Dramat bakom Filips silverbragd: "Magsjuka"

Ingen har väl kunnat undgå att Garphyttans sistaårssenior Filip Danielsson fick sin JVM-revansch och tog silver när junior-SM inleddes i Torsby i dag. Kollega Löf-Nyqvist skriver om loppet här, och utlovar dessutom mer läsning i morgondagens pappers-NA. Vad som inte framkommer i den artikeln är dock det Danielsson själv berättar om på sin blogg: Den tuffa uppladdningen som gjorde att hans egna förväntningar var rejält nedtonade inför JSM: ”Magsjuka natten mellan torsdag och fredag.” Med det vid handen är resultatet naturligtvis ännu mer imponerande, och Danielsson är med rätta nöjd: ”En silverpeng i dagens lopp […] är grymt skönt.”
Det blev ytterligare tre topp 30-placeringar för länet i skiathlondistansen på JSM: Zinkgruvans Markus Johansson blev 13:e iH20-klassen, 5.54 från guld och 3.47 från medalj, hans klubbkompis Daniel Bjärmark blev 26:a i D20 och Garphyttans Rickard Ericsson slutade på 28:e i H20. I morgon fortsätter JSM med sprint, men Danielsson verkar, av Löf-Nyqvists artikel att döma, stå över den distansen trots att han är anmäld.

Det blev verkligen sekundstrid om totalseger i damklassen när den uppskjutna deltävlingen i Löpex vinterserie avgjordes på onsdagskvällen. Först i mål av Rebecka Nylin, Tisaren, och Jossefin Erlandsson, Milan, skulle ju ta hem totalsegern, och efter drygt tre månader och åtta deltävlingen skiljde till slut bara 76 sekunder till Rebeckas fördel. Därmed tog hon andra raka segern i cupen. I herrklassen hade ju Daniel Attås redan avgjort, men kvällens deltävling vann han inte. Istället tog Filip Jacobsson sin första seger i cupen någonsin, 37 sekunder före sin nya klubbkompis Attås. Gustav Hindér behöll tredjeplatsen i cupen genom att håll Anton Hallor bakom sig i en tät tävling med fem löpare inom en dryg minut.
Tour de Kif har däremot inte meddelat sina resultat från kvällens deltävling.

I dag meddelade också Maria Rydqvist, som på papperet tillhört Örebrobaserade Team Skistart.com den här säsongen men fått så många landslagsuppdrag att hon inte hunnit köra något långlopp för laget, att hon lägger ned karriären. Om det är med omedelbar verkan eller om det kan tänkas bli någon start i Birkebeinerrennet och/eller Årefjällsloppet har jag dock inte kunnat läsa mig till.

Dags för JSM – kan Danielsson ta revansch?

I morgon drar junior-SM igång i Torsby. Sista chansen för en stor framgång för Garphyttan den här säsongen – och allra sista chansen för Filip Danielsson att göra någonting som junior. Det här är nämligen säsongsavslutningen, och i höst tar han det tuffa klivet över och blir senior. Dessutom en chans till revansch för honom efter ett junior-VM som, efter vinterns sjukdoms- och formproblem, inte alls blev vad han hade hoppats på när han gick in i säsongen.
SM avgörs i två ålderskategorier, H18 och D18 respektive H20 och D20, och över fyra distanser, skiathlon (tio kilometer för damerna, 20 för herrarna) i morgon, sprint i klassisk stil på torsdag, distanslopp med individuell start i fristil på lördag (fem kilometer för damerna, tio för herrarna) och stafetter i fristil på söndag (3×3 kilometer för damerna, 3×5 kilometer för herrarna; utan åldersindelning).
Vid sidan om Danielsson kommer Garphyttan med ytterligare sex åkare i Ida Danielsson (D18, skiathlon och sprint), Rickard Ericsson (H18, alla distanser), Elin Fjellström (D20, alla distanser), Marcus Lennartsson (H20, sprint och distans), Adam Gillman (H20, distans) Kevin Henriksson (H20, alla distanser). Dessutom finns Zinkgruvan på plats med regerande JSM-segraren Markus Johansson (då i H18, nu i H20, alla distanser) plus Tom Forsberg (H18, alla distanser), Daniela Bjärmark (D20, alla distanser) och Oscar Johansson (H20, alla distanser).
Garphyttan har vunnit JSM-stafetten två år i rad, med Axel Ekström i laget. Utan honom mönstrar laget nu Lennartsson, Gillman och Danielsson, och ska det bli en ny medalj krävs förmodligen att alla tre överpresterar. Zinkgruvan ställer upp med Forsberg, Markus och Oscar i herrstafetten, men ingen av klubbarna kommer till start i damstafetten.
Samtidigt avgörs också finalen i svenska seniorcupen, Intersport cup, i Torsby, med sprint på fredag och distanslopp med individuell start på söndag. Där är både Axel Ekström och Marcus Lennartsson anmälda.

