Fahlin om premiären: "Jäkligt trött och slutkörd"

Skrev ju en del om Emilia Fahlins två första tävlingar för säsongen redan när de avgjordes i helgen, lördagens Omloop Het Nieuwsblad där hon var med i den andra stora klungan över mållinjen, och söndagens Omloop van het Hageland, där hon var med i tätgruppen och drog upp spurten åt lagkompisen Marta Bastianelli som mycket överraskande tog hem segern. I går fick jag dessutom tag i Örebroproffset, som bland mycket annat berättade om känslan i de båda tävlingarna. Mer inför helgens premiär av den nya världstouren, i Italien, kommer på fredag (och i artikelformat en pappers- och e-tidning nära dig), men redan nu tänkte jag bjussa på Fahlins egna ord om de båda tävlingarna i Belgien som var hennes comeback efter sjukdomen hon åkte på efter succén i Argentina i januari.

– Båda dagarna i Belgien var klart godkända. Jag visste att det inte skulle bli några topptävlingar för min del, och det är klart att man alltid vill ha ut mer, men jag får vara nöjd. Jag hade trots allt haft ett längre tävlingsuppehåll och fick ett par riktigt hårda tävlingar i kroppen. Ja, jag är faktiskt ganska mör nu, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Om vi börjar med lördagen, där lyckades du inte sitta med i tätgruppen …
– Nej, men det kändes ändå helt okej, och om jag jämför med tidigare år har jag nog aldrig kört så bra i Het Nieuwsblad tidigare. Jag satt med i förstagruppen över alla kritiska partier, och det är viktigt inför Flandern runt eftersom många av de viktigaste partierna i den tävlingen var med i lördags också, kullerstenspartier och kullerstensbackar. Det var bra för mig att få känna på och lära mig, för mycket handlar om positionering och vara med där framme när det gäller. På slutet saknade jag det lilla krutet som krävs för att gå med när tävlingen ska avgöras, men logiskt sett hade jag inte kunnat förvänta mig det. Jag tog mig ändå runt, och det är det inte alla som gör. Det brukar vara rätt många som dryper i den tävlingen (ja, 78 av 190 startande tvingades bryta den här gången).
Och sedan söndagen … En riktigt succé, eller?
– Jag var faktiskt jäkligt trött och slutkörd i kroppen när man skulle starta om igen på morgonen för en ny 130-kilometerstävling. Men det gick ju bra för laget, och det var himla kul även om kroppen inte riktigt var med. Jag är ändå nöjd med att jag kunde slita mig med över sista backen och vara med när det skulle avgöras. Det finns bitar man kan bli bättre på, men det var viktigt att få de här tävlingarna inför resten av säsongen.

Inte heller dagens medeldistans vid skidorienteringens JVM i Österrike blev någon framgång för Degerfors Filip Jacobsson. Vinterns svenske succéman slutade först på 19:e plats, slagen med över sex minuter av Sergej Gorlanov som anförde en rysk trippelseger, och bara fjärde bästa svensk, över två minuter bakom Henning Sjökvist. Just nu känns det högst tveksamt om Jacobsson får någon plats i svenska förstalaget i lördagens stafett, så fredagens långdistans kan mycket väl bli sista chansen för honom att göra något bra av årets mästerskap. Skönt för Jacobsson att veta att han ändå är junior ett år till, om det skulle skita sig …

Publicerat av

Jonas Brännmyr

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *