Helgens höjdare

1. Natt-SM i orientering
Avgörs ju i praktiken inte i helgen, utan redan i kväll. Och startfältet är uttunnat då somliga väljer att ladda för världscupen och EM och andra inte tycker om att springa natt. Filip Dahlgren tillhör den förstnämnda kategorin, Martin Regborn båda. Och Josefin Tjernlund, Tisarens EM-skräll, den andra, om jag tolkade henne rätt när jag pratade med henne i onsdags. Men Lilian Forsgren, som gjorde en jättebom men ändå blev sexa i fjolårets SM, är på plats i Karlskrona, och kan liksom klubbkompisarna Daniel Attås och Filip Jacobsson (i juniorklassen) lägga sig i medaljdiskussionen den här gången också. Dessutom finns ytterligare ett tiotal länslöpare med i startlistan. Första start 21.31 i kväll, sista målgång någon gång efter midnatt. På söndag är det dessutom dags för Stigtomtakavlen, en smygstart på stafettsäsongen.

2. Emakumeen Bira
Tre sista etapperna av den baskiska touren, med Emilia Fahlin, avgörs fredag–söndag. Vi snackar 109,5 kilometer med mål på toppen av en tvärbrant stigning i Urkiola på fredag, 109,4 kilometer med start och mål i Berriatua på lördag och 75,8 kilometer med start och mål i Portugalete på söndag. Kanske inte Örebrocyklistens favoritterräng, men med hennes nuvarande form kan vad som helst hända.

3. Täby Extreme Challenge
Täby Extreme Challenge, eller kort och gott TEC, avgörs i helgen, och nu för tiden kan man välja på att springa 50, 100 eller 200 miles (starten för den sistnämnda gick vid tio i morse, de två kortare distanserna startar 10.00 i morgon, lördag). Tävlingen har redan blivit en av Sveriges mest klassiska ultratävlingar, men den här gången verkar Lars Hagstedt (37-åringe örebroaren som älskar de riktigt extrema tävlingarna och som bland annat gått till sig två sjundeplatser i Fotrally, 2014 efter att ha knatat konstant i 43 timmar) ensam få representera länet (tja, om man inte räknar tidigare segraren Ann-Sofie Forsmark som ju faktiskt representerar Karlskogaklubben OK Djerf [och måhända möjligen kommer från Karlskoga, har inte fått det bekräftat, men sedan många år i varje fall bor i Sundbyberg]).

Bubblare: Det avgörs faktiskt en löptävling i Örebro under lördagsförmiddagen också, vilket helt gått mig förbi. Thoren business school som tillsammans med ”Lilla barnets fond” (som stödjer forskning om nyföddhetsvård) arrangerar Lilla barnets lopp, över tio kilometer (eller fem, plus knatteklass) med start 11.30 vid Skytteparken.

Statistikerns upptäckt: Sjögren tre sekunder snabbare än Regborn

När Martin Regborn kutade Startmilen på 30.29 utbrast Konditionsbloggen att det var den bästa tiden någonsin av en löpare från distriktet på en landsvägsmil (med reservationen för att den tillgängliga statistiken endast täcker lopp i distriktet samt SM-lopp och vissa andra större, nationella tävlingar, inte tävlingar i andra distrikt), efter att Nerikes Friidrottsförbunds statistiker Gunnar Johansson varit behjälplig och plockat fram information.
Men, nu har Johansson grävt ännu djupare i sina rullor, och hittat en tid som faktiskt är snabbare. Det handlar om den tid Glanshammars IF:s Kjell-Arne Sjögrens noterade som tvåa i Örebromilen 1983: 30.27 (vilket gör honom tre sekunder snabbare än Regborn eftersom hans tid i Startmilen var 30.29,5 och alla tider med tiondelar avrundas uppåt i den officiella statistiken och alltså får tiden 30.30 i historieböckerna). Vinnaren i Örebromilen 1983 var händelsevis en orienterare, VM-silverlöparen Håkan Eriksson från Äppelbo som kutade på 30.23.
Nedan har ni Gunnars uppdaterade, men ännu möjligen inte helt hundraprocentigt korrekta topp 20-listor på herr- och damsidan (till exempel saknas Bosse Engdahls tid som tvåa i Örebromilen 1990).

Långloppscupens sammandrag är för övrigt ännu inte uppdaterat efter Örebro AIK halvmaraton (mitt försök till webb-tv från tävlingen hittar ni här), men klart är att Mikaela Kemppi har full poäng på damsidan och att Mattias Nätterlund (fyra i går men bästa länslöpare) tar tidigt kommando i herrklassen.

Första ordinarie etappenEmakumeen Bira, 76,6 kilometer med start och mål i Eskoriatza, slutade med svensk seger, men inte för Emilia Fahlin utan för Emma Johansson, som slet sig loss tillsammans med Carmen Small och spurtade ned amerikanskan som ändå tog ledningen i sammandraget eftersom Johansson var långsammare i gårdagens prolog. Fältet sprack rejält på den kuperade banan, men Fahlin bet i och gick i mål i en utdragen tredjegrupp, som 35:a totalt av 128 startande. Lagkompisarna Ane Santesteban och Malgorzata Jasinska satt i den 16 man starka tätgruppen bakom de båda utbrytarna, och blev nia respektive tia.  I sammandraget är Fahlin 34:a med tre etapper kvar att köra.

Topp 20

EM-skrällen: ”Blev jätteöverraskad”

I dag kom så uttagningen världscuppremiären i Polen och EM i Tjeckien, och orienteringens förbundskapten, örebroaren Håkan Carlsson, vet att överraska. I höstas tog han ju ut jätteskrällen Daniel Attås till euromeeting. Nu lyfte han in Josefin Tjernlund, 23, i EM-truppen (hon får springa långdistans där och sprint i världscupen). Josefin av två tvillingar som blev kommer från Olofström, bor i Göteborg och började springa för Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren inför årets säsong. Vem är Josefin, frågade jag Håkan.
– Det får du nästan fråga henne själv om. Ärligt talat visste inte jag heller vem hon var förrän i helgen. Det här var allra första gången jag pratade med henne. Hon har inte varit med i landslaget alls tidigare, varken på junior- eller seniornivå. Men hon presterade riktigt, riktigt bra och var bara fyra minuter efter världstoppslöparna på en tuff långdistans, och då hade hon ändå gjort ett par misstag på vägen. Det ska bli jättespännande att se vad hon kan göra på EM, svarade Carlsson och syftade på resultaten i testtävlingen i Brösarp i helgen där Josefin var 19:e på medeldistansen, 15:e på sprinten och nia på långdistansen.
Sagt och gjort ringde jag också upp Josefin själv och frågade: ”Vem är du?” Eller i varje fall: Hur kommer det sig att du tävlar för Tisaren?

– Jag har tränat en hel del med Lilian Forsgren och Lovisa Persson från Tisaren, som också bor här i Göteborg, och eftersom vi (Josefin och tvillingsystern Ellinor) tävlade för en så liten klubb (OK Vilse 87 från Olofström) tidigare passade det bra att komma med i Tisaren som ordnar träningsläger och har stafettlag. Vi var med på en del aktiviteter med klubben redan förra året, och nu kändes det naturligt att byta, säger Tjernlund till Konditionsbloggen.
Men du har inte varit med i landslaget förut?
– Nej, och därför känns det extra kul att få chansen nu. När jag var sistaårsjunior var jag med på någon samling, men jag fick aldrig springa något mästerskap.
Så hur kändes det när Håkan ringde?
– Jag blev otroligt glad och tackade ja på en gång, förstås. Jag var inte alls förberedd på det. Det gick ju bra i helgen, och några påpekade att jag skulle kunna komma med. Men själv jag trodde absolut inte att jag skulle bli uttagen. Jag blev jätteöverraskad när Håkan ringde i måndags.
Är det en medveten satsning som betalar sig nu, har du tränat hårdare än tidigare i vinter?
– Nej, inte hårdare, men jag har legat i och haft motivation hela vintern. Tränat på. Och jag kände mig i väldigt bra form i helgen, det gjorde jag. Jag intalar mig att jag är bättre nu än förra året.
Hur kommer uppladdningen se ut, springer du natt-SM i helgen?
– Nej, det blir inget SM. Men jag är anmäld till swedish league (elitserien) i Göteborg nästa helg, och tror att jag ska springa det trots att det blir världscupen.
Hur blir det att dra på sig den blågula dressen för första gången, då?
– Det kommer vara nervöst, förstås. Så kändes det i varje fall först, även om det börjat lägga sig lite nu. Jag ska försöka landa i det här. Men lite nervös ska man väl vara?

I världscup- och EM-trupperna finns dessutom såväl Hallsbergs och OK Tisarens Lilian Forsgren, som tagit EM-silver och som VM-debuterade i fjol, som Örebros och Hagabys Martin Regborn, som sprungit två VM, och Garphyttans och IFK Lidingös Filip Dahlgren, som varit VM-tia i långdistans.
Regborn får allra tuffaste schemat, kommer få springa samtliga tre distanser i världscupen med sprintkval och sprintfinal den 30 april, medeldistans den 1 maj och mixedsprintstafett den 2 maj. I EM eventuell mixedsprintstafett den 21 maj, sprintkval och sprintfinal den 22 maj, långdistanskval den 23 maj och långdistansfinal den 24 maj. Tävlingar tre och möjligen fyra dagar i rad.

– Det blir tufft så klart, men inte omöjligt. Jag brukar kunna tävla bra flera dagar i rad, så det ska nog inte vara några problem. Och det är klart man kommer behöva springa fort på kvalen, men kanske inte fullt, säger Regborn till Konditionsbloggen.
Var det de här distanserna du ville springa?
– Ja, det är precis det här jag satsat mot och hoppats på hela vintern.
Vad har du för mål i EM?
– Det är svårt att ha ett resultatmål, det går bara att gå in och göra så bra lopp som möjligt. Konkurrensen på ett EM är kanske tuffare än på VM, eftersom toppnationerna får ställa upp med sex löpare här mot tre på VM. Å andra sidan springer inte alla de bästa alla distanser här. Jag hoppas att jag får till en riktig fullträff, i helgen gick det ju bra trots att jag inte toppat mig alls, så förhoppningsvis kommer jag vara i ännu på EM.
Kommer du köra några andra tävlingar i vår?
– Nej, det blir inga tävlingar här hemma före EM. Vill man kan man köra två tävlingar per helg hela våren, men det gäller att fokusera på träning och formtoppningen inför EM.

Till sist vad jag också förbundskapten Carlsson berätta lite om var och en av de uttagna länslöparna (ja, vad han sa om Tjernlund kan ni ju läsa ovan).

– – Martin har verkligen tagit ett kliv fysiskt under vintern och fick ut väldigt bra resultat av det i helgen. Han har tagit ett kliv närmare världstoppen, och håller han bara ihop det tekniskt också kan han vara med allra längst fram. Det ska bli riktigt kul att se vad han kan hitta på internationellt, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Filip då, han var inte riktigt lika stark i helgen men har stor potential, va?
– Ja, definitivt. Han har varit en av våra bästa långdistansare de senaste åren med SM-guld, fjärdeplats på världscupen och tiondeplats på VM. Han har en bra meritlista. Det lopp han presterade i söndags var tillräckligt bra för att han ska få chansen, och han är på väg i bättre och bättre form under våren. Han kommer springa medeldistans på världscupen och långdistans i EM.
Och Lilian, hur ser du på henne?
– Hon gjorde lite småmisstag i helgen, på uttagningarna. Men tittar man på sprinten såg man att hon har väldigt hög kapacitet. Hon missade förstakontrollen men höll ihop det väldigt bra. Hon var uttagen som sprintlöpare till VM i Skottland förra året, och jag tror att hon har mer att plocka ut när det är dags för världscup och EM än hon visade i helgen. Lilian springer både medeldistans och sprint i världscupen och sprint i EM.
Vad har landslaget för mål i EM?
– Sex medaljer varav två guld, det står sedan länge i vår dokumentation. Men fokus ligger inte på att räkna medaljer utan på att vi ska göra bra förberedelser, pricka form och fokusera på lopp och genomförande. Då kommer resultaten komma.
Hur tänker du kring mixedsprintstafetten i EM?
– Vi får bara ställa upp med ett lag där, två killar och två tjejer. Men i världscupen före får vi ha tre lag, så där kommer vi testa lite. Om Martin blir uttagen till EM kommer det bli tävlingar fyra dagar i rad för honom, men han är genomtränad och återhämtar sig bra, så det fixar han i sådana fall.
Hur viktigt är ett bra EM-resultat om man vill springa VM?
– Ett riktigt bra EM-resultat är naturligtvis meriterande i uttagningen till VM, men viktigast är testtävlingarna veckorna efter EM. Det blir en sammanvägning, men det krävs riktigt bra resultat på EM för att det ska väga över på VM. Där har vi bara tre platser per distans, och det betyder att truppen blir ungefär hälften så stor som till EM. Jag räknar med 12–15 löpare i VM, och då blir det väldigt hård konkurrens om platserna.

På något lite lägre orienteringsnivå, och då framför allt på grund av att varken Filip eller Martin (som tillsammans vann nio av 13 deltävlingar i fjol) kom till start, avgjordes första deltävling i Milans poängtävling i går. KFUM Örebros Oskar Arlebo tog segern i längsta klassen, klubbkompisen Elsa Ekelin var bästa dam. Samma dag avgjordes den av Almby arrangerade labyrintorienteringen på Friends arena. Och redan dagen före avgjordes senaste deltävlingen i Örebro AIK:s prestigefyllda klubbmästerskap, över 1 500 meter frisim, med Mats Einarsson och Lisa Hjalmarsson som segrare.

I kväll avgjordes Örebro AIK halvmaraton (deltävling två i långloppscupen), och jag var på plats och filmade en mäktig spurtstrid om tredjeplatsen mellan Haben Kidane och Mattias Nätterlund om tredjeplatsen. Förhoppningsvis finns det på na.se om en liten stund.
Hälleforslöparen Kidane, 18, gjorde karriärens längsta lopp och spurtade ned Örebro AIK:s rutinerade Mattias Nätterlund i kampen på tiden 1.12.35.
– Jag kan inte beskriva det, helt fantastiskt. Att springa så långt kändes helt okej. Jag har hållit runt 3.27 per kilometer och det har gått bra. Jag var egentligen inte så intresserad av att spurta ned Mattias, målet var inte att slå honom. Men jag ville spurta bra, säger Kidane som har stora mål med säsongen.
– Framför allt friidrotts-SM i augusti och terräng-SM i höst. Jag vill ta en bra placering där. Jag tränar mest för 5 000 meter och sådana distanser. Fram till dess är det bara träning, jag tar alla tävlingar som träning.
Kidanes klubbkompis Abraham Adhanom krossade både banrekord och konkurrenter när han tog segern på 1.06.09 – femte snabbaste halvmaran av en svensk i år.
Mikaela Kemppi, 43, vann damklassen överlägset på 1.19.10, minuten över hennes eget banrekord och 2,5 minuter över personliga rekordet från Haag i mars.

Och efter att ha kraschat före och sedan startat men brutit Durango–Durango i går var Emilia Fahlin i dag tillbaka i sadeln och tog ännu en topp tio-plats (säsongens femte) i stenhårt motstånd i prologen till Emakumeen Bira. Jag skrev en artikel om det på na.se tidigare i kväll.

Josefin Tjernlund är senaste tillskottet i kategorin "landslagsorienterare från länet", även om hon inte kommer härifrån utan "bara" tävlar för en länsklubb.  Foto: Privat
Josefin Tjernlund är senaste tillskottet i kategorin ”landslagsorienterare från länet”, även om hon inte kommer härifrån utan ”bara” tävlar för en länsklubb. Foto: Privat

Dahlgrens nya tänk: "Har lärt mig vara långsiktig"

Garphyttesonen och VM-orienteraren Filip Dahlgren har hunnit fylla 28 år – och hunnit lära ett och annat den hårda vägen. I höstas kom skadorna igen, i dag var han ändå sexa på långdistansen i världscup- och EM-testet i skånska Brösarp (som jag skrev mer om här), och även om han hoppas att det räcker till en EM-plats (det ser tajt ut) så vore det inte någon personlig katastrof om han missade mästerskapet i Tjeckien, sa han när jag pratade med honom tidigare i dag.

– Jag hoppas att Håkan (Carlsson, förbundskaptenen) inte bara tittar på den här helgen utan också på min potential och tidigare internationella resultat. Jag har inte toppat mig till den här helgen utan prioriterat att vara 
i riktigt bra form till EM, så jag hoppas jag får vara en plats där. Men blir det inget EM fokuserar jag om mot VM-testerna. Det vore inte hela världen, jag har lärt mig att ha tålamod och inte jaga kortsiktiga resultat. Dessutom passar terrängen på VM mig bättre än den på EM, och det är VM som är säsongens stora mål, säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
Men du har inte alltid varit så långsiktig?
– Nej, när jag i efterhand ser tillbaka på mitt bästa år, 2014 (då han var tia på VM och 20:e på EM i specialdisciplinen långdistans), och att jag därefter tappat lite så beror det på att jag tappade det långsiktiga tänket. Jag har jagat kortsiktiga resultat istället. Men det har jag slutat med nu. Min satsning är långsiktig, jag behöver inte kortsiktiga resultat.
Var det samma skador som tidigare som slog till i höstas?
– Ja, i grunden är det samma, obalans i kroppen. Jag har inte riktigt lyssnat på kroppen utan kört på, slarvat med underhållet, låtit det gå ett steg för långt. Men jag har ändå kunnat springa väldigt mycket den här vintern, mer än jag gjort någon gång tidigare, men det är först de två senaste veckorna jag börjat köra i tävlingsfart och lite över tävlingsfart. Jag har hållit nere högkvaliteten och fokuserat på mängden. Ja, det var först förra veckan som jag gjorde mitt första intervallpass sedan oktober, så jag hoppas att det ska finnas mer att ta av när jag börjar trappa upp. Men jag känner mig stark och har en bra grund.
Hur var dagens långdistans, då?
– Den var lång men tuff, en trevlig bana som var utmanande. Ganska många relativt korta men ganska branta passager över bäckar och raviner, och i övrigt relativt platt. Inte direkt sånt man är van vid från Närke och Kilsbergen, utan mer kontinental terräng. Själva loppet var bra, även om det finns en del att slipa på. Jag känner att jag har en bit kvar till den riktiga tävlingsformen. Jag känner att jag behöver lite fler tävlingar för att få fokus och självförtroende. Det blev lite darrigt, till exempel på långsträckan, där jag inte riktigt vågade som jag brukar. Det handlar om att få tävlingsrutin. Det kommer.