För övrigt fick jag en kommentar om att Löpex vinterserie i orientering inte alls är slut, trots att finalen avgjordes i lördags – och det stämmer ju! Den på grund av kyla inställda deltävlingen i Frötorp springs i morgon, onsdag. Att finalpoängen redan är utdelade – och att Martin Regborn är kvar på landslagsläger i Göteborg – gör dock att herrklassen redan är avgjord med Daniel Attås som segrare. Däremot är damklassen, som jag trodde var avgjord inför finalen, plötsligt hyperspännande då Jossefin Erlandssons seger i finaltävlingen – samtidigt som Rebecka Nylin, som dominerat klassen i vinter, sprang i herrklass och nollade poängmässigt – gör att bara en poäng skiljer dem åt inför onsdagne. Först i mål vinner, helt enkelt!
Samtidigt avgörs dessutom sista ordinarie deltävlingen i Tour de Kif uppe på konstsnöspåret i Ånnaboda, en tävlingsserie som avslutas med jaktstart nästa onsdag.

Sjukdom bakom Axelssons säsongsslut – och han vill sno Röjlers rekord i Örebro

Kumlasonen och skridskotalangen Adam Axelsson visade finfin form över sprint-SM (silver på 1 000 meter, en tjuvstart hindrade honom från att som sämst ta ytterligare två silver) och Vikingaloppet (tre hallrekord) i januari. Men sedan tog säsongen abrupt slut. Orsaken? Tja, den har varit okänd även för Konditionsbloggen fram till i dag, när jag sprang på Adam på Örebro slott, där landshövding Maria Larsson hade bjudit in alla Örebro läns svenska och nordiska mästare samt internationella medaljörer från 2015 (totalt 59 stycken, Axelsson var inbjuden för stafett- och lagtempogulden förra säsongen). Svaret var att han var däckad i influensa i två veckor, och därefter åkte på en magåkomma som gjorde att han tappade fem kilo i vikt. Därför tvingades Axelsson ställa in de båda tävlingshelgerna i Inzell som han planerat (”väldigt trist, för det var kanonförhållanden och alla som var där gjorde riktigt bra tider, dessutom kände jag mig i riktig toppform precis innan sjukdomen slog till, jag har nog aldrig varit bättre”), och han valde även att avstå den säsongsavslutande resan till Calgary han funderat på (”det är ingen idé att åka dit om man känner att man ändå inte kan prestera på topp”). Om han ändå ställer upp i SK Winners avslutningstävling i Behrn arena hade han inte bestämt, men annars ställer Axelsson nu om till cykelsäsongen. Multitalangen Axelsson har ju tidigare cyklat junior-EM och skrivit (men brutit) proffskontrakt, och siktar nu på att försvara titeln i seniorcupen från i fjol.
Apropå SK Winners avslutningstävling kommer Nils van der Poel – Trollhättekillen som tog junior-VM-guld förra säsongen men inför årets säsong låg lågt med satsningen eftersom han skulle göra lumpen men sent omsider kommit igång igen – till Behrn arena för att försöka slå Johan Röjlers rekordnotering på svensk is över 10 000 meter, 14.24,97 från Göteborg 2003. Nils var mindre än en halv sekund från den tiden vid en tävling i Trollähttan för en månad sedan, och tänker nu göra ett nytt, seriöst försök just på Röjlers hemmaplan. Röjlers rekord är dock satt på 400-metersbana medan det i Behrn arena bjuds 250-metersoval. Alltså 40 varv och 80 kurvor i stället för 25 varv och 50 kurvor (”det gör ingen jättestor skillnad i tider, man bygger fart i kurvorna men å andra sidan har man ingenstans att vila på en 250-metersbana”, säger Axelsson). Det verkar för övrigt bli en hel del åkare som ställer upp i tävlingen som traditionsenligt avgörs med 300- och 10 000-meterslopp där resultatet räknas ihop på poäng.
Röjler var för övrigt också på plats på slottet (han var ju med i både lagtempo- och stafettlagen i fjol) och verkade fundera på att ställa upp i Örebro backyard ultra i sommar. Vore skoj!

Helgens avslutning i Löpex vinterserie undrar ni? Jo, Tisarens Gustav Hindér tog ju en fin skalp när han spöade äldre och betydligt mer erfarne klubbkompisen Daniel Attås med över två minuter i Askersundsskogarna, men Attås tog ändå hem totalsegern (det hade ju räckt med en 15:e-plats för att gå om Martin Regborn som är på landslagsläger). För Hindér gjorde segern dock att ha npasserade Anton Hallor i sammandraget och knep en delad tredjeplats med Tomas Hallmén bakom Attås och Regborn. Rebecka Nylin, som redan hade säkrat segern i damklassen, valde den här gången att i stället springa i herrklassen och gick i mål knappt 20 minuter bakom Hindér (och 4,5 minuter bakom Anna Hallmén, bästa dam i herrklassen). I hennes frånvaro knep Milans Josefin Erlandsson segern i damklassen och blev därmed tvåa i sammandraget.

Adam Axelsson och Johan Röjler (och sonen Herman) fick alkoholfritt bubbel vid hyllningen på Örebro slott.
Adam Axelsson och Johan Röjler (och sonen Herman) fick alkoholfritt bubbel vid hyllningen på Örebro slott.

Så bra är Fahlins femteplats

Emilia Fahlin slog alltså till med ett nytt toppresultat i Nederländerna i dag, i de över 14 mil långa Drentse Acht van Westerveld, en tävling på nivån precis under världstouren. Efter att ha kommit loss i en tätgrupp med tolv andra cyklister knep hon femteplatsen efter en spurt där hon höll sig före namn som Emma Johansson, trefaldiga världsmästaren Marianne Vos och förra lagkompisen Chloe Hosking, som vann en etapp i Tour of Qatar häromsistens. Det är ytterligare ett steg i rätt riktning efter framgångarna i Tour of Norway och VM i höstas och Argentina i januari. Hur bra dagens femteplats egentligen är? Tja, jag värderar den som Fahlins bästa resultat sedan sommaren 2012, när hon vann sin senaste proffsseger (en etapp av Energiewacht tour), eftersom motståndet var så namnkunnigt. Dessutom visar Fahlin återigen att hon ska ha en OS-plats, är man topp fem i ett sånt här lopp har man definitivt topp åtta-potential i Rio. Kollega Wirström har gjort en intervju med Fahlin som går att läsa här (och där har jag även fixat så att det går att se spurten till femteplatsen)!

Garphyttans Axel Ekström gick ut som 94:a, 3.42 bakom täten, i dagens jaktstart som avslutade minitouren i Otepää och hela den skandinaviska cupen 2015/16. Han fortsatte förvisso att tappa tidsmässigt på de allra starkaste åkarna, men gjorde en förhållandevis stark insats och körde om nästan 20 åkare på vägen till sin 76:e-plats totalt, i dagens fristilslopp över 15 kilometer. I täten tappade Pål Golberg nästan hela sitt jätteförsprång (över 40 sekunder!) men höll undan till seger till slut medan Viktor Thorn blev bäste svensk (och ende icke-norrman på topp tio) med en femteplats.

