört med i somras har det inte blivit lika mycket fart. Och nu på slutet har jag börjat vila mer.
Ni är många Örebrolöpare på plats (se nedan), kan det vara en hjälp?
– Det beror på hur de andra tänker springa. Jag har tänkt mig att ha en så jämn fart som möjligt, och ha krafter kvar sista 30 när loppet börjar på allvar. Det gäller att ha flyt fram dit, och sedan kan man börja grotta ned sig. Några grabbar från Örebro är väldigt snabba, så gentemot dem gäller det at ha bromsen i första halvan, man får inte gå för fort. Jag kan inte gå med dem om de speedar på nedåt 1.20. Målet är att passera halva som snabbast på 1.21.30 eller 1.22. Man får inte närma sig halvmaratonfart (Gerdevågs distriktsrekord från i våras ligger på 1.17.48), får då går det för fort. Tre-fyra minuter långsammare än halvmarafart är nog vad man kan få ut av kroppen på en optimal dag. Men visst, det är många från Örebro som tänkt gå under 2.50 eller 2.45, och man kan ta viss hjälp av de som springer i samma fart som man själv tänkt. Men man får inte bry sig för mycket heller, för det kan växla extremt mycket under loppet. Man får försöka gå in i sin lilla bubbla.
Är det svårt?
– Ja, man kan vara jättepigg första 15. Det är en stor tävling, mycket folk och man är taggad. Det gäller att springa kontrollerat, vara smart. Just på stora maratonlopp utomlands tycker jag inte placering spelar någon roll, utan det är tiden som är det viktiga. När man springer SM i Stockholm marathon kanske man bevakar någon placering på slutet (Gerdevåg tog SM-brons 2012), men sånt tänker jag inte alls på nu.
Med ett lopp kvar på säsongen, vilken har varit höjdpunkten hittills?
– Det har varit många. Halvmaran på Kungsholmen, SM-milen, 3 000 meter i Göteborg … Jag hade hoppats springa en mil under 35 minuter i år också, men det gick inte. Jag borde ha försökt någon gång till i april/maj, när formen var som bäst. Men å andra sidan gjorde jag flera under 36 i år och tidigare har jag aldrig varit under 37. Och så klarade jag ju målet att persa på alla distanser. Så jag är jäkligt nöjd med 2015, hittills.

Förutom Gerdevåg är ytterligare 21 länslöpare anmälda till Frankfurt (och totalt 157 svenskar), och bland dem flera tunga namn som distriktsrekordhållaren Mikaela Kemppi, ultralandslagsmannen Sören Forsberg, Mattias Nätterlund och Ludvig Börjesson som radat upp fina resultat i långloppscupen i år, och dokumenterade elitmotionärer som Antje Torstensson och Fredrik Johnsson. Ja, de enda riktigt tunga länsnamnen som saknas är topptrion i herrstatistiken i år. Erik Anfält som istället springer springer i Valencia om tre veckor, Jonas Rosengren som kutade i Berlin förra månaden istället, och Bob Impola som ju mest är längdskidåkare men dyngade på med fina 2.43.20 i maratondebuten i Stockholm i maj.

Gerdevåg har persat på:
800 meter: 2.23,94 (näst bäst i distriktet i år bakom Erika Bergentz); ingen uppgift om tidigare resultat.
800 meter inne: 2.14,16 (bäst i distriktet i år); tidigare 2.17.38.
1 000 meter inne: 3.01,06 (bäst i distriktet i år); ingen uppgift om tidigare resultat.
1 500 meter: 4.32,06 (bäst i distriktet i år); ingen uppgift om tidigare resultat.
1 500 meter inne: 4.37,57 (näst bäst i distriktet i år bakom Bergentz); ingen uppgift om tidigare resultat.
3 000 meter: 9.38,85 (bäst i distriktet i år); tidigare 10.57,80.
3 000 meter inne: 10.18,80 (bäst i distriktet i år), ingen uppgift om tidigare resultat.
5 000 meter: 17.01,28 (bäst i distriktet i år); tidigare 19.03,38.
10 000 meter: 35.12,38 (bäst i distriktet i år); tidigare 37.36,10.
10 km landsväg: 35.27 (bäst i distriktet i år); tidigare 38.00 (?).
Halvmaraton: 1.17.48 (distriktsrekord); tidigare 1.19.00.
Plus distriktsrekord på 3×1 500 meter med Bergentz och Lisa Brorson, 14.58,07.

Li tog SM-silver – i att cykla bakom jycke

Degerforsaren Li Hultgårdh, 27, som kör för Hällefors, tog SM-silver i helgen. Grenen? Cykling bakom hund. Ja, alltså draghundsportens barmarksdisciplin cykel, som, liksom discipliner som linlöpning, scooter och fyr- och sexspann avgjordes i Nybro i helgen. Hur mycket gör en hund som drar framför mountainbiken – och hur hade, säg, Linda Meijer klarat sig i konkurrensen? Väldigt svårt att säga. Men klart är, vågar jag påstå, att människans kondition relativt hundens är ännu viktigare i barmarksgrenarna löpning (för att man inte på samma sätt kan glida med, utan måste låta benen gå) och cykel (för att objektet bakom hunden blir så pass mycket tyngre och friktionen större) än på skidor. Hultgårdh var tvåa i första heatet, trea i det andra och sammanlagt 20 sekunder bakom segraren Hanna Bergman, Falun, och fem före trean Kamilla Wikberg, Holmsund.
Hultgårdhs sambo och klubbkompis Timo Silvola (som med skidor under fötterna är en av Sveriges bästa draghundsåkare genom tiderna som dubbel världsmästare, och med nio VM- och sex EM-medaljer och sju SM-guld på meritlistan), 49, blev sexa i en mycket tät herrklass (på en tid fem sekunder snabbare än Lis tid i damklassen), 36 sekunder bakom segraren Patrik Jadsten, Skåne DK (totalt var åtta cyklister inom minuten i täten). Hällefors Anna-Lena Gerhardsson blev fyra, en dryg minut från pallen och 2,5 från guldet, i damernas linlöpning (dessutom blev det ett gäng medaljer i B- och C-klasser och med scooter och annat som konditionsbloggaren inte riktigt räknar in).

För övrigt måste jag tipsa om Marcus Nilsson mycket välformulerade blogginlägg om svensk ultralöpning och den internationella konkurrensen (där Linus Rosdal för övrigt har en cameoroll). Något jag själv gått (eller, framför allt, sprungit) och grunnat ganska mycket på genom åren.

Benita älgade ifrån världsmästaren (utan älg)

Well, snacka om skräll. Benita Hansson, 25, som fortfarande tävlar för Örebroklubben Hagaby men som sedan ett par år tillbaka bor i Stockholm, klämde till 19-åriga juniorvärldsmästaren Johanna Öberg (som sprang i samma lag stafettlag som Tisarens Andrea Svensson för JVM-guldet i Norge i somras; och som dessutom tog silver i medeldistansen på JVM) i söndagens andra och avslutande etapp av Helg utan älg på Gotland. Hansson vann medeldistansen över minuten före Eksjös Josefine Klintberg på andraplatsen och 1.23 före Öberg på tredje. Öberg tog dock ändå totalsegern, eftersom hennes marginal i lördagens långdistans var för stor, och Hansson, som var fyra på lördagen, blev också fyra i sammandraget.
I Daladubbelns patrulltävling (där man alltså spriner två och två, tillsammans, i skogen) blev Milans Josefin Erlandsson och Saga Sander trea i äldsta damklassen (D20, tävlingen är bara för ungdomar och juniorer) medan Tisarens Anna Hallmén blev trea i D16 tillsammans med Linnés Sandra Boström.

I övrigt en väldigt lugn söndag ur konditionsidrottssynpunkt i länet. Men nästa helg, då jäklar smäller det med terräng-SM!

Webb-tv: Se Anfält och Kemppi vinna igen

De är ju inte direkt ovana segrare, Erik Anfält och Mikaela Kemppi. I maj gjorde Örebro AIK-duon gemensam landslagsdebut, och i länets långloppscup har Anfält tagit sju segrar på sju starter i år medan Kemppi hunnit med nio. De senaste i förmiddags, för Anfält programenligt och för Kemppi via efteranmälen, i femkilometersloppet Hostruset på Väster i Örebro. Konditionsbloggen var på plats och filmade lite, och klippet kan du se här.
Anfält avverkade den platta banan på 15.38 (kilometersnitt på 3.07,8) och vann med 48 sekunders marginal före Mattias Nätterlund, medan Kemppi vann 56 sekunder före Erica Lech, på 17.36 (snitt 3.31,4).
Kemppi hade ju redan avgjort damklassen i långloppscupen, men på herrsidan innebär Anfälts seger att han passerade både Haben Kidane (som byter klubb till Eskilstuna på onsdag och därmed inte kan samla fler poäng) och Nätterlund i sammandraget och nu leder cupen som han vann fyra år i rad 2010–2013 (i fjol sprang han bara åtta deltävlingar, och slutade därför först på fjärde plats). Nätterlund är delad tvåa med Kidane, en poäng bakom Anfält, och även Jonas Rosengren och Peter Wiker har teoretiska chanser på segern inför de tre sista deltävlingarna (Kilsbergsleden om två veckor, terräng-DM den 7 november och Lucialoppet den 12 december). Tre kvar i kampen med Anfält, alltså.
För Kemppi är det nu bara en vecka kvar till höstsäsongens stora mål: Frankfurt marathon. Anfält har ju en knapp månad kvar till sitt; Valencia marathon.

Martin Regborn, som alltså ska kuta terräng-SM nästa helg, avslutade orienteringssäsongen med Blodslitet i norska Fredrikstad. En nätt, liten tävling över 44 kontroller och 24,2 kilometer där VM-löparen från Örebro blev sexa efter nästan 2,5 timmar i skogen. Göteborgs Johan Runesson vann (med futtiga tio sekunder!) och med i startlistan fanns stora delar av den nordiska eliten. Bland dem Garphyttans  Filip Dahlgren som låg på 15:e plats vid en mellantid efter 15 kilometer men sedan tvingades bryta.

I världscupfinalen i skyrunning, Limone extreme vid Gardasjöns strand i norra Italien, slutade örebroaren Jan Kalander på 177:e plats totalt (155:a av herrarna, 29:a i H35) på 4.16.23 och Kumlas Cristoffer Stockman 359:e (315:e av herrarna, 59:a i H35) på 5.04.50. Schweizaren Remi Bonnet besegrade de 23,5 kilometerna och drygt 2 800 höjdmeterna (och alla konkurrenter) på 2.45.25 och vann med nästan sex minuters marginal. Men för hemmalöparen Tadei Pivk räckte andraplatsen för att säkra totalsegern i världscupen. På damsidan säkrade spanska längdskidåkaren (eller är hon numera mer löpare än skidåkare?) Laura Orgue världscupsegern genom ännu en seger på lördagen, blott 16 sekunder före landsmaninnan Maite Maiora-Elizondo efter tre timmar och 19 minuters bergslöpning. Örebrolöparen Ann-Sofie Berg kutade det korta loppet, över tio kilometer, med finfint resultat; slutade på 17:e plats på 1.38.55, dryga halvtimmen bakom franska segraren Elise Rouchy.

Och så har det körts rarajipari i Örebro igen. Mörkerrarajipari, till och med. Trefaldige olympiern Johan Röjler tog hem segern i lag med Daniel Sörling och Lisen Vaahto, tre minuter före Håkan Röjler, Malin Vaahto och Oscar (?) efter nästan 2,5 timmars springande och innebandybollssparkande i pannlampsskenet i Solfjäderspåret.