Kommer gör också världscup- och EM-uttagningarna, preliminärt på onsdag.
Jag pratade också med Martin Regborn i dag. Han var förstås mycket nöjd med ännu en tredjeplats som lär garantera att det blir EM både i sprint och långdistans för honom (om han pallar tuffa EM-schemat med sprintstafett, sprintkval, sprintfinal, långdistanskval och långdistansfinal inklämt på fyra dagar!), men kunde ändå inte låta bli att gräma sig lite åt missen på väg till näst sista kontrollen, där han tappade över 1,5 minuter på Albin Ridefelt som vann tävlingen bara åtta sekunder före örebroaren.
– Jag gick rent förutom fram till näst sista kontrollen. Jag vet inte om jag vill se sträcktiderna, för det var nog segern som gick där. Jag sprang precis förbi kontrollen, men det hade ramlat ned ett träd som skymde, och innan jag fattade att jag hade sprungit för långt så hade det gått lite tid … , sa Regborn (mer om det kan ni läsa i måndagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se).

I måndagens pappers-NA kan ni också läsa om Olivia Hansson, som slutade fyra i Nordenskiöldsloppet. Om bröderna Impolas interna kamp om niondeplatsen har jag skrivit här.
Dubble JVM-åkaren Filip Danielsson, som precis som namnen Dahlgren kommer från Garphyttan, nöjde sig med 17 mil mindre i hans allra sista tävling som junior, och blev bäste svensk över 30 kilometer i Fjälltoppsloppet, totalt fyra bakom tre norrmän. Lucas Lennartsson blev 23:a i seniorklassen, där comebackande Lars Nelson bara var 1,4 sekunder bakom Dario Cologna över masstarten på 35 kilometer.

Erik Anfält spände, som han förvarnat, bågen rejält i Marathon Rotterdam, och låg under distriktsrekordsfart halvvägs. Så långt 1.10.20, mot distriktsrekordet Lars Hagbergs 33 år gamla distriktsrekord på 2.21.46. Anfält själv har som bäst tidigare sprungit på 2.25.03 (vilket han är trea i distriktet genom tiderna på), i Valencia i november, och passerade då halvmaran på 1.11.30. Men för en gångs skull visade det sig att Anfält öppnat lite väl optimistiskt (han brukar annars alltid leverera personliga rekordnoteringar), och på andra halvan mattades tempot rejält. I mål på 2.25.53, vilket gör en andra halva på 1.14.23. Femkilometerspasseringarna: 16.26–16.33–16.47–16.51–17.03–17.19–17.46–18.40–9.28 på sista 2,195 (motsvarar 21.34-tempo). 2.25.53 är ändå Anfälts näst bästa mara i karriären, och bara 50 sekunder från personliga rekordet. Jag har tyvärr inte lyckats få tag på 40-årsfiraren (fyllde i torsdags) i Rotterdam efter loppet, men på instagram skriver han: ”Hade hoppat spå bättr.e Öppnade offensivt. I efterhand för offensivt. Men ibland måste man spänna bågen och chansa. Nöjd med att jag krigade på trots riktigt tung känsla sista milen. Nu får man vila någon dag eller så och sätta något nytt mål.”

För övrigt var det premiär i svenska seniorcupen i landsvägscykel i helgen, men regerande mästaren Adam Axelsson, från Kumla, missade Östgötaloppet eftersom han är på träningsläger på Mallorca. Det fanns ändå en Örebrocyklist i tätklungan då Johan Vennerstrand rullade i mål som 29:a.

Konditionsbloggen gör nu ett uppehåll på två dagar på grund av att alla NA-bloggar ska flyttas över till Mittmedias bloggportal, vilket gör att det inte går att publicera nya inlägg under måndag och tisdag (oklart om det går att se/läsa bloggarna under samma tid, jag är ingen tekniker). Ni får helt enkelt hålla koll på Emilia Fahlin i Durango-Durango Emakumeen Saria på tisdag på egen hand och så återkommer bloggen med Örebro AIK halvmaraton på onsdag.

Regborn tunga tredjeplats: "Borde vara klar för världscupen"

Martin Regborn var snabbast av alla från tredje kontrollen (av 14) och in i mål i dagens elitseriepremiär, tillika världscup- och EM-test, i skånska Brösarp. Men ett litet, litet misstag mellan tvåan och trean, som gjorde att han tappade 14 sekunder, gjorde att Örebroorienteraren som sprungit VM de två senaste säsongerna fick nöja sig med en tredjeplats. En tredjeplats som dock kan räcka hela vägen till EM, och som allra minst lär ge en plats i världscuppremiären. Det vågade Regborn själv säga (åtminstone nästan) efter ett finfint sprintlopp (läs mer i söndagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se).

