Avslutade säsongen – med ny partner: "Petter har sagt att alla måste orka festa"

Matti Tordsson tvingades lämna återbud så sent som i tisdags. In kom Anders Ekholm – och det funkade ju rätt bra det också. Örebroduon Ekholm och Mårten Vidlund slutade på 17:e plats i premiärupplagan av Koster swimrun på lördagen (Simon Börjeson och Rasmus Regnstrand, som simsprang från Sverige till Finland i somars och som länge ledde årets Ötillö men slutade fyra, tog hem tävlingen på 2.46.59, en dryg timme före Ekholm och Vidlund). Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Vidlund för att höra hur det gick med partnerbytet.

– Anders gjorde en superstark insats med tanke på förutsättningarna. Han fick frågan så sent som i tisdags, och sa: ”Det här måste jag bara lösa.” När han lyckats fixa ledigt från jobbet i helgen så var det klart. Kustjagaren i Karlskrona i våras var hans enda swimrun tidigare, annars har han bara kört triathlon. Men han tyckte att det här var jättekul, mycket roligare än i Karlskrona, säger Vidlund till Konditionsbloggen.
Hur var tävlingen?
– Det började med att vi fick hoppa i vattnet från en pråm, landstigningen i Normandie-stuket. Vi ställde oss ganska långt framme för att inte bli nertrampade, och var snabbt uppe ur vattnet efter första 200-meterssimningen och kände att vi låg bra med på första trekilometerslöpningen. Sedan var det bara att jobba på. Det var så tuff löpning på klipporna att det i princip inte gick att springa om, så positionsskiftningarna skedde i simningen. Vi tog några lag på de längre simningarna, men fick släppa en del starka simmare också. Men allt gick bra. Det var näst sista löpningen, på 6,6 kilometer, som var ganska tung. Anders körde i hel våtdräkt och kunde inte knäppa upp och cabba ned, så han fick det väldigt varmt där. När det flöt på så bra hoppades vi på under fyra timmar, och vi gick i mål på 3.51.58.
Känner du dig mör nu efter två swimruntävlingar på åtta dagar?
– Nja, det är en väldig skillnad mot förra lördagen, faktiskt. Ute på kobbarna var det sådan terräng att det inte gick att springa rejält, då hade man slagit ihjäl sig. Och löpningarna var betydligt kortare och utan stigning i dag, och även om det var lång simning så är det skonsammare mot kroppen än brutal löpning. Dessutom var det en fantastisk dag, sol, nästan ingen blåst … Helt otroligt. Så jag känner mig relativt fräsch. Petter har sagt att alla måste orka festa i kväll, så det får jag väl bjuda på.
Vad händer sedan?
– Det här var sista tävlingen för i år, så nu får vi väl fundera på vad vi ska hitta på nästa år. Det börjar poppa upp hur många roliga swimrunlopp som helst, i Storbritannien, Belgien, Schweiz … Och jag tror att den här sporten bara kommer fortsätta att växa.

I Salt Lake City var Adam Axelsson tillbaka på tävlingsisen efter förra helgens vådliga vurpa och dyngade till med ett nytt personligt rekord över 500 meter – 37,15 var 19 hundradelar bättre än tiden han presterade i Calgary i mars. Han följde upp med 1.14,03 på 1 000 meter, mindre än sju tiondelar över personliga rekordet. I morgon, söndag, flyger Axelsson hem efter 29 lägerdagar i USA, men redan nästa helg blir det tävling i Stavanger, om inget oförutsett inträffar.

Linda Meijer kände sig krasslig på förhand men var ändå över tre minuter före tvåan när Västgöstacupen i mountainbike avslutades med Vista mounatin i Jönköping. Hon hade ju redan säkrat segern i D30-klassen, och slutade nu dessutom femma i maxiklassen – där elit, juniorer och D30 ställs mot varandra – räknat över hela säsongen (därmed bästa icke elitåkare). ”Velade om start hela uppvärmningen. Startade och tänkte: ”Jag testar.” Bra första varv, hyfsad två varv till, sedan pingislunga. Vinst D30. Ändå nöjd. Men hade velat åkt fortare, men det ville inte kroppen. Grymt rolig bana, en sådan man vill åka om och om igen”, twittrar Meijer. Tävlingen var maraton-SM-segrarens sista för säsongen.

Orienteringens världscup skrev jag en del om här i går (men tja, jag snavade lite i mina beräkningar om Lilians världscupplacering, hon var de facto delad 15:e inför lördagen). Väl i dagens medeldistans, som avslutade världscupsäsongen individuellt, gjorde dock just en 15:e-plats att Hallsbergslöparen tappade en placering och slutade 16:e i sammanlagda världscupen, två placeringar längre ned än i fjol. Garphyttans Filip Dahlgren låg på 20:e plats efter 21 av 29 kontroller i dag men gjorde en halvminutsbom till 22:an och tappade sju platser han inte kunde hämta in. 27:a till slut, alltså, klättrade till 31:a plats i världscupsammandraget.
I morgon springer Forsgren i svenska andralaget i mixedsprintstafetten (senast två gångerna har hon ju fått springa förstasträckan i förstalaget, dels i världscupsegern i Halden, dels i VM). Nu öppnar hon för ett andralag där William Lind, Gustav Bergman och Alva Olsson tar hand om resten av sträckorna. Emma Johansson får chansen i förstalaget i stället. Filip Dahlgren springer andrasträckan i ett svenskt fjärdelag som har en vakant fjärdesträcka.

Karlslundsloppet har jag skrivit om här (länets tredje VM-orienterare spurtade ned länets största löpartalang på herrsidan, och Gerdevåg tog ledningen med 3–1 i årets interna statistik mot Kemppi), och i går skrev jag en del om en av de fetaste nyheterna i cykelvärlden på länge.

Helgens höjdare

1. Världscupfinalen i orientering
Lilian Forsgren har ju tidigare berättat om förutsättningarna inför världscupfinalen, men hur ser det ut rent poängmässigt? Forsgren säger ju att målet är att bli bättre än 14:e, hennes tidigare bästaplacering i världscupsammandraget. Av löparna före Forsgren i listan saknas de båda ryskorna Svetlana Mironova och Tatyana Riabkina samt australienskan Hanny Allston (plus världscuptvåan Ida Bobach och världscupettan Tove Alexandersson, som står över långdistansen, men de båda är för långt före) i helgen. För att passera Riabkina krävs 15 poäng (motsvarande en 27:e-plats eller två 35:e-platser), upp till Allston är det 18 (en 24:e-plats eller två 33:e-platser) och fram till Mironova 115 (två tredjeplatser).  Gott hopp om att greja de första två, alltså, och då finns även Sabine Hauswirth, Merja Rantanen och Annika Billstam inom räckhåll bland löpare som kommer till start. Men bakifrån jagar ”hyfsade” namn som Anne Margrethe Hausken Nordberg, Helena Jansson och Minna Kauppi plus hemmalöparna Sarina Jenzer och Rahel Friederich, som alla är mindre än 30 poäng bakom Forsgren i sammandraget och har slagläge inför helgen. Det lär med andra ord krävs två topplopp av Forsgren för att knipa den där 14:e-platsen. Filip Dahlgren har ju bara sprungit tre världscuplopp i år, på Tasmanien mitt under sin skadeperiod, och har inget med sammandraget att göra (ligger på 50:e plats).
Forsgren går ut som 46:a av 54 löpare i dagens långdistans, klockan 15.10. Dahlgren som 34:a av 58 startande på herrsidan en knapp timme tidigare, 14.18. Ni följer loppen här. I morgon är avgörs hela tjottaballongen med en medeldistans, och sedan avslutas världscupen med mixedsprintstafett på söndag.