Supertalangen byter klubb på onsdag (då kan han torska cupen) – och hon är SM-guldfavorit

Satt och gick igenom anmälningslistan till terräng-SM, som avgörs i Uddevalla nästa helg, och snubblade över något jag trodde var en nyhet. Jonas Rosengren berättade dock raskt att den redan var en månad gammal; före detta bloggkollegan Peter Wiker avslöjade redan den 16 september att hans klubbkompis Haben Kidane byter Hällefors mot Eskilstuna. Kidane, 17-åringen som kom till Sverige från Eritrea för ett par år sedan och upptäckte en enorm löpartalang (”Haben behöver inte vara hård, för han har fått talang istället. Det svåra är ofta att hålla honom borta från träningen, så han inte blir skadad. Haben ska träna 3-4 mil i veckan, och han kommer ändå att jogga ifrån oss i sommar. Det ska bli kul”, skrev Wiker i våras) som hittills tagit honom till en andraplats i Lidingöloppets P17-klass, att gå sub-33 på milen (32.56 i Åstadsloppet, att jämföra med distriktsrekordet på 10 000 meter bana för i P17-klassen: Jonas Grimborgers 28 år gamla 33.27). Dessutom leder Kidane långloppscupen, men just klubbytet kan kosta honom titeln.
På onsdag lämnar Kidane nämligen officiellt Hällefors LK för Eskilstuna FI, och därmed kan han inte samla fler poäng i cupen. Teoretiskt sett kan han plocka sex i Hostruset i helgen (men då krävs att han efteranmäler sig samtidigt som Erik Anfält drar en DNS) och i sådana fall skulle han landa på 53 poäng. Når han dit blir det en strid på kniven (och väldigt avhängigt hur många lopp Anfält gör), men stannar Kidane på de 47 poäng han har i nuläget lär både Anfält, Mattias Nätterlund och möjligen även Rosengren passera.

Vi kan dra matematiken inför helgens Hostruset: Fyra deltävlingar återstår i långloppscupen varav terräng-DM ger extra poäng. Totalt 26 poäng att springa om, och för att kunna utmana Kidane om titeln krävs alltså att löparna i det här läget har minst 21 poäng insamlade över sex tävlingar (man får bara räkna tio resultat).
Sex löpare bakom Kidane har minst 21 poäng, och summerar man deras sex bästa tävlingar (allt annat är ointressant i det här läget) är ställningen: 1) Kidane, 47 (får räkna alla sina åtta tävlingar här eftersom han inte kan nå upp över tio tävlingar totalt), 2) Anfält, 42, 3) Rosengren, Nätterlund, båda 34, 5) Peter Wiker, 31, 6) Johan Ingjald, 23, 7) Ludvig Börjesson, 22. För att vara med i titelracet även efter lördagen måste Börjesson ta in minst fem poäng på Kidane (vara sämst tvåa i Hostruset om Kidane inte startar) medan Ingjald behöver fyra poäng (vara sämst trea). Annars är de bara fem kvar i kampen redan på söndag.
På damsidan har ju Mikaela Kemppi redan avgjort, men där bakom är det läge för Maria Eriksson att samla väldigt viktiga poäng i kampen mot Josefin Gerdevåg om andraplatsen i morgon.

Men egentligen skulle ju blogginlägget handla om den preliminära startlistan till terräng-SM, som släpptes i dag. Kidane är största medaljfavoriten från länet. Fyra kilometer kanske är i kortaste laget för Hälleforslöparen och Ullevis Hassan Suldan blir liksom i Lidingöloppet förmodligen en väldigt svår nöt att knäcka, så några gigantiska guldförhoppningar ska vi inte måla upp. Men visst kan det bli medalj. Eller ja; allra största förhandsfavoriten från länet är förstås Erika Bergentz, regerande mästare i D40-klassen.
Annars är mest intressanta starten KFUM Örebros Linus Rosdal (som i fjol, som sistaårsjunior, ratades från terräng-EM trots ett finfint silver just på terräng-SM som följde upp guldet året innan). Som förstaårssenior, och mot namn som Abraham Adhanom, Mustafa Mohammed, Olle Walleräng, Nasir Dawud, John Kingstedt, David Nilsson, Anders Kleist och Andreas Åhwall blir det förstås rejält mycket tuffare. Rosdal springer båda distanserna, fyra och tolv kilometer, medan klubbkompisen (i KFUM Örebro) Martin Regborn, till vardags VM-orienterare, satsar allt krut på den långa banan. Hade varit intressant med Filip Dahlgren till start i en orienteringsbattle, men så verkar det dessvärre inte bli.
I damernas elitklass är det Hälleforslöparen (liksom vi i framtiden får envisas med att alltid kalla Kidane det, gör jag fortfarande så med Wiker efter 15 år) Louise Wiker som får bära hela ansvaret för att representera länet när Gerdevåg och Kemppi drar till Frankfurt (liksom några duktiga herrveteraner som annars hade kunnat blanda sig i), och även om det lär bli tufft för VM-löparen att knipa medalj individuellt kan det bli lagguld för hennes Hässelby både över fyra och åtta kilometer.
I P15 ser det på förhand ut att vara given medalj, i lagklassen, eftersom KFUM Örebro (Jack Karlsson, Tobias Tranderyd och Jonatan Gustafsson) är ett av endast tre klubbar som får ihop fullt lag. I P19 springer William Fransson i tufft motstånd, och i P15 kubbar Ola Tyrsmo.

Helgens höjdare – Anfälts elfte på 63 dagar

1. Hostruset
Kontrollmätt fem kilometer platt asfalt på Väster – med en landslagslöpare i startlistan. Ja, vi snackar förstås Erik Anfält som inte kan sluta springa den här hösten. Räknat från årskiftet gjorde han bara två tävlingar (Kiel marathon och Stockholm marathon) på 225 dagar fram till den 15 augusti, men sedan dess … Hostruset blir hans elfte tävling på 63 dagar (de åtta första, inklusive ett maraton och ett ultralopp, räknade han in på 37 dagar). De tio första har slutat med sex segrar och fyra andraplatser (om man är snäll och räknar enbart svenskarna i Lidingöloppet; annars tre andraplatser). Målet är Valencia marathon den 15 november, men räkna med att det blir några hållpunkter till på vägen dit. Med fyra deltävlingar kvar, och fyra tävlingar kvar att räkna för Anfält, har han långloppscupens avgörande i sina egna fötter (och efteranmäler sig inte Haben Kidane eller Mattias Nätterlund går han upp i totalledning redan i helgen). På damsidan har ju Mikaela Kemppi redan avgjort långloppscupen, men varken hon eller Josefin Gerdevåg är anmälda till Hostroset (det är bara en vecka kvar till Frankfurt marathon, som de båda och en hel del andra örebroare ska kuta, vilket påverkar helgens startlista även på herrsidan). Favorittryck istället på Maria Eriksson och Tiina Linnér (tidigare Hänninen).

2. Orientering?
Näe, säsongen sjunger verkligen på sista versen efter 25-manna. En del ungdomar från länet åker till Falun för traditionsenlig säsongsavslutning i Daladubbeln, som bjuder parstafett på lördagen och patrulltävling på söndagen. Ett gäng från Hagaby drar till Gotland för Helg utan älg. De flesta tar semester. Eller tränar för terräng-SM.

3. Växjö marathon
Så sent som för några år sedan Sveriges näst största maratonlopp bakom Stockholm (i år var det Helsingborg, med knappt 800 löpare, om jag förstått saken rätt), men i år är inte ens 300 föranmälda. Och inte särskilt många från länet heller, följaktligen. Hittar bara Oscar Nilsson, Örebro, och Ulf Carlsson (Norasjön runt på 1.51.25 nu i höst), Nora, i startlistan. Roligare då att rikta blickarna mot Italien där Cristoffer Stockman kutar Limone extreme skyrace, finalen i skyrunningvärldscupen.