– Det borde vara klart för världscupen efter det här. Sedan får man väl se om de vill titta på sprinten där innan de tar ut EM-laget. Men jag har ju sprungit VM tidigare, och det är klart till min fördel, säger Regborn till Konditionsbloggen.
Hur var tävlingen?
– Jag var lite tveksam i början. Vi hade en långsträcka till kontroll fyra som jag började läsa in tidigt, och då tappade jag bort mig lite på väg till trean. Det kostade nog runt tio sekunder. Men i övrigt har jag gått helt rent. Det var en enkel och lite tråkig sprint där det mest handlade om att hitta det rätta vägvalet och sedan genomföra det.
Hur var fredagens medeldistans (där Regborn blev åtta)?
– Tja, jag är ganska nöjd också, men det blev några onödiga misstag i slutet (Regborn var trea halvvägs), och det var tajt i resultatlistan. Jag hade gärna varit med lite högre upp.
Nu måste du springa riktigt bra i långdistansen i morgon för att få springa en skogsdistans i världscupen och EM?
– Så är det. Jag vill ju springa en skogsdistans på EM också. Och eftersom det inte är någon långdistans i världscuppremiären kommer de titta väldigt mycket på den här tävlingen när de tar ut EM-laget.
Jag skrev en del om dagens tävling i övrigt på na.se tidigare i dag, och det man först och främst ska notera är väl att Tisarenkvartetten Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund och Rebecka Nylin låg samlade inom 47 sekunder från 14:e till 30:e plats i en mycket tät tävling. Efter medeldistansen i går pratade jag med Lilian som liksom Regborn i dag kunde varit med riktigt långt framme i resultatlistan om det inte varit för en bom. Hennes kom redan till första kontrollen, och gjorde att en presumtiv fjärdeplats byttes mot en åttonde, som gör att det nu lär vara på håret om hon tar plats i världscuptruppen. Å andra sidan går ju inte förbundskapten Håkan Carlsson alltid efter resultatlistorna, han brukar också se till prestationerna och där var ju Forsgren alltså topp fyra-mässig frånsett bommen.
– Jag har inte hunnit analysera så mycket än, men det var ett vägval där jag gick till höger och där vänster verkar ha varit snabbare. Och sedan kom jag ikapp Alva Olsson (Linköpings OK) som hade startat två minuter före mig in mot kontrollen, och hon kom från helt fel håll vilket förvillade lite. Vi sprang upp på en väg bortanför kontrollen tillsammans, innan vi hittade tillbaka. Det var ett litet öppet område i en öppen bokskog, så den var lite klurig. Det är en positiv grej jag har, jag är väldigt bra på att glömma misstag. Jag fokuserar framåt, och när jag kom i mål hade jag nästan glömt att jag hade gjort den där bommen. Klart jag inte är nöjd med första kontrollen, men förutom den fanns det många positiva bitar. Min fart var bra och det fungerade bra för att vara en så annorlunda terrängtyp. Bokskog med större sluttningar och siktförändringar på grund av uppvuxen sly är inte direkt vad man är van vid. Det är inga smådetaljer som mossar och småhöjder, sa Forsgren till Konditionsbloggen (det blev en artikel i lördagens pappers-NA).
Jag passade också på att fråga hur vinterträningen varit (det kom inte med i papperstexten):
– Jo, jag har haft lite problem med knäna, men jag har ändå kunnat springa hela tiden och kunnat göra alla mina kvalitetspass i löpningen. Däremot har jag valt att ta bort några av mellanmjölkspassen och genomföra dem som alternativ träning istället, på cykel eller så. Och så har jag åkt en hel del skidor. Jag har inte låst mig vid någon distans. Jag har tränat allsidigt i vinter, och sedan får vi se efter helgen vad som ger bäst utslag.
Nåt mer från lördagen? Tja, några korta noteringar:
** Anton Hallor, Tisaren-orienteraren som delvis sadlat om till traillöpning och imponerade stort i vertikala kilometern-världscupen i Tromsö i fjol, sprang TOM (som lustigt nog står för Trail och mustasch, även om bakgrundshistorien inte är ett dugg lustig) i Motala och knep en finfin tredjeplats. Anton avverkade de 28 kuperade kilometerna på 2.19.55, och var 14.02 bakom överlägsna segraren Johan Carlsson, Örgryte. KFUM Örebro-löparen Elin Sjöberg var fyra på damsidan, på 3.12.19.
** Örebro AIK:s Mattias Nätterlund (som avancerade till 43:e plats i genom tiderna-statistiken i distriktet med sin maratontid, 2.38.41, i Frankfurt i höstas) slutade tvåa bakom landslagslöparen John Kingstedt i Kvantumloppet i Huddinge, efter att ha avverkat de tio kilometerna på 33.26 (18 sekunder snabbare än i Startmilen förra lördagen men tio från personliga rekordet).
** Vedevågskillen Axel Ekström, som ingått i det svenska utvecklingslandslaget i år, avslutade sin första säsong som seniorskidåkare med en 13:e-plats i Åre XCO. Gustav Eriksson vann tävlingen där Mathias Fredriksson gjorde smygcomeback (och slog Ekström med 1.23).
** Och så blev degerforsaren Stefan Johansson av med sitt svenska rekord i 20 kilometer gång, efter nästan 24 år. Perseus Karlström, som tog rekordet, har dock en bra bit kvar till Johanssons rekord på 20 000 meter gång (alltså 20 kilometer på bana), 1.18.35,2 som fortfarande står sig som Europarekord.

Helgens höjdare – världscupjakten avgörs: "Klart chansen finns …"

1. EM-uttagning och elitseriepremiär i Brösarp
Orienteringssäsongen brakar igång på allvar med världscups- och EM-uttagningar i dagarna tre, där lördagen och söndagen dessutom bjuder på elitseriepremiär. Något jag skrev lite om tidigare i veckan. I dagens pappers-NA reder jag ut begreppen lite, och faktan kan vara värd att återanvända här:

  • Under veckoslutet avgörs tre tävlingar i Skåne: Medeldistans i dag, sprint i morgon och långdistans på söndag.
  • Efter helgen tar förbundskapten Håkan Carlsson ut en trupp till världscupen i tjeckiska Wroclaw 30 april–2 maj. Sverige har åtta platser per distans, utöver regerande världsmästaren Jonas Leanderssons friplats i sprint.
  • Efter världscuppremiären tar Carlsson ut en trupp till EM i tjeckiska Jeseník 21–28 maj. Sverige har sex platser per distans, utöver regerande Europamästaren Leanderssons friplats i sprint.
  • Löparna i A-landslaget är redan uttagna till världscup-premiären och EM. Det är Tove Alexandersson, Lena Eliasson, Helena Jansson, och Emma Johansson på damsidan samt Fredrik Bakkman, Gustav Bergman, Olle Boström, Jonas Leandersson, William Lind och Jerker Lysell på herrsidan.
  • Resultaten i EM vägs samman med testtävlingar helgen 10–12 juni när truppen till VM tas ut veckan därpå. Till VM, som avgörs i Strömstad och Tanum 20–27 augusti har Sverige tre platser per distans, utöver regerande världsmästaren Leanderssons friplats i sprint.
Till VM har A-landslaget inget företräde till platserna.

Sex herrar är alltså redan uttagna, och i teorin behöver det inte bli en större trupp än nio löpare till världscuppremiären (åtta plus Leandersson) vilket bara skulle ge tre öppna platser för Martin Regborn, Filip Dahlgren, Daniel Attås och de andra att konkurrera om, men i praktiken lär det bli runt tolv löpare eftersom alla inte springer allt (somliga är sprintspecialister), och i sådana fall blir det runt sex platser som ska tillsättas av Carlsson med utgångspunkt i helgens resultat. Det gäller med andra ord ändå att hålla sig långt framme för att vara med i snacket. Attås tror nästan det är omöjligt för en löpare som honom att nå världscuptruppen, trots de fina formbeskeden han gett på slutet.
– Nej, det ska nog väldigt mycket till. Förmodligen måste jag vara topp fem både på fredagen och söndagen för att ta en plats där. Klart chansen finns om det går riktigt, riktigt bra, men då måste jag verkligen ha marginalerna med mig. Det finns några riktiga toppnamn, men bakom dem kommer det vara ruggigt jämnt. Jag kan lika gärna bli femma som 25:a, känns det som. Det kommer säkert bara skilja två minuter mellan de placeringarna, säger Attås i dagens pappers-NA där han också berättar att hans satsning på att gå ned i arbetstid för att träna mer fallit väl ut.
Tävlingarna i Brösarp startar 13.50 i eftermiddag.

2. Nordenskiöldsloppet
Efter ännu en banjustering blir ”världens tuffaste och längsta” skidlopp 200 kilometer. I dagens pappers-NA har jag ett långt reportage om loppets historia och om Olivia Hansson, Fjugestatejejen som fått dispens och blir den yngsta startande i monsterloppet trots att hon ännu inte når upp till åldersgränsen 21 – och som dessutom är favorit till en topp fem-placering. Där finns också en intervju med Ivan Forsgren, Lilians brorsa, som länge önskat sig ett ultralopp i längdskidåkning och var bland de första att anmäla sig. Ska någon länsåkare vara med och slåss om segern i det historiska loppet lär det dock vara Bill Impola, Kopparbergsåkaren som kommer ha hårt motstånd i åkare som John Kristian Dahl, som i år vann Vasaloppet för andra gången, och tidigare Vasaloppsvinnare som Jörgen Brink och bröderna Jörgen och Anders Aukland. Kanske kan han få lite draghjälp av lillebrorsan Bob Impola, segrare i Wadköpingsloppet i fjol, som kastat in en anmälan?
När jag träffade Olivia vid konstsnöspåret i Ånnaboda i onsdags passade jag för övrigt på att fråga vad som händer nästa år, och det visade sig tämligen oklart.
– Vi får se hur det blir med teamet (Team Skistart.com, alltså), det har varit lite prat … Det är tufft att driva ett team ekonomiskt, och några är osäkra på om de vill fortsätta (Maria Rydqvist och Linus Larsson har ju flaggat för att de lägger av), så det kanske inte blir något team nästa år. Och mina resultat har inte varit tillräckligt bra för att komma med i ett annat team. Så i sådana fall får jag satsa på svenska långloppscupen och köra bra där, så något annat team nappar. För långlopp, det är det jag vill satsa på, säger Hansson.

3. Erik Anfält i Marathon Rotterdam
Erik Anfält, som fyllde 40 i går, jagar ännu ett personligt rekord i maraton. Han har ju haft en hygglig resultatutveckling, om man säger så, sedan han gjorde 3.45.24 i Stockholm marathon-debuten 1997 (så sent som 2008 gick han under tre timmar för första gången). 2014 gjorde han 2.28.19 i Kiel på våren och i fjol följde han upp med 2.27.02 i samma lopp för att på hösten göra 2.25.03 i Valencia. Nu siktar han på att trimma ytterligare någon minut av den där tiden i Rotterdam. Fjolårets Kiel-tid gjorde honom till distriktstrea genom alla tider, men upp till Lars Hagberg (2.21.46) och Rolf Barr (2.21.50) skiljer nog för mycket för att det ska bli verklighet redan på söndag. Men man vet aldrig med den gode Anfält. Och det kan ju dessutom vara den sista riktigt snabba maran som Anfält gör.

Gerdevåg om nya EM-kravet: "Rätt dag med toppform kan allt hända"

I tisdags gick Lorenzo Nesi, ny landslagsledare för halvmaraton, maraton och terräng, ut med ett förtydligande, och en uppdatering, av de tidigare oklara uttagningskriterierna till de svenska halvmaratonlagen till friidrotts-EM i Amsterdam, ett lopp som avgörs den 10 juli.
Nesi förklarade att det när det gäller uttagningen av löpare som inte klarat kvaltiden (det är det bara Mustafa Mohamed och Isabellah Andersson som gjort) kommer gå till så här:
A) Löpare som springer under 1.06.30 på herrsidan respektive 1.16.30 på damsidan i Göteborgsvarvet.
B) Om det fortfarande inte finns tre löpare av någondera könet fylls det på med de som varit närmast utanför, endera Lars Södergård och/eller Cecilia Norrbom som sprungit 1.05.38 respektive 1.15.17 i internationella halvmaraton där svenska kvalgränsen till EM-laget varit 1.05 respektive 1.15, eller löpare som hamnar precis utanför 1.06.30/1.16.30 i Göteborgsvarvet.
Om många svenskar däremot skulle kuta under kvalgränsen i Göteborg var tanken från början att Sverige skulle ställa upp med fem löpare av respektive kön, så då kan lagen bli större.

I länet finns tre löpare som i teorin skulle kunna bli aktuella; Josefin Gerdevåg, Mikeala Kemppi (som sprang för maratonlandslaget i Stockholm marathon i fjol) och Linus Rosdal, som alla sprang ett par minuter över kvalgränsen i Haag: Gerdevåg på distriktsrekordet 1.16.41, Kemppi på 1.16.46 och Rosdal på 1.07.45.
Kan Gerdevåg slipa av elva sekunder till blir det EM – men då ska man veta att halvmaran i Haag är betydligt plattare än Göteborgsvarvet med sina påfrestande bropasseringar (och att Göteborgsvarvet dessutom dubblerar som SM i år kan bädda för ett taktiskt lopp om medaljer och placeringar).
– Rätt dag med toppform kan allt hända, men 1.16.30 är en väldigt bra tid på Göteborgsvarvet. Det är betydligt tuffare bana jämfört med Haag halvmarathon. Jag ser inte mig själv som speciell stark i uppförsbackar, tappar lätt tid. Trivs bättre på platta banor, skriver Gerdevåg till Konditionsbloggen på twitter.
– Det finns många tjejer som har förmåga att göra sub 75, vid rätt dag och toppform. Av någon anledning är det många av dessa kandidater som inte tävlat i år ännu… Men på ett SM är det svårt att springa för bra tid, blir lätt att man fokuserar på placering.

Gerdevåg har, på grund av sitt jobb, ännu inte bestämt hur tävlingsschemat kommer att se ut fram till Göteborgsvarvet den 21 maj. Däremot kommer Mikaela Kemppi, som precis som vanligt lagt upp ett digert tävlingsschema, att springa Örebro AIK halvmaraton på onsdag. Anmälda dit är också namn som Eskilstunas Abraham Adhanom, Hälleforskillen Haben Kidane (som också springer för Eskilstuna), Mattias Nätterlund och starka veteraner som Rose Marie Enmalm, Sören Forsberg och Per Börjesson. I skrivande stund är 1 310 länslöpare anmälda till Göteborgsvarvet.

Flaggar för övrigt redan nu för att jag i mrogondagens pappers-NA har ett jätteuppslag inför Nordenskiöldsloppet, med bland andra Olivia Hansson och Ivan Forsgren, och en text inför orienterarnas världscups- och EM-uttagningstävlingar i Skåne i helgen, med Daniel Attås. Missa inte det!

En studie i bommar – min orienteringscomeback

Vartannat år, eller så, får jag ett ryck och testar en motionsorientering. Varje gång tror jag att jag är världsmästare (jag är nämligen det bakom skrivbordet, och vet exakt hur man ska springa). Varje gång får jag en käftsmäll i form av bom på bom på bom rakt i plytet. Aldrig lär jag mig något. För det är ju så. Jag ger upp. Och så går det två år. Och då har jag hunnit glömma senaste debaclet.
I går kväll var det OK Djerfs motionsorientering med start vid Storängen, alltså bara ett par kilometer från det brännmyrska hemmet. Glad i hågen anmälde jag mig på den längsta banan (bara 5,6 kilometer, men 19 kontroller; för min del hade det varit betydligt mer gynnsamt med 19 kilometer och 5–6 kontroller …), och trots att första kontroller var en stigkorsning några hundra meter från startpunkten så lyckades jag bomma den med nästan fyra minuter (jag rusade iväg på en helt annan stig och stannade inte förrän jag kom fram till ett hus en bra bit bort …). Magnus Hedlund, Vasaloppskonnässören som vann motionsorienteringen, var vid första kontrollen efter 1.28 – jag kom dit efter 6.06, som sist av de 15 startande.
Efter första kontrollen (och första jättebommen) på två år kom jag plötsligt ihåg det här med att jag inte kan orientera, och började i stället ta det väldigt lugnt, gå och titta på kartan, och även om mina sträcktider var sist-näst sist-sist-sist-tredje sist så var jag jättenöjd när jag kom till sjätte kontrollen. Tyckte att jag kunde det här nu. Började springa igen. Det skulle jag inte ha gjort … Sjuan, en punkthöjd blev ett helvete att hitta, bommade bort nästan sju minuter. Sedan gick det långsamt bättre igen. Tills jag gjorde samma misstag för tredje gången. 3.40 i bomtid till 15:e, en ny punkthöjd.
Tja, på det hela taget fanns det väl bara två saker att glädja sig åt. Att två andra faktiskt stämplade fel så jag, när jag kom i mål nästan 35 minuter bakom Hedlund (hans tid var 42.46 …) faktiskt inte var sist utan 13:e av 15 startande, och att jag var näst snabbast (snabbare än Hedlund) från sista och in, när det handlade om ren löpning och inte längre var någon orientering …
Om det blir mer orientering i vår? Fan tro’t. Men om ett par år har jag nog glömt det här debaclet. Då jävlar. Då är jag världsmästare igen!

Så sprang jag (fel).  Foto: Konditionsbloggaren
Så sprang jag (fel). Foto: Konditionsbloggaren

Snöbrist, deltagarbrist – och en lång cykelsäsong som precis dragit igång

Redan i lördags drog Örebrocyklisterna igång sin randonneursäsong med ett 200-kilometerslopp, det första av 16 lopp på mellan 20 och 100 mil som klubben arrangerar den här säsongen (varav 19 har start i Örebro och ett i Alcudia på Mallorca [!]). Nästa är en 300-kilometerstur på lördag, den 9 april. Säsongens riktiga styrkeprov, 1 000-kilometersloppet, körs den 14 juli.
Men det finns även kortare motionslopp. Lördagen den 21 maj avgörs Skiffertrampen, Grythyttans CK:s traditionsenliga sjumilalopp. I dag skickade arrangörerna ut ett pressmeddelande, där de berättade om ett par nyheter: ”Starten flyttas 100 meter till den södra delen av parkeringen, där även målet är beläget. Efter starten går färden över torget, förbi Gästgiveriet och ner mot Måltidens hus. Väl ute på 244:an gäller fri fart! Målgången sker som tidigare via norra infarten till Grythyttan.” I fjol trampade 82 cyklister de sju milen, och ytterligare 32 ställde upp i 27-kilometersklassen.
Veckan därpå, söndagen den 29 maj, är det dessutom dags för den 44:e upplagan av Degerforskorpens åttamilslopp Vulkanloppet. Precis som vanligt sammanfaller det med sista dagen av Örebrocyklisternas jättearrangemang Vättern runt, som startar redan på fredagen den 27 maj. I början av augusti väntar sedan Två sjöar runt i Nora, och den 21 augusti trampas Kommunrundan i Degerfors. Har ni koll på fler lokala motionslopp för cyklister, hör av er (via kommentatorsfunktionen eller med hjälp av kontaktuppgifterna till höger!).

En tävling som däremot inte blev av var femte upplagan av STH Skicross, längdskidsskicrosstävlingen som skulle ha körts i Storstenshöjdens slalombacke i lördags och som var första deltävlingen i Örebro xchallenges Big 5 challenge. Orsaken var för få anmälda deltagare (vilket till stor del troligen kan förklaras av att tävlingen krockade både med skid-SM och Årefjällsloppet), men tävlingsledningen lovar på facebook att återkomma båda större och starkare nästa år då de ”hoppas hitta ett mer passande datum som inte krockar med andra längdskidtävlingar”, som tävlingsledaren Joel Hultin skriver. ”Vi satsar redan nu stenhårt mot nästa år då vi ska arrangera ett STH Skicross på en helt ny nivå jämfört med tidigare upplagor.”
För de som tänkt klara av Big 5 challenge men inte kör enduro (Battle of vikings är en av deltävlingarna) krävs därmed att kör samtliga andra fem tävlingar: Örebrot triathlon, Örebroloppet (multisport), Örebro actionrun, Bergslagsleden ultra/Kilsergen trailrun och Bergslagsloppet (mountainbike).

Och så har till slut också Nordenskiöldsloppet drabbats av snöbristen (varför skulle någon tävling klara sig den här vintern?!). Det planerade 22-milaloppet i helgen, med bland andra Bill Impola, Olivia Hansson och Ivan Forsgren på startlinjen, blir ”bara” 18 mil långt. Räkna med mycket mer inför den ändå tämligen hyggliga kraftmätningen här på bloggen och i pappers-NA de närmaste dagarna.

 

Fahlin i dubbla attacker: "Ett riktigt bra resultat"

Efter oturen i Flandern runt i går följde Emilia Fahlin upp med en, av twitterkommentarerna och de bilder jag sett från loppet att döma, ramstark insats i 117,3 kilometer långa Grand Prix de Dottignies (ett lopp på internationella cykelförbundets 1.2-nivå, alltså två steg under världstouren; men som lockar många av världens bästa cyklister just genom placeringen en dag efter Flandern runt). Fahlin verkar ha legat med långt fram på alla de avgörande partierna, och försökte gå loss solo en gång och i en mindre grupp vid minst ett tillfälle under de avslutande milen (allt enligt olika twittrare på plats, någon tv-sändning bjöds det inte på i dag). Till slut samlade fältet dock ihop sig, och 84 av de cirka 150 startande fanns med i tätklungan som spurtade om segern. Då hade Fahlin redan bränt sitt krut (och klungspurter mot världens bästa är inte hennes styrka, hon måste avgöra tidigare än så), men lagkompisen Marta Bastianelli höll sig framme och trots lite krångel på upploppet var hon tvåa bakom säkra stensäkra spurtaren och dubbla världsmästaren Giorgia Bronzini (som under Wiggle-Honda-åren, fram till vinterns stallbyte, var lagkompis med Fahlin). Fahlin rullade själv i mål i bakändan av jätteklungan, på 75:e plats.
”Vi visste att Marta skulle kunna göra väldigt bra ifrån sig på en bana med en sådan här avslutning, och det ändrades inte av att hon kraschade i går. Hon ville ha ett bra resultat med sig, och det fick hon. Räknar man in jobbet som de andra tjejerna i laget gjorde tidigare i loppet är det här ett riktigt bra resultat, vi är nöjda med andraplatsen och att laget kör så bra tillsammans”, säger sportdirektören Fortunato Lacquaniti i ett pressmeddelande.
Nu väntar en snabbvisit i Örebro för Fahlin innan det är dags för sex tävlingsdagar på rad i Baskien med start nästa tisdag.

För övrigt är nu ordinarie anmälan till helgens viktiga observationstävlingar inför världscuppremiären och EM (och därmed i praktiken också inför VM) i orientering, i Skåne, nu stängt och även om det går att efteranmäla i ytterligare nästan två dygn kan man väl räkna med att alla de stora namnen nu finns på plats. Av de fyra länslöparna som figurerat kring det svenska seniorlandslaget de senaste åren kommer både Martin Regborn (två VM), Lilian Forsgren (ett VM, ett EM-silver) och Daniel Attås (debuterade i den stora landslagstruppen till Euromeeting i höstas) att springa rubbet – såväl fredagens medeldistans som lördagens sprint och söndagens långdistans – medan långdistansspecialisten Filip Dahlgren (ett VM) väljer att stå över sprinten. Förutom dem finns namn som Tisarens Rebecka Nylin och Lovisa Persson, som gjort fina resultat under inledningen av säsongen, liksom klubbens veteran Tomas Hallmén och något yngre Gustav Hindér på plats
Lördagens och söndagens tävlingar, som dessutom är säsongens första elitseriedeltävlingar, innehåller dessutom juniorklasser av högsta klass. Där finns namn som Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson och JVM-satsande degerforsaren Filip Jacobsson, som från och med den här säsongen även han representerar Hallsbergs- och Kumlaklubben.