2. Långloppscupen gånger två
Sju deltävlingar kvar, och det börjar dra ihop sig i långloppscupen när det nu är dags för dubbelhelg – Karlslundsloppets tio asfaltskilometer på lördagen och Annaloppets 5,2 kilometer terräng på söndagen. Den som vill utmana Mikaela Kemppi om slutsegern lär se till att ta hem båda (och sedan följa upp med att vinna Åstadsloppet och långa terräng-DM som ger extrapoäng då båda är distriktsmästerskap). På herrsidan är det mer öppet. Erik Anfält har bara sprungit fem tävlingar hittills (man får räkna sina tio bästa) och även om han tagit full poäng där måste han samla fler lopp för att nå ikapp Jonas Rosengren och Haben Kidane.

3. Länsprofiler i Salt lake city, Jönköping och på Koster – men inte i Tranås
Tja, det händer ju lite smått och gott i helgen. Adam Axelsson avslutar USA-lägret med en ny tävling där han ska köra både 500 och 1 000 meter och mycket väl kan persa på båda på den gamla OS-ovalens snabba is (om inte benet sätter stopp). Nyblivna SM-guldmedaljören Linda Meijer avslutar mountainbikesäsongen med finalen i Västgötacupen (som hon redan vunnit) med den 26:e upplagan av Vista mountain i Jönköping. Loch gu loch-betvingaren Mårten Vidlund, 47, kör Koster swimrun tillsammans med Anders Ekholm, 40 (god för under tio timmar [med tre sekunders marginal!] i Challenge Denmark ironman i somras), efter att Matti Tordsson tvingats lämna återbud av familjeskäl. Och Peppes trailruncup, tävlingsserien där både Munkastigen trailrun och Bergslagsleden ultra ingår (jag blev så lycklig när jag såg att 14:e-platsen på Bergslagsleden gav mig tio poäng i totalen!) rullar vidare med Holaveden ultra, ett 52-kilometerslopp på leden med samma namn mellan Gränna och Tranås (men som sorgligt nog bara verkar ha 19 löpare anmälda varv noll från Örebro län).

Örebro får midnattslopp – och Grabbhalvan byter namn: "Vill inte skicka iväg pengarna"

Örebro city midnight run. Där har ni senaste tillskottet i Örebros löptävlingsflora, och det får premiär 22.00 lördagen den 6 augusti 2016. Det stod klart när Närkes friidrotsförbund på onsdagen publicerade den fullständiga listan över tävlingar som sökt sanktion inför 2016. Jag misstänkte först att det var Midnattsloppet, som i sin internationella marknadsföring brukar använda begreppet ”midnight run” som tänkte etablera sig på en femte ort och därför valt Örebro, men efter ett kontrollsamtal till vd:n Göran Qvarfordt visade sig det vara fel. I stället är det KFUM Örebro som plockat valda delar av konceptet och startat en egen variant. Samtidigt bryter klubben med Grabbhalvans ägare i Norrköping och startar ett eget halvmilslopp för herrar dagen före Vårruset. Båda sakerna för att stödja den lokala idrotten, berättade KFUM:s ordförande Anders Schreiber när Konditionsbloggen ringde upp.

– Vi vill pusha för city, visa att det händer saker. Vi såg på 750-årsjubileet i år att det behövs något för de som inte sticker till Spanien eller västkusten under industrisemestern. Vi har inte satt banan, men vi funderar på två femkilometersslingor. Vi vill ha det så centralt som möjligt, förbi Järntorget, Stortorget, Våghustorget och alla krogarna. Folk ska kunna sitta på uteserveringarna och heja på sina kompisar. Och sedan ska man kunna gå ut och käka och ta en öl efteråt. Vi hoppas kunna göra något jätteroligt, och förhoppningsvis i samarbete med City Örebro. Lek med tanken att alla affärerna har öppet till 22 den här lördagen, till exempel. Bara en sån sak skulle kunna dra massor med folk till stan. Vi tror det här konceptet ligger helt rätt i tiden, säger Schreiber till Konditionsbloggen.
Du är inte rädd att ert koncept ligger för nära Midnattsloppet, att det kan vara varumärkesintrång?
– Har någon synpunkter så får vi väl byta namn, helt enkelt. Namnrättigheten är förresten till salu om någon sponsor vill köpa. Skulle vi köpa in oss på ett färdigt koncept som Midnattsloppet skulle stora delar av intäkterna försvinna. Vi vill att pengarna ska gå tillbaka till den lokala, ideella idrotten i stället. Titta på Color me rad som kom och körde som extern aktör i Örebro i år. Det gick knappt en krona tillbaka till den lokala idrotten. Det här är viktigt, vi vill återinvestera i det ideella föreningslivet lokalt istället för att skicka iväg pengarna.
Är det därför ni bryter med Grabbhalvan också?
– Precis. Vi har haft det namnet på licens, och nettot i förhållande till namnrättigheterna, backupen och engagemanget som vi fått från centralt håll har inte varit värt det. Nu har vi sökt sanktion under namnet Gubbracet, men det är bara ett arbetsnamn. Kanske kan vi ha en tävling på sociala medier där vi hittar ett nytt namn, vi får se. Vi tänker hur som helst vidareutveckla konceptet. Jag menar; hur roligt är det att springa fem kilometer och få ett glas som det står ”Grabbhalvan” på, egentligen? Vi tänker oss att det ska vara lite grabbig feststämning efter målgång med partytält, något coverband som lirar och lite ölkorv och grejer. Hänget efteråt ska vara en stor grej. Tänk som Svenska spel-reklamen ”då ses vi på lördag”, den touchen.
Men Vårruset ligger fast, där gör ni inget eget?
– Nej, Vårruset är ett koncept som funkar jättebra. Där är det ordning och reda. Däremot kommer vi se över Åstadsloppet inför nästa år. Vi funderar på att lägga om bansträckningen så vi kan få till Sveriges snabbaste halvmara.

Mer att notera från listan över sanktionerade tävlingar 2016? Tja, om Örebro actionrun enligt de preliminära planerna blir av den 10 september nästa år kommer loppet att krocka med Norasjön runt i stället för med Tarstaborgsrundan.
Nora marathon, som i år sprangs på prov när Svenska maratonsällskapet höll sitt årsmöte i Nora i mars (med tolv startande varav åtta gick i mål), blir permanent och avgörs den 19 mars, en premiärtävling två veckor före Startmilen. Lägg därtill Februarimarathon i Tybblelundshallen, Viby marathon (för ett par år sedan sorgligt nog Örebro läns enda maratonlopp) och ultraloppen Munkastigen trailrun, Silverleden på 1 dag, Käglanloppet, Bergslagsleden ultra och Örebro län kommer ha sju lopp över maratondistans eller längre 2016 (plus att 114sport lär arrangera ytterligare ett eller två maraton hösten/vintern 2016 och dessutom planerar för ett Örebro backyard ultra och kanske ett sextimmarslopp i Örebro). Så jo, det kommer onekligen finnas möjlighet att springa långt 2016.
Gunnar Johansson i Närkes friidottsförbunds styrelse noterade för övrigt, när jag talade med honom tidigare i dag, att det inte kommit in några sanktionsansökningar för varken Wedevågsloppet eller Karlslundsloppet inför 2016, men menade luttrat att det säkert handlade mer om sega arrangörer än att loppen inte blir av.

För övrigt noterar vi att Oktobermarathon i Tybblelundshallen tvingats byta datum på grund av en dubbelbokning, från lördag 31 oktober till söndag 1 november. Namnet blir därmed ungefär lika missvisande som när Novemberkåsan vissa år tvingats köra i december …