50 dagar till premiären – och här är näste Impola i världscupen

Dagarna blir kallare – i morse fick jag skrapa bilrutorna vid 10.30 (!) – och det är kanske inte så konstigt när man tänker på att det i morgon, fredag, bara är 50 dagar kvar till premiären i långloppsvärldscupen på längdskidor (som jag älskar att skriva; andra föredrar det officiella namnet ski classics eller reklamnamnet Visma ski classics). Och som det twittras, facebookas och framför allt instagramas från träningsläger kors och tvärs över Alperna just nu.
Själv följer jag, på grund av Bill Impola, Team Exspirits flöden lite noggrannare, och de befinner sig just nu på långt glaciärläger i Ramsau. Det är inbjudande snövyer blandat med kopiösa matberg och däckade skidåkare i soffor och sängar. 14 dagar ska de tillbringa i Österrike, därefter en månad hemma i Sverige/Norge, innan det bär av för Livigno och finslipningar inför premiären med lagtempoprolog den 5 december och La Sgambeda dagen därpå.

Örebrobaserade Team Skistart-Bergslagen (eller vad laget kommer heta i år; de har ytterligare två veckor att fatta beslut om det) har något mer begränsad budget och förlade sitt fyra dagar långa läger det gångna veckoslutet till skidtunneln i Torsby. ”Förutom två sjukdomsfall var det ett mycket lyckat läger med väl genomförda pass och bra teamkänsla”, bloggar Karlslundsåkaren Kristina Roberto, som fortfarande dras med sviter av sommarens häloperation: ”Eftersom min fot inte är redo för diagonal blev det bara stakning och lite fristil på skidpassen, en rejäl duvning för armar, rygg och mage med andra ord.”

I samband med Örebro actionrun förra månaden bytte jag några ord med Bob Impola, Bills ena lillebror som vann både Västgötaloppet och Wadköpingsloppet i vintras, och han berättade att han inte tränat särskilt målmedvetet i sommar och att han inte riktigt hade suget för någon större satsning i vinter. Däremot noterar jag nu att Bobs tvillingbror Jack, som delar lägenhet med Bill i Torsby (Bob bor i Örebro) och som totalvann den svenska långloppscupen i vintras efter att bland annat ha varit tvåa i Intersportloppet, Västgötaloppet och Wadköpingsloppet, finns med i det team som hans förening SK Bore anmält till långloppsvärldscupen under namnet Outnorth ski team. Därmed lär det bli åtminstone två Impola i ganska många långlopp i vinter. Och Bob har ju sett rå ut både på rullskidor och i löparskorna i sommar, så kanske kan han redan nu utmana brorsan.

Nytt backlopp mot fattigdom

Den som följer bloggen känner ju till att bloggaren är svag för backlopp (och har i varje fall en viss erfarenhet från VM i vertikala kilometern, Skåla opp [Nordeuropas tuffaste motbakkelöp] och två gånger Stockholms brantaste). Och nu är det klart att det ska arrangeras ett sådant närmare än någonsin, typ. Vi snackar Run4ActionAid/Technique hill challenge, ett välgörenhetslopp som ska finansiera sex Arbogagymnasisters volontärresa till Kenya.
Loppet kommer att gå i slalombacken Teknikbacken i Arboga nästa lördag, den 24 oktober. Upplägget är detsamma som i Stockholms brantaste, tre gånger uppför en slalombacke, men i Arboga blir det målgång nedanför backen, så där blir det en extra nedförsbacken jämfört med Stockholm. Dock förmodligen något färre höjdmeter (det står inte angivet någonstans), eftersom backen i Arboga har en fallhöjd på 60 meter jämfört med 93 för Hammarbybacken. De tre varven gör enligt uppgift runt fyra kilometer.
Den som betalar 50 spänn extra får, förutom själva huvudtävlingen, också vara med i Vertical technique hill, som är en backtävling i backtävlingen där tiden tas på den andra uppförslöpningen.
Inbjudan finns här, hemsida här och banskiss här (jag är dock tveksam till upplägget med att de som ska ut på tredje varvet korsar andra varvets bana; snabbspringarna riskerar att kuta rakt in i en klunga långsamlöpare).