Impola slog Danielsson i tunneln: "Perfekta förhållande"

Dagens nyhet om att SVT sänder norska skidpremiären i helgen (dock inte fredagens lopp i klassisk stil) trissar upp skidtemperaturen ännu lite mer så här i varmaste (!) november. Även finländarna kör ju premiär i helgen, i Olos, medan ryssarna och svenskarna går loss i Vershina Tea respektive Bruksvallarna nästa helg (ja, några svenskar och en hel del kontinentaleuropeiska och nordamerikanska åkare väljer istället Gällivare den helgen).
Men inne i skidtunneln i Torsby är tävlingssäsongen redan igång. På tisdagskvällen kördes en testtävling där inne med åkare framför allt från Torsbys och Östersunds skidgymnasier, samt från Torsbyklubben SK Bore. Kopparbergsbördiga långloppsräven Bill Impola sorterar in under den senare kategorin, och körde in på andra plats, närmast före Garphyttans Filip Danielsson, som tillhör den första kategorin då han är inne på sista året på Stjerneskolan i Torsby (och som junior).
Impolas 23-årige klubbkompis Oscar Persson vann tiokilometersloppet i fri stil på 23.55, 40 sekunder före Impola och ytterligare 41 (alltså 1.21) före Danielsson. Zinkgruvans Marcus Johansson, som vann SM-guld i sprint i yngre juniorklassen (H18) förra vintern, var nia, slagen med drygt nio minuter, och Garphyttans Markus Lennartsson 14:e, ytterligare en halvminut bakom. Vansbros Mora Olsson tog hem damernas lopp över halva distansen på 14.16, Zinkgruvans Daniela Bjärmark blev åtta, 1,5 minuter bakom.
– Vi strävar efter att göra tävlingen större till nästa år, då vi ser att konstsnö och natursnö är en bristvara såhär tidigt på säsongen när vi kan erbjuda perfekta förhållanden, säger arrangören till sweski.se.

Skrev ju en längre text om Garphyttans nyblivne senior Axel Ekström i papperstidningen förra fredagen (den går fortfarande att köpa som e-tidning på na.se) och för åkare av hans kaliber blir tävlingarna i ”Bruks” naturligtvis extra viktig. Sverige har åtta herrar i A-landslaget (vissa, som Emil Jönsson, Johan Edin, Simon Andersson och Teodor Peterson, dock mer inriktade på sprint) och elva herrar i utvecklingslandslaget (där Jesper Modin, Gustaf Nordström och Anton Lindblad satsar mer på sprint), men bara sex platser i var och en av vinterns världscuptävlingar.
Bakom Marcus Hellner, Calle Halfvarsson, Martin Johansson och Anders Svanebo finns alltså två platser att slåss om för de åtta i utvecklingslandslaget (och de som står utanför), undantaget då tävlingarna i Falun i februari, där Sverige dessutom får ställa upp med tio extra åkare i ett nationellt fält, men de är ju en bit bort … På Fis-rankningen är Ekström just nu 25:e svensk (ett år yngre klubbkompisen Filip Danielsson är 19:e!), men då finns en hel del sprinters och numera ej världscupsatsande åkare som Daniel Richardsson, Johan Olsson, Lars Nelson och Jörgen Brink före.
Men om Ekström inte får chansen i världscupen, då? Tja, då väntar främst skandinaviska och svenska cuptävlingar. Skandinaviska cupen avgörs i finska Vuokatti i mitten av december, i Östersund i början av januari och i estniska Otepää i mitten av mars. Den svenska cupen avgörs över fyra helger, i Idre i början av december, i Östersund i samband med skandinaviska cupen, i Hudiksvall i mitten av feruari och i Torsby i slutet av mars. SM körs i samband med SM-veckan i Piteå i slutet av januari, förutom sprintstafett och 50 kilometer som avgörs i Gällivare de första dagarna i april. Och så är det U23-VM, samtidigt som junior-VM, i rumänska Rasnov i slutet av februari. Så ja, det kan bli en och annan tävling ändå …
Sedan i måndag befinner sig hela A- och utvecklingslandslagen, minus Halfvarsson (sjuk) och Hellner (hemma i Gällivare), inklusive Ekström i Idre, där de lyckats skapa en slinga på 2,6 kilometer skejt- och klassiska spår, trots den varma hösten, rapporterar Svenska skidförbundet på sin hemsida.
Låt skidsäsongen dra igång!

VM-löparen gör inomhuspremiär i Örebro

Inomhussäsongen har ju tjuvstartat lite här och var, och i helgen är det Örebros tur. Glanshammars IF arrangerar Vinterspelen i Tybblelundshallen på lördag och det avslutande 3 000-metersloppet vid 18-tiden på kvällen blir höjdpunkten. Eskilstunas Nassir Dawud, som var trea på SM-milen i våras och genom åren vunnit bland annat Åstadsloppet och Kilsbergsleden och som 2010, då 19 år, var tolva på terräng-VM i polska Bydgoszcz för Eritrea (han flydde diktaturen och kom till Sverige 2013). För motståndet står bland annat Dawuds nye lagkompis Haben Kidane, som fram tills terräng-SM representerade Hällefors och som hunnit med att vinna Hälleforsterrängen, DM över 5 000 meter, Annaloppet och Åstadsloppets tiokilometersklass den här säsongen, och Hagabys veteran Ulf Hallmén, som varit överlägsen i H45-klassen i länsloppen i år (klassegrar i Startmilen, Kumla stadslopp, Wedevågsloppet, Norasjön runt, Karlslundsloppet och Kilsbergsleden). Plus ett gäng ännu yngre förmågor som Wedevågs 15-årige talang Amin Abrirahman – och Stocksäters Esther Sandén Alin, 15, som i egenskap av enda anmälda dam får springa med herrarna (tidigare under dagen ska Sandén Alin enligt startlistan också springa 200 meter!).
Dawud var Sverigenia på 3 000 meter inne förra vintern, med 8.30,71 som bästa resultat (knappt två sekunder bättre än Per Sjögrens bästatid). Sandén Alin var Sverigesjua i F15-klassen på 1 000 meter förra vintern.
I övrigt ska det inte springas så långt under tävlingen. På medeldistans kutar 15-åringarna 800 meter och 11- och 13-åringarna 600.

Senaste diagnosen: En balettskada!

Det är ju sällan man blir glad av att få en skadedom. Men man kan ju inte låta bli att dra på smilbanden när massören konstaterar att man ådragit sig en balettskada, liksom.
Hela jävla höger underben (ja, till och med foten!) svullnade upp som en ballong efter Bergslagsleden ultra, och jag haltade genom tillvaron i någon vecka. Drog upp det på nytt på ett löpband i Helsingborg den 25 september och hade sedan dess inte tagit ett enda löpsteg när jag i torsdags joggade 2,3 kilometer. Ingen direkt smärta efter det, men under söndagens ”bootcamp” på gymmet drog det plötsligt till i vaden när jag reste mig upp efter ett antal magövningar. Hade väl stelnat till, tänkte jag. Sedan blev det värre och värre, och även om sambon akuträddade mig med massage så tänkte jag att ”nu är det kört igen”.
En massör som råkade vara på plats på gymmet tog sig en koll på det hela, och gav balettskada som blixtdiagnos på det som jag tidigare från alla fått höra var en inflammerad slemsäck. Ja, så klämde hon lite på baksidan av låret (balettskada innebär tydligen att något är weising med baksidalårmuskeln, vilket även påverkar vaden där smärtan suttit), och gav mig stretchövningar och sedan fick jag mer kläm av sambon och i dag har jag vandrat genom vardagen helt smärtfri.
Huruvida termen ”balettskada” är vedertagen låter jag vara osagt. Får inte en enda träff på google som stämmer överens med diagnosen jag fått, varken på svenska eller engelska. Men vafan. Det låter ju fint, så det är taget. Och dessutom ger det lite hopp om att kunna springa mer igen. Inom en inte alltför avlägsen framtid.

(För övrigt är jag anmäld till Örebro backyard ultra, och letar efter ett internationellt mållopp senare under sommaren – typ slutet av juli eller början av augusti. Någon som har koll på om Etna trail vore något att satsa på? Bra i tid och bra ställe. Har ni tips på andra lopp, ej på asfalt, på trevlig ort i Sydeuropa under samma tid på året kan ni väl höra av er!)

Axelsson bättre än någonsin – i Europa: "Är bara början"

Adam Axelsson, 19, följde upp lördagens 37,55 på 500 meter och 1.14,10 på 1 000 med 37,53 på 500 och 1.54,99 på 1 500 meter när den internationella skridskotävlingen i sydtyska Inzell avslutades på söndagen. 37,53 är en hundradel bättre än vad han gjorde i Stavanger för två veckor sedan, och därmed den bästa tid Axelsson någonsin gjort utanför de extremsnabba OS-ovalerna i Calgary och Salt Lake City. 1 500-meterstiden är inte riktigt lika vass i förhållande till vad den OS-satsande Kumlakillen gjort tidigare, men likväl sekunden snabbare än i Stavanger. Konditionsbloggen tog ett snack med Axelsson om säsongsstarten.

– Det har varit en riktigt bra helg där tiderna varit bra men loppen framför allt varit riktigt bra tekniskt sett. Isen har inte varit superbra, den blev sämre framåt helgen förmodligen på grund av att vädret ändrade sig, och det påverkade nog tiderna en del. Men jag är riktigt nöjd med loppen i sig. Tja, starterna har inte varit på topp, och så blev det lite strul i sista kurvan på 500 meter i dag, en lite för tajt ingång, men annars är jag riktigt nöjd. Och placeringsmässigt gick det riktigt bra, jag var fyra och femma i går, tvåa på 500 meter och trea på 1 500 meter i dag, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Vad betyder det här inför fortsättningen?
– Att jag får med mig en riktigt bra känsla. Jag ser det här som första årets första tävling, det andra har varit mer som testlöp, och jag är riktigt nöjd med att det går så fort redan. Jag kör mycket snabbare nu än jag gjorde vid samma tid i fjol (38,71–1.17.40–1.58,84 var säsongsbästatiderna på 500, 1 000 respektive 1 500 meter vid motsvarande tid då 2014, nu ligger de på 37,53–1.14,10–1.54,99; en förbättring med 1,2, 3,3 respektive 3,85 sekunder) och förutom på 1 500 meter kör jag redan nu lika snabbt eller snabbare än jag gjorde i slutet av förra säsongen. Jag menar, det är ju inte nu jag ska vara som bäst. Det här är bara början.
Vad händer nu?
– Det blir hårdträning på hemmaplan i två veckor, och sedan är det tävlingar i Hamar två helger i rad, och då stannar jag kvar och tränar där under veckan. Det är sjukt vad jämn jag varit på 500 meter på sistone, 37,49 i loppet där jag ramlade i Salt Lake City, 37,44 och 37,54 i Stavanger och så 37,55 och 37,53 den här helgen. Fem lopp inom en tiondels sekund. Nu är målet att pressa på och bli jämn på tider under 37 istället (världscupkvalgränsen är 36,60). Det har jag som ett litet mål i år. Jag tror att jag har kapaciteten till det, så känns det i varje fall.

På tal om Axelsson publicerade arrangörerna av svenska seniorcupen i landsvägscykel sent omsider (1,5 månader efter sista deltävlingen …) i onsdags årets slutställning på sin hemsida. Som bloggen tidigare berättat tog Axelsson hem totalsegern i cupen, men faktum är att Axelssons 385 poäng tillsammans med David Klassons 142 (15:e i cupen), Jade Clevelands 95 (24:a) och David Klassons 16 (90:e) gav en tredjeplats i lagtävlingen bakom Skara och Aktivitus (Axelssons poäng var så bra att han ensam hade slutat fyra i lagtävlingen även om ingen annan Örebrocyklist kommit till start …).

Den som slog den som slog den som slog Erik Anfält?

”Den som slog den som slog den som slog […] John L Sullivan.” Ungefär så brukar man väl räkna ut vem som är tungviktsvärldsmästare i boxning. Kanske kunde man göra samma sak i länets herrlöpning, för att bestämma vem som är bäst just nu, tänkte jag.
Är det Linus Rosdal? Tim Sundström? Erik Anfält? Eller någon av VM-orienterarna Filip Dahlgren och Martin Regborn?
Problemet med att jämföra är ju att det finns så många olika distanser (att jämföra med boxningens viktklasser?) och att löparna så sällan möts allihop på en gång (vilket i och för sig är utgångspunkten för den här spekulationen).
Tänkte på det där eftersom Regborn ställde av (en förmodat rejält maratonnedtränad) Anfält totalt på terräng-DM i Ånnaboda. Regborn vann med över en minut. Det kan jämföra med de 16 sekunder som Rosdal besegrade Anfält med i Kilsbersleden förra lördagen (Rosdal som dock slog Regborn på SM-milen [där även Per Sjögren, ett namn som definitivt hade varit med i resonemanget om han fått vara skadefri, klämde sig in emellan] och terräng-SM och Anfält en gång till på Lidingö). Sundström? Tja, han springer ju mest medeldistans på bana (slagit tre distriktsrekord på 1 500 meter i år), och när han kutat hem korta terräng-DM två år i rad har det varit utan att någon av de andra fyra ställt upp. Dahlgren har nästan bara sprungit orientering i år, men krossade ju Anfälts gamla banrekord i Kilsbergen trailrun, trots grisigt väder.
Rosdal har bäst resultat i SM-tävlingarna, Anfält lär göra sig bäst på en asfaltsmara och Sundström på distanser under 3 000 meter. Men det finns naturligtvis betingelser där en orienterare också skulle kunna göra sig gällande som länets bästa löpare. (På damsidan har Josefin Gerdevåg gjort all diskussion onödig den här sommaren/hösten.)
Och vad ska vi kalla listan? ”Den som slog den som slog den som slog […] Axel Lindahl”?

Dagens terräng-DM annars, då? Tja, Mikaela Kemppi (i comebacken efter Frankfurtmaran) blev den stora vinnaren och kunde lämna Ånnaboda med fyra DM-guld – för damer, D40, damlag och damveteranlag. Anfält nästan plockade å sin sida med sig H35, herrlag, herrveteranlag och en säkrade totalseger i långloppscupen (Kemppi hade ju redan fixat sin) plus ett silver bakom Regborn i herrklassen.
Mattias Nätterlund tog DM-bronset på herrsidan och säkrade andraplatsen i långloppscupen. Jonas Rosengren slutar trea.
Erika Lech tog silvret bakom Kemppi, Liduina van Sitteren plockade bronset. Resultat som gör att det alltjämt är helt öppet bakom Kemppi i långloppscupen.
Ironmantriathleten Morgan Pätsi, som hade sådana högt ställda förväntningar på den här säsongen men som inte fick till det varken i långdistans-VM i Motala eller i triathlon-VM på Hawaii, fick dubbla DM-brons. Dels i H35-klassen, dels för herrveteranlag.

Adam Axelsson inledde tävlingen i sydtyska Inzell med att vara hundradelar från de bästa tider han någonsin gjort på europeisk mark. En hundradel ifrån på 500 meter (37,55 respektive 37,54) och tre hundradelar ifrån på 1 000 meter (1.14,10 respektive 1.14,07).
Smäller det till ännu mer i morgon?

I Borås sextimmars blev det ingen jättesuccé för de lokala löparna. Kolla in resultatlistan här.

Helgens höjdare – och Södergren kör med Impola

1. Terräng-DM
Klart man kan springa året om, men finns det någon riktig punkt för löpningssäsongen så är det nog terräng-DM i helgen. Tja, en deltävling återstår förstås i långloppscupen (Lucialoppet den 12 december), och på nyårsafton väntar traditionsenligt Sylvesterlopp i Nora, men DM är ändå den sista riktiga kraftmätningen. Linus Rosdal, som befäst positionen som länets bäste terrängkutare genom att besegra Erik Anfält både i Lidingöloppet och Kilsbergsleden, kommer inte till start. Det gör däremot VM-orienteraren Martin Regborn. Men det är i princip också allt jag vet om startfältet, eftersom någon startlista inte är publicerad. Nytt rivalmöte mellan Josefin Gerdevåg och Mikaela Kemppi? Dyker Anfält upp och säkrar cupsegern? Är Mattias Nätterlund sugen på att utmana? Den som lever får se! Tvåkilometers varvbana på gräs med start och mål vid SM-stugan i Ånnaboda är det i varje fall som gäller på lördagsförmiddagen.

2. Adam Axelsson i Inzell
Den OS-satsande talangen från Kumla, som jag hade en stor artikel med i dagens papperstidning (som går att köpa som e-tidning på na.se) där han bland annat berättade om blodförgiftningen han drabbades av efter skärolyckan i säsongspremiären i Salt Lake City och hur han i tisdags slog ett gammalt Johan Röjler-rekord på träning, gör säsongens första riktigt tävling. Det skrev jag lite om häromdagen. Målet med säsongen är att kvala in till världscupen, och för lite referenser att gå på får ni här Axelssons personliga rekord, personlig bästatid på europeisk is (förhållandena i Calgary och Salt Lake City är så snabba att tiderna som satts där inte riktigt kan jämföras med Europa) respektive världscupkvaltiderna på de tre distanserna han ska köra i helgen:
500 meter: 37,15–37,54–36,60.
1 000 meter: 1.13,35–1.14,07–1.12,80.
1 500 meter: 1.52,98–1.53,12–1.52,50.

3. Borås sextimmars
En ultratävling som växt sig riktigt stor de senaste åren och som i år är fulltecknat med 265 löpare som under sex timmar på lördagen ska jaga varv runt Ramnasjön. Bland dem ett helt koppel länslöpare som Askersunds Anna Börjesson, Lindesbergs Elin Engström, Kumlas Alexandher Centerfjäll och Kent Johansson, Vrestorps Benny Frost, Fellingsbros Mats Franzén, Garphyttans Marc Karlsson, Karlskogas Mattias Köhler och Östansjös Per Börjesson (ja, även Börjesson, Frost, Johansson och Franzén tävlar för Östansjö).

Ett par noteringar ur fredagens nyhetsflöde:
** Svampenmarathon öppnade anmälan och sålde nästan slut på de 58 startplatserna på en gång.
** Anders Södergren, the one and only, kommer kampera ihop med Kopparbergs Bill Impola i vinter. Veteranen har skrivit på för Impolas Team Exspirit, och kommer att köra rubbet i långloppscupen i vinter. Debut således i lagtempot i Livigno om mindre än en månad.
** Örebrobaserade Team Skistart.com har för övrigt anmält sitt lag (det var deadline i söndags) med åtta löpare. Förutom de sedan tidigare kända Kristina Roberto, Sara Lindborg, Kalle Gräfnings (som drabbats av bältros), Linus Larsson, Olivia Hansson, Maria Rydqvist och Maria Gräfnings också Martin Holmstrand. Nytillskottet presenterar sig på lagets blogg här.
** I lördagens NA (papperstidningen, som går att köpa som e-tidning på na.se) har jag en större intervju med Garphyttans landslagsåkare Axel Ekström inför hans första säsong som senior. Missa inte den!

Pulsklockan 2015 – kandidater efterlyses!

(UPPDATERAD 6 NOVEMBER 23.30) Löpex Sport och Konditionsbloggen kommer följa upp succén från i fjol och även i år dela ut priset NA:s pulsklocka till länets bäste konditionsidrottare. En förändring jämfört med i fjol är att kandidaterna inte kommer att bli fullt så många som då. När röstningen (ja, till skillnad från NA:s Guldklocka, som utses av sportredaktionen och chefredaktören, så är det allmänheten som avgör var pulsklockan hamnar) sätter igång om si sådär en månad kommer fältet att vara gallrat till sex–åtta namn. Men just nu håller jag på att ta fram en bruttolista. Satt och spånade i går kväll, och fick på rak arm ihop 22 kandidater. Listar dem (i bokstavsordning) nedan. Vilka tycker ni ska vara med på den slutgiltiga listan? Och har vi missat någon självklar kandidat? Hur värderar man extrema prestationer som Krister Jönssons PBP-tid och Danny Hallméns 24-timmarsrekord i förhållande till prestationer på internationell elitnivå som David Andersson andraplats på EM och Emilias Fahlin fjärdeplats på VM och veteranmedaljer som Lotta Nilssons femteplats i D50-klassen i ironman-VM och Erik Bergentz båda EM-silver i D40? Ja, vad säger ni? Kommentera blogginlägget eller maila mig på [email protected] och berätta vem ni tycker ska ha klockan, vem som saknas i kandidatlistan eller vilka sex–åtta namn som borde komma med på den slutgiltiga listan! Adam Axelsson tog ju hem NA:s pulsklocka 2015 efter att ensam ha samlat ihop nästan en tredjedel av rösterna.

Uppdatering 6 november 15.43: Ytterligare fyra namn fogades till bruttolistan fredagen den 6 november: Marcus Jonsson, Erica Olsson, Tim Sundström och Lars-Åke Wall. Allt efter tips från allmänheten. En diskussion om inklusionkriterier har också uppstått. Vem tycker ni ska kunna vinna priset? Man kan ju i grunden vara ”lokal” på tre sätt: A) Vara från länet. B) Bo i länet. C) Tävla för en klubb i länet. I min värld räcker kategori A alltid, och B oftast, medan C är mer tveksam som ensamt kriterium (i sådana fall borde Simone Niggli ha fått en tänkt pulsklocka alla år hon var elitorienterare och tävlade för Tisaren, typ). Vad tycker ni? Ska man uppfylla minst två kriterier? Är något viktigare än något annat?

Uppdatering 6 november 23.30: Fått tips om ytterligare sex namn till bruttolistan: Garphyttans juniorstafettlag, Marcus Lennartsson, Patrik Karlsson, Franck Kiereck, Linda Meijer och Kristina Roberto.

Preliminär bruttolista med meriter i urval:
David Andersson, var EM-tvåa på 500 meter och tog samtliga nio SM-guld (500 meter, 1 000 meter, 1 500 meter, 5 000 meter, 10 000 meter, allround-SM totalt, sprint-SM totalt, stafett samt lagtempo).
Erik Anfält, debuterade i A-landslaget vid 39 års ålder, blev näst bäste svensk i Lidingöloppet och lär vinna långloppscupen (bland mycket annat, han har hittills hunnit med med tolv tävlingar bara på tre höstmånader och varit topp två i alla).
Erika Bergentz, försvarade SM-guldet i terränglöpning i D40-klassen, tog dubbla EM-silver i D40-klassen.
Axel Ekström, tog två topp sex-placeringar på junior-VM, gjorde världscupdebut och tog plats i utvecklingslandslaget.
Emilia Fahlin, VM-fyra i lagtempo, trea på VM:s linjelopp med tre kilometer kvar.
Sören Forsberg, RM-segrare (motsvarande senior-SM-guldmedaljör) i 24-timmarslöpning, slog personligt rekord i maraton som 51-åring.
Lilian Forsgren, första världscupsegern, VM-debut.
Garphyttans juniorstafettlag: Marcus Lennartsson, Axel Ekström och Filip Danielsson försvarade JSM-guldet. Ekström och Danielsson ingick också i svenska laget som blev femma på JVM.
Josefin Gerdevåg, satte tre distriktsrekord i löpning och personligt rekord på tolv distanser.
Danny Hallmén, satte världsrekord i inomhuspaddling (24 timmar), tog EM-brons i quadrathlon och karriärens första SM-guld (i kanotmaraton).
Olivia Hansson, bästa svenska junior (herrarna inkluderade!) i Vasaloppet, tvåa i Wadköpingsloppet.
Bill Impola, slog igenom i världseliten på allvar när han hade avgjort La Diagonela med en soloutbrytning men körde fel in mot upploppet och blev diskad.
Bob Impola, vann Västgötaloppet och Wadköpingsloppet och gjorde 2.43.20 i maratondebuten i Stockholm.
Jack Impola, vann svenska långloppscupen efter andraplatser i Intersportloppet, Västgötaloppet och Wadköpingsloppet. Tvåa i U23-klassen i skiathlon under SM-veckan i Ånnaboda.
Marcus Jansson, EM-fyra i mountainbikeorientering, bäste svenske herre på alla VM-distanser, SM-guld, seger i svenska mtbo-cupen och i O-ringen.
Cecilia Jessen, VM-guld i triathlon långdistans i D30-klassen.
Krister Jönsson, cyklade 123-milsloppet Paris-Brest-Paris på 47 timmar och 24 minuter (bästa tiden någonsin av en svensk).
Patrik Karlsson, lyckades, trots en skadestrulig säsong, ta en finfin 13:e-plats över 15 kilometer fristil hemma i Ånnaboda.
Mikaela Kemppi, debuterade i A-landslaget vid 42 års ålder, vann långloppscupen efter att ha vunnit nio deltävlingar.
Haben Kidane, sprang milen på 32.56 och vann senior-DM på 5 000 meter – som 17-åring; tvåa i Lidingöloppets P17-klass.
Frank Kiereck, genomförde en svensk klassiker på under ett dygn (23 timmar och 23 minuter).
Marcus Lennartsson, körde startsträckan för Garphyttan när JSM-stafettguldet bärgades, tog sig vidare från det tuffa sprintkvalet i SM-veckan i Ånnaboda som junior bland seniorer.
Linda Meijer, tog SM-guld i mountainbikens maratondistans och silver i crosscountry och sprint i D30-klassen.
Lotta Nilsson, VM-brons i swimrun (med dottern Bibben Nordblom), VM-femma i triathlon ironmandistans i D50-klassen.
Erica Olsson, EM-silver i D20-klassen i mountainbikeorientering trots att hon bara är 15 år, SM-guld på alla distanser i D16.
Martin Regborn, 21:a på orienterings-VM (46 sekunder från medalj i en svintajt sprint).
Kristina Roberto, vann Wadköpingsloppet, var sexa i Tjejvasan och slutade nia i långloppsvärldscupen.
Linus Rosdal, blev bäste svensk på Lidingöloppet – som förstaårssenior.
Andrea Svensson, JVM-guld och silver på inofficiella JEM.
Tim Sundström, slog det över 20 år gamla distriktsrekordet på 1 500 meter utomhus (noterade först 3.47,18 och sedan 3.46,75), dessutom det nästan lika gamla rekordet inomhus (3.49,13).
Lars-Åke Wall, vann allt som går i orienteringens H65-klass: VM, SM, DM och O-ringen.
Matthias Wengelin, tre SM-guld (sprint- och maraton-SM i mountainbike samt cykelcross), ett SM-brons (i ”vanliga” mountainbike-SM, crosscountry).

Bakslag för Axelssons OS-planer: "Vet inte om han kommer tillbaka"

Kumlatalangen (och vinnare av NA:s Pulsklocka 2015) Adam Axelsson, 19, och svenske OS-skrinnaren och EM-tvåan David Andersson, 21, som båda tävlar för Örebroklubben SK Winner, hade långt gångna planeren gemensam lagtemposatsning mot OS i Pyeongchang 2018.  Men nu verkar de planerna gå i stöpet – eftersom det plötsligt saknas en tredjeman till det svenska laget.
– Nils van der Poel har tagit paus från skridskoåkningen och ska göra lumpen i år, och jag vet inte om han kommer tillbaka. Och Hampus Larsson har lagt skridskorna på hyllan, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Om det inte blir någon lagtemposatsning, är det kört med OS 2018 då? Får du sikta på 2022 istället?
– Jag kan ju satsa på en enkeldistans också, men det är klart att det blir betydligt tuffare att kvala in där. Lagtempo är ändå lite lättare.
Axelsson åker till Göteborg i dag och flyger till Inzell i morgon, torsdag, för sin första stora tävling för året. Eller ja, tävlingen i Inzell är inte jättestor i sig, men den lockar en hel del holländare och övriga européer av världsklass och bjuder på snabb is, och Axelsson har dessutom gått in för en tidig formtopp och räknar med att kunna göra bra tider. Senare i veckan blir det en längre intervju med Axelsson i NA:s papperstidning inför den tävlingen.
När det gäller Andersson så flyger han i helgen till Nordamerika för dubbla världscuper, i Calgary helgen 13–15 november och i Salt Lake City 20–22 november. Där kommer han att köra 1 000 och 1 500 meter, de två distanser han körde i OS 2014 (och som han kvalat till årets världscup i, genom att göra 1.11,61 respektive 1.49,82 [världscupkvaltiderna är 1.11,90 respektive 1.51,0] vid en annan tävling i Inzell för ett par veckor sedan).
I en månadsgammal intervju med Ttela, lokatidningen som täcker bland annat Trollhättan där Andersson kommer ifrån, kommer han liksom Axelsson att träna med Norges Sköyteakademi i vinter.
– Jag kommer exempelvis att bo i Hamar under somrarna. Mattias Hadders (Sveriges förbundskapten) kommer fortfarande att vara min bastränare, men han kommer inte att lägga upp träningen helt och hållet längre. Det kommer att bli en slags kombination mellan mig, Mattias och akademin, sa Andersson till tidningen.
Axelsson är mycket nöjd med sin första tid i akademin, där han drillats hårt av åttafaldiga världsmästaren Jeremy Wotherspoon under tre läger på sammanlagt 2,5 månader.
– Han har hjälpt mig väldigt mycket. Han har en otrolig blick. Även om alla åtta åkarna i laget är på is samtidigt har han koll på alla, och hjälper alla lika mycket. Vi har framför allt jobbat på min teknik och maxfart. Inte för att jag haft dålig teknik innan, men den kan alltid bli bättre.Bland annat med att jag ska slappna av i axlar och överkroppsparti. Tidigare har jag spänt mig där när jag velat åka snabbt. Tempomässigt har jag saknat den riktiga snabbheten tidigare. Jag har alltid varit bra på att hålla ett jämnt tempo under en lång tid, men jag har inte kunnat åka lika snabbt som andra. Därför fokuserar vi mycket på att bli snabbare på korta distanser, få upp maxfarten, i år. Distansträning kan man alltid lägga på senare, säger Axelsson.
Men mer om Axelsson i papperstidningen, alltså.

Tidigare i dag skrev jag om det nya maratonloppet på Svampens utsiktsdäck (som tydligen ska heta Svampenmarathon, vilket låter logiskt).  I sanning en helt galen idé. Jag har fått både mail och telefonsamtal från folk som vill anmäla sig (men jag är ju inte Ola Nordahl!), så jag misstänker att platserna kommer gå åt snabbt när de släpps till helgen.
Själv är jag (som ni säkert vet) mer intresserad av Örebro backyard ultra, som släppte preliminär bansträckning i går och följde upp med bilder från banan i dag. Det är så man redan längtar till midsommar (men först vill jag hinna bygga upp min raserade kropp igen och få några mils löpning i benen).

Dessutom har äntligen resultaten från Kilsbergsleden ramlat in.

Nu kan bara Nätterlund hota Anfälts totalseger

Fortfarande lyser resultaten från Kilsbergsleden med sin frånvaro, men nu finns i varje fall en uppdaterad version av totalställningen i långloppscupen utlagd, utifrån vilken man kan konstatera att länslöparna som var först i mål i lördags var Linus Rosdal-Erik Anfält-Ulf Hallmén-Jonas Rosengren-Pär Englund-Dan Bäck på herrsidan och Liduina van Sitteren-Anne-Marie Eldholm-Anette Carlsson-Ida Larsson-Anna Kero-Elin Larsson på damsidan.
Mikaela Kemppi har ju redan säkrat totalsegern i långloppscupen inför terräng-DM i Ånnaboda på lördag och finaltävlingen, Lucialoppet i Östansjö den 12 december, och på herrsidan betyder resultaten att Rosengrens chans att nå ikapp Anfält nu runnit ut i sanden. Därmed är det bara Mattias Nätterlund, som avstod Kilsbergsleden efter att ha kutat Frankfurtmaran helgen före, som i teorin har chansen att gå om Anfält. För att klara det måste Nätterlund ta minst elva poäng i de två sista deltävlingarna (etta i terräng-DM/fyra i Lucialoppet, tvåa i terräng-DM/trea i Lucialoppet, trea i terräng-DM/tvåa i Lucialoppet eller fyra i terräng-DM/etta i Lucialoppet) samtidigt ta minst sju poäng mer än Anfält. Anfält säkrar alltså segern redan på lördag om han är före Nätterlund eller om Nätterlund är sämre än fyra.
På damsidan gör Maria Eriksson, Josefin Gerdevåg, Gabriella Eliasson och Erika Lech upp om pallplatserna bakom Kemppi.
Min video från Kilsbergsleden var i början satt som ”privat” på youtube, vilket gjorde att ni förmodligen inte kunde se den. Nu är inställningarna ändrade till ”offentlig”, så det är bara att klicka in och titta!

Klart: Det blir evighetslopp i Örebro

I kväll bekräftar 114Sport (som i går arrangerade Oktobermarathon i Tybblelundshallen) på sin facebookhemsida att det blir ett Örebro backyard ultra 2016, av allt att döma i midsommarhelgen. Platsen är ännu hemlig, men det utlovas ”mycket fin stig och grusväg i loopar”, men det ”måste lösa sig med omklädning med mera” innan de går ut med mer information.
Efter att jag fick en start i Lurs backyard ultra – Sveriges första backyard ultra – i födelsedagspresent i januari och slutade på sjunde plats i premiärupplagan ligger tävlingsformen mig väldigt varmt om hjärtat. Det handlar, för er som inte hängt med i mina tidigare blogginlägg om tävlingen, om att springa en slinga på 6,7 kilometer varje timme (sträckan gör att det blir 100 miles per dygn), i valfri hastighet. Alla som kommit runt under timmen får starta om vid nästa helslag. Och vid nästa. Och nästa. För att hinna runt behöver man bara hålla en fart motsvarande 8.57 per kilometer (eller 6,7 kilometer i timmen, förstås), vilket ligger någonstans mellan powerwalk och väldigt, väldigt lätt jogg. Vem som håller på längst avgörs därmed uteslutande av vem som vill mest. Vem som har mest pannben (och vem som inte går sönder). Men det öppnar för mer taktik än till exempel fotrally; när jag kutade i Lur (jag klev av efter 18 timmar) var jag näst långsammast av alla redan från start (då var vi ett 70-tal som startade, jag klev av som sjua). Vissa sprang varje varv på 35 minuter (och höll på i 15 timmar, eller så) medan många låg mellan 40-50 minuter per varv. Jag försökte ligga på 51-52. Resten av tiden får man nämligen vila, äta, göra vad man vill. Och vid nästa start är ju alla, oavsett strategi (springa snabb/långsamt, vila mycket/lite) exakt lika igen. Allt det handlar om är att hålla på flest timmar. Det är ett kittlande sätt att testa människans förmåga (världsrekordet ligger på 49 timmar, men jag skulle tro att riktigt uthålliga toppatleter skulle klara uppåt tre dygn). En löptävling? Tja, men lika mycket en hjärntävling. Det ska bli väldigt spännande att se vad Ola Nordahl och hans kompanjoner satt ihop för en bana.
114Sport planerar också för ett ”höjdarmarathon” (vad nu det betyder) i Örebro den 30 april, som komplement till de tre inomhusmaraton som arrangeras i Tybblelundshallen i vinter. Det är uppenbarligen strålande tider att vara långlöpare i länet just nu, då man förutom de här loppen även kan räkna in Nora marathon, Viby marathon, Bergslagsleden ultra, Käglanloppet, Silverleden på 1 dag och Munkastigen trailrun. Det blir ett mastigt schema 2016 om man ska spring allt …