Det blev ingen Haben Kidane till start i Tybbleundshallen i dag, vilket gjorde att Väsbytalangen Pontus Aldestam kunde springa hem 3 000-metersloppet i Mars-spelen. Ulf Hallmén, 48, tvåa på 9.45,95. Och i damklassen vann ex-karlskogingen Linda Take som förväntat (på 10.50,15) före Starts Maria Eriksson som persade när hon noterade 11.48,85. I gårdagens 800-meterslopp slutade Tobias Tranderyd, KFUM, tvåa i P17-klassen (2.05,63) och klubbkompisen Gustaf Otterhed nöp samma placering i P15 (2.15,71) precis som Henrik Franzén i P13 (2.23,38) och IFK Noras Rodney Hundemark i veteranklassen (2.13,92). Klara Frih, Sverigetvåan på 1 000 meter som jag skrev om här på bloggen före tävlingarna, tog en förväntad seger i F14-klassen med tiden 2.26,99.

För övrigt inte jättemycket att skriva hem om från ungdoms-SM i längdskidor, och i Hälleforsrännet kom inga större namn till start.

Upp som i Holland – ned som i Estland

Andra världstourdeltävlingen blev betydligt roligare än den första Emilia Fahlin. Örebrocyklisten som blev diskad efter en rödljuskörning i Italien förra helgen fanns i dag med i huvudklungan när Ronde van Drenthe avgjordes i Nederländerna. En utbrytning med Chantal Blaak, Gracie Elvin, Trixi Worrack och Anna van der Breggen höll hela vägen in i mål (det hjälpte givetivs att tre toppteamen vid sidan om Wiggle – Boels-Dolmans, Orica och Rabobank – alla var representerade där framme) och var 1.49 före huvudklungan med 66 åkare där Fahlin alltså var med och hjälpte tillsammans med Marta Tagliaferro och Malgorzata Jasinska fram lagkompisen Marta Bastianelli som fått en flygande start på säsongen och tog hem den väldiga klungspurten över mållinjen Hoogeveen, om femteplatsen, efter nästan 14 mils cykelrace. Ett stort steg framåt för Fahlin inte bara jämfört med förra helgen (även om kroppen verkar ha känts bra redan då) utan också jämfört med förra året, då hon var en av de som tvingades bryta (i år nästan halva fältet, åker man av huvudklungan dröjer det inte länge innan man plockas av, verkar det som). Nästan hela världseliten, inklusive Fahlins Alé-Cipollini-stall, stannar kvar och kör Drentse Acht van Westerveld i morgon.

I skandinaviska cupen i Otepää slutade Garphyttans Axel Ekström först på 89:e plats, slagen med över tre minuter av förvisso starkt meriterade Pål Golberg (man slår sig inte in i ett norskt VM-lag om man inte är en klassåkare …), men Ekström hade dessutom bara tre av 16 svenska konkurrenter bakom sig i listan. I morgon avslutas minitouren med en jaktstart där Ekström alltså får gå ut en rejäl bit bakom täten.

Helgens höjdare: "Holländska klassikern passar egenskaperna"

1. Ronde van Drenthe
Premiären i Italien förra helgen slutade snöpligt för Emilia Fahlin, som diskades för att ha kört mot rött över ett järnvägsspår. I morgon avgörs den andra deltävlingen i damernas nya världstour, det klassiska nederländska vårloppet Ronde van Drenthe, som de senaste nio åren var med i den nu insomnade världscupen, som på söndag dessutom följs av Drentse Acht van Westerveld som dock rankas i tävlingskategorin under världstouren. I fjol kraschade Fahlin svårt just i Ronde van Drenthe, men det blev ändå succé för hennes dåvarande lag som tog segern genom Jolien d’Hoore. I år kör Fahlin ju Fahlin för italienska stallet Alé-Cipollini, och i helgen tillsammans med Malgorzata Jasinska,  Marta Bastianelli och Anna Trevisi, som alla var med i Italien förra helgen, samt 21-åriga australiern Ellen Skerritt som var tia i tempot och tolva i linjeloppet i australiska mästerskapen i januari och nu gör sin allra första tävling som proffs. Marta Tagliaferro och Ane Santesteban står däremot över helgens båda lopp. Och målet är högt ställt.
– Vi kan den här holländska klassikern och vet att den passar egenskaperna som Jasinska och Bastianelli besitter, och de är i sin bästa form just nu. Det enda vi måste akta oss för är att bli instängda på upploppet, säger stallets sportdirektör Fortunato Lacquaniti i ett pressmeddelande.

2. Mars-spelen
Askersunds Klara Frih, 13, som tävlar för Åsbro, är Sverigeetta på 1 000 meter i F14-klassen inomhus i vinter (men fortfarande för ung för ungdoms-SM som avgjordes förra helgen), och gör den kanske intressantaste medeldistansstarten i Mars-spelen – i fjol Sveriges fjärde största friidrottstävling inomhus med över 3 000 starter på två dagar – ur ett länsperspektiv, när hon springer 800 meter på lördagskvällen. Men i den där åldern är ju de flesta friidrottare fortfarande mångkampare, så Frih är dessutom anmäld till 60 meter, 200 meter, längd och kula. Annars blir, som jag tidigare skrivit om, herrarnas 3 000-meterslopp 12.56 på söndag Mars-spelens höjdpunkt ur länsperspektiv, med Haben Kidane, Johan Ingjald och Ulf Hallmén på startlinjen, plus damveteranernas med Linda Take och Maria Eriksson kvarten före. Dessutom kutar Tobias Tranderyd, topp tio i Sverige på 1 500 meter i P17-klassen i vinter, 800 meter på lördagskvällen.
– I år verkar vi landa någonstans mellan 2 500 och 2 600 starter, och det är lite mer lagom. I fjol var man helt slut på söndagskvällen, säger tävlingsledaren Börje Nordin till Konditionsbloggen.

3. Skandinaviska cupen
Skrev ju en del om den stundande skidhelgen redan i går, och i dag brakade den igång med fristilssprint i skandinaviska cupen i Otepää. Det är ju inte alls Axel Ekströms distans, och i den galna konkurrensen (151 åkare till start!) slutade Garphytteåkaren på 120:e plats, 17,51 sekunder bakom kvalvinnaren Even Northug (en av Petters småbröder) och nästan tolv sekunder från den 30:e-plats som hade gett en kvartsfinalbiljett. När bonussekunderna är inräknade är Ekström 47,5 sekunder bakom sprintvinnaren Haavard Solaas Taugboel (fem av sex i finalen [de fem främsta] och 21 av 30 i kvartsfinalerna var norrmän …) inför lördagens tiokilometerslopp i klassiska stil som tillsammans med sprinten ligger till grund för söndagens jaktstart över 15 kilometer i fri stil.

Bubblare: På lördagen avgörs sista deltävlingen i Löpex vinterserie – men utan Martin Regborn som hade totalsegern som i en liten ask. Han har i stället dragit på ett drygt veckolångt träningsläger med landslaget, och därmed räcker det för Daniel Attås att bli 15:e man i Askersundsskogarna för att säkra totalsegern, i sådana fall hans tredje raka och femte totalt i cupens historia. På damsidan har Rebecka Nylin redan säkrat seger, hennes andra raka och tredje totalt. Och så sätter ju Cape-Epic igång på söndag.

Kanske dags att köpa en endurocykel, konditionsidrottare?

I kväll lanserades Big five challenge, en typ av extrem variant av ”en svensk klassiker”, där de sju tävlingarna är samma som sedan tidigare ingår i Örebro Xchallenge. Förutom fem renodlade konditionsidrotter i triathlon, multisport, hinderbanelöpning, terränglöpning och mounatinbike (Bergslagsloppet, där jag får erkänna att jag fetbommat den exakt en månad gamla nyheten att tävlingen för andra året i rad tjänstgör som maraton-SM) finns också STH Skicross (som jag skrev om häromsistens) – och så extremendurotävlingen Battle of vikings. Som ni vet kan ju endurovärldsmästaren Joakim Ljunggren åka skidor, men det är mer tveksamt om det finns någon konditionsidrottare som kommer våga ge sig på det som klassas som Nordens tuffaste extremenduro. Jag har varit på plats och sett tävlingen med egna ögon sista tre åren, och även frånsett att jag aldrig ens suttit på en moped skulle jag inte ta mig upp för första backen. Som tur är räcker det med att klara fem av sju tävlingar för att klara av serien, därav namnet ”big five”. Gunn-Viol Kattilakoski, som är projektledare på Örebrokompaniet som står bakom den nya tävlingsserien, sa till mig att hon hoppas på 50 fullföljande redan första året, men det tror jag är att skjuta lite väl högt. Många kommer säkert missa den inledande skicrossen, dels på grund av att konceptet inte hinner sätta sig förrän den 2 april, dels för att det är en rätt udda gren som ligger först i programmet – och ytterst få (någon?) med sikte på totalen kommer att köra enduron (det skulle vara om någon enduroförare ställer upp i fyra andra grenar). Och missar man de två grenarna måste man alltså ställa upp i samtliga fem andra grenar, och då kommer ju saker som hur datumen passar, sjukdomar och dylikt in i bilden. Sedan tidigare finns ju både Degerforsklassikern och Bergslagsklassikern i länet, medan Örebroklassikern verkar saligt insomnad. Men Big five challenge blir förstås något helt annat.

Men närmast laddar vi om för ny, intensiv skidhelg, så här i bakvattnet efter Vasaloppet. Skandinaviska cupen avslutas med en minitour i Otepää, Estland, som inleds med fristilssprint på fredagen, fortsätter med distanslopp i klassisk stil lördagen och avslutas med jaktstart i fri stil på söndag, och trots att Garphyttans landslagsman Axel Ekström inte blivit uttagen i den svenska truppen finns han på plats på eget bevåg (åkarna precis utanför landslaget får ställa upp i skandinaviska cupen om de bekostar resan själva). Och i Boden avgörs ungdoms-SM med sju Garphytteåkare på plats. Och på hemmaplan är det Hälleforsrännet. För övrigt är jag ju skyldig er resultatet från Kilsbergsloppet i lördags. De hittar ni här.

Lindecyklistens galna utmaning: ”Två Mount Everest på åtta dagar”

Har ni hört talas om Cape Epic? Tja, i Sverige är kanske inte den sydafrikanska tävlingen jättekänd, men i den internationella mounatinbikesvängen är det ett av de största, tuffaste och mest prestigefyllda etapploppen (delar av tävlingen direktsänds i 17 länder i år, och i fjol var regerande olympiske mountainbikemästaren Jaroslav Kulhavý, Tjeckien, med i det vinnande paret). På söndag startar den 13:e upplagan med en 26 kilometer lång prolog, och därefter följer sju ordinarie etapper över totalt 652 kilometer och över 15 000 höjdmeter i något av den tuffaste mountainbiketerrängen som går att uppbåda, rent tekniskt – med Daniel Tegin, 40, från Lindesberg på startlinjen i ett lag tillsammans med Lars Pedersen från småländska Läckeby. Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Tegin före avresan till Sydafrika, för att fråga hur han tänkte när han anmälde sig till monsterloppet.

– Jag tänkte inte alls, faktiskt. Det var en ren tillfällighet. Det är ganska svårt att få en plats till tävlingen. De tar bara in 600 tvåmannalag, och ett antal platser är vigda åt proffs, välgörenhetslag och media, och de resterande lottas ut, och det är gigantiskt många från hela världen som vill åka. Lars var med i lotteriet men fick ingen plats, men sedan var han ute på internet och letade om någon behövde en partner eller om något lag drog sig ur. Och några dagar före julafton, när han var på semester i Thailand, fick han napp, ett lag från Tyskland som ville sälja sin plats, och Lars tackade ja på rak arm utan att ha någon att cykla med. Så han ringde mig, och jag tackade givetvis också ja direkt, berättar Tegin för Konditionsbloggen.
Visste du vad du gav dig in på?
– Lite koll hade jag, men inte riktigt. Bara höjdskillnaden är två Mount Everest på åtta dagar, kan man säga. Och många säger att det här är mountainbikens svar på Paris–Dakar-rallyt. Prestigemässigt är det mountainbikens svar på Giro d’Italia eller Tour de France, men ser man till hur fruktansvärt mycket det sliter på utrustningen och hur tufft det är så är det bättre att jämföra med Paris–Dakar. Det är vassa stenar, törnbuskar och den tuffaste terräng man kan köra i. Man får räkna med punkteringar och mycket mekande längs vägen. Plus värme, höjdmeter, vilda djur och vänstertrafik.
Hur har du förberett dig?
– När jag tackade ja var jag på fjällsemester, med allt vad det innebär. Jag åkte slalom och åt för mycket mat (skratt). Därefter har jag försökt cykla så mycket jag kunant mellan vändor av förkylningar och influensa. Så jag är inte optimalt förberedd, det kommer krävas mycket pannben.
Vad är målet?
– Vi är inte där för att tävla, utan för äventyret. Vi är jättenöjda om vi kommer i mål. Det finns ett stort antal blåbär med i tävlingen, men vi tillhör nog de allra blåaste. Jag ska inte komma sist, men kommer jag näst sist och i mål är jag jävligt nöjd, för det är jättemånga som bryter varje år. Om en i laget tvingas bryta får man ingen officiell sluttid, men man får ändå fortsätta köra, så vi har sagt att om en tvingas stryka på foten ska den andra fortsätta. Det är ändå ett så pass stort äventyr.
Just att cykla åtta dagar i rad, då. Hur blir det?
– Jag vet inte alls, faktiskt. Hur kroppen känns när man kör två dagar i rad har jag koll på. Det har man gjort när man långcyklat på hemmaplan. Dag ett och två är inga bekymmer, men sedan har jag ingen aning om hur jag kommer att reagera. Man måste köra betydligt långsammare för att orka, man kan inte gasa på i sitt vanliga tempo.En av de största utamningarna blir att inte dras med och cykla på första dagen, utan cykla betydligt långsammare och sparsammare än man är van. Dessutom är det väldigt långa dagar, i fjol låg snittiden på 7,5 timmar per dag och flera dagar är man ute uppåt tio timmar … Kör man Vätternrundan eller ett lopp i långloppscupen så trycker man i sig energi sista timmen för att komma i mål, men här måste man ha en plan för att få i sig nog med energi så man orkar köra dagen efter också. Man måste hela tiden planera framåt.
Vad har du för tävlingsbakgrund?
– Ingen alls, egentligen. Jag började cykla på äldre dagar, något år före första Cykelvasan (2009). Jag är en glad motionär som har haft som mål att bli en av dem som klarar de tio första cykelvasorna (sju är avverkade hittills, för Tegins del med den finfina utvecklingskurvan 4.17–3.49–3.35–3.23–3.21–3.14–3.15), och så var jag med och startade upp Lindecyklisterna. Sedan har det blivit någon Vätternrunda (han var en av de 500 snabbaste med 7.49 i fjol) och några långlopp, men jag har aldrig kört några licensierade tävlingar. Så det här blir det värsta jag gjort. Ja, inte bara inom cyklingen, utan det värsta alla kategorier.

Daniel Tegin (till höger) med förre NA-sportjournalisten Anders Sjöberg under AIM challenge i Sälen (en kontrollplockningstävling medelst mounatinbike, typ).  Foto: Privat
Daniel Tegin (till höger) med förre NA-sportjournalisten Anders Sjöberg under AIM challenge i Sälen (en kontrollplockningstävling medelst mounatinbike, typ). Foto: Privat
Daniel Tegin anför Lindecyklisternas klunga i Vätternrundan.  Foto: Privat
Daniel Tegin anför Lindecyklisternas klunga i Vätternrundan. Foto: Privat

SM-guld till Östansjö – och snart dags för utomhuslöpning igen

Sedan Sylvesterloppet på nyårsafton har det varit tomt i länets långlöparkalender, men nästa lördag är det äntligen dags för utomhuskutning igen. Och inte vilken löpning som helst, utan den ädla distansen av 42 195 meter. Det är Nora marathon, andra upplagan efter testet i fjol, som smugit in före Startmilen i kalendern. Redan nu är 23 löpare anmälda, där långlöparnestorn Hasse Byrén och Antje Torstensson är de mest namnkunniga. Det blir dessutom en halvmara samma dag (som jag vet att Gerdevåg och Kemppi diskuterade att kuta, men det lär väl inte bli av så tätt efter Haag?!).
Men redan till helgen blir det inomhuslöpning. Efter tre deltävlingar i Inneserien, lika många i maratonserien och Örebro indoor games är det nu dags för Mars-spelen, som i fjol var Sveriges fjärde största friidrottstävling inomhus, sett till antalet starter (det blir näst sista tävlingsdagarna i Tybblelundshallen i vinter, som det verkar; nästa lördag, samma dag som Nora marathon, avslutas säsongen med Tybblelundsspelen). Det vankas såväl 800 (ännu utan anmälda länslöpare bland seniorerna) som 3 000 meter (med bland andra löftet Haben Kidane, veteranerna Ulf Hallmén, Maria Eriksson coh ex-karlskogingen Linda Take).
Och på tal om inomhuslöpning blev det ett SM-guld på veteran-SM, till slut. I H75-klassen kubbade Jan Myrtorp, Östansjö, hem guldet efter en spurtstrid mot Åke Leverin, Väsby. Tiderna: 3.19,07 respektive 3.20,13. Länet har ju väldigt många starka löpare som kvalar in i veteranklass (Kemppi, Anfält, Gerdevåg, Bergentz, Patrik Johansson, Sören Forsberg …), men inget av de riktigt stora namnen kom till start i helgens SM.

Orienterare orienterar (eller springer trail)

I går skrev jag om skidåkare (förstås) men också enduroförare, multisportare, kanotister och skidorienterare som åkte Vasaloppet. Orienterare? Näe, inte så många alls, faktiskt. Kan bero på att orienteringssäsongen närmar sig med stormsteg nu (Panvåren nere i Kristianstad lockade långt över tusen löpare i dagarna tre i helgen). Och på hemmaplan passade de båda VM-orienterarna från Örebro, Martin Regborn och Filip Dahlgren, på att dra ett träningspass tillsammans samtidigt som skidåkarna stävade på mellan Sälen och Mora (det går att läsa om på respektive Instagram-konto, där Dahlgren konstaterar att ”helgen till ära blev det dubbla pass med 08.15-mannen Martin Regborn. Han blir farlig när säsong drar igång).
Tredje VM-orienteraren, Lilian Forsgren? Tja, hon ville förstås inte vara sämre och kickstartade tävlingssäsongen med loppet Stävie trail, där hon var helt i särklass och vann damklassen med nästan sex minuters marginal över 13 kilometers löpning i blandad terräng.

Länets egen vintercup, Löpex vinterserie, i orientering hade ju förresten en deltävling förra veckan, den sjunde och näst sista, som jag glömde avrapportera i bloggen. Rebecka Nylin tog sin femte seger med nästan fem minuters marginal i hemmaskog, medan Regborn fick se sig slagen av Daniel Attås (Tisarlöparen som fick göra landslagsdebut i höstas) med över fyra minuter. Ja, faktum är att Regborn bara blev trea i Regborn skrev på twitter att han ”lyckades […] med konststycket att bomma en kontroll [han] inte ens skulle ha”.
Segern gjorde att Nylin, trots att bonuspoäng delas ut i finalen i Askersund på lördag, redan säkrat totalsegern i damklassen, medan Regborn (som fyra segrar på fyra starter före den här tredjeplatsen) toppar sammandraget sju poäng före Attås (de båda kommer bli etta och tvåa oavsett allt). För finalen gäller därför att Regborn tar totalsegern oavsett vad Attås gör om han blir topp